Norske oppfinnelser

Det är flera som har hört av sig efter min text om att bindersen (gemet) inte är en norsk uppfinning. "Da står vi igjen med ostehøvelen og janteloven", lyder en av de lite ledsna kommentarerna.

För att muntra upp stämningen har jag letat fram fem riktigt urnorska stora som små uppfinningar. Varsågoda!

Returflaskeautomaten
På 50- och 60-talet arbetade Petter Planke med att sälja prismärkningssystem till dagligvaruhandeln i Oslo. Det var förresten han som introducerade de självhäftande prislapparna i Norge. En dag beklagade sig en av Plankes kunder, handlaren Åge Fremstad, över arbetet med alla inlämnade returflaskor. Det tog tid och många flaskor gick sönder under hanteringen.

Petter Planke kontaktade sin bror Tore som var civilingenjör. Tillsammans med några handlare utvecklade de en flaskautomat med optisk igenkänning av olika typer av flaskor. Petter och Tore bestämde sig för att starta ett företag om de lyckades sälja 15 maskiner. På två veckor hade de sålt 17.

De grundade företaget Petter Planke AS, men bytte snabbt namn till Tomra. Idag är Tomra världens ledande producent av returautomater.

Ostehøvelen
Lillehammer-snickaren Thor Bjørklund hade problem med skära sig så tunna ostskivor som han önskade. Inspirerad av sina snickarhyvlar, började han experimentera med en liknande lösning för att hyvla ost. 1925 fick han patent på osthyveln och firma Thor Bjørklund & Sønner producerar osthyvlar den dag idag.

Sprayboksen
Den norske matematikern Erik Rotheim uppfann sprayburken 1925. Den testades på Alf Bjerckes färgfabrik, men de fick problem med att färgen torkade och fastnade i burkens öppning. Patentet såldes till ett amerikanskt företag, där sprayburken fick sitt kommersiella genombrott på 40-talet. Det fick Rotheim aldrig uppleva. Han avled 1938.

Den sammenleggbare rockeringen
Synnøve Engeset utbildade sig till skådespelare i London och arbetade bland annat som dansare på Moulin Rouge i Paris. Efter barnafödslar fick Engeset viktproblem. Hon testade alla möjliga och omöjliga bantningskurer utan resultat. Det var först när hon kombinerade träning med sina erfarenheter från showdans, som resultaten började komma. Med hjälp av en rockring kunde hon utföra många olika träningsmoment och kilona började rasa.

Eftersom det är svårt att resa med en stor rockring, utvecklade Engeset en hopfällbar variant. Den säljs idag på apotek som bantningshjälpmedel. Som säkert är både nyttigare och skojigare än olika mirakelkurer.

Autosock
Uppfinnaren Bård Løtveit hade snappat upp att Henry Fords fru, Clara Jane Bryant, hade tipsat sin man biltillverkaren om att använda textil för att minska friktionen mellan bildäck och vägbana. Idén hade aldrig blivit verklighet utan att Løtveit på 90-talet utvecklade det hela till en strumpa som träs över bildäcket.

Løtveit reste med sin sokk till Väg- och transportforskningsinstitutet i Linköping för att testa den på deras spegelblanka isbana. Bilen blev till en okontrollerbar skridsko. Totalt fiasko. Løtveit vara nära att ge upp när han i desperation testade ett 100-tal olika textiltyper hemma i Askers ishall. Som ett sista försök drog han av sig bomullsskjortan och band den runt däcket. Resultatet var perfekt.

Efter hjälp från Olympiatoppens glidprojekt, som hjälper skidlandslaget med valla, lyckades Løtveit att framställa ett slitstarkt material med bomullens friktionsegenskaper. Till idag har det sålts hundratusentals exemplar av Autosock.

Mythbusters Norway: Binders er en norsk oppfinnelse

Listan på välkända svenska uppfinningar är lång. Dynamiten, tändstickan, skiftnyckeln, blixtlåset, kullagret och skeppspropellern är alla svenska uppfinningar som den dag idag används och produceras i stor skala världen över.

Be en norrman att nämna ett par kända norska uppfinningar, och de flesta vill svara "ostehøvelen og bindersen". En norsk binders är för övrigt samma sak som ett svenskt gem – klämman som vi använder för att hålla ihop en mindre bunt med papper.

Men hur kom det sig att den lilla geniala pappersklämman blev norsk? Det är faktiskt en amerikansk uppfinning.

För i 1867 fick amerikanen Erlman Wright godkänt sin patentansökan för en pappersklämma. Wrights pappersklämma liknade den vi använder idag, och den började massproduceras på 1890-talet. Senare började Mustad fabrikker i Oslo att producera samma typ, i konkurrens med importerade varianter.

Det var först på 1920-talet som överingenjör Halvard Foss vid Patentstyret i Oslo hittade ett bortglömt patent från 1899 i tyska patentarkiv. Det var ett patent på en pappersklämma som var ställt till norrmannen Johan Vaaler. Men Vaalers klämma var mindre funktionell än de varianter som fanns i produktion vid sekelskiftet, och patentet förblev outnyttjat. Patentet var dessutom 23 år äldre än amerikanen Wrights uppfinning.

Under andra världskriget blev däremot bindersen en norsk nationalsymbol. För att visa sitt motstånd mot tyskarna började många att sätta en binders på kavajslaget – som en kavajnål. Det skulle symbolisera sammanhållning – "å holde sammen", precis som en binders.

Efter kriget blomstrade den norska patriotismen och i uppslagsverk från 1950-talet och framåt beskrivs Johan Vaaler som upphovsmannen till bindersen.

1999 uppmärksammade den norska Posten 100-årsminnet av Johan Vaalers patent med ett minnesfrimärke. En liten detalj i sammanhanget är att frimärket visar ett gem som vi känner det idag – med två rundade byglar. Johan Vaalers uppfinning hade bara en och var därför helt oanvändbar.

Men detta hindrade inte det norska Kunnskapsforlaget att så sent som i 2005 beskriva Johan Vaaler som uppfinnaren av bindersen i Norsk Biografisk Leksikon.

(På den översta bilden ser vi det som enligt Guinness rekordbok är världens största binders – utanför det tidigare BI-bygget utanför Oslo. Statyn, eller vad vi ska kalla det, togs ned för några år sedan. På bilden nedanför ser vi Johan Vaalers pappersklämma – en inte särskilt funktionell variant. Bilder: Wikimedia Commons.)