27. september 2006

Om att tillhöra en norsk minoritet – de som gillar kalvlever

På 90-talet bodde jag några år i Bryssel. Då väcktes mitt intresse för god mat – också att laga den själv. Allt var så enkelt – oavsett om jag gick till ett snabbköp eller utomhusmarknaden så fanns det stora utbudet där; ost, vin, kalvkött, fisk, lammkött, och grönsaker en masse. Jag fick upp ögonen för spännande saker som fänkål, kalvlever, merguez, endiver och sankt-persfisk.

Lite svårare blev det när jag flyttade tillbaka till Sverige. I Bryssel hade mitt lokala snabbköp åtminstone 20 meters köttdisk – indelad i nöt, kalv, fläsk, lamm, kyckling och charkuterier. I Stockholm var utbudet mindre, men blev med tiden allt bättre. Det här var åren efter Sveriges EU-inträde. Det ökade utbudet och de sänkta matpriserna i var kanske den mest synliga effekten av Sveriges EU-medlemskap.

Om steget från Bryssel till Stockholm medförde vissa begränsningar i mitt skafferi, så blev det betydligt mer drastiskt när jag flyttade till Oslo.

Utbudet i de norska matbutikerna är nämligen det sämsta i Europa. De nordiska konkurrensmyndigheterna presenterade förra hösten en studie över matmarknaden i Norden. Dyrt och dåligt, blev betyget för Norge.

Antal matvaror i en genomsnittlig matbutik
(Källa: Nordic Food Markets, Konkurransetilsynet 2005.)

Som diagrammet visar, finns det nästan tre gånger så många matvaror i en fransk matbutik som i en norsk. Svenska butiker ligger mitt emellan. Den norska butiksmarknaden domineras nämligen av så kallade ”lågprisbutiker” som Rema 1000, Rimi, KIWI och Spar. De satsar på ett smalt utbud och marknadsför sig i stället som nära, tillgängliga och billiga.

Men trots ”lågprisbutikerna” så är de norska matpriserna högst i Europa. Låt oss tänka ett större veckoinköp, som i Frankrike kostar 100 Euro. I Sverige skulle samma kundvagn kosta 112 Euro – 12% mer. Priset för samma kundvagn i Norge? Prislappen hamnar på 146 Euro eller 46% högre.

Norsk Gallup genomförde för en tid sedan en opinionsundersökning för att ta reda på vilka faktorer som var viktigast när norrmän väljer vilken butik de ska handla i. ”Utbud av middagsmat och färskvaror” kom längst ned på listan – efter bland annat ”bra parkeringsmöjligheter”, ”bra priser” och ”närhet till bostaden”.

”Bra kvalitet” ansågs också som en viktig faktor, men sanningen är den att norska butiker har problem med att erbjuda högkvalitativa färskvaror.
  • I våras undersökte Aftenposten utbudet av färsk fisk i Oslo – endast en butik av de undersökta fick godkänt. Flera av butikerna sålde veckogammal fisk, som i vissa fall hade börjat ruttna. Och då anses Norge vara en fisknation av rang.

  • För en tid sedan skakades den dominerande norska köttgrossisten Gilde av en stor skandal då det framkom att deras produkter innehöll stora mängder kolibakterier. Flera barn som hade ätit påläggskorv tvingades till intensivvårdsbehandling.

  • Och häromdagen rekommenderade den norske stjärnkocken Trond Moi konsumenterna att undvika den norska nationalprodukten spekeskinke. Köp spansk serranoskinka eller italiensk parmaskinka i stället, menade Moi. Den norska spekeskinken är omogen och alltför salt – ett resultat av kostnadspress i produktionen.
Nivåerna på priser, utbud och kvalitet upprätthålls av ett fåtal norska aktörer. I producentledet är företag som Gilde (kött), Prior (ägg) och Tine (mejeri) totalt dominerande. Butiksnamnen är flera, men ägs nästan uteslutande av ett fåtal kedjor som Norgesgruppen, Rema 1000 och Coop. Butikskedjorna menar givetvis att de bara anpassat sig till vad marknaden vill ha.

-Norska konsumenter är konservativa. De kan vara nyfikna på nya märken, men går oftast snabbt tillbaka till det gamla, säger Per Roskifte som är chef Norgesgruppen.

Kanske har han rätt. Det finns några få tappra entreprenörer som försöker slå sig in med ett bredare utbud av kvalitetsprodukter. Men de har det tufft. Inte minst då de stora butikskedjorna har helt andra inköpspriser hos de dominerande producenterna, och eftersom de höga norska importtullarna på mat omöjliggör försäljning av importerade färskvaror till ett konkurrenskraftigt pris.

-Vi har en tendens till att godta monopol och ta det vi får. Det blir enklare så än att förhålla sig till stor valfrihet, säger Jan Vardøen till Aftenposten. Han driver Paradiso Import – en delikatessbutik i Oslo specialiserad på italiensk mat – i tuff konkurrens med Rema, Rimi och allt vad de heter.

Till ikväll hade jag förresten tänkt att sno ihop en kalvlever anglais, men jag tror inte att jag hinner till delikatessbutiken innan de stänger kl 17. För tro inte att kalvlever finns i annat än specialbutiker i Oslo. Dessutom har jag lärt mig att jag måste ringa först, för att höra om de har kalvlever idag – det är långt ifrån en självklarhet. Men en självklarhet är att kalvlevern är ungefär fyra gånger dyrare jämfört med hos ett snabbköp i Stockholm.

3 kommentarer:

Teide sa...

Å, jag håller med!
Tänk att få gå in en mataffär och bara låta sig inspireras till vad dagens middag skall innehålla. Det sker bara inte på Kiwi! Att inspirationen kommer alltså. Kjøttkaker från Gilde eller røkt kjøttpølse från Gilde. Vad skall det bli idag...

Bernt sa...

Jeg syns svenske matbutikker har dårlig utvalg av forskjellige potetsorter. Jeg tror jeg kun har sett to butikker som hadde mer enn enn sort poteter (matpotet ikke medregnet), og en av dem var Maxi som har ganske bra utvalg.

Idag var jeg på AG's på Värnhem i Malmø og der visste ikke den unge svenske kassadama hva en kålrot var for noe (den lå da på båndet i kassa til veiing), da jeg fortalte at det var en kålrot sa hun hun aldri hadde hørt om den grønnsaken før og måtte slå opp i ei liste. Personen bak i køen foreslo ironisk at det var en stor rund banan. Da det litt senere på båndet faktisk kom til bananene jeg hadde kjøpt forklarte personen bak i køen til kassadama at dette ihvertfall var bananer så nå måtte hun trykke inn for det. :)

.m. sa...

Bernt>> Jag minns en tid då "Matpotatis" var det enda som man fick tag i i Norge. You tell me, vilken sort är det? Röd i skalen, sprack garanterat alltid coh var ändå som frigolit inuti.

Svorsken: Word! Min respekt alltså för den posten.