Ja, vi elsker...

Gjenbruk 2

2009-01-15T08:43:00.003+01:00

Apropå mitt förra inlägg om att Egil "Drillo" Olsen kallas in som nygammal landslagstränare i fotboll.

Kanske är det dags för Diplom-Is att ta fram sin gamla klassiker Drillo-is från slutet av 90-talet?

Detta som en illustration av hur stor "Drillo" faktiskt var i slutet av 90-talet. Tänk att få en glass uppkallad efter sig! GB:s lansering av "Lars Lagerbäck-glassen" känns ganska avlägsen.

Förresten någon som vet hur Drillo-glassen smakade?

(Update: Enligt Facebook-gruppen "Vi som savner Drillo-is" var det vaniljglass med karamell-kulor och karamell-överdrag.)

Gjenbruk

2009-01-15T08:23:00.002+01:00

Hjälten från VM i fotboll 1998, Egil "Drillo" Olsen, kallas in som nygammal förbundskapten för norska fotbollslandslaget. Om än som en tillfällig lösning.

Nu väntar vi bara på att den 90-årige motståndshjälten Gunnar "Kjakan" Sønsteby ska utses till ny operativ befälhavare för de norska specialstyrkorna i Afghanistan.

200 miljoner, någon?

2009-01-14T20:27:00.002+01:00

Eivind Reiten, tidigare minister för Senterpartiet, lämnar sin post som koncernchef för Norsk Hydro. Det har han varit i åtta år, betydligt längre än de fyra dagar han fick vara styrelseordförande i det sammanslagna bolaget StatoilHydro.

Med sig från Norsk Hydro tar Reiten ett rejält avgångsvederlag. Men hur mycket pengar handlar det om? Därom tvistar tidningarnas förstasidor, som på värsta auktionsvis försöker bjuda över varandra. 75 miljoner enligt Dagbladet. Dagens Næringsliv slår till med 96 miljoner, medan Aftenposten slår till med 150 miljoner. VG, som inte har temat på förstasidan, toppar budrundan med 186 miljoner.

Klart det är sant, jag läste det ju i tidningen.

(Via Tjuvtittat.se och Andreas Wiese på Dagbladet)

Charter till Moltustranda?

2008-10-17T13:24:00.005+02:00

Vad är det, egentligen, som skiljer den lilla fiskebyn Moltustranda i Møre og Romsdal från en grekisk turisort? Varför är det ingen som förlägger familjesemestern till Moltustranda?

Are Kalvø lär oss mer om ett norskt ord som inte finns på svenska; Syden.

Mer om begreppet Syden, kan du läsa här.

Polis, polis, potatisgris

2008-10-16T16:07:00.003+02:00

Det är inte kul att vara norsk polis för tiden.

Förra helgen fick en polisman i det lilla samhället Flisa en yxa i huvudet. En present från ett av bygdens problembarn. Polismannen har nu sagt upp sig från sin tjänst, eftersom gärningsmannen omedelbart blev släppt på fri fot.

Och norska poliser tvingas att patrullera obeväpnade. Detta medan de svenska kollegorna hela tiden har tjänstepistolen på sig.

Men allra värst är det för poliserna i nordnorska Finnmark. De måste finna sig i att bli kallade för kuk. Det slog tingsrätten i Finnmark fast tidigare i år, efter att en 47-åring från Lakselv tilltalat den lokala polismannen med: "Du er en kuk!"

Tingsrätten menar att "slike utsagn er vanlige i Finnmark, og ligger innenfor det en polititjenestemann må tåle".

Att finnmarkingarna har ett grovt språkbruk har också de anställda på Veimeldingssentralen fått uppleva. Det är inte ovanligt att uppretade och insnöade personer från Norges nordligaste fylke ringer in och kommer med försynta förfrågningar som: "Nå må du for i helvete se å få ut den forbanna brøytesjåføren. Han kan ikke ligge og daske på kjerringa hele dagen!"

Så nu har Veimeldingssentralen skickat sina anställda på kurs, där de ska lära sig att hantera den ymniga nordnorska språkfloran.

(Foto: Flickr/MrJorgen)

Göran och ananasbrusen

2008-10-16T13:48:00.004+02:00

Carlsberg/Ringnes och Coca-Cola dominerar den norska läskmarknaden, eller brusmarkedet som det heter. De har alla storsäljarna som Coca-Cola, Pepsi, Fanta, Solo, Sprite och 7Up.

Men det finns små bryggerier som förtjänar att uppmärksammas, även om det är svårt att finna dem i de slimmade norska butikshyllorna. En av dem är Molde-baserade Oskar Sylte Mineralvannfabrikk (som förvisso är delvis ägt av Ringnes).

För några år sedan fick Oskar Sylte Mineralvannfabrikk sina "fifteen minutes of fame". Det var tidigare statsministern Kjell Magne Bondevik som hade bjudit in till nordiskt statsministermöte i sin hemstad Molde. Avholdsman som han är serverades inga starka drycker till maten, men väl Oskar Syltes Brus med ananassmak. Svenske statsministern Göran Persson blev mer än förtjust:

NRK-reporter: -Hva har gjort sterkest inntrykk på deg så langt her i Molde?

Göran Persson: -Det är faktisk den alldeles lysande ananasbrusen som produceras här i Molde och som vi har fått dricka i riklig mängd. Serverad av Kjell Magne. Det tycker jag har varit trevligt.

NRK-reporter: -Da får sikkert Gøran Persson med seg et glass gjem?

Göran Persson: -Jag hoppas verkligen det!

Ryktet säger att han fick med sig en hel back hem.

Att verka men inte synas

2008-10-06T09:49:00.002+02:00

Få personer har bidragit så mycket till utvecklingen av den svenska bloggosfären som Johan Larsson. Trots sin ovilja att själv figurera i media, så är 29-åringen som står bakom bloggportaler som knuff.se, nyligen.se och bloggtips.se en av den svenska medievärldens viktigaste personer.

Men hans bidrag har inte varit okontroversiellt. För ett år sedan skrev Andreas Ekström, kulturjournalist på Sydsvenskan, en krönika på temat "Dags att avslöja hemligaste mediekillen":

"Det har funnits ögonblick då de cyniska sidorna i min personlighet har fått fritt spelrum: finns Johan Larsson? Eller är han bara ett alias för en större verksamhet som i hemlighet ägs och drivs av Schibsted, Bonnier eller MTG, som på det här viset vill testa att köra något ”underground”, utan att stöta bort de renlärighetskänsliga bloggentusiasterna?"

"Titta bara lite på tekniken bakom hans sajter. Titta på i vilket tempo han har byggt upp dem, titta på hur de syndikerar databasernas innehåll till olika användningsområden. Johan Larsson lyckas, helt ensam, göra sådant som tjugomannakommittéer på Aftonbladet och i Bonniersfären inte klarar."

Johan Larsson svarade:

"Mycket kunde ha varit annorlunda. Till exempel kunde min första riktiga intervju i oktober 2005 inte spätt på min uppfattning om att journalister bland annat tolkar fakta så att det passar deras ursprungliga tes. Då kanske jag hade tackat ja till alla andra intervjuer som skulle handla om mig som person. Men den artikeln, skriven av just Andreas Ekström, fick mig att inse det som jag tycker är det bland det bästa med bloggar. Det jag försöker skriva här blir inte tolkat, sammanfattat eller analyserat av en journalist innan det når er."

Och äntligen (läser jag hos Vox Populi) har Johan Larsson lanserat en tjänst som indexerar den norska bloggosfären och visar hur nyheter och bloggar driver varandra. Längst ned på högerspalten på min blogg, har jag exempelvis länkar till vad svenska bloggar nyligen har skrivit om Norge (via Johan Larssons knuff.se).

Den efterlängtade norska tjänsten finns på adressen http://bloggurat.net.

Vi får inte allt

2008-10-03T10:05:00.002+02:00

28,6 miljarder kronor i statlig garanti blev för mycket. Tromsø kan sluta drömma om att arrangera Vinter-OS 2018.

Men varför inte glädjas åt de arrangemang som trots allt genomförs i Norge? På adressen http://www.vm2008.no rapporteras om ett nu pågående världsmästerskap. I fårklippning. 29 länder deltar i grenen maskinklippning, medan bara 13 länder tävlar i handklippning.

Bedre en sau i fjøset enn ti på skauen, som de säger i den västnorska arrangörkommunen Bjerkreim.

Norska Mysterier

2008-09-11T15:16:00.005+02:00

Fler märkligheter finns här, här, här och här.

Norge är – i jämförelse med Sverige – ett land där religionen sätter stor prägel på samhället. Förbud mot söndagsöppna butiker, kristendom som obligatoriskt ämne i skolan och enighet om att statskyrka är det bästa är några exempel. Är det därför som Norge har blivit världens ledande Black Metal-nation med band som Satyricon och Dumme Birger?
Varför tror de flesta norrmän att matpakken – några brödskivor med brunost eller søtpålegg – är sund norsk traditionsmat? Kolhydrater med fett är inte sunt. Och matpakken lanserades av en skolläkare i Oslo först på 30-talet.
Det är dyrt att äga bil i Norge. Nästan dubbelt så dyrt som i Sverige. Hur kommer det sig då att det finns få andra länder i världen som har så hög andel av dyra tyska bilmärken som BMW, Audi och Mercedes i bilparken?

(Bilden kommer från boken True Norwegain Black Metal av Peter Beste.)

En länk betyder så mycket

2008-09-11T09:06:00.006+02:00

För fem år sedan infördes det i Norge avdragsrätt för gåvor till välgörande organisationer. Det innebär att om jag skänker 200 kronor i månaden till Röda Korset, så får jag räkna bort det från min beskattningsbara inkomst i deklarationen. Förra året skänkte vi julklappspengarna till arbete med HIV-smittade barn i Etiopien, och som tack för hjälpen fick vi ett intyg att bifoga deklarationen.

I Sverige var denna typ av avdrag ett av vallöftena från den borgerliga alliansen. Men än så länge har inget hänt.

Medan vi väntar går det bra att länka till World Childhood Foundation. För varje länk skänker Vattenfall 20 kr.

Først, sist og alltid

2008-09-10T11:40:00.005+02:00

Vi vet att sommaren är slut, för på fredag är det dags för Gullrekka igen.

Det handlar alltså om NRK’s fredagskvällar. Detta är tionde året i rad som programmet för prime-time på fredagsvällen ser likadant ut.

19:00 Dagsrevyen. Nyheter.

19:30 Norge rundt. Landsbygdspornografi med innslag om ølbrikkemuseet i Steinkjer och liknande.

19:55 Beat for beat. Motsvarigheten till svenska Så ska det låta. Det enda program i Gullrekka som NRK har försökt byta ut, men protesterna blev vilda.

20:55 Nytt på nytt. Skoj om nyheter i ett format som skriker efter förnyelse.

21:25 Først & sist. Fredrik Skavlan gjorde succé som talkshowvärd både i Norge och i Sverige. Nu med den lite stelare Anne Grosvold.

22:10 Detektimen. Någon billigt importerad brittisk, austaliensisk eller tysk polisfilm.

Apropå Først & sist. Nu ryktas det (Via Älskade Dumburk) om att Fredrik Skavlan (också känd som han som snodde Maria Bonnevie från Mikael Persbrandt) ska sätta upp en ny talkshow. På svensk TV och producerad av Sveriges Television. Programmet ska ha premiär i januari och gå på bästa sändningstid – fredagar kl 21.

Rätta mig om jag har fel, men inte sedan 70-talet, då Jon Skolmen gjorde barnprogrammen Persiennen och Jon på en Stol, har en norsk programledare fått göra ett eget program på svensk TV.

Norvegism?

2008-09-09T13:29:00.004+02:00

Norska Posten byter logotyp och namn. Den utländska verksamheten, som bland annat omfattar svenska CityMail, samlas under namnet Bring.

Detta uppmärksammas av Dagens Medias redaktion. För i marknadsföringen, som i en banner från DI.se, skiner det norska ursprunget igenom. "Nu blir CityMail till Bring CityMail". Låter det inte konstigt? På norska går det alldeles utmärkt att säga "Nå blir CityMail til Bring CityMail" men på svenska havererar det. Korrekt svenska skulle vara "CityMail blir Bring CityMail" eller något liknande.

Till svenskan importerade engelska uttryck kallas för anglosismer ("Ha en trevlig dag", "Låt mig säga dig", etc). Vad är då detta? En norvegism? Eller bara klantigt?

Uppdatering: Lektor-Ingunn tipsar om att ordet faktiskt finns. Norvagism, ska det vara.

Forsendelse av sæd

2008-09-02T11:16:00.003+02:00

De tänker verkligen på allt. De norska politiker som hittar på regler och stödformer som gör att det ska vara möjlighet att bo i hela landet.

Ett brev kostar lika mycket att skicka till Karasjok i bortre Finnmark som tvärs över gatan i Oslo. Små hålor längs med kusten har broförbindelser och egna flygplatser. NRK sänder glesbygdspropaganda i "Der ingen skulle tru at nokon kunne bu". Och så vidare…

Men den här regeln hade fram till idag gått mig förbi.

Forskrift om tilskudd til utjevning av kostnadene ved forsendelse av sæd og inseminering av storfe og svin

§ 1. Formål. Formålet med ordningen er å medvirke til at kostnadene med forsendelse av sæd og inseminering av storfe og svin kan holdes på samme nivå i hele landet.

§ 2. Virkeområde. Denne forskriften gjelder tilskudd til utjevning av pris på semintjenester på storfe og svin mellom husdyrbrukere med ulik geografisk lokalisering.

(Tipstack: Blåblogg)

Benny Guldfot

2008-09-02T10:45:00.002+02:00

Det finns ingenting som går upp mot en klassisk Buster-berättelse. Buster var serietidningen med hjälteberättelser från sportens värld. Där kunde vi följa hur Jorma och Edvard kämpade sig genom motgång till framgång med Åshöjdens BK. Hockeylegenden Börje Salming blev en seriefigur hämtad från verkligheten. Och så fanns Benny Guldfot.

Jag kom att tänka på Buster och Benny Guldfot när jag såg referatet från söndagens match i Tippeligaen mellan Oslo/Lyn och Tromsø. Laget med de små resurserna, Tromsø IL, har vittring på toppen i Tippeligaen men för att hålla drömmen vid liv krävdes poäng i Oslo.

Efter 90 minuter ledde Oslo-laget med 3-2 och Tromsø har fått en spelare utvisad. Då kommer Benny Guldfot in i bilden. För med en spelare som heter Morten Målskred som dunkar in 3-3 i matchens sista sekund, så är Buster-liknelsen nästan komplett.

Og på overtid av overtid var Morten Moldskred der - helt ut av ingenting sikret han ett poeng for bortelaget!

Tromsø ligger tvåa i tabellen. Nu väntar vi på att Benny, förlåt Morten, ordnar nya spektakulära poäng i Bodø på lördag.

En makalös manick

2008-08-20T09:56:00.003+02:00

Erling Røed Larsen, seniorforskare vid Statistisk Sentralbyrå och författare till den utmärkta boken Økonomi på trikken, hade i går en träffsäker krönika i Aftenposten (Håp om handel, del 3, sidan 8 – inte på nätet).

Ta et eksempel. Si en entreprenør i landet Nordstein startet opp en vidunderfabrikk som omgjorde stein og olje til mat. Folk ville synes det var uforståeløig, men siden biffen smakte godt ville de nok akseptere mirakelet. Fabrikken ville senke prisene på mat, og småbarnsfamilier og pensjonister ville få mye bedre råd. Bønder ville imidlertid bli utkonkurrert og klage.

Men folk ville trolig si: "Intet fremskritt uten endring. Teknologi kan ingen stoppe." Men anta så at en undersøkende journalist avdekket at fabrikken ikke var høyteknologisk, men en havn. Fabrikken eksporterte stein og olje med skip og importerte mat. Da ville det nok bli ramaskrik. For fabrikken var kun fordekt handel. Demonstranter ville kreve havneblokade og nedleggelse. Men hvorfor? Handel er råsmart teknologi, fordi den kan veksle gråstein om til ananas og forvandle fisk til fly.

Att Norsk Bondelag "stiller spørsmålstegn ved Erling Røed Larsens seriøsitet som forsker" får i det här sammanhanget ses som ett tecken på kvalitet.

Dagens Jeopardy!

2008-08-20T09:41:00.003+02:00

Fråga: Vad är 119 kronor per kilo?

Svar: Importavgiften på import av biffkött till Norge. 119 kronor per kilo är mer än fem gånger så mycket som exportpriset på brasiliansk biff (ca 3700 USD per ton). Eller en införselavgift på över 500%. Något som gör det omöjligt för den utmärkta brasilianska entrecôten att konkurrera med sega norska fjällkossor.

(Källa: Tolltariffen)

Trenger din hjelp - spisesteder i Stavanger

2008-08-18T10:58:00.002+02:00

Om några veckor ska jag och min bättre halvdel tillbringa en helg i Stavanger. Jag har varit där på affärsresor ett par gånger tidigare, men aldrig haft tid att riktigt uppleva staden.

Och redan nu börjar det vattnas i munnen. Stavanger har nämligen ett stort utbud av bra restauranger – men vilka ska vi välja?

Eller som Aftenposten skriver: "Stavanger er blitt det som Lyon er i Frankrike, lillebrorbyen som er hovedstad når det gjelder matopplevelser."

Även om det stora antalet restauranger har kommit efter det att oljeindustrin har pumpat upp vågor med pengar över kajkanterna, så har Stavanger mattraditioner. Jæren-distriktet har sedan urminnes tider varit ett utpräglat lantbruksområde.

Redan Stavangers store son, författaren Alexander Kielland, var förtjust i god mat. Han var starkt överviktig redan från 30-årsålden och i ett resebrev från Paris 1904 beskriver han sin förtjusning över hur en höna kan tillagas:

"Thi i saadanne smaa Hoteller i Omegnen af Paris bliver en Agerhøne behandlet med behørig Andagt. Det er ikke som Hjemme, naar den moderne Husmoder lægger Kramsfugl i den tørre Gryde. Her bliver en fin Fugl stellet som et lidet Barn. Først bliver den omvundet og indtullet i et friskt Vinblad, og dernæst faar den et snehvidt Svøb af Flesk, som er skaaret saa tyndt som Pap, og saa blir den stegt længe og kjærligt i Smør med finhakkede Urter og Trøfler."

I dag finns här Gastronomisk Institutt och Norsk Hotellhøgskole (där den svenske gourmetpionjären Carl Jan Granquist är professor). Och här finns slaktarbutiken A. Idsøe, som har både kalvlever och kalvfärs i sitt ordinarie sortiment (något som jag ständigt är på jakt efter, men aldrig har funnit i Oslo).

Klart att det sätter sina spår i restaurangutbudet!

Men, som sagt, var ska vi äta någonstans? Några idéer nedanför, men jag tar tacksamt emot tips och kommentarer!

Jans mat og vinhus (fransk/norsk)
Straen Fiskerestaurant (fisk och skaldjur)
Restaurant Nero (italiensk)
Tango Bar og kjøkken (internationell / italiensk)
NB Sørensen 2. etage (internationell / fransk)
Soleado (internationell / spansk)

Det som skjer på tur, blir på tur

2008-08-15T14:37:00.005+02:00

Ett uttryck som brukar användas efter fuktiga gutteturer till utlandet. Att Ole var dritings och somnade på en strippeklubb i Tyskland, är inget vi behöver prata om när vi är tillbaka i hemlandet.

Det som skjer på tur, blir på tur.

Det är en regel som också den norska staten lever efter.

I Norge har statliga Posten Norge monopol på att dela ut brev till privatpersoner. "Posten Norge AS har enerett til å formidle innenriks brevpost", som det står i Postforskriften. Men det är hemma det. På tur i utlandet är det annorlunda. Som i Sverige, där svenska Posten har sin största konkurrent i CityMail, som råkar vara ägt av Posten Norge AS, som i sin tur ägs av den norska staten.

Detsamma gäller järnvägstrafik. Bland löftena från den nuvarande regeringen finns bland annat att "ikke sette flere persontrafikk-strekninger innen jernbane ut på anbud" och att "gå i dialog med fylkeskommunene om å avvente videre anbudsutsettelse". Men det är hemma i Norge det. På tur i utlandet är det annorlunda.

För idag går fristen ut för att lämna anbud på drift av tunnelbanan i Stockholm. Ett av anbuden kommer från Tågkompaniet, som sedan tidigare driver regional tågtrafik på flera platser i Sverige. Tågkompaniet ägs till 100% av NSB, Norske Statsbaner, som i sin tur har den norska staten som enda ägare.

Och när får utländska företag möjlighet att konkurrera med norska staten i Norge?

Vel, det som skjer på tur, blir på tur.

Videocover

2008-08-13T14:39:00.003+02:00

Musikvideo med leksakspiano, handhållen kamera och street-miljö. Det är vad som gäller för sjungande tjejer som skriver sina egna låtar.

I vintras var det svenska Lykke Li som testade.

Och nu gör norska Marit Larsen likadant.

Ungefär som med Depeche Modes 18 år gamla Enjoy The Silence-video. För nu har Coldplay gjort en videocover. Alltså en ny låt (Viva La Vida) men där det är Chris Martin och inte Dave Gahan som går omkring i kungamantel och ser förvirrad ut.

(Apropå Depeche Mode, så är det ett alltmer envist rykte som säger att de är i studion igen. All I ever wanted!)

Här kommer förresten först Leksakspiano 1 (Lykke Li) med Little Bit. Därefter Leksakspiano 2 (Marit Larsen) med nya singeln If A Song Could Get Me You.

Plagiat eller inspiration?

En viktig film

2008-08-13T11:24:00.003+02:00

19 december går ridån upp för årets norska storfilm Max Manus.

Max Manus var en central gestalt i den norska motståndsrörelsen under den tyska ockupationen 1940-45. På bilden till höger ser vi när han eskorterar Prins Olav (blivande Kong Olav) vid återkomsten till Norge den 13 maj 1945.

Det här är en film om en viktig del av norsk historia. En historia som fortfarande idag sätter sin prägel på Norge. Jag hoppas att filmen om Max Manus också får utrymme på svenska biografer. Vi svenskar är alltför okunniga om vad det innebär att kämpa mot förtryck.

Obegriplig nyhetsvärdering av Dagbladet

2008-08-07T15:33:00.003+02:00

I Sverige pågår just nu en rättegång där en tysk 32-årig kvinna står åtalad för mord på två små barn samt mordförsök på barnens 24-åriga mamma. Av mediarapporteringen att döma tycks det vara ett svartsjukedrama som har urartat till tragedi.

Jag följer regelbundet min gamla hemtidning Vestmanlands Läns Tidning – VLT – på nätet. Särskilt efter att chefredaktören Elisabeth Bäck börjat komplettera nyheterna med en utmärkt blogg, där hon beskriver nyhetsvärdering och publicistiska principer.

Nu råkar också Arboga, där de mördade barnen bodde, ligga i VLT:s spridningsområde och tidningen står för Sveriges kanske mest detaljerade bevakning av rättegången. Via Elisabeth Bäcks blogg kan vi läsa om varför de har valt att benämna den misstänkta 32-åringen som "tyskan". Att publicera namn på en misstänkt har aldrig varit aktuellt. Bäck berättar också varför de – i samråd med de anhöriga – valde att publicera namnen på de mördade barnen. Avvägningarna är inte alltid enkla.

Att blogga om denna typ av "bakom kulisserna"-arbete stärker läsarnas förtroende för tidningen och dess journalister. Ett exempel som flera redaktioner borde ta efter.

I Norge har däremot kvällstidningen Dagbladet valt att publicera både namn och bild på den mordmisstänkta kvinnan. Jag kan inte på något sätt förstå varför det skulle vara viktigt för norska läsare att få snaska i sig den informationen. För snask är var det handlar om. Inte ett dugg bättre än den kolorerade veckopressens paparazzibilder på smygkyssande kändisar.

För vad om tyskan inte blir dömd? Om hon är oskyldig?

I våras publicerade Dagbladet av samma obegripliga anledning namn och bild på de stackars österrikiska barn som vuxit upp inlåsta i en källare tillhörande den man som var både deras far och morfar.

Nu har jag köpt Dagbladet för sista gången.

(Bilden: Faksimil från dagbladet.no - skuggad av mig)

Norska ord som inte finns på svenska: Snurring

2008-08-06T11:45:00.006+02:00

Många gånger har jag gått runt i den norska matbutiken och letat efter idéer till middagsmat. Nästan lika många gånger har jag tittat på den lilla konservburken med det underliga namnet Snurring. Enligt omslagstexten på burken används den "Til lekre småretter – som middag, pålegg og turmat". Och innehåller "grovmalt kjøtt, flesk, erter, ris og krydder".

Utbudet är inte det största i matbutikerna här i Norge, men några burkar Snurring finns det alltid. Förra året var det förresten det 60:e året med Snurring-burkar på norska butikshyllor. Något av en norsk mattradition. Varje år säljs det nästan en halv miljon burkar.

Och igår föll jag till föga. Det var dags för min Snurring-debut.

Förväntansfullt öppnade jag burken (bäst före 2013) – utan någon riktigt klar idé av vad jag skulle förvänta mig. Svaret var brunt. En brun seg gegga där det gick att urskilja ris och gula ärtor. Men ingenting av de utlovade 37 procenten kött.

Ned i pannan för en snabb uppvärmning och därefter på tallriken tillsammans med två brödskivor med brunost. Voilà!

Och smaken då? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, för det smakade just ingenting. Lite salt, men annars ingenting. Ingen aning om vad jag gjorde för fel, men att den bruna geggan används "til lekre småretter" framstod som alltmer obegripligt.

Och mitt i all smaklöshet fick jag en känsla av deja-vu. Jag har ätit något liknande tidigare. Svenska försvarsmaktens fältportioner! Snurring påminner starkt om försvarets konserverade risotto i guldgul plåtburk. Och det är inte ett tecken på kvalitet, ifall någon skulle missuppfatta.

För 60 år sedan serverades det i huvudsak kokta fjolårsmorötter och vattnig soppa på norska bord. Snurring var säkert en välkommen omväxling. Mitt inte alltför vågade tips är att produkten knappast håller i 60 år till.

(Foto överst: Terina, tillagning: jag själv, nederst: Försvarsmaktens bildbyrå)

SJ tänker rätt, men inte tillräckligt

2008-07-04T11:14:00.003+02:00

1871 började tågen rulla mellan Oslo och Stockholm. 137 år senare går det äntligen att beställa en biljett utan att behöva vänta på att den ska levereras i posten några dagar senare. SJ har nämligen ställt ut en av sina biljettautomater på Oslo Sentralstasjon. Hur bra som helst – boka och betala på sj.se och hämta ut biljetten i automaten ett par minuter före avgång.

Men frågan är varför det skulle behöva dröja 137 år? Och hur länge dröjer det innan tågoperatörer som SJ och NSB gör som de flesta flygbolag och Deutsche Bahn – ta emot bokningsbekräftelsen som ett SMS och visa det och ett id-kort vid biljettkontrollen? Kanske nystartade privata uppstickarenUnionsexpressen kan snabba upp processen? Där räcker det att köpa biljett på nätet och ta med en utskrift av bokningen.

Nu iväg till Oslo S och trondheimståget för en helg i Gudbrandsdalen!

Norska ord som inte finns på svenska: supperåd

2008-07-04T10:35:00.002+02:00

Supperåd Unyttig offentlig råd eller komité (ifg. Bokmålsordboka)

Men ordet hade heller inte funnits på norska om det inte hade varit för Harald Heide Steen jr. Igår gick han bort och den svensk-norska komediscenen har förlorat en pionjär och gigant.

Det var 1967 som Heide Steen, Rolv Wesenlund och den svenske tv-producenten Bo Hermansson sammanstrålade för att skapa Skandinaviens första moderna humorprogram för TV. Den första produktionen gjordes för Sveriges Television och kallades "Publikfriarna". Därefter kom den NRK-producerade serien "Og takk for det". Duon Wesensteen – Wesenlund och Heide Steen – var född och för evig ett begrepp i norsk TV-historia. Den mest kända sketchen är kanske "Hos tannlegen". Volvo Sonett og Saab Amazon!

Det här var före Monty Python, men inspirationen kom som ofta i TV-sammanhang från väst och från BBC; i det här fallet humorprogrammet "Not Only... But Also" med Peter Cook och Dudley Moore. För svenske Bo Hermansson var detta bara den första i en lång rad av försvorskningar av BBC-framgångar. Senare skulle han förvandla "Hancocks Half Hour" till "Fleksnes Fataliteter" och "Steptoe and Son" till "Albert och Herbert".

Men tillbaka till Heide Steen och supperådet. I sketchen möter vi den fnissige och antagligen alkoholiserade informasjonskonsulent Balle Clorin i Norsk Supperåd. Det är en offentlig myndighet med hundratals anställda som har till uppgift att stärka soppans ställning i det norska samhället. De producerar bland annat skriften Suppe i Sentrum med statistik som visar att blomkålssoppa går upp medan tomatsoppa går ned. Ett helt meningslöst organ utan vare sig inflytande eller funktion. Kort sagt, ett supperåd.

Och fortfarande finns det supperåd i Norge. Vad sägs exempelvis om det statliga Bunad- och Folkedraktrådet?

Og takk for det!

Glad midsommar

2008-06-20T11:43:00.002+02:00

Uppenbarligen förundras omvärlden av den svenska traditionen med majstång, små grodorna och snaps i oanade mängder. Så till den grad att de gör reklamfilmer på temat.

Sverige och Finland är ju de enda land med en ordentlig midsommartradition. Här i Norge är det några som tänder bål på stranden till minne av Sankt Hans - Johannes Döparen, som sägs ha sin födelsedag ett halvår före jul, men mer kalas än så blir det inte. Smålandsposten skriver att "Norrmännen har en märklig tradition där folk gifter sig på låtsas". Det har jag aldrig hört talas om. Någon som vet mer?

En herrgårdssaga

2008-06-10T14:06:00.005+02:00

Tänk att du äger en fin gammal herrgård från 1771. Genom århundradena har den haft besök av berömda kulturpersonligheter och kungligheter. En kronprinsessa ristade på 30-talet in sitt namn i en av gårdens fönsterrutor. En av landets mest framstående arkitekter genomförde en omsorgsfull renovering av gården på 40-talet. Här finns massor av historik.

Men nu vill du sälja gården. Var sak har sin tid. Du får kontakt med en intresserad köpare och kommer överens om ett pris på hela 27 miljoner kronor. Det var mer än du först hoppades på. Du gläds över pengarna och över att gården faller i en resursstark ägares händer. Någon som kan ta vara på det kulturhistoriska arvet.

Då sätter staten ned foten. Stopp och belägg! 27 miljoner kronor? Det är ett alldeles FÖR HÖGT pris för en gård. Tänk om alla gårdar skulle kosta så mycket? Då skulle ju ingen ha råd att bli bonde.

Just så är det. I Norge har nämligen Statens Landbruksforvaltning rätt att stoppa försäljning av gårdar om inte priset "tilgodeser en samfunnsmessig forsvarlig prisutvikling".

Och precis detta har Gudbrand Askvig, ägare till Øvre Vilberg Gård utanför Oslo, råkat ut för. Han får inte tillstånd att sälja sin gård till det pris han har avtalat med köparen, då staten menar att priset är för högt.

Att köparen, Caroline Hagen, inte har någon lantbruksutbildning stärker statens uppfattning. Vad ska hon med en gård till, om hon inte kan driva den, resonerar Statens Landbruksforvaltning. Dessutom är hennes pappa en av landets rikaste. Tjejen har såklart inget på en gård att göra.

I Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (tilläggsprotokoll 1, artikel 1) fastslås att "Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt".

Men i Norge står en bisarr jordbrukspolitik högre i kurs än dammiga principer om mänskliga rättigheter. För jag kan inte tänka mig att staten ersätter säljaren för skillnaden mellan de erbjudna 27 miljonerna och det som staten menar är ett "samfunnsmessig forsvarlig pris".

The poor immigrant

2008-06-08T11:55:00.002+02:00

I pity the poor immigrant
Who wishes he would've stayed home,
Who uses all his power to do evil
But in the end is always left so alone.

(Bob Dylan, I pity the poor immigrant)

Från en husvägg på Pilestredet i centrala Oslo. Foto via Kjeft a!

Trenger du hjelp, eller?

2008-06-06T11:44:00.002+02:00

Kanske har jag infantil humor, men det här är en riktigt underhållande reklamfilm från NAF - Norges Automobilforbund.

Den norska förbudstiden

2008-06-06T10:57:00.004+02:00

Missa inte dokumentärfilmen Brettkontroll på NRK1 på söndag kväll (8 juni kl. 22:35). Den är en uppvisning i norsk politisk nutidshistoria och handlar om den norska förbudstiden.

Från 1978 till 1989 var Norge det enda landet i världen där det inte var tillåtet att sälja, importera eller använda skateboards.

Statens Forurensingstilsyn hade i slutet av 70-talet nåtts av larmrapporter om vilken skademaskin skateboarden var. De gjorde egna beräkningar och kom fram till att så många som 37,500 personer kunde bli skadade om det började rulla skateboards på norska gator.

1989 avskaffades förbudet efter stor tvekan från politiskt håll. En stortingsrepresentant varnade för att avskaffandet av förbudet "var en skjebnesvanger avgjørelse" och att det nu skulle bli "en sterk økning av alvorlige skader blant rullebrettbrukerne og ikke minst blant eldre som blir påkjørt av disse brukerne".

Om du inte kan eller vill se på norsk tv på söndag får du nöja dig med trailern.

Listspecial

2008-05-24T12:45:00.004+02:00

Förra numret (16-22 maj) av magasinet Fokus har Norge-special. Jag bidrog med en lista över sådant som de flesta svenskar inte känner till om sitt grannland.

De två andra stackarna, då?

2008-05-21T14:39:00.003+02:00

Norrmän förstår svenska betydligt bättre än vad svenskar förstår norska. Den journalist på Borås Tidning, som i vintras rapporterade från den tragiska bussolyckan i norska Verdal, hade uppenbarligen så fullt upp med översättningen att han glömde bort att korrekturläsa.

(Via Journalisten)

Vad skulle Gud och Den Helige Ande ha sagt?

2008-05-13T13:29:00.003+02:00

Sedan länge är det förbjudet med söndagsöppna butiker i Norge. Det anses nämligen inte helt gudfruktigt att handla på söndagar. Då ska vi gå på tur, äta lördagsinhandlad söndagsmiddag och möjligen besöka ett museum. Så har staten bestämt.

Så här års kan det också anses gudfruktigt att ägna söndagen åt försiktigt trädgårdsarbete. Inte med maskiner, för vi får inte bryta mot lagen om Helligdagsfred genom att väsnas med gräsklippare eller borrmaskiner. "På helligdag fra kl 00 til kl 24 samt påske-, pinse- og julaften etter kl 16 skal det være helligdagsfred som ingen noe sted må forstyrre med utilbørlig larm." Så säger lagen.

Men eftersom försiktig plantering ibland kan anses tillräckligt gudfruktigt, så får norska trädgårdsbutiker hålla öppet på söndagar. Vips – så har de norska trädgårdskedjorna utvecklats till enorma köpcenter som säljer allt från grillar och trädgårdsmöbler till virke, verktyg och målarfärg. Byggvarubutikerna ser inte på detta med blida ögon – de får ju inte ha öppet och förlorar en viktig handelsdag varje vecka.

För två år sedan försökte byggvarukedjan Maxbo att hålla söndagsöppet i maj. LO-förbundet Handel og Kontor var snabbt ute och polisanmälde Maxbo, som har hållt söndagarna stängda sedan dess.

Men nu, under den gångna pingsthelgen, har Jernia firat Den Helige Ande (det är tydligen honom vi firar under pingsten) genom att hålla öppet hela helgen. De tycker att det är orättvist att de främsta konkurrenterna får ha öppet, när de själva måste hålla stängt.

Den här gången är det Kristelig Folkeparti som går i bräschen för protesterna. Tidigare familjeministern Laila Dåvøy, kräver att regeringen tar initiativ för att stoppa de gudsförnekelser som de söndagsöppna butikerna innebär.

Weird.

(Via: Kjetil Løset Foto: TV2)

Pula i trädgården

2008-05-07T12:51:00.005+02:00

Efter flera år i Norge har jag lärt mig att inte säga att jag ägnade helgen åt att pula i trädgården. Pule har alltså en något annan betydelse på norska än på svenska.

Här några andra som borde tänka sig för innan de lanserar sig på den norska marknaden:

Drita School. Kombinationen drita och barneskole passar inte så bra i Norge. När du är drita, är du aspackad.
Den tyska leksaksproducenten Busemann, som på norska betyder snorkråka. Att logotypen visar en nallebjörn som slickar sig om nosen, gör inte saken bättre.
Hotel Guggemos. Gugge är motsvarigheten till svensk gegga, som i geggamoja.
Grand Pupp. Pupp är alltså norska ordet för tutte.
Raring Corp. Det svenska ordet rar betyder ju söt, trevlig. På norska betyder det konstig, märklig. Det är inte många i Norge som önskar anlita raringar.
Ingen Ideas. Experter och konsulter inom oljeutvinning bör ha ett bättre namn än Ingen Idéer för att lyckas i Norge.

-Fint väder! -Idag, ja...

2008-05-06T14:27:00.002+02:00

...eller: -Kan en bonde någonsin bli nöjd?

Förra året administrerade svenska Jordbruksverket bidrag till bönderna för 12,3 miljarder kr. Det motsvarar cirka 1300 svenska kr per invånare.

- Det har aldrig varit så positivt på olika sätt. Kurvorna pekar uppåt och lönsamheten har aldrig varit så bra. Åtta av tio bönder är övertygade om att det här kommer att fortsätta även i år, säger Lars-Göran Pettersson, ordförande i Lantbrukarnas Riksförbund till Dagens Nyheter.

Det norska jordbruksavtalet hade en ram på 11,6 miljarder norska kronor, eller cirka 2500 kr (motsvarar ca 2900 svenska kr) per invånare. Mer än det dubbla jämfört med de svenska bidragen till lantbruket. Till det kommer importvärn och regionalstöd och annat som kommer bönderna till godo. Ändå ökade bidragen till bönderna med över 7 % under förra året.

– Den dårlige inntektsutviklinga til bønder gjør det vanskelig å gjøre nyinvesteringer i drifta. Samtidig øker prisene på kunstgjødsel og kraftfôr. Bøndene kan ikke prissette sine egne produkter, for dette er det Staten som bestemmer. Mange av våre medlemmer tjener nå så dårlig at de vurderer å legge ned brukene sine, säger Rita Guldvik, ordförande i Nord-Rana Bondelag.

Norge har ett jordbruk som bygger på bidrag, kvoter, statlig prissättning, importvärn och regionalstöd. Maten är nästan 50% dyrare i Norge än i EU. Och bönderna får inte ekonomin att gå ihop. Dags att fundera på en ny modell?

Icke då. Nu vill de norska bönderna ha ytterligare 3,3 miljarder i bidrag från oss norska skattebetalare. Regeringen, där det lantbruksdominerade Senterpartiet ingår, vrider sig i interna plågor.

Läs också:

Norsk skinka på Sydentur

Kanske borde staten bestämma hur många bilar som ska tillverkas

Vad hade du gjort med 9,500 kronor?

Norsk mat, ja. Utbud och valfrihet, nej.

Jeg skåret 100%

2008-04-29T15:29:00.004+02:00

Norsk Språkråd är en besynnerlig institution. De är bland annat den watchdog, unnskyld... vaktbikkje, som ska säkra att det inte smyger sig in för mycket engelska ord och uttryck i det norska språket.

På sitt nettsted tillhandahåller Språkrådet också ett par övningar i svensk – norsk översättning. Jag hade alla rätt!

...men vad ser jag? Är inte orden skår (från engelskans score) och sjekk (från engelskans check) lite väl fantasilösa?

(Till saken hör förstås att det engelska ordet score faktiskt kommer från det nordiska ordet skåra. För varje poäng ristades en skåra – score - in i bordskanten eller i en trästav.)

Åsikter och åtgärder!

2008-04-28T11:31:00.001+02:00

Hur uppfattar norrmännen egentligen oss svenskar? Det norska tv-programmet Uti vår hage ger oss en fingervisning.

Godkända paraplyer

2008-04-24T11:15:00.003+02:00

Mitt första år i Oslo firade jag 17. mai som så många andra. Jag klädde mig fint och gick till paradgatan Karl Johan för att se på barnetoget och Kongen.

Men vädrets makter var inte med oss. Det var småkallt och snart kom regnet. Förutseende som jag var, hade jag med mig ett paraply.

Snart började det komma fram folk till mig. –Slutt opp med det der! –Dette er Norges dag! –Ta vekk den der! Stämningen var ganska aggressiv.

Jag insåg att det var mitt paraply som var i fokus för upprördheten. Jag hade såklart inte en tanke på att paraplyet jag fått med mig hemifrån råkade vara blått med gula stjärnor – en souvenir från min tid som boende i Bryssel. Detta var uppenbarligen fel dag för ett EU-paraply. Och det blev en blöt 17. mai. Utan paraply.

Som jag skrev häromdagen är det något spänt och ansträngt över det norska förhållandet till firandet av nationaldagen.

Nu har debattprogram på tv och helsidor i tidningarna ägnat sig åt frågan om vilka flaggor som ska vara tillåtna och förbjudna att vifta med på nationaldagen. Oslos 17. mai-kommitté vill ha ett totalförbud mot utländska flaggor. Oslos borgmästare vill det inte. Fremskrittspartiets representant i kommittén avgår. Och så vidare.

Ena dagen protesteras det mot bristande yttrandefrihet i muslimska länder när den norska flaggan bränns i protest mot publicering av Profeten i bombturban. Andra dagen krävs det förbud mot somaliska flaggor i 17. mai-tåget.

Hyckleri, någon?

(Bilden visar förresten var jag borde haft för paraply, den där regniga majdagen för sju år sedan. Men jag väntar fortfarande på politiska direktiv om vilka paraplyer som är tillåtna på 17. mai och vilka som inte är det. Och hur är det med bunadsburka?)

Festival of the Nations

2008-04-22T15:14:00.006+02:00

Det är något spänt över norrmäns förhållande till nationaldagen 17e mai. Det märktes inte minst när Norsk Innvandrerforum nyligen föreslog att de skolbarn som ville också skulle kunna vifta med utländska flaggor, vid sidan av den norska. Som ett sätt att visa upp att Norge av idag är ett flerkulturellt samhälle och att invandring uppfattas som en berikelse av landet.

Det låter ju som ett rimligt och politiskt korrekt initiativ, men tjong i medaljongen, vilka reaktioner det har blivit. Och på Norsk Innvandrerforums hemsida utnyttjar den norska begåvningsreserven sin grundlagsskyddade yttrandefrihet (17e mai är ju mycket riktigt ett firande av Norges grundlag). Här några exempel:

"Ta meg ikke for noen rasist - jeg spiser kebab minst en gang i uka, og en av mine beste venner har både mor og far fra Ungarn, men..."

"Dere burde ikke hatt talsrett etter ett slik utsagn. Dere skulle settes i isolat og aldri mer få si ett eneste ord!"

"Hvis vi hadde kommet med vår religion og våre flagg til fleste av deres land hadde vi blitt steinet og drept på andre måter. Noen ganger ønsker jeg vi gjorde det samme."

"Hvis det er så fælt her, dra hjem igjen! Still med utenlands flagg i et 17.-maitog, så får dere også ta konsekvensene av dette..."

"Dette er ikke rasistisk ment, men nå synes jeg dere burde ta dere sammen her. Etter min mening så burde egentlig ikke innvandrere gå i toget i det hele tatt!!!!!"

Som tur är har kommunpolitikerna i Oslo utsett en 17e mai-kommitté, som ansvarar för planeringen av den stora högtidsdagen. På grund av uppståndelsen har kommitténs ordförande, Høyres Aamir Sheikh, meddelat att skolorna i Oslo är ansvariga att ta ifrån eleverna eventuella utländska flaggor på 17e mai.

"Det er forbudt å vifte med andre lands flagg i barnetoget. Det er kun lov til å bruke det norske, det samiske og FN-flagget", enligt VG.

Men detta är inte första gången som 17e mai drabbas av förbud. Redan 1828 förbjöd unionskungen Karl XIV Johan firandet, eftersom han såg det som en hyllning till den danske kungen Christian Fredrik.

Det följande året fanns en ung student i Oslo vid namn Henrik Wergeland. Han och många studenter med honom samlades vid kajen i Bjørvika på eftermiddagen den 17e mai 1829. Det var nämligen så att en av Norges två första ångbåtar skulle angöra kajen kl 18. En händelse som verkade som en tanke var att båten hette Constitutionen. Så när båten kom in ropade studenterna "Leve Constituionen!" och stämde upp i sången For Norge, Kæmpers Fødeland.

Polis och militär inkallades och de ansvariga blev arresterade. Däribland den blivande nationalskalden Wergeland, som under förhöret blev ombedd att uppge sin ålder. Han sägs ha svarat: "Jeg er seks år eldre enn Norges konstitusjon. Jeg håper de tilstedeværende husker når den ble skrevet."

I dag firas Henrik Wergeland som en av nationens stora frihetskämpar. Varje år på 17e mai blir en krans nedlagd och det hålls tal vid hans grav på Vår Frelsers Gravlund i Oslo.

1905 var Norge fortfarande i union med Sverige, men över hela landet sköljde en flodvåg av iver efter självständighet. Den svenska ledningen försökte på olika sätt begränsa folksamlingar och patriotiska symboler. 17e mai firades större och tydligare än kanske någonsin.

Under första halvan av 40-talet var det dags igen. Den tyska ockupationsmakten förbjud den norska flaggan. Det blev till och med förbjudet att bära de norska färgerna. All eftersom tyskarna hittade på nya förbud, började norrmännen använda sig av symboler som röda toppluvor och gem på kavajslaget. Allt för att visa motstånd och samhörighet.

17e mai handlar alltså om att fira de friheter som skyddas av den norska grundlagen. Som att:

"Ingen kan holdes retslig ansvarlig for at have meddelt eller modtaget Oplysninger, Ideer eller Budskab."

"Frimodige Ytringer om Statsstyrelsen og hvilkensomhelst anden Gjenstand ere Enhver tilladte."

Men 2008 önskar myndigheterna att förbjuda viftande med andra flaggor än den norska. Frågan är vem som blir årets frihetshjälte?

Eller som Anders Heger skriver i Dagsavisen: "Vær klar over dette, barn: Henrik Wergeland ville ha vært den første som bar pakistansk flagg opp Karl Johan. Og han ville gjort det i kjærlighet til Norge."
-----

(Rubriken, Festival of the Nations, syftar på ett annat välregisserat och flaggviftande firande. Nämligen Olympiaden i Berlin 1936, som skildras i Leni Riefenstahls propagandafilm Fest der Völker / Festival of the Nations. Det står var och en fritt att göra sina egna jämförelser.

Valfritt flaggviftande är för övrigt tillåtet och välkommet i andra norska städer, exempelvis Bergen, Trondheim och Tromsø. Också på 17e mai.)

Ut på tur - aldri sur

2008-04-17T10:57:00.006+02:00

Det är Norges kanske mest berömda nyhetsfotografi. Kong Olav på trikken 1974.

På grund av den internationella oljekrisen, med oljebojkott och skyhöga oljepriser, blev det infört bilförbud i Norge under helgerna. Nu var det lördag, och Nordmarka lockade med fina skidförhållanden. Skikongen Olav tog trikken upp till Holmenkollen - reglementsenligt klädd i anorak, knickers och stickade knästrumpor. Det var första och enda gången kungen åkte kollektivt, om vi räknar bort invigningarna av t-banelinjerna till Bergrystallen och Grorud.

Holmenkollbanen har blivit en viktig symbol för Oslo. T-bana från centrum direkt upp till skidspåren. Problemet är att det inte är så många som vill åka med den. Det är den minst trafikerade t-banesträckan i Oslo. De flesta boende på Holmenkollen sitter hellre i bilkö i sina feta stadsjeepar än blandar sig med kreti och pleti på trikken.

Men nu ställs det hela på sin spets. 2011 arrangerar Oslo skid-VM. 370,000 åskådare väntas till Holmenkollen under de elva tävlingsdagarna. Trikken kan med nuvarande standard ta 1,000 passagerare i timmen. Tågen är över 30 år gamla och när det snöar kan de inte köra. Det håller inte.

Övriga t-banenätet i Oslo uppgraderas till en standard som kan transportera 9,000 passagerare per timme. Det är vad som behövs för att få skidpubliken fram och tillbaka till tävlingsarenan. Det menar i alla fall trafikkommunalrådet Peter Myhre.

Är det inte något väldigt norskt över att det måste ett VM på skidor till för att det ska investeras i Oslos kollektivtrafik?

Kanske inte så nostalgisk

2008-04-16T11:33:00.002+02:00

I nostalgiska ordalag skrev jag om hur jag för 18 år sedan fick Depeche Modes LP Violator från Jays Records i Västerås några dagar före utgivningsdagen.

Sebastian Hallén uppmärksammar mig på att andrasingeln från Violator - Enjoy the Silence - nyligen klättrade upp från 60:e till 52:a plats på den svenska Digilistan (försäljning av nedladdningsbar musik).

Antingen är vi många nostalgiker, eller så är det SonyEricssons reklamfilm som har fått folk att köpa annat än mobiltelefoner.

(Och nu till helgen har VH1 Depeche Mode Weekend. Hrm. Har nyligen sagt upp Favorittpakken från GET kabel-TV och med den VH1.)

It’s time to learn Gulebøy-norsk

2008-04-16T11:27:00.003+02:00

Norska flygbolaget Norwegian har köpt det svenska låprisbolaget Fly Nordic. Nu är det dags för namnändring. Svenskarna ska lära sig att flyga norskt. It’s time to learn Norwegian, utropar reklamkampanjen. Filmen spelar på hur svenskar tror att norska låter.

I fellesferien - da vil alle gå på tur, slik allehånde! Galdhøpiggen og La det svinge! Vi har skikkelig kringkasting, kjempetorsk og Hardangerfjorden!

En inte alltför vågad gissning är att de flesta svenskar faktiskt tror att ord som gulebøy, kjempetorsk och tallefjant är riktiga norska ord. Om du är en av dem, måste jag dessvärre göra dig besviken. Det heter banan, hai och ekorn.

Allehånde är förresten norska för kryddpeppar.

Kalla mig gärna nostalgisk, men...

2008-04-14T15:31:00.004+02:00

Antagligen har det aldrig varit enklare än nu att få tag på spännande musikupplevelser. Via bloggar och diskussionsforum går det att snappa upp tips om intressanta artister du hittills inte hört. Och du kan lyssna på musiken innan du bestämmer dig för att köpa den.

Jag gillar verkligen att köpa musik, och utan Internet hade CD-hyllan varit smalare. De senaste tillskotten, svenska Elenette och etiopiske Mahmoud Ahmed (ja, de står på hyllor ganska långt ifrån varandra), hade jag aldrig betalat för om jag inte lyssnat på dem innan.

Svårare, men minst lika spännande, var det när jag växte upp i Västerås i slutet av 80-talet. Den tillgängliga informationen var begränsad till vad som skrevs i tidningar och spelades i radio, vad kompisar pratade om och – inte minst viktigt – vad som fanns i de lokala skivbutikerna.

Inte långt från Rudbeckianska gymnasiet, en bit upp på Vasagatan, fanns en liten källarlokal där Jays Records höll till. Det var min port till musikvärlden. Jag kommer fortfarande ihåg lukten – en blandning av källarmögel, svett och omslagsplast.

Det var där en samlare ställde ut sina trehundra Depeche Mode-skivor (varav 28 var olika utgåvor av maxisingeln till Strangelove). Jag var mycket imponerad, men noterade att samlingen inte innehöll min tyska utgåva (köpt på familjeresa med Kielfärjan från Göteborg) av Shake the Disease på gråspräcklig vinyl. Det var där jag för första gången hörde P Machinery med Propaganda, efter tips från butiksägaren Adonis Jalamudis. Det han inte hade i butiken beställde han. Ibland mot en deposition på en tia eller två, ibland utan. Den första skivan jag beställde av Adonis tror jag var Brothers med DAF. Och Depeche Modes Violator, fick jag redan på lunchrasten två dagar före releasedatum eftersom jag hade förhandsbokat den.

När jag bodde i Bryssel i slutet av 90-talet tillhörde skivaffärerna på Rue du Midi till de obligatoriska stoppen på lördagspromenaden. En av butikerna tog in det mesta från det lilla skivbolaget Energy Rekords i Älmhult. Där - i en liten butik i Bryssel - blev jag bekant med obskyra svenska band som Kiethevez och Statemachine.

I somras var jag tillbaka i Västerås under några dagar. Jays Records har flyttat från källarlokalen på Vasagatan och finns nu på Hantverkargatan. Vi hade pratat om soundtracket till filmen American Beauty under bilresan, och gick in.

Samme Adonis som fick mig att köpa alltför många Depeche Mode-releaser under min gymnasietid stod bakom kassan som om tiden hade stått stilla. Möjligen något gråare hår. Om han hade American Beauty-soundtracket? "Kolla i tredje facket från vänster på hyllan där borta!" Såklart den fanns där.

Jag frågade också om en skiva med danska jazzsångerskan Cæcilie Nordby. Den hade han haft, men skivan var såld. Ett snabbt telefonsamtal, och visst: "Du har den imorgon. Den kommer in före lunch."

Några veckor tidigare hade jag letat efter en samling med franska Desireless (Voyage Voyage-tjejen) utan att lyckas. "Hon med håret?" frågade Adonis för att försäkra sig om att vi pratade om samma artist. Mot 50 kronor i deposition erbjöd han sig att leta lite. Pengarna tillbaka om resultatet uteblev. Men vi skulle bara vara kvar i Västerås någon dag.

Nästa morgon, när jag gick förbi för att hämta Cæcilie Nordby, visade det sig att Adonis hade kollat läget. "Desireless är slutsåld från alla skivbolag, men jag har en kontakt i Tyskland som har några exemplar. Du kan få den på måndag." Tyvärr skulle vi resa vidare samma dag.

När jag flyttade till Oslo fanns en utmärkt skivaffär på Aker Brygge – Christer Falcks Bennis. I takt med att Free Record Shop och Platekompaniet tog över marknaden med sina strömlinjeformade butiker gick den inte att driva vidare. Christer Falck fick lägre återförsäljarrabatter än de stora kedjorna och hade inte en chans i konkurrensen. Synd.

Idag finns trevliga Bare Jazz på Grensen som har lyckats kombinera ett stort utbud med jazzmusik, ett café och kunnig personal i samma lokaler. För den som gillar smutsig rock erbjuder Tiger bakom Youngstorget samma sak.

Nu visar det sig att inte heller de stora kedjorna klarar konkurrensen från Internet. Free Record Shop lägger ned samtliga sina 49 norska butiker. Platekompaniet, som startade med ambitionen om att vara en butik för musikentusiaster, blir kvar som ensam dominant.

Jag kommer inte att sakna Free Record Shop. Men jag saknar Jays Records.

Tyvärr, du har kommit till fel sida

2008-04-11T10:26:00.002+02:00

Upptäcker att jag har fått namnkonkurrens i den norska bloggosfären. På sidan javielsker.no (att jämföra med min adress javielsker.blogspot.com) går det att läsa om sådant som intresserar norrmän flest. Porr och snusk, alltså. Som att trekanter ökar prestationerna på jobbet och att det "svir i pungen til Hugh Hefner".

Bakom sidan står Stange-företaget Hedmarken Informationsteknologi. De driver också den upplysande webtjänsten alkohol.no som sprider information om privatimport av sprit och om öppettider på det svenska Systembolaget.

Det här leder till två frågor:

Norge har västvärldens kanske hårdaste lagstiftning mot pornografi och alkohol. Norge är landet som uppfann pornosladden. Det ligger som ett fult, smutsigt och förbjudet täcke över allt detta. Porrtidningar (utan klisterlappar över de intressanta delarna – se bilden) köps bakom disk i dammiga butiker i Oslos mer skumma kvarter. Sprit inhandlas på bilutflykter till gudsförgätna platser som Svinesund och Charlottenberg. Måste det vara så här?
Kommer jag få fler läsare nu? Har noterat en stark uppgång i Google-sök på "Ja, vi elsker" + "blog".

Brunskjortorna

2008-04-10T11:51:00.004+02:00

Är norska division 2-klubben Mjøndalen IF världens bästa fotbollslag i bruna dräkter? Och varför är det inga andra lag som har brunt som klubbfärg? Det är ju, faktiskt, både snyggt och praktiskt.

Å andra sidan kanske det inte är så skojigt att gå under smeknamnet "bruntrøyene"...

Engelska Coventry hade bruna borta-tröjor under några år i slutet av 70-talet, och nigerianska Stationary Stores Lagos sägs också ha bruna tröjor. Några fler?

(Foto: Digitalsport/VIF Fotball)

Hänt i Norge: 1989

2008-04-09T15:11:00.003+02:00

Vad hände i Norge under året som Berlinmuren föll?

Odd Lindberg, inspektör vid Fiskeridepartementet, upprör sig över den norska sälfångsten. Han spelar in en dokumentärfilm som mest liknar en splatterfilm med blodiga sälungar. Det skulle han inte ha gjort. När den visas på NRK inleds en hets utan motsvarighet. I media får Lindberg tillnamnet Sel-Judas. Utrikesminister Thorvald Stoltenberg beordrar NRK att censurera de delar av Lindbergs film som ska distribueras till utlandet. Än värre blir det när svenske kung Carl Gustaf kommenterar det hela med att "Om statsminister Gro Harlem Brundtland inte klarar att hantera det norska sälfångstproblemet, så undrar jag hur hon ska kunna styra det norska folket".
Under 80-talets sista år lyckas inte en enda norsk låt klättra över fjärde plats på den norska singellistan. Det här året är det bland andra Kaoma (Lambada) och Roxette (The Look) som regerar listorna. Dum Dum Boys (Splitter Pine) och Jahn Teigen (Optimist), som var årets norska musikhopp, räcker inte riktigt till.
Arbeiderpartiet förlorar valet och Norge får en borgerlig koalitionsregering under ledning av Høyres Jan P. Syse. Bara ett år senare faller den borgerliga regeringen på grund av oenighet om Norges ansökan om medlemskap i EU, och Moder Gro kallas tillbaka till regeringskansliet.

(Bilden är från Odd Lindbergs film.)

Birdie nam nam

2008-04-09T11:49:00.003+02:00

Vad är det som gör att vi alltid skrattar åt män i fågeldräkt?

Först Bård Tufte Johansen som Kyllingmannen. Ett stycke norsk TV-historia. Partiledaren för Arbeiderpartiet Thorbjørn Jagland var pressad av media. Opinionssiffrorna föll och mitt i allt råkade han kalla Gabons president för "Bongo fra Kongo". Såklart Jagland svimmade av överbelastning och hamnade på sjukhus. Kyllingmannen tyckte att journaliserna hycklade – ena dagen starkt kritiska för att andra dagen oja sig utanför rikshospitalet. "Først er vi slemme, så er vi snille."

Därefter Robert Gustafsson som Allan i Dalen. Robert Gustafsson och Bård Tufte Johansen hade förresten ett framgångsrikt samarbete i det norska TV-programmet Åpen Post. Gustafsson iklädde sig rollen som den svenske SVT-korrespondenten Classe Ekman och gjorde bland annat en lysande intervju med dåvarande kulturministern Valgerd Svarstad Haugland.

Birdie nam nam.

På modet

2008-04-01T16:54:00.001+02:00

Utmärkta bloggen $vensson har (tillfälligt?) övergått till att bli modeblogg. Ja, varför inte?

Själv ska jag ut på Oslos gator för att köpa mig en ny kostym, men tänker inte blogga vidare om saken. Hur som helst är det tur att det mest är svenskar som jobbar i klädbutikerna i Oslo. Annars hade det varit svårt att hålla tungan rätt i mun.

Liten norsk-svensk ordbok
kostyme (no) – utklädnadsdräkt (sv)
dress (no) – kostym (sv)
klenning (no) – kaka från Bergen (sv)
kjole (no) – klänning (sv)
kjole og hvitt (no) – frack (sv)
frakk (no) – ytterrock (sv)

DDR-Norge

2008-04-01T15:45:00.004+02:00

Det duggar tätt mellan presentationerna av storaffärer från det svenska Näringsdepartementet. Igår såldes Vin&Sprit till franska Perdod Ricard. Idag annonseras att Posten Sverige kommer att bilda ett gemensamt bolag tillsammans med Post Danmark. Målet är börsnotering inom några år och syftet är att kunna möta konkurrensen både inom och utanför de egna landsgränserna.

Och det är ingen slump att affären görs tillsammans med Post Danmark och inte med Posten Norge. För att få bakgrunden till det behöver vi resa tillbaka i tiden.

Då, i början av 90-talet, var DDR-Sverige som starkast. Sveriges Television, Sveriges Television, Televerket, SJ och SAS var statliga monopol. Bara staten fick sända radio och tv. Ingen annan fick sälja telekommunikationstjänster eller el. Och bara staten fick transportera resenärer med tåg eller flyg.

Det finns idag många stora och framgångsrika företag som hade varit förbjudna i Sverige för bara drygt 15 år sedan.

Med historiens ljus i backspegeln är det inte svårt att bli deterministisk. Att mena att monopolens fall var oundvikliga och ödesbestämda. Men så enkelt är det inte. De svenska monopolen hade inte avreglerats utan initiativ från privatpersoner med idéer som skrek efter att bli förverkligade.

En sådan person är Bror Anders Månsson. 1991 – under rådande postmonopol – bildade han företaget Citymail som började förmedla brevpost i Stockholms innerstad. Statliga Posten protesterade högljutt och krävde att Citymail skulle fällas för monopolintrång.

Monopolet avskaffades av regeringen 1993 (förresten av kommunikationsminister Mats Odell – han som igår presenterade försäljningen av Vin & Sprit) och Citymail klarade sig undan den rättsliga prövningen. Statliga Posten blev därför tvunget att pröva andra metoder. De köpte helt enkelt 75% av Citymail och samma år försattes företaget i konkurs.

Men företaget levde vidare. Bror Anders Månsson samlade nya krafter och förvärvade tillbaka Citymail från konkursförvaltaren. Företaget började växa och startade verksamheter i Göteborg, Malmö och på Gotland.

2002 köpte – häpp! – Posten Norge huvuddelen av Citymail. 2006 köpte de ut de övriga delägarna, inklusive monopolbrytaren Bror Anders Månsson. Samtidigt köpte norska Posten upp svenska logistikföretag som Frigoscandia och Box Delivery. Planen är att samla alla Posten Norge-bolag under ett varumärke och fördubbla omsättningen till 2011.

Det är bakgrunden till varför Posten Sverige och Post Danmark går samman. Posten Norge kan däremot tryggt njuta sin monopolsituation på hemmaplan och samtidigt plocka russinen ur kakan i sina grannländer. Den norska regeringen har nämligen beslutat att statsägda Posten Norge är den enda aktör som har tillstånd att förmedla brev i Norge fram till 2011.

Nå lanserer vi 8-tummers floppy disk

2008-03-10T16:57:00.001+01:00

Tänk 70-tal
Tänk IT
ErgoGroup – IT-drift sedan 1973

Så lyder marknadsföringen från den norska IT-driftsleverantören ErgoGroup som satsar stort på den svenska marknaden. Och marknadsför sig med 70-talet.

Kanske inte så konstigt, eftersom föregångaren till ErgoGroup hette Statens Driftssentral for administrativ databehandling och såg dagens ljus i början av 70-talet. 1995 köptes verksamheten av norska Posten och bytte namn till Posten SDS. SDS stod för Statens Datasentral. Den dag idag är det den norska staten som äger ErgoGroup (genom Posten Norge).

Men till huvudfrågan: Vad vill ErgoGroup signalera med sin 70-talsmarknadsföring?

"Önskar du grånade män i fotriktiga sandaler och sliten ullkofta som kan berätta allt om stansning av hålkort? Kom till oss!". Eller vad?

Tack till 1 STA och STB på Sandvika VGS

2008-02-11T09:15:00.000+01:00

Efter snart 200 texter om Norge, norrmän och det norska ur ett svenskt perspektiv har bloggen fått ett nytt utseende.

Det började med att två klasser (1 STA och 1 STB) på Sandvika Videregående Skole häromveckan fick i hemuppgift av sina norsklärare att analysera några bloggar. Bland annat Ja, vi elsker.

Lars skriver exempelvis: "Mulig min favoritt av de tre er Ja, vi elsker...-bloggen. Skrevet av en svenske som antagelig bor i Norge gir den et nøytralt perspektiv av Norge og forholdet mellom det norske og det svenske hverdagslivet. Innleggene er ikke argumenterende og gir leseren mulighet til å gjøre opp sin egen mening. God oversikt og gode blogginnlegg som appellerer til nordmenn og svensker med interesse for Norge og forhold mellom de to landene."

Medan Kristine är mer kritisk: "Den første bloggen, Ja, vi elsker, er utrolig kjedelig ved første blikk. Jeg blir truffet av denne mørkeblå bakgrunnen med en utrolig kjedelig og tett tekst. Min tanke er: skal jeg lese alt dette??"

Så ett stort tack till alla elever som har tittat förbi och kommit med utmärkta förslag till förbättringar av innehåll och utseende. Det senare är enkelt att fixa till, och nu har alltså Ja, vi elsker... fått en ansiktslyftning. Vad gäller innehållet så är det svårare – jag tänker fortsätta skriva om sådant som jag (och ibland kanske bara jag) är intresserad av, och det blir nog på svenska också fortsättningsvis.

Det är positivt att se att norsklärare använder bloggen som en del av undervisningen. Här har elever fått blogga om bloggar. Gamla tiders uppsatser tenderade som oftast att bli lästa bara av eleven och läraren. Med bloggens format är det enkelt att utveckla språket genom att skriva för en större grupp läsare. Läs mer om detta i Aftenpostens intervju med en av lärarna.

Slutligen – kommentarer och förslag till ytterligare förändringar på bloggens utseende och innehåll tas tacksamt emot! Från elever på Sandvika VGS och från andra.

Hänt i Norge: 1988

2008-02-09T12:07:00.000+01:00

Jag har tidigare skrivit om vad som hände i Norge under olika år. Varför inte fortsätta med exempelvis 1988? Ett år som i Sverige handlade om säldöd och Ebbe Carlsson-affären.

Det norska oljeäventyret tar ordentlig fart. Stora investeringar görs på Nordsjöns oljerika sockel. Norge får en ny valuta – en MONG, som motsvarar åtta miljarder kronor. Det är lika mycket som budgeten överskreds med vid utbyggnaden av oljeraffinaderiet i Mongstad. Samma år upprättas statens oljefond. Genom den och andra fonder har till idag den norska staten lagt upp ett sparkapital på runt 250 MONG.
~~Astrid Bjellebø Bayegan blir den första kvinnliga prästen i Norska kyrkan. I Sverige har kvinnor prästvigts sedan 1960.~~ Fel av mig! Astrid Bjellebø var den førsta PROSTEN (motsv. kyrkoherde) i Norska kyrkan. Redan 1961 blev Ingrid Bjerkås utnämnd till Norges första kvinnliga PRÄST. Men två tredjedelar av det dåvarande biskopskollegiet var minst sagt kritiska, och kom med följande uttalande: "Vi finner det umulig å forene kvinnelig prestetjeneste med Det nye testamentes grunnholdning og med dets direkte utsagn. Det avviser kvinnens adgang til hyrde- og læreembetet og begrunner dette prinsipielt med å henvise både til Guds skaperordning og til Herrens eget bud."
För första gången i den olympiska historien får Norge inte en enda guldmedalj vid vinterspelen i Calgary. Sverige tog fyra - Gunde Svan vann femmiljen, herrarnas stafettlag vann skidstafetten och skridskolöparen Tomas Gustafson (bilden) tog de två klassiska guldmedaljerna på 5,000 och 10,000 meter.

För att trösta norrmänen, utses Lillhammer till arrangör av Vinter-OS 1994. Kommunalrådet i Åre, John Bruno Jakobsson, som konkurrerade mot Lillehammer, gör sig rikskänd i Norge med orden "Jag är inte besviken. Jag är förbannad".

Schlagerblandning. Full tank, tack.

2008-02-09T11:34:00.000+01:00

Ikväll drar den svenska uttagningen till Melodifestivalen igång. I Sverige är detta så stort, att vinsten i den svenska uttagningen är större än möjligheten att få uppträda på den internationella finalen.

Detta är något om det norska bensinbolaget Statoil har tagit fasta på, som nu lanserar Schlagerblandning i sina bensinpumpar under den tid som uttagningen pågår. På bensinpumparna finns då även en schlagerknapp. Den som väljer att trycka på knappen får en stunds musikunderhållning samtidigt som bilen tankas.

Vad får de allt ifrån?

I Norge har NRK under de senaste åren försökt höja intresset för sin uttagning, men det lyfter liksom inte. Kanske det har att göra med de tidigare norska framgångarna? För vad visar listan nedanför?

Norge: 10 (4)
Finland: 8 (3)
Belgien: 8 (2)

Jo, den visar de länder som kommit sist i Melodifestivalen / Melodi Grand Prix flest gånger (antal noll-poängare inom parantes).

Mycket talar för att Norge i år kommer att dryga ut ledningen. I alla fall om King of Trolls (bilden) vinner kvällens norska final.

(Om däremot mina favoriter Zuma hade gått till final hade Norge med stor sannolikhet tagit hem hela konkarongen. Trollbilden kommer förresten från NRK.)

UPDATE
Trollet vann inte. Det finns hopp för en framtid i Norge.

Pogo Pedagog presenterar

2008-02-07T13:33:00.000+01:00

Mer bloggande svensklärare! Denna gång Magister Nyman som har grävt fram några av Pogo Pedagogs ljudbildband (när såg du det ordet senast?) ur skolans förråd. Ping!

I samlingarna på skolan hittar jag bland annat ljudbildserierna Vem äger Sverige och Multinationella företag, båda från 1975.

Det förstnämnda börjar med att berätta hur självklart det är att samhällelig service skall vara gemensamt ägd, för att sedan komma in på hur några familjer äger större delen av näringslivet i Sverige. Men lyckligtvis har "under den långa tid som socialdemokratin regerat i Sverige har kapitalets makt över näringslivet minskats... De anställdas inflytande över sina arbetsplatser ökar också. Det pågår en maktförskjutning i svenskt näringsliv från kapital till arbete."

Det andra bildbandet, Multinationella företag är en riktig skräckrulle. Här berättas om de otäcka, oftast amerikanska stora bolagen som flyttar arbetsplatser, vinster och annat undan strejkande arbetare och besvärliga regeringar. Eller till och med bidrar till att störta regeringar. Men "Alla multinationella företag ägnar sig inte åt att störta regeringar. Men ändå är det inte säkert att deras verksamhet är till nytta för folket. De är när allt kommer omkring inte till för att ge folk vad de behöver, utan för att ge sina ägare vinst".

Men det är faktiskt inte nödvändigt att resa tillbaka till mitten av 70-talet för att få sig till livs liknande idéer. Res till Norge, med det norska regeringspartiet Sosialistisk Venstreparti och deras gällande principprogram:

De store og tunge bank- og kredittinstitusjonene skal være i offentlig eie… Stat, fylker og kommuner kan eie og drive nøkkelbedrifter dersom disse er av spesiell samfunnsmessig interesse... Virksomheter som er "fristilt" eller privatisert kan føres tilbake til offentlig eierskap.

Når privat virksomhet er en del av den totale økonomien, vil noen stadig kunne ha større inntekter og makt enn andre. Kampen mot ulike former for overklasse og eliter - kampen for å spre makt og dele inntekt, vil derfor fortsette også under nye samfunnsforhold.

Sosialistisk Venstrepartis partiledare heter Kristin Halvorsen och är Norges finansminister. Lever hon som hon lär?

Glädjelös norsk litteratur?

2008-02-07T12:05:00.000+01:00

Svenskläraren Martin Sandberg funderar på Svensklärarföreningens blog över gemensamma nämnare för böcker från samma land. Går det att se och ta på folksjälen genom ett lands litteratur?

Som exempel nämner Sandberg de galna och excentriska finnarna, som det finns fullt av både i kulturlivet och i litteraturen. Som exempel nämner han bland annat Arto Paasilinnas burleska historier (jag har bara läst den om prästen, som går i ide tillsammans med en björn), och jämför detta med Leningrad Cowboys, Lordi och andra tokstollar.

Sedan kommer han till Norge:

Med norrmän är det annorlunda. Den bild vi har av våra västligaste grannar är ju snarast det motsatta. Glada, klämkäcka, flaggviftande friskusar alltid på väg till Holmenkollen med trikken; och kanske lite storögt naiva kanske kanske de är. Men snälla. Och glada.

Det är här något blir fel när vi läser norska romaner. För när vi kommit in några sidor är det en helt annan bild av Norge och norrmän som slår emot oss. Norge är ett riktigt riktigt dystert land, och norrmän är så sorgsna. Över alla norska böcker jag läst de senaste åren vilar något glädjelöst tröstlöst, all glädje är kortvarig, männen är grubblande alkoholister med havererade äktenskap, kvinnorna undandragna tysta skuggor. Över allting en känsla av nästan förlamande sorg och modlöshet. Inget kan bli bättre.

Är det så? Andas norsk litteratur av det glädjelösa tröstlösa?

(På bilden ser vi de dystra huvudkaraktärerna i NRK:s filmatisering av de senaste årens norska bästsäljare Berlinerpoplene och Eremittkrepsene av Anne B. Ragde. I dessa blandas uppgivenheten ändå med komiska underfundigheter, även om de senare framkom dåligt i filmatiseringen.)

Polska sardiner och svensk makrill

2008-02-04T11:58:00.000+01:00

Det första som slår en utländsk besökare i en norsk matbutik är de höga priserna. De är faktiskt hela 46% högre än i Sverige. Därefter det begränsade utbudet. Norska butiker har i genomsnitt bara en tredjedel så många varor som en fransk butik. Svenska butiker ligger någonstans mitt emellan.

Som alltid finns det ett undantag. I det här fallet smörgåspålägg. Jo, just det. Smörgåspålägg.

Alla norska barn har varje dag med sig brödskivor till skola och daghem, och två tredjedelar av alla förvärvsarbetande norrmän tar med sig sin egen matpakke till jobbet. Påläggskorv, leverpastej, räksallad och allt vad det kan vara tillhör såklart storsäljarna för norska matbutiker. Och därför är majonnäs (!) en av de få matvaror som är billigare i Norge än i Sverige.

Men nu mullras det bland befolkningen. Två norska nationalprodukter – Stabburets Makrell i tomat och King Oscars sardiner – är inte längre norsktillverkade.

Sedan årsskiftet har Stabburets ägare Orkla flyttat makrillproduktionen till Abbas konservfabrik i bohusländska Kungshamn. Och om några månader stänger den ärevördiga sardinfabriken på Askøy utanför Bergen. Sedan 1902 har de tillverkat King Oscars sardiner. Det var då den svensk-norska kungen Oscar II gav sin tillåtelse till att använda hans namn som varumärke. Från i vår kommer de kungliga sardinerna att tillverkas i Polen.

Hur mycket ska den norska nationalsjälen tåla?

Och telefonnumret är?

2008-02-04T11:49:00.000+01:00

Häromveckan studsade jag till över en skylt på Oslos flygplats Gardermoen. Jag har alltid vetat om att tomten reser med flygande renar, men jag var tills nyligen ovetande om att renarna brukar landa på Gardermoen. Varför skulle de annars utrusta flygplatsen med tomtetelefoner?

(Jag hade ingen kamera med mig när jag såg skylten, men det hade Lars Kristian Flem, som lagt en upp bild på Flickr. Det är den jag har lånat. För övrigt tror jag inte på tomten, och jag har ingen som helst aning om vad en tomtetelefon används till.)

Norske oppfinnelser

2008-01-30T11:07:00.000+01:00

Det är flera som har hört av sig efter min text om att bindersen (gemet) inte är en norsk uppfinning. "Da står vi igjen med ostehøvelen og janteloven", lyder en av de lite ledsna kommentarerna.

För att muntra upp stämningen har jag letat fram fem riktigt urnorska stora som små uppfinningar. Varsågoda!

Returflaskeautomaten
På 50- och 60-talet arbetade Petter Planke med att sälja prismärkningssystem till dagligvaruhandeln i Oslo. Det var förresten han som introducerade de självhäftande prislapparna i Norge. En dag beklagade sig en av Plankes kunder, handlaren Åge Fremstad, över arbetet med alla inlämnade returflaskor. Det tog tid och många flaskor gick sönder under hanteringen.

Petter Planke kontaktade sin bror Tore som var civilingenjör. Tillsammans med några handlare utvecklade de en flaskautomat med optisk igenkänning av olika typer av flaskor. Petter och Tore bestämde sig för att starta ett företag om de lyckades sälja 15 maskiner. På två veckor hade de sålt 17.

De grundade företaget Petter Planke AS, men bytte snabbt namn till Tomra. Idag är Tomra världens ledande producent av returautomater.

Ostehøvelen
Lillehammer-snickaren Thor Bjørklund hade problem med skära sig så tunna ostskivor som han önskade. Inspirerad av sina snickarhyvlar, började han experimentera med en liknande lösning för att hyvla ost. 1925 fick han patent på osthyveln och firma Thor Bjørklund & Sønner producerar osthyvlar den dag idag.

Sprayboksen
Den norske matematikern Erik Rotheim uppfann sprayburken 1925. Den testades på Alf Bjerckes färgfabrik, men de fick problem med att färgen torkade och fastnade i burkens öppning. Patentet såldes till ett amerikanskt företag, där sprayburken fick sitt kommersiella genombrott på 40-talet. Det fick Rotheim aldrig uppleva. Han avled 1938.

Den sammenleggbare rockeringen
Synnøve Engeset utbildade sig till skådespelare i London och arbetade bland annat som dansare på Moulin Rouge i Paris. Efter barnafödslar fick Engeset viktproblem. Hon testade alla möjliga och omöjliga bantningskurer utan resultat. Det var först när hon kombinerade träning med sina erfarenheter från showdans, som resultaten började komma. Med hjälp av en rockring kunde hon utföra många olika träningsmoment och kilona började rasa.

Eftersom det är svårt att resa med en stor rockring, utvecklade Engeset en hopfällbar variant. Den säljs idag på apotek som bantningshjälpmedel. Som säkert är både nyttigare och skojigare än olika mirakelkurer.

Autosock
Uppfinnaren Bård Løtveit hade snappat upp att Henry Fords fru, Clara Jane Bryant, hade tipsat sin man biltillverkaren om att använda textil för att minska friktionen mellan bildäck och vägbana. Idén hade aldrig blivit verklighet utan att Løtveit på 90-talet utvecklade det hela till en strumpa som träs över bildäcket.

Løtveit reste med sin sokk till Väg- och transportforskningsinstitutet i Linköping för att testa den på deras spegelblanka isbana. Bilen blev till en okontrollerbar skridsko. Totalt fiasko. Løtveit vara nära att ge upp när han i desperation testade ett 100-tal olika textiltyper hemma i Askers ishall. Som ett sista försök drog han av sig bomullsskjortan och band den runt däcket. Resultatet var perfekt.

Efter hjälp från Olympiatoppens glidprojekt, som hjälper skidlandslaget med valla, lyckades Løtveit att framställa ett slitstarkt material med bomullens friktionsegenskaper. Till idag har det sålts hundratusentals exemplar av Autosock.

Mythbusters Norway: Binders er en norsk oppfinnelse

2008-01-29T13:41:00.000+01:00

Listan på välkända svenska uppfinningar är lång. Dynamiten, tändstickan, skiftnyckeln, blixtlåset, kullagret och skeppspropellern är alla svenska uppfinningar som den dag idag används och produceras i stor skala världen över.

Be en norrman att nämna ett par kända norska uppfinningar, och de flesta vill svara "ostehøvelen og bindersen". En norsk binders är för övrigt samma sak som ett svenskt gem – klämman som vi använder för att hålla ihop en mindre bunt med papper.

Men hur kom det sig att den lilla geniala pappersklämman blev norsk? Det är faktiskt en amerikansk uppfinning.

För i 1867 fick amerikanen Erlman Wright godkänt sin patentansökan för en pappersklämma. Wrights pappersklämma liknade den vi använder idag, och den började massproduceras på 1890-talet. Senare började Mustad fabrikker i Oslo att producera samma typ, i konkurrens med importerade varianter.

Det var först på 1920-talet som överingenjör Halvard Foss vid Patentstyret i Oslo hittade ett bortglömt patent från 1899 i tyska patentarkiv. Det var ett patent på en pappersklämma som var ställt till norrmannen Johan Vaaler. Men Vaalers klämma var mindre funktionell än de varianter som fanns i produktion vid sekelskiftet, och patentet förblev outnyttjat. Patentet var dessutom 23 år äldre än amerikanen Wrights uppfinning.

Under andra världskriget blev däremot bindersen en norsk nationalsymbol. För att visa sitt motstånd mot tyskarna började många att sätta en binders på kavajslaget – som en kavajnål. Det skulle symbolisera sammanhållning – "å holde sammen", precis som en binders.

Efter kriget blomstrade den norska patriotismen och i uppslagsverk från 1950-talet och framåt beskrivs Johan Vaaler som upphovsmannen till bindersen.

1999 uppmärksammade den norska Posten 100-årsminnet av Johan Vaalers patent med ett minnesfrimärke. En liten detalj i sammanhanget är att frimärket visar ett gem som vi känner det idag – med två rundade byglar. Johan Vaalers uppfinning hade bara en och var därför helt oanvändbar.

Men detta hindrade inte det norska Kunnskapsforlaget att så sent som i 2005 beskriva Johan Vaaler som uppfinnaren av bindersen i Norsk Biografisk Leksikon.

(På den översta bilden ser vi det som enligt Guinness rekordbok är världens största binders – utanför det tidigare BI-bygget utanför Oslo. Statyn, eller vad vi ska kalla det, togs ned för några år sedan. På bilden nedanför ser vi Johan Vaalers pappersklämma – en inte särskilt funktionell variant. Bilder: Wikimedia Commons.)

Men Cuba Libren var god...

2007-12-12T20:40:00.000+01:00

Tre svenskor, aktiva i Liberala Ungdomsförbundet, har försatts i husarrest på Kuba. Idag meddelas att de utvisas och är på väg hem till Sverige. Orsaken? De deltog vid den demonstration som kvinnorörelsen Damas de Blanco (Vita Damerna) genomför varje vecka i Havanna. De protesterar mot att deras män och söner är politiska fångar, inlåsta för sina åsikter av diktaturen på Kuba.

Samtidigt: Norges kulturminister Trond Giske är den första norska regeringsrepresentanten som besöker Kuba på tio år. Han är där för att mingla med Kubas kulturminister och för att marknadsföra norsk film. Så han hinner inte träffa några oppositionella.

-Målet for denne turen er i første rekke å promotere norsk film og kultur på Cuba. Giske har et omfattende program, säger statssekretreraren i kulturdepartementet Wegard Harsvik till VG.

Sedan Fidel Castro tog makten på Kuba har över en miljon kubaner flytt landet, huvudsakligen till Mexico och USA. Tiotusentals har dött under flyktförsöken.

(På bilden: Trond Giske fick ingen kindpuss av statsminister Jens Stoltenberg på sin 40-årsdag. Den kubanske kollegan Abel Prieto är säkert mer generös.)

Norska LO: Det är vi som styr

2007-12-12T12:46:00.000+01:00

2005 var det val i Norge. Samma år gav norska LO 8,2 miljoner kronor i bidrag till Arbeiderpartiets valrörelse. De gav också stora bidrag till Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet.

Det visade sig vara en god investering, eftersom de tre partierna bildade regering efter valet. På grund av inflytandet över regeringen blev dåvarande LO-ordföranden Gerd-Liv Valla utnämnd till Norges mäktigaste person.

Men hemma i Norge försöker LO och Arbeiderpartiet – så gott det nu går – att vara lite diskreta med sin nära relation. Väl på bortaplan – i det här fallet i en intervju med den svenska tidskriften Kommunalarbetaren – vågar de bre ut orden lite mer:

- Det är vi som styr i Gjøvik. Vi har en otrolig makt och ska inte vara rädda för att utnyttja den, säger Størk Hansen, ordförande för LO i norska inlandskommunen Gjøvik.

Jag som trodde att de kommunala besluten fattades av representanter utsedda i allmänna val. Inte på LO-föreningens årsmöte.

//PS. Idag har det varit trafikkaos i Oslo. Under två timmar stod nästan all kollektivtrafik still eftersom flera LO-förbund hade tagit ut sina medlemmar i politisk strejk. Vad de protesterade mot? Jo, att den av medborgarna valda majoriteten i Oslo kommun funderar på att sälja kommunens aktier i det företag som äger Oslo Sporveiers bussar.//

(På bilden - en faksimil från magasinett.org som ges ut av norska Fellesforbundet - ser vi Han Som Bestämmer i Gjøvik. Alltså Størk Hansen i den lokala LO-ledningen. Coolt namn förresten. Foto: Håvard Sæbø.)

Dravle, feittrøre og dengde poteter

2007-12-11T09:52:00.000+01:00

Jag gör verkligen vad jag kan för att bli integrerad i Norge. Exempelvis genom att ta till mig norska mattraditioner. Jag är en hejare på att laga Får-i-kål, till helgen blir det Pinnekjøtt och bland de personliga favoriterna finns Rømmegrøt med spekemat. Nu vill jag gärna ta nästa steg i integreringen.

I Bygdebok for Tresfjord från 1959 har husmor Johanna Skeidsvoll en fantastisk beskrivning om bygdens traditionsmat. Tror jag. För det är inte mycket jag förstår. Och ärligt talat - dravle, feittrøre och dengde poteter låter måhända traditionsrikt men inte helt delikat.

Sulgraut var ihopkoka potet og nepe med ein grand sundkarva kjøt og neikje og so utpårørt mjøl. Feittrøre var dengd potet med litt mjølk og noko kjøtfeitt eller fleskefeitt nedi. Sulgraut og feittrøre var bruka til sul på brødet. Brødbetann stakk dei nedi mjølk eller supe som var framsett i fat. Dei etla jamnleg sulet på leivane åt kvar.

Rennmjølk (slikt som var oppslegi i ringjor og trøg og sidan fløytt) var nytta til mjølkesupe og dravle. Resten av mjølki gjekk i skjørstampen. Ein vanleg mjølkemat var dravle. Det skifte med kjes-dravle og raud-dravle.

Kanske någon kan hjälpa mig att förstå? Och vill jag egentligen smaka på dravle, feittrøre og dengde poteter?

(På bilden, som kommer från slappa.no, ser vi hur Inga Målfridsdotter, 98 år, köper en hink med dravle. Men jag vet fortfarande inte vad det är för något.)

Tallefjanten satt i granen

2007-12-10T21:48:00.000+01:00

Damon Rasti, som ligger bakom den populära svenska webbsidan Tjuvlyssnat.se, bjuder på en självupplevd svensk-norsk tjuvlyssning på sin blogg:

Jag var på hemmafest med en kompis från Norge som har pakistankt ursprung för ett tag sen.

Vi var ett par stycken som pratade lite om skillnader i språk och kultur, och han berättade om att många svenskar skojade om norskan, som att t.ex. banan heter guleböj, eller att toalett heter brusefåtölj, vilket vi skrattade åt.

-Men ett riktigt norskt ord som är roligt är ju tallefjant, konstaterade jag ganska självsäkert.

Folk log mot mig som man ler mot någon som försöker ta ett skämt för långt.

-Ja, alltså ekorre heter ju det på norska, fick jag fram med en högst osäker ton.

Snart insåg de att jag var allvarlig och det blev lite tyst i rummet. Min kompis suckade uppgivet:

-Men det är ju också ett påhittat ord!

Chocken har inte lagt sig än. Här har jag gått i snart 20 år och verkligen trott att ekorre heter tallefjant på norska.

Misströsta inte, Damon. Du är garanterat inte den första som gått på den niten.

Själv tog det mig en stund innan jag listade ut vad storf är för märkligt norskt djur. Kjøtt fra storfe finns i nästan alla norska påläggskorvar.

Orden nedanför är garanterat norska och helt äkta. Men de låter rätt skoj på svenska:

Rusbrus (Alkoläsk)
Kinnskjegg (Polisonger)
Det Norske Samlaget (Ett nynorskt bokförlag)
Rumpetroll (Grodyngel)
Breiflabb (Marulk)
Ropert (Megafon)
Vorspiel (Förfest – inte att förväxla med forspill)
Piggdekk (Dubbdäck)

Tips på fler skojiga norska ord och uttryck tas tacksamt emot!

Norska mysterier

2007-12-10T12:06:00.000+01:00

Jag har tidigare ställt en del frågor om konstiga saker i det märkliga land som jag bor i. Och jag har fått en hel del bra svar. Här lite annat som jag funderar på:

Norge anser sig vara en ostproducerande nation av rang. Varför då? Det finns ju bara tre sorter – gulost (smaklös knappt lagrad ost av schweizertyp), brunost (söt och brun mesost) och hvitost (krämigare ost, ofta av get eller fårmjölk). That’s it - med några få och små variationer inom respektive huvudtyp.
Hur kommer det sig att så många norrmän har dubbla förnamn? Ofta helt orimliga kombinationer. Några bra exempel finns bland dem som har försökt att vinna årets Idol-tävling på TV2. Eller vad sägs om idolnamn som Chris-Gøran, Glenn-Roger, Rut-Helen, Bent-Andreas eller Kim-Rune? Det saknas bara en Kjell-Elvis.
Varför kör norska bilister nästan jämt i körfältet närmast mitträcket på motorvägar? Omkörning blir till slut bara möjlig på fel sida, något som är helt otänkbart för en svensk som slaviskt följer alla trafikregler. Å andra sidan finns det ju knappt några motorvägar, så jag kanske inte ska klaga.

Vill inte, vågar inte, vet inte

2007-12-04T11:33:00.000+01:00

Häromdagen presenterades en opinionsmätning om norrmännens inställning till ett norskt EU-medlemskap. NEI-siden är klart större än JA-siden.

Det må nu vara hänt, men det märkliga är att det är få, om ens någon, som på allvar bildar opinion för att Norge ska ansöka om EU-medlemskap på nytt. Norges förhållande till EU är – hur man än vrider och vänder på det – en av de viktigaste politiska frågorna för Norge. Ska Norge ha påverkansmöjlighet på alla de beslut som till mycket stor del också påverkar Norge?

Norge får inte vara med vid beslutsbordet, men är bundet till alla EU-direktiv enligt EES-avtalet. En kuriositet är att Norge faktiskt tillhör de länder som bäst och snabbast implementerar nya EU-direktiv i nationell lagstiftning. Det borde vara en situation som upprör norska politiker. Men, nej.

Om du frågar ledamöterna i det norska Stortinget vad de tycker om Norges förhållande till EU, kommer du att få ett "Vet ikke" som svar från de flesta. 64% av ledamöterna representerar nämligen partier som varken är för eller emot ett framtida norskt EU-medlemskap.

Här några ställningstaganden saxade från programmen som partierna gick till val på vid det senaste valet till Stortinget:

Fremskrittspartiet (som har 22,5% av platserna på Stortinget) önskar helt enkelt inte ta ställning: "Fremskrittspartiet vil ikke ta standpunkt i forhold til medlemskap i EU, men følge lojalt opp resultatet av en folkeavstemning."
Arbeiderpartiet (som har 36% av platserna på Stortinget) har ett NEJ-beslut från en tidigare kongress, men mötte 2005 väljarna med att: "En eventuell søknad om medlemskap vil være gjenstand for ny landsmøtebehandling i Arbeiderpartiet."
Lilla socialliberala Venstre (med 6% av Stortingets representanter) gör det enkelt för sig och säger att de står på folkets sida. "Venstres stortingsrepresentanter vil følge folkets råd under stortingsbehandlingen."

Men är det inte så att vi har politiker och politiska partier för att de ska driva politiska frågor? När "Vet ikke" samlar en majoritet av Stortingets representanter i en för Norge avgörande politisk fråga, då kan vi på allvar fråga oss om värdet av politiska partier.

Mer om norska politikers "Vill inte, vågar inte, vet inte"-inställning till EU:
- Europabevegelsen, vennligst vent...
- Att leva i sin egen värld

(Høyre är för övrigt det enda partiet på Stortinget som är för ett norskt EU-medlemskap. Småpartierna Kristelig Folkeparti, Senterpartiet och Sosialistisk Venstreparti är NEJ-partier. Senterpartiet vill dessutom fullständigt såga av Norge från resten av Europa genom att säga upp EES-avtalet. Men det är ju i alla fall en klar och tydlig ståndpunkt.)

Världens rikaste land

2007-12-04T08:07:00.000+01:00

Jag uppmärksammade en liten notis i gårdagens Aftenposten. Den norska staten får 16 miljarder extra i intäkter till jul. Det beror på att den norska oljeutvinningen beskattas, och när oljepriset är högt så får staten högre intäkter. I år har oljepriset varit högre än förväntat.

16 miljarder kronor. Det är mer än vad den svenska staten lägger på polisväsendet under ett år. Och mer än vad den svenska staten årligen ger till Vägverket för underhåll och nybyggnation av vägar. Och det är alltså samma belopp som den norska staten nu får som en oväntad julklapp.

Men nyheten förtjänade inte mer än en liten notis längst ned på sidan i Aftenpostens ekonomibilaga och den finns inte på nätet.

Men det är klart, vad är 16 miljarder hit eller dit?

Totalt sett får den norska staten i år in 210 miljarder kronor via skatter och avgifter för oljeproduktion. Om vi räknar om det till svenska kronor och dubblar beloppet (eftersom Sverige är dubbelt så stort som Norge), får vi 470 miljarder kronor. Det är exakt lika mycket som betalas in i kommunal inkomstskatt i Sverige.

Men det här var bara de direkta skatterna på oljeutvinningen. Som ägare till företag som StatoilHydro, är den norska staten den som får huvuddelen av vinsten från oljan. Vinsten läggs i fonder som förvaltas av den norska riksbanken. Värdet av dessa fonder uppgår nu till över 2000 miljarder kronor. 2000 miljarder kronor. Det är mer än de samlade svenska skatteintäkterna under ett helt år.

Bara för att sätta saker och ting i perspektiv.

Gledens ambassadør med stål i sinne

2007-11-29T11:54:00.000+01:00

Norge klarade aldrig kvalet till EM i fotboll. Grekland och Turiket blev för svåra motståndare. Nu vänds hoppet i stället till kvalet till världsmästerskapen i Sydafrika 2010.

Men är det inte dags för en grundlig utvärdering av insatsen i EM-kvalet? Och då är inget för litet för att glömmas bort. Exempelvis den fantastiska humor som den officiella EM-kvalsången bjöd på!

"Ibsen, Nansen Grieg. Konge og Fedreland." Det är ju så man kiknar... Nu väntar vi - "hele Norge samlet" - på den officiella VM-kvalsången!

Här bjuder jag på hela texten till den officiella EM-kvalsången från 2006. Låten, framförd av Chistian Ingebrigtsen, kan du höra här.

Vi skal vinne!
Tekst og musikk: Kjell Petter Askersrud og Jarl Aanestad

Hele Norge samlet;
Ibsen, Nansen, Grieg.
Vi vil gjøre dere stolte,
Konge og Fedreland.

Norge taper aldri!
Med glød vi stormer frem.
Her kommer vi i rødt og hvitt og blått!

Laget i vårt hjerte,
Mot seier synger vi dere frem!

For – vi skal vinne!
Norske mann og kvinne!
Fra nord og sør, fra øst og vest,
Vi skal lage fotballfest!

For - vi skal vinne!
Med stål i sinne, når vi vårt mål.

Norges aller beste,
Sammen går vi frem.
Vikingen fra Nord,
sender all motstand hjem!

Vi skal vinne kampen,
Være gledens ambassadør.
Vi skal underholde, og ha godt humør!

Refr.

Motstanden er hvite i tryne,
De har blitt banket rød og blå.
Ett lite spark på ballen,
Kan velte en stor nasjon.
Vi skal vinne nå!

Refr.

Gauche Caviar

2007-11-26T20:43:00.000+01:00

Inom kort blir vi fler svenskar i Oslo! Tidigare ordföranden för Ung Vänster Ali Esbati flyttar till Oslo för att bli debattredaktör för vänstertidningen Klassekampen. (Tidningen fanns förresten med bland stöttespelarna till helgens Afghanistan-demonstration, som jag skrev om igår.)

Men det är inte alltid enkelt att vara arg vänsterradikal i dyra Norge.

Om du inte redan har löneförhandlat, Ali, så bör du läsa det här:

Till sin hjälp fick Klassekampen förra året höjt presstöd till 16,2 miljoner kronor. Om vi tänker oss att det beloppet ska täcka lönekostnaden för de 27 redaktionsmedlemmarna, blir det en genomsnittlig årslön på en dryg halvmiljon norska kronor per redaktionsmedlem. Och jag som trodde att lönenivån på tidningsredaktioner var jämförelsevis låg. (Jag räknar inte in annonssäljarna i redaktionen – jo de har sådana – för de borde ju rimligtvis täcka sina egna kostnader. Och prenumerationsavgifterna borde ju åtminstone täcka produktionskostnaden, eller?).

Bland Klassekampens övriga krönikörer finns sedan tidigare den svenske vänsterpartisten Jonas Sjöstedt, som efter en tid vid EU-parlamentet i Bryssel flyttat till New York. Adressen är närmare bestämt exklusiva Park Avenue på Upper East Side, varifrån han eldar på den norska vänstern med sina krönikor i tidningen som är Ali Esbatis nya arbetsgivare.

Tipstack: Per Gudmundson på Svenska Dagbladets ledarblogg.

PS1// Uttrycket Gauche Caviar kommer från franskan och betyder Kaviarvänster. Alltså personer som hävdar att de är socialister utan att själva behöva göra avkall på livets goda.

PS2// Illustrationen visar en oljemålning av Berit Overgaard.

Att blunda för historien

2007-11-25T15:37:00.000+01:00

Titta på den här bilden en stund. Den togs framför Stortinget i Oslo igår.

Sedan läser du:

Över en miljon afghaner har dödats. En tredjedel av den afghanska befolkningen har flytt till Pakistan och Iran, medan två miljoner är på flykt inom landet. Över hälften av landets bönder har fått sina odlingar förstörda av bombningar. 15 miljoner landminor har spritts över landet.

Men detta är ingen beskrivning av vad som har hänt under NATO:s närvaro i Afghanistan. Det handlar om vad som skedde under Sovjets ockupation av Afghanistan 1979-1988.

Titta på bilden en stund till.

Sedan läser du:

Under två dagar kördes jeepar upp och ned för gatorna i Mazar-i-Sharif och sköt på allt som rörde sig – butiksägare, vagndragare, kvinnor, barn, getter och åsnor. Över 8000 civila dödades i Mazar-i-Sharif. Därefter följde våldtäkter och andra övergrepp.*

Men detta hände inte under NATO:s närvaro i Afghanistan. Det hände i augusti 1998 när Taliban massakrerade civila i norra delen av landet.

Sedan tittar du på bilden igen.

Fundera på hur någon kan kritisera dem som riskerar livet för att göra Afghanistan till ett tryggare land. Fundera på hur någon kan göra detta framför symbolen för den ideologi som mördade över en miljon afghaner under 80-talet. Och fundera på hur det kommer sig att representanter för norska regeringspartier finns med på demonstrationen och stämmer in i budskapet.

* Fritt översatt från Taliban av Ahmed Rashid.

Foto: Ivan Tostrup / Dagsavisen

Rart så in i Norden: Nynorsk

2007-11-25T11:18:00.000+01:00

I måndags var det folkomröstning i den lilla kommunen Kvinesdal på den norska sydkusten. Kommunala folkomröstningar brukar normalt handla om planfrågor, men inte i Kvinesdal.

I fokus för folkomröstningen stod Kvinlog skole. -Aha, tänker då de flesta. Det har rests krav på folkomröstning för att rädda en nedläggningshotad skola?

Nej, inte i Kvinesdal. Här handlade frågan om vilken målform som ska användas på den lilla skolan med 94 elever i tio årskurser (bara det – i genomsnitt 9 elever i varje årskurs…).

Norge har nämligen två officiella skriftspråk, eller målformer; bokmål och nynorsk. Det är bara knappa tio procent av befolkningen som i huvudsak använder nynorsk, men ändå ska undervisas i bägge målformerna i norska skolor. Och statstelevisionen NRK ska ha minst 25% av sina sändningar på nynorsk. Det har regeringen bestämt.

Kvinlog skole är den enda skolan i Kvinesdal kommune som har nynorsk som huvudmål – dvs. att undervisningen i alla ämnen sker på nynorsk. Frågan var om om nynorsken skulle få ge vika till förmån för bokmålet.

Här är den naturliga tanken att låta eleverna välja själva. Med fritt skolval försvinner ju behovet för politiska beslut om vilken språkvariant som ska användas på en viss skola. Men inte i Kvinesdal – här får eleverna som bor i närheten av Kvinlog skole tilldelad plats i den lokala skolan. Även de som helst använder bokmål. Och nynorskpraktiserande elever i andra delar av kommunen ska gå i sina näraliggande bokmålsskolor.

Men det är klart, om eleverna får välja själva finns ju risken att de väljer den inriktning som de har mest nytta av. Och då blir det inte många som väljer nynorsk, kan jag tänka.

Resultatet i folkomröstningen? Jo, de 94 eleverna på Kvinlog skole får också i fortsättningen all undervisning på nynorsk. Vare sig de vill eller inte, för så har majoriteten bestående av vuxna väljare bestämt.

Det är rart det.

(Läs också Strangers betraktelse över hur rart svenska Systembolaget kan te sig för en norska.)

Rart så in i Norden

2007-11-25T11:13:00.000+01:00

rar (no) = egendomlig (sv)
rar (se) = søt, hyggelig (no)

Jag och Stranger (som är norska och bor i Sverige) ska försöka komma fram till vilket land som är mest rart. Sverige eller Norge? Uppgiften kompliceras något av att ordet rar betyder helt olika på svenska och norska, men det är också lite av själva poängen.

Vi tänkte ta oss an uppgiften genom att komma med olika påståenden som visar hur rart landet vi bor i är. Det här är reglerna:

Låt oss kalla det Nordens rareste/raraste land. Dvs ett påstående får två poäng från två olika 1-5-skalor. En norsk för hur norskt rart påståendet är och en för hur svenskt rart påståendet är.

Exempel: Du påstår att i Norge tar det högst en timme att flytta pengar mellan konton i olika banker. I Sverige upp till tre dagar. Flyttar de pengarna med häst och vagn, eller?

Jag ger påståendet 3 på den norska rar-skalan. Upp till tre dagar är snabbt i en internationell jämförelse. Samtidigt är det obegripligt att detta accepteras av svenska bankkunder. Men påståendet får 4 på den svenska rar-skalan. Det är lite charmigt att se framför sig de gamla kamrererna med skärmmössa och sån där taggig gummitopp på fingret. Hur de omsorgsullt räknar ihop pengarna och lägger dem i kuvert För så måste det rimligen fortfarande vara på svenska banker.

Let the battle commence!

När staten talar Guds ord, eller tvärtom

2007-11-15T11:57:00.000+01:00

"Kongens Person er hellig; han kan ikke lastes eller anklages."
§5, Norges Grunnlov

Visste du att Kong Harald är överhuvud för den norska statskyrkan? Visste du att den norska grundlagen kräver att minst hälften av den norska regeringen är medlemmar av statskyrkan?

Det pågår förvisso en diskussion om att skilja den norska kyrkan från staten, men det ansvariga statsrådet, spel- och lotteriminister Trond Giske, gör sitt bästa för att hålla sig borta från tydliga ståndpunkter. Han driver i stället ett förslag som är en intetsägande kompromiss – nämligen att den Norska Kyrkan inte ska omnämnas som statskyrka i grundlagen. Statens relation till kyrkan ska i stället regleras genom en ny Kyrkolag. Business as usual.

Hur som helst. Den intressanta frågan med en statskyrka är om det är staten som talar Guds ord, eller om det är Gud som talar statens ord?

Låt oss ta ett exempel från det pågående norska Kyrkomötet.

Under rubriken "Økonomisk globalisering som utfordring til kirkene" önskar Norska Kyrkan ta ställning i globaliseringsfrågan. I beslutsmaterialet till Kyrkomötet finner vi bland annat följande skrivningar.

Vi må få "slutt på alle betingelser om økonomisk liberalisering og privatisering". Detta med hänsyn till "fattige lands rett til bruk av høyere tollsatser". Det hela avslutas med att "Den norske kirke bør bygge allianser med sosiale bevegelser og fagforeninger globalt og nasjonalt som arbeider for et rettferdig handels- og finanssystem."

Texten skulle kunna vara direkt kopierad från Sosialistisk Venstrepartis program.

Det hela påminner om när kyrkoherden i en av norska kyrkans församligar i Oslo ville kollektivansluta hela sin församling till globaliseringsmotsåndarna Attac (någon som ännu kommer ihåg dem, förresten?).

Det blev ingen kollektivanslutning den gången, men väl en tio meter hög banderoll på Paulus kirke på Grünerløkka med texten "En annen verden er mulig – Attac". Den hängdes upp "som en påmminning til alle oss som halser forbi, der vi stadig treder i nyliberalismens mølle", som en av representanterna för den lokala Attacföreningen uttryckte det.

Så frågan är:

När kyrkan ställer sig bakom slagord till oss som "treder i nyliberalismens mølle". Vem är det som talar? Kyrkan, Gud eller staten?

(Are Slettan skriver mer om Kyrkomötets synpunkter om globalisering. På bilden ser vi Paulus Kirke i centrala Oslo, nu ren från politiska banderoller.)

Frågorna som aldrig tar slut

2007-10-02T11:48:00.001+02:00

Det är många som har försökt med att förklara mina tidigare norska mysterier. Utan att helt lyckas. Men fortsätt! Här kommer ytterligare några märkligheter:

Varför är det bara personer som inte vet var en frisör är för något som får vara programledare för lördagsunderhållningen på NRK?
Varför ska det alltid drickas konjakk på norska nachspiel? Konjak till kaffet efter maten – fine. Men på fastande mage efter ett knippe öl?
Och förresten, varför heter det nachspiel (efterfest) och vorspiel (förfest)? Kom festandet till Norge först 1940?

(På bilden ser vi de oklippta riddarna av norsk lördagsunderhållning på NRK: Tore "På sporet" Strømøy och Dan Børge Akerø.)

Norge på verdenstoppen... eller botten?

2007-10-01T13:03:00.000+02:00

World Trade Organization, WTO, försöker få till en friare handel i världen. Exempelvis genom att få rika länder att öppna upp sina marknader för produkter från utvecklingsländer. Alternativet hade varit att stänga fattiga länder ute från tillväxt.

Men det finns länder som kämpar emot. Inte helt oväntat finns Norge med på WTO:s topp 10-lista över de länder som har högst importtullar på jordbruksprodukter, dvs mat. Placeringen är en inte helt hedrande femteplats. Inte heller sällskapet är särskilt hedrande.

Listan nedanför visar de länder i världen med högst importtullar (genomsnittlig tull i procent av varans inköpsvärde) på jordbruksprodukter.

1. Leshoto, 200%
2. Bangladesh, 188.5%
3. Nigeria, 150%
4. Zimbabwe, 139.6%
5. Norge, 137.6%
6. Zambia, 123.3%
7. Malawi, 121,3%
8. .Tanzania, 120%
9. Mauritius, 119.6%
10. Tunisien, 116.3%

Ska jag importera jordbruksprodukter värda 100 kronor till Norge, måste jag alltså betala mer än varans värde när jag för dem över gränsen. På vissa produkter, exempelvis gott biffkött från Brasilien, kan importtullen gå upp till bisarra 500%.

Och så klagar vi på att det är så dyrt med mat i Norge... Toll er tull, som vi säger.

(Via Vox Populi)

Norska ord som inte finns på svenska: Kommunevalg

2007-10-01T12:57:00.000+02:00

I september var det Kommunevalg i Norge. Norge har, till skillnad mot Sverige, valt att skilja på Stortingsval och lokalval. I år var det alltså val till kommuner och landsting (fylkeskommuner), och om två år är det val till Stortinget.

Kommunevalget är en ganska sömnig tillställning. Även om valet ska handla om lokala frågor, är det i huvudsak de nationella partiledarna som syns i media. De lokala frågorna får sällan plats i mediabruset.

Men det finns också en annan väsentlig orsak till varför Kommunevalget är så sömnigt. Det är nämligen politikerna på Stortinget, och inte de i kommuner och fylkesting, som bestämmer de lokala skattenivåerna. Stortinget har bestämt att alla norrmän med beskattningsbar inkomst ska betala minst 28 % i skatt. Oavsett kommun. Av skatteintäkterna går nästan hälften till staten, lika mycket till kommunerna och en liten del till fylkeskommunerna.

Det betyder att kommun- och fylkestingspolitiker blir minst sagt bakbundna. De är inte ansvariga för finansieringen av den politik de önskar att driva. Det blir helt enkelt märkligt när lokala politiker utlovar nya dyra offentliga satsningar, när det är staten som står för hela finansieringen.

Lokalvalen tenderar därför att reduceras till en fråga om vilka politiker som är bäst att ratta de kommunala systemen.

Detta är en stor skillnad mot i Sverige, där förvisso också kommunalvalen riskerar att hamna i skuggan av riksdagsvalet som inträffar samtidigt.

Men nu börjar förändringarna av det svenska valet för ett år sedan visa sig i skattemässiga konsekvenser. Till 2008 är det över 50 svenska kommuner som planerar att sänka skatten. Över 3,3 miljoner svenskar, eller närmare 40 % av befolkningen, bor i kommuner och landsting som sänker skatten.

Sådana konsekvenser kan tyvärr ett norskt Kommunevalg aldrig få.

Mysteriet Norge

2007-09-04T17:47:00.000+02:00

Eg tenke på mysteriet deg, som Bjørn Eidsvåg och Lisa Nilsson sjunger i den vackra svorska duetten med samma namn. Men mysteriet i det här fallet är alltså Norge.

Varför är norska pizzor alltid två centimeter tjocka? Och hur kommer det sig att de serveras med ketchup som tillbehör?
Varför finns det nästan dubbelt så många kommuner i Norge (431) jämfört med i Sverige (290)? Norge har ju bara hälften så många invånare.
Varför används det svenska ordet höjdare oftare av norrmän än av svenskar?

Hur gick det här till?

2007-09-04T17:11:00.000+02:00

Med knappt en vecka kvar till det norska kommunvalet börjar det bli dags att bestämma sig. Men ärligt talat vet jag inte om NRK:s "Test deg selv og finn partiet" var helt överbevisande. "Gratulerer - du er 86% lik Senterparti-velgere".

Nej till EU och avskaffat EES-avtal? Bibehållna höga importtullar på livsmedelsprodukter från andra länder? Terje Riis-Johansen? Ingen valfrihet i skolan? Bevarad statskyrka?

Skulle inte tro det.

NRK hittar hem

2007-09-03T22:12:00.000+02:00

Jag vet inte hur det kommer att tolkas, men norska statstelevisionen NRK ska hyra in sig i Arbeiderpartiets – dvs. nuvarande regeringspartiets – lokaler. Flera dagliga nyhetsprogram ska direktsändas från Youngstorget, som är Oslos motsvarighet till Norra Bantorget. Med röda fanor på flaggstängerna och allt.

- Hensikten med flyttingen er å komme mer ut blant folk, säger NRK:s Wilhelm Haagensli till tidningen Journalisten.

Men kanske det finns naturliga orsaker bakom flytten. Exempelvis kan det ju vara så att chefen för NRK:s underhållningsavdelning, Charlo Halvorsen, vill ha en arbetsplats närmare sin fru Kristin (som är finansminister och partiledare för Sosialistisk Venstreparti)?

Karlsson och Stomperud

2007-09-03T09:24:00.000+02:00

Den svenske överbefälhavaren Håkan Syrén och hans norske kollega, försvarschef Sverre Diesen, presenterade häromdagen sin vision om ett närmare norsk-svenskt försvarssamarbete på DN Debatt. Det finns säkert goda grunder till deras resonemang – Sverige och Norge har idag liknande försvars- och säkerhetspolitiska uppgifter.

Men redan 1937 inleddes samarbetet genom att Norsk Ukeblad importerade seriefiguren 91:an Karlsson och gav honom namnet Nr. 91 Stomperud. Den norska varianten är för övrigt den äldsta norska serie som fortfarande tecknas.

Persongallerierna runt Stomperud och Karlsson är i stort sett identiska – den inte helt begåvade kamraten 87:an finns i båda, liksom den tjocke majoren, den uppfinningsrike översten samt flickvännen Elvira (Stomperuds flickvän heter förvisso Petra).

Båda serierna andas en speciell atmosfär – blandningen mellan gammalt och nytt. Miljön är kvar i 30-talets beredskapstid, med barska officerare och gamla vadmalsuniformer. Men omvärldens utveckling har inte passerat obemärkt förbi – nu blandas moderna bilar och tv-apparater in i handlingen.

Precis som i verklighetens försvar. Gammalmodig utrustning och traditionella riter blandas med toppmodern teknik i internationella uppdrag.

Så, herrar generaler Syrén och Disen. Passa samtidigt på att göra läsningen av 91:an Karlsson och Nr. 91 Stomperud till obligatorisk i den militära grundutbildningen. Så får respektive lands militära personal också en gemensam kulturell grund att stå på.

La Cosa Nostra

2007-08-29T20:56:00.000+02:00

På bokhandeln ARK på flygplatsen i Stavanger upptäckte jag att den nuvarande ettan på fösäljningstoppen - Ligge i grønne enger av Anne B Ragde – var märkt med dekalen "Maks Rabatt".

Så fint. Bokhandeln ger oss läsare största möjliga rabatt. Men låt dig inte luras. Det är riktiga maffiafasoner som ligger bakom.

Norge har tre stora bokförlag – Aschehoug, Gyldendal och Cappelen Damm. Dessa förlag äger samtidigt tre av Norges största bokhandlarkedjor – Norli (Aschehoug), ARK (Gyldendal) och Tanum (Cappelen Damm).

Under namnet Bokavtalen har förlagsbranschen (alltså Aschehoug, Gyldendal och Cappelen Damm) kommit överens med bokhandlarbranchen (återigen Aschehoug, Gyldendal och Damm Cappelen) om vilka villkor som ska gälla. Bland annat om detta med rabatter.

Bokhandlerforeningen skriver att "Det viktigste virkemiddelet i bokavtalen er fast pris på nye bøker og at ingen har lov til å selge nye bøker med mer enn 12,5% rabatt (i utgivelsåret og fram til 1. mai året etter)".

För Ligge i grønne enger betyder det att det lägsta möjliga försäljningspriset är det nätta beloppet 323 norska kronor.

Inom alla andra branscher skulle detta karaktäriseras som kartellbildning och konkurrensbegränsning. I Norge anses det som god kulturpolitik.

Mafiosos i lusekofte. Det är vad det handlar om.

Norge - ett land fyllt av mysterier

2007-08-28T15:18:00.000+02:00

Fler mysterier finns här och här. Svar efterlyses!

Varför går det inte att använda utländska VISA-kort som betalning i norska mataffärer? VISA är antagligen världens vanligaste betalningsmedel.
I Norge betalar vi extra hög skatt under årets elva första månader för att få halv skatt i december. Är inte det sällsynt dålig cash management (förutom för staten, då)?
Varför köper norrmän med sig Daim, när de vill ta med sig något norskt till utlandet? Daim är ju svenskt.

Politiker som inte tänder på män i uniform

2007-08-28T15:15:00.000+02:00

Høyrepolitikern Erling Lae är byrådsleder – chefskommunalråd – i Oslo. Han är också öppet homosexuell.

På Oslo Høyres valaffischer blir han buren av två stabbiga polismän. "Tenner ikke på menn i uniform, men vil ha mer synlig politi i gatene..."

Och reaktionerna går mest ut på att "så trevligt att Lae kan skämta om sin sexuella läggning..."

Men om Oslo Høyres toppkandidat hade varit en ung kvinnlig heterosexuell blondin – vad hade då reaktionerna blivit om hon framträtt på samma sätt som Lae? Knappast "så trevligt..."

(Foto: OE Johnsen)

Politiker som lovar lite för mycket

2007-08-28T15:12:00.000+02:00

Politiker lovar gärna lite för mycket. Men frågan är om inte rekordet tas av norska Sosialistisk Venstreparti, som inför kommunvalet i september lovar bättre väder. Så länge vi röstar på SV, det vill säga.

(Via Vampus)

Det åttonde underverket

2007-07-13T09:44:00.000+02:00

Nyligen utsågs världens sju nya underverk. På tiden eftersom bara ett av de tidigare sju finns kvar – pyramiden i Giza. Babylons hängande trädgårdar, kolossen på Rhodos och Zeus-statyn på Olympens topp är alla borta sedan länge.

Under sommarens nyhetstorka är det här givetvis tacksam mat för journalister. Småländska tidningen Barometern uppmanar exempelvis sina läsare att utse Oskarshamns sju underverk. Och i Norge har NRK låtit lyssnarna kora de norska underverken. Bland dem återfinns en brant järnvägssträckning, en betongkyrka i Tromsø och en oljeplattform.

I dag ska NRK låta lyssnarna utse en vinnare bland de sju. Jag ska inte rösta.

Min kandidat – den 15 meter höga plasttomten Gollis som står i en skogsglänta i nordnorska Lyngen – finns inte med. Visst är det ett underverk att någon kan ha kommit på tanken att göra något liknande?

Några andra förlsag?
PS// Den svenska motsvarigheten till Gollis finns i i Timrå. Ett 30 meter högt Y i betong vid E4:an. Y är länsbokstaven för Västernorrlands län. //

Fler norska mysterier

2007-07-11T11:28:00.000+02:00

Efter mina spaningar på norska mysterier fick jag in en hel del förslag och teorier. Men inga svar på mina frågor. Därför kastar jag mig på några andra norska mysterier:

Varför uttalas namnet staden på norska staden Skien som [sjé-en]? Vad är det för fel på [sji-en]?
Varför släcker ingen lamporna i norska kontorsbyggnader? Skenet från korridorer i sommarlovstängda skolor lyser upp natthimlen.
Varför ska det alltid serveras våfflor när fler än två norrmän samlas?

(På bilden ser vi hur Postgirobygget – känd som en av Oslos fulaste byggnader, men jag tycker huset är rätt tufft – lyser upp julinatten.)

En diktatorledet verdensorden?

2007-07-11T08:55:00.000+02:00

"Det er i norsk interesse at vi har en FN-ledet verdensorden. Derfor vil Regjeringen arbeide for å styrke FN og internasjonal rett."

Från Soria Moria-erklæringen, som innehåller den norska regeringens politiska prioriteringar för regeringsperioden 2005-2009.

Läs en gång till och stryk under – "Det er i norsk interesse at vi har en FN-ledet verdensorden". Och så ser du på den här filmen:

Och nej. FN-sessionen på filmen pågick inte under det kalla krigets dagar. Men i mars 2007.

(Via Gudmundson)

Norska mysterier

2007-07-05T10:07:00.000+02:00

Efter att ha bott i Norge i ett antal år finns det fortfarande en del obesvarade frågor om mitt hemland. Mysterier som jag har försökt få svar på, utan att lyckas. Kanske någon kan hjälpa?

Varför frågar norrmän mig om jag gidder skicka smöret när vi äter frukost? Eller om jag gidder att ge häftapparaten till kollegan på andra sidan skrivbordet? Å gidde betyder att orka. Tror folk att jag är sjukligt svag, eller?
Varför fungerar inte spärren på pumphandtagen på norska bensinstationer? Varför måste jag stå och klämma på handtaget under hela tankningen? Även när det är -10 grader kallt.
Varför heter det på Lillehammer men i Kristiansand? På Rjukan men i Trondheim? Det enkla svaret kan vara att norrmän bor i kuststäder men på inlandsstäder. Men varför då?

(På bilden ser vi hur ljuset med hjälp av speglar planeras att ledas ner till torget på Rjukan. Den lilla staden ligger djupt ned i dalgången, och solen når bara ned i dalen några få timmar om dagen under stora delar av året. Läs mer på http://themirrorproject.org/.)

Norska ord som inte finns på svenska: KRL

2007-07-02T14:45:00.000+02:00

Svenska Dagbladet uppmärksammade häromdagen "Kristendom med religions- och livsåskådning". Det handlar om det så kallade KRL-faget som är ett obligatoriskt ämne i norska grundskolor.

Nu har den Europeiska domstolen i Strasbourg slagit fast att KRL strider mot de mänskliga rättigheterna. Det är en grupp norska föräldrar som har drivit rättssaken i över tio år. De norska domstolarna gav staten rätt. Men Europadomstolen menar att staten inte ska kunna tvinga barn till en viss religion eller livsåskådning.

Den här domen kommer parallellt med en debatt om förnyelse av den så kallade formålsparagrafen för den norska skolan. I gällande skollag står det att skolan ska ge en kristen och moralisk uppfostran till eleverna. En utredning har föreslagit att skolan i stället "skal bygge på respekt for menneskeverdet, på åndsfrihet, nestekjærlighet, likeverd og solidaritet, slik disse grunnleggende verdiene kommer til uttrykk i kristen og humanistisk tradisjon, i ulike religioner og livssyn, og slik de er forankret i menneskerettighetene".

Det här kan ju tyckas som en marginell och oviktig diskussion. Särskilt eftersom norska elever kommer långt ner på listan, när resultaten från undervisningen jämförs internationellt. Det finns liksom annat som är viktigare att ta tag i när det handlar om förbättringar av den norska skolan.

Problemet är att det finns två små norska partier som hela tiden lyfter fram KRL-faget och den kristna formålsparagrafen så snart skolan ska diskuteras i politiska sammanhang. På högersidan Kristelig Folkeparti och på vänstersidan Senterpartiet. Varken kvalitet i skolan, valfrihet eller lärarutbildning kan diskuteras utan att de religiösa markörerna ska blandas in på ett eller annat sätt.

Den förra borgerliga norska regeringen hade exempelvis svåra problem med att införa ökad valfrihet i skolan, eftersom det redan var möjligt för elever att välja kristna friskolor. Kristelig Folkeparti hade ju redan fått sitt. Muslimska skolor, eller skolor specialiserade på matematik var de mindre intresserade av.

Och kritiken mot förslaget till den nya formålsparagrafen för skolan är stark. Bjarne Kvam, rektor vid den kristna Norsk Lærerakademi, menar att det nya förslaget gör "oppdragelse av barn umulig". Jo, jag tackar jag.

Så går det till i landet där både kyrkan och skolan är statlig.

(Bilden har jag lånat från Kristent Pedagogisk Forum)

Vår bästa tid är nu

2007-06-25T18:24:00.000+02:00

Vår bästa tid är nu.
Vem minns den snö som kanske föll ifjol?
Vår bästa tid är nu.
Vem vet om morgondan har sol, har sol?

Så går den. Finalsången i musikalen La Cage Aux Folles. Och så går tongångarna i diskussionen om stadsplaneringen i Oslos centrala delar.

Stadsdelen Grünerløkka i Oslo kan på många sätt jämföras med Stockholms Södermalm söder om Folkungagatan. Tidigare nedslitna arbetarstadsdelar från sekelskiftet. I dag hippa centrala områden där inflyttade unga människor med höga inkomster gärna etablerar sig.

För 20 år sedan var det i stället ganska sjavigt. Det var tätt mellan de inrökta ölkaféerna. Liksom mellan de små specialiserade butikerna som gärna hade ett imponerande stort utbud inom ett mycket smalt område, men desto färre kunder. Vilken butik skulle i dag överleva på att sälja synålar?

För nu har ölkaféerna blivit tapasbarer. De små synålsbutikerna har blivit hippa showrooms med designerkläder. Tobakshandlaren på hörnet har blivit 7-Eleven. En våning upp trängs reklambyråer och fastighetsmäklare i nyrenoverade kontorslokaler. Ytterligare någon trappa upp bor redaktörer och IT-konsulter tillsammans med sina designermöbler och platta 42-tums tv-skärmar.

Så är det på Södermalm och så är det på Grünerløkka.

Det är en naturlig utveckling för städer i expansion. Unga människor önskar att bo centralt med liv och rörelse i omgivningen. De köper hellre en nybrygd caffe latte än gammalt surt bryggkaffe på ett inrökt fik med respatexbord.

Med köpstarka inflyttare kommer höjda lokalkostnader som ett brev på posten. Om synålsbutiken fortfarande hade haft en marknad, hade den för länge sedan flyttat från de hippa gatorna till ett område med lägre lokalkostnader. Och till slut börjar second handbutikerna och de som säljer importerade italienska delikatesser få problem. De finns andra som är beredda att betala högre lokalhyra än vad de kan.

Som alltid finns det dem som önskar att det fanns en stoppknapp. Som önskade att det gick att frysa situationen som den är nu. Som vill att den trevliga second handbutiken i grannkvarteret alltid kommer att finnas där. Och absolut inte vill att Hennes & Mauritz ska etablera sig mitt bland de charmiga gallerierna. Vår bästa tid är nu. Det kan inte bli bättre än just så som det är. Nu.

Några av dem som drömmer om den stora stoppknappen har samlats i Oslo Byaksjon. De vill att vi som bor i Oslo att underteckna ett Grünerløkka-upprop:

"Grünerløkka har over de siste årene vokst til en levende bydel full av spennende bruktbutikker, cafeer, gallerier og selvstendige designere. Nå er dette fantastiske mangfoldet truet.

Vi krever at Oslo kommune innfører reguleringer pa hva huseierne kan kreve i husleie for a unngå at de små butikkene må vike for større kjeder. Først da vil den kulturelle utarmingen av Grünerløkka stoppe."

Problemet är att det som har skapat denna levande bydel "full av spennende bruktbutikker, cafeer, gallerier og selvstendige designere" är förändring. I Thorvald Meiers gate på Grünerløkka får 20-25% av butikslokalerna nya innehavare varje år. Folk med drömmar och visioner testar om de idéerna håller för verkligheten – ibland går det bra, men ibland ger det möjlighet för någon annan att pröva sina vingar.

Utan förändring – ingen caffe latte. Utan de som vågar misslyckas – inga häftiga designbutiker.

Hade Oslo Byaksjon fått genomslag för att det skulle tryckas på den stora stoppknappen redan för 20 år sedan, hade Grünerløkka den dag i dag bestått av inrökta ölkaféer och butiker som knappt någon visste fanns.

För vet vi verkligen säkert att den bästa tiden, den är nu?

PS// Jag kan inte låta bli att fundera på den reglering av hyrespriser som Oslo Byaksjon vill införa. Ska den också omfatta försäljningspriserna på de centrala bostadsrätter som de unga radikala i Byaksjonen har köpt sig under de senaste åren? //

(På bilden ser vi hur exteriören till den anrika damklädesbutiken Hallén på Grünerløkka ser ut i dag. Hallén stängde i 2004. Hennes & Mauritz ville flytta in, men kommunen sa nej till fastighetsägarens planer på att renovera lokalerna till den standard som hyresgästen krävde. Nu förfaller byggnaden. Foto: Bjørn Hagring / NRK.)

Kast med liten pojke?

2007-06-18T22:19:00.000+02:00

Häromveckan funderade jag på om podcast verkligen skulle stavas med på d. Som Timbro gör. Poddradio, alltså.

Såklart har norska NRK svaret. Norsk Rikskringkasting skriver att "med podkasting sendes favorittprogrammet direkte til deg som datafiler".

Pode på norska motsvaras på svenska av en liten gosse. Gosskastning? Kast med liten pojke?

(Jag har tidigare skrivit om den aviga men samtidigt fascinerande norska språkdebatten.)

Då Norge ville ha internationell frihandel

2007-06-13T17:56:00.000+02:00

Har fastnat lite i detta med norsk jordbruksprotektionism. Att vi ska behöva betala 9,500 kronor per person och år bara för att maten vi äter ska vara producerad i Norge. Att upprätthålla en protektionistisk jordbrukspolitik är en av de svåraste uppgifterna i norsk utrikespolitik.

Men det var annorlunda i slutet av 1800-talet. Då Norge ville bryta sig ur unionen med Sverige. För att bevara internationell frihandel!

Den enskilt viktigaste frågan som ledde fram till upplösningen var den så kallade konsulatsaken. Unionen Sverige-Norge hade gemensamma ambassader och konsulat, som styrdes av Utrikesdepartmentet i Stockholm.

Det här var inte en acceptabel situation för norrmännen – de hade nämligen strikt motsatta intressen än Sveriges i den dåvarande utrikespolitiken.

Gemensamt för de båda länderna var omvandlingen från bondesamhället. Allt fler flyttade in till städerna och en stor andel av befolkningen utvandrade, främst till USA.

I mitten av 1800-talet hade Storbritannien avvecklat sina restriktioner för utländska fartyg att angöra brittiska hamnar. Det ledde till ett uppsving i den norska ekonomin. De norska rederierna växte fram och i dess fotspår en stark varvsindustri. I de städerna växte olika typer av förädlingsindustrier fram. Successivt blev Norge en handlande sjöfartsnation med stark inhemsk tillverkningsindustri.

Sverige växte i stället fram som en stark råvarunation. Rikt på järnmalm och skog blev stålindustrin central.

Kol- och stålproducerande nationer som Sverige och det nyligen enade Tyskland övergick nu frihandelns idéer till förmån för merkantilismens princip - att reglera fram ett starkt exportöverskott som kunde finansiera den inhemska penningpolitiken. Skyddstullar och protektionism blev den nya tidens melodi. Den inhemska produktionen skulle skyddas.

Men den handlande tjänstenationen Norge ville ha frihandel för att stärka sin ställning. Och på de utländska konsulaten talades Sveriges protektionistiska åsikt. Inte heller förstod svenskarna att ge hjälp till strandade norska sjömän.

I februari 1905 beslutade det norska stortinget – mot kungens och den svenska regerings vilja – att upprätta norska konsulat i utlandet. Några månader senare upplöstes unionen. På grund av att Norge ville ha internationell frihandel.

(På bilden, från ett postkort från 1905, ser vi Norges statsminister Christian Michelsen som har fört konsulatsaken i hamn.)

Økonomi på trikken

2007-06-13T15:41:00.000+02:00

"I utlandet mener folk at norsk landbruk er en selvmotsigelse på linje med gift ungkar eller firkantet sirkel."

"Utlendingene tar en titt på kartet - og rister på hodet. De sier at vi ikke skulle drive landbruk, men heller vannbruk. Fisk i stedet, sier de."

"Verken advokater eller leger sulter. Ingen av dem dyrker sine egne poteter. De har ikke sin egen slaktegris. Med andre ord eksporterer de jus og medisin, og importerer alt annet."

"Tilsvarende ville Norge ha solgt varer og tjenester til eksport, og så importert mat."

Enkla och raka budskap från Erling Røed Larsen, som är nationalekonom vid Statistik Sentralbyrå. Citaten kommer från hans nya bok Økonomi på trikken.

Och som ett brev på posten kommer reaktionerna från Norges Bondelag, som "stiller et stort spørsmålstegn ved Erling Røed Larsens seriøsitet som forsker".

Norsk skinka på Sydentur

2007-06-13T15:12:00.000+02:00

Lufttorkad skinka är populärt i Norge. Den saltade och torkade spekeskinken intar högsätet bland norsk traditionsmat. Men för en tid sedan uttalade den norske stjärnkocken Trond Moi att folk bör låta bli att köpa den alltför salta och omogna norska spekeskinken, för att i stället välja spansk serranoskinka eller italiensk parmaskinka.

Ola Nordmann, däremot, vill helst handla norskt. Inte minst eftersom importerat kött beläggs med höga införselsavgifter och därför blir omotiverat dyrt.

Här kommer företaget Taga Foods in i bilden. De producerar pålägg och charkuteriprodukter av norskt kött för den norska marknaden. De har nu inlett samarbeten med partners i Spanien och Italien dit de skickar de norska skinkorna för långsam lufttorkning under gynnsamma förhållanden. Därefter åker skinkorna hem till Norge igen, för att slutligen hamna på norska koldtbord (norska motsvarigheten till det svenska smörgåsbordet).

Det här borde vara en given succé. Norsk kött förädlat med sydeuropeiska metoder till högsta kvalitet.

- Vi tillsätter kunskap och klimat till skinkorna, säger Torbjørn Tanem, VD i Taga Foods.

Problemet är att det norska Landbruksdepartementet menar att de ursprungligen norska skinkorna har blivit utländska under lufttorkningen, och ska därför beläggas med införselskatt. Taga Foods har en produktionskostnad på ca 65 kronor per kilo lufttorkad skinka. Därutöver ska norska staten ha 120 kr per kilo för utlandsvistelsen.

Juristen Erling Hjelmeng vid Oslo Universitet menar att staten tvingar Taga Foods att betala en tull som är i strid med EES-avtalet mellan Norge och EU. Norge är nämligen en del av EU:s inre marknad som omfattar fri rörlighet att varor och tjänster. Jordbruksprodukter är förvisso undantagna, men här handlar det om en tjänst – bearbetning av de norska skinkorna. Tjänster har fri rörlighet på EU:s inre marknad och får inte beläggas med strafftullar.

Norske landbruksministern Terje Riis Johansen menar å sin sida att det handlar om att skydda norska arbetsplatser. Inte minst de arbetsplatser som finns inom matjätten Gilde, som står för hälften av allt kött som säljs i norska butiker. Gilde ägs av och betalar ut delar av sitt överskott till Norges bönder – Terje Riis Johansen är en av dem. Såklart han inte vill ha konkurrens av skinka som har varit på Sydentur.

Taga Foods planerar att stämma staten, men måste förstås utvärdera om de har råd att ta de kostnader och risker en sådan rättsprocess kan medföra.

Under tiden kostar den norska jordbrukspolitiken oss konsumenter 9,500 kronor per år och person.

Med enighet som vision

2007-06-12T13:30:00.000+02:00

"I samband med stortingsvalet 2001 lyssnade jag på en debatt mellan Høyres Jan Petersen och Sosialistisk Venstrepartis Kristin Halvorsen.

Jag fattade ingenting. Jo, jag förstod allt de sa. Men politiskt var jag en analfabet. Jag såg helt enkelt inte var konflikten var eller vad man var oense om. Båda pratade om att det måste satsas mer och att skolan må bli bedre. Men den idépolitiska skillnaden fanns inte med över huvud taget.

Senare förstod jag att det i Norge finns en ännu starkare önskan om att finna konsensus än hos oss i Sverige. Och att diskutera idépolitik anses inte helt som the hard core. Man kallar det bara seminarpolitikk."

Tidigare Oslobon Maria Ludvigsson i en utmärkt Podcast från Timbro.

Eller som Margaret Thatcher uttryckte det:

"To me, consensus seems to be the process of abandoning all beliefs, principles, values and policies. So it is something in which no one believes and to which no one objects."

"There are still people in my party who believe in consensus politics. I regard them as Quislings, as traitors... I mean it."

Och, försiktigt uttryckt, så fick Margaret Thatcher uträttat bra mycket mer under sin regeringstid de flesta norska regeringar. Även de som inkluderat tidigare nämnde Konsensus-Petersen och Konsensus-Halvorsen.

Om Thatchers referens till Quisling var relevant eller inte ska jag låta vara osagt. Men det var knappast konsensus som präglade hans gärningar.

PS// Ska det förresten skrivas Poddradio? Med två d? Bäst att hålla sig till Podcast. //

När staten tar hand om oss

2007-06-01T08:56:00.000+02:00

Det är populärt med förbud i Norge.

Från förr är det förbjudet att klippa gräsmattan på söndagar. Det är också förbjudet med reapris på böcker och strutsridning. Det var länge totalförbud mot skateboards. I debatten förekommer krav på förbud mot fyrverkerier och mot att flyga mellan Sverige och Norge.

Senaste ut är norska Helsedepartementet som vill göra det svårare för oss att köpa godis. Förbud mot godis i stora påsar. Och förbud mot godishyllor placerade så lågt att barn kan lockas av det söta.

Så bra att staten hjälper oss när vi själva inte kan ta ansvar för vad vi väljer att köpa.

Bara så du vet

2007-06-01T08:31:00.000+02:00

"Det er videre forbudt å bruke strutsefugl som ridedyr."

Från §14, Forskrift om hold av strutsefugl. En av Norges viktigaste lagar.

Smoothie på norsk

2007-05-25T13:08:00.000+02:00

"Wayne Ruuuney has a huuudsj swimming puuul. I read it in a bukk."

Engelska ord med oo, uttalas ofta lite märkligt av norrmän. Pool blir puuul. Book blir bukk, osv.

Det här är något som norska mejeriföretaget Tine har tagit fasta på. De lanserar nu smoothien Smudi.

Nu väntar vi bara på att SAAB ska lanseras under namnet SABB i Norge. Det är så bilmärket uttalas här.

17 maj - till minne av Sveriges sista krig

2007-05-16T12:27:00.000+02:00

Den norska nationaldagen firas till minne av 17 maj 1814 då Norges första grundlag antogs. Centralt i händelserna 1814 står Sveriges sista krig. Ett krig som utkämpades i Norge med norrmän som motståndare.

Fram till 1814 hade Norge varit en del av Danmark och den danske kungen var också kung av Norge. Eftersom Danmark var på den förlorande sidan i Napoleonkrigen, blev Danmark tvingat att avstå Norge till Sverige vid fredsförhandlingarna.

Det här var inte helt populärt bland stormännen i Norge, som såg framför sig en självständig norsk stat. Ett antal missnöjda samlades hos järnverksdisponent Anker i Eidsvoll. De bestämde sig för att utropa den danske prinsen Christian Fredrik till ny norsk regent och att en Riksförsamling skulle kallas in för att anta en ny grundlag.

Det här var inte helt oproblematiskt. Norge hade varken haft självbestämmande eller egen kung sedan 1300-talet. I varje kyrkoförsamling blev det arrangerat val, där folket fick säga sitt dels om vilka som skulle vara representanter på Riksförsamlingen, dels om de ville ha Christian Fredrik som ny kung.

Representanter utsågs och Christian Fredrik började inrätta sig i sin blivande tillvaro som norsk regent.

Riksförsamlingen möttes några veckor senare på järnverket i Eidsvoll och den 17 maj antogs den nya grundlagen.

Men nu började omgivningarna skramla med vapnen. Det hade ju bestämts i internationellt fördrag att Norge skulle bli svenskt. Den 26 juli 1814 gjorde den svenska marinen ett snabbt angrepp mot de norska sjöstyrkorna som var samlade vid Hvaler utanför Halden. Samtidigt marscherade den svenska armén in från Bohuslän och besatte Halden och Fredrikstad. Norrmännen retirerade och efter bara ett par veckor var stridigheterna över.

Det var kronprins Carl Johan som ledde de svenska styrkorna under det norska fälttåget. Fyra år tidigare hade han blivit vald till kronprins eftersom det svenska kungahuset saknade arvinge. I sitt tidigare liv hette han Jean Baptiste Bernadotte och var marskalk i Napoleons armé. Fyra år senare skulle han bli kung av Sverige och Norge. Och dessutom få Oslos paradgata – Karl Johans gate – uppkallad efter sig.

Norge vann inte sin självständighet under händelserna 1814, men förhandlingspositionerna blev framflyttade och norrmännen visade att de minsann visste att regera sig själva.

Grundlagen från Eidsvoll var dessutom ett utmärkt stycke konstitutionellt hantverk, och med undantag av några ändringar som krävdes för att grundlagen också skulle passa den svenske kungen, så har den bestått in till våra dagar.

Det är vad alla norrmän firar den 17 maj. Vi andra kan ju skänka en tanke åt Sveriges - förhoppningsvis - sista krig.

Bilden - målad av Oscar Wergeland - visar Riksförsamlingen på Eidsvoll 17 maj 1814. Bilden hänger idag i Stortingets mötessal. Han som står upp på bilden är förresten min svigermors tipp-tipp-oldefar eller något sådant. Han var jurist och hette Christian Magnus Falsen. Han var den som höll i pennan när den nya grundlagen författades och kallas därför grunnlovens far. Det är fint det.

Norska ord som inte finns på svenska: Korps

2007-05-15T15:09:00.000+02:00

Klockan är kvart över åtta. Det är tidig söndagsmorgon i slutet av april. Söndag i sängen.

Dunk – Dunk – Dunk – Dunk.

Ett taktfast fjärran dunkande. Blev det så sent igår?

Dunk – Dunk – Dunk – Dunk. Tuut, tut, tut, tuuit, tuuit! Dam! Daradam!

Tubor och trumpeter!? Ahhh! Såklart. Musikkorpsens övningssäsong har startat. Lika bra att kliva upp.

100,000-tals norrmän är aktiva i ett musikkorps. Visst, musikkårer finns också i Sverige, men där finns ju inte 17. mai. Det är nämligen musikkorpsens stora dag.

Varje litet område, varje stadsdel, ja till och med varje skola har sitt eget musikkorps som leder marscherandet på 17. mai. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara, även om många korps tycker att det är lite si och så med norrmännens dugnadsånd. Det tryter i leden här och var, och rekryteringen av nya tubaspelare och trombonister går inte lika enkelt som förr.

Det leder dels till att skolekorpsen får allt äldre medlemmar. Det är inte ovanligt med skolekorps där en majoritet närmar sig pensionsåldern. Kan inte du och tuban bara ställa upp ett år till, liksom.

Och det leder till att många barn får ett mer eller mindre ångestfyllt förhållande till musiken. De spelar sin kornett i ösregnet på 17. mai för att de måste, inte på grund av musikalisk glädje. Om detta har Arne Berggren skrivit i den utmärkta barnboken Kornetten – et rop om hjelp, där stackars lille Aldo hamnar i terapi på grund av sitt traumatiska förhållande till korpsmusiken. "Boken har et budskap til alle som tror at barn er i stand til å glede seg over korpsmusikk – frivillig", som det står på baksidestexten.

Men tillbaka där vi började. Det där med att skicka ut musikkorps på söndagsmorgnar. Det finns nämligen olika typer av musikkorps – bland annat så kallade janitsarkorps.

Namnet janitsar kommer från de gamla turkiska sultanerna som använde kristna pojkar som rövats från främmande land till sina fruktade inrikestrupper. Janitsarerna hade inga känslor för de muslimska turkarna, och blev för sultanen ett effektivt vapen i jakten på potentiella kuppmakare.

På samma sätt skickas janitsarkorps från ena delen av staden till den andra, för att på de mest okänsliga sätt förhindra invånarna till att sova ut under vårens söndagsmorgnar.

Norska ord som inte finns på svenska: Dugnad

2007-05-15T12:54:00.000+02:00

För några dagar sedan var det dags för den årliga dugnaden i området där vi bor. Alla hushåll ställer upp med en person som hjälper till med att klippa buskar, rensa ogräs, plocka skräp, tömma förrådsutrymmen och allt vad som behövs ordnas.

Enligt Cappelens Lexikon är dugnad "en frivillig sammenkomst av naboer for å utføre et arbeid til en enkelts eller felles beste".

Men att sätta orden dugnad och frivillig intill varandra är ett stort brott. Det finns få saker som är mindre frivilliga än dugnad.

Det är egentligen inte uppgifterna som ska utföras som är det centrala i dugnaden. Det är den påtvingade sociala gemenskapen. Jag råkar förvisso bo i samma område av Oslo som andra människor, men ganska få av oss träffas och umgås regelbundet. Vi hejar på varandra i trappen och pratar lite om väder och vind. Lite sådär skandinaviskt generade för varandra.

Utan dugnadens tvångssocialisering hade blyga norrmän blivit sittande hemma i ensamhet.

För ett par år sedan blev dugnad kårat till Norges nationalord. NRK-progammet Typisk Norsk bjöd in tittarna till att komma med förslag. Dugnad vann omröstningen före andra särnorska uttryck som jah (på inandning), matpakke, hæ? och koselig.

Även om dugnad anses som typiskt norskt, så var det en dansk som uppfann begreppet. På 1600-talet var Norge en del av Danmark. Kung Christian IV var en företagsam man. Han grundlade Oslo och gav staden namnet Christiania. En stad som byggdes med raka vägar i kvadratiska kvarter i omgivningarna runt Akershus fästning.

Men utanför Christiania var vägarna allt annat än raka. Kong Christian beslutade därför att alla norska landägare skulle utföra pliktarbete, eller dugnad, på offentliga vägar för att förbättra standarden.

Då var dugnad synonymt med tvångsarbete. Idag handlar det om påtvingat korvgrillande och våffelätande.

Kanske borde staten bestämma hur många bilar som ska tillverkas?

2007-05-11T12:26:00.000+02:00

Tänk om chefen för Volvo Cars Fredrik Arp och SAAB Automobile-chefen Jan-Åke Jonsson, varje vår skulle besöka den svenska näringsministern Maud Olofsson för att få höra vad som gäller för bilindustrin under året som kommer.

Bilcheferna skulle först klaga på den tuffa situationen i branschen. Vikande intäkter, nedlagda fabriker och alltför tuff konkurrens från andra länder.

Näringsministern skulle ta oron på allvar och föreslå att nästa år ska utländska bilar straffbeskattas med över 100% av bilens värde, bilpriserna ska höjas med 10-20% och staten ska överföra miljardbelopp till bilindustrin så att bilfabrikerna inte behöver läggas ned.

Erbjudandet kombineras såklart med en del villkor – exempelvis att fabrikerna ska vara små och ligga i glesbygd om de ska få något stöd, men att extra stöd kan utgå om bilarna blir mer miljövänliga. Och så vidare.

Bilcheferna skulle först protestera lite försiktigt, de vill ju gärna ha mer, men till slut acceptera villkoren som staten har lagt fram.

Maud Olofsson skulle stolt annonsera att nästa år blir det bästa året på länge för bilindustrin. Allt tack vare hennes och regeringens kloka insatser.

Visst låter det nipprigt, och det är ju heller inte på riktigt.

Lika nipprigt men hämtat direkt från verkligheten är de förhandlingar som just nu pågår mellan det norska Landbruksdepartementet och företrädare för de norska bönderna om de villkor som ska gälla för det norska jordbruket under 2008. Allt från produktionskvoter, importvillkor och miljömärkning tas upp i diskussionerna. I minsta detalj. Till och med konsumentpriser för mjölk och kött avtalas mellan staten och bönderna.

Det hela slutar med att staten betalar ut 900 miljoner mer till bönderna än tidigare, som ändå är lite småsura för de ville ha mer.

9,500 kronor om året. Det är var varje norrman varje år får betala genom skatten och höga matpriser för att regeringens löften till bönderna.

Detta i landet med de högsta matpriserna och det sämsta utbudet på mat.