7. november 2006

Finns det inga norska negrer?

Norsk språkdebatt är ett kapitel för sig. Vid en första anblick är det en kvasi-akademisk diskussion som hög som låg ger sig in i med liv och lust. Men sanningen är att det är en norsk idrottsgren, möjligen med bara skidåkning framför sig i popularitetsrankingen.

Som domare och regelförfattare för idrottsgrenen finns Norsk Språkråd. Deras direktör, Sylfest Lomheim (såklart att filologer går igång på en man med det namnet!), väckte stor uppmärksamhet för några veckor sedan då han försvarade norska polisens användning av ordet neger i förhörsprotokoll. Nu har diskussionen – från att handla om mörkhyade personers rätt att inte känna sig diskriminerade i sin kontakt med polisen – gått vidare till att försöka definiera begreppet nordmann (norrman, på svenska). Partiledare, forskare och allehanda kändisar uttalar sig om vad de tycker krävs för att någon ska få kalla sig eller bli kallad för nordmann.

Är kravet norskt medborgarskap? Andra eller tredje generationen född i Norge? Hudfärg? Hur man anpassar sig till norska traditioner och levnadssätt? Hur man äter sin brunost och dricker sin tran?

Diskussionen kommer att hålla på en stund till. Säkert i hög grad beroende på att olika personer kan känna sig olika mycket som nordmann vid olika tillfällen. Den norsk-födde muslimske pakistaniern Omar känner sig kanske mest som muslim under fasteperioden Ramadan. Vid det traditionella bröllopet i släkten känner han sig sannolikt mer som pakistan än till vardags. Men när han står på läktaren på Ullevål och hejar på det norska landslaget tillsammans med sina norska vänner, känner han sig mest som nordmann.

Blir Omar gladare av att alla Norges debattglada försöker sätta upp regler för när ordet nordmann bör och inte bör användas? Nej, och inte jag heller.

Det hade i och för sig varit intressant att se vad Sylfest Lomheim hade sagt som den svenska debatten. Där har kulturetablissemanget fått Sveriges konditorier att upphöra med negerbollar i sortimentet. Ett annat exempel var häromåret när GB Glace förnyade sitt sortiment med glassen Nogger Black. Nougatglassen Nogger har varit en storsäljare sedan 70-talet, och nu skulle den lanseras i lakritssmak. Det statligt finansierade Centrum mot Rasism kritiserade GB Glace så starkt att de drog tillbaka lanseringen.

Givetvis ska inte ord och uttryck användas på ett sätt som upplevs som kränkande. Men det har snarare med sunt förnuft att göra än med nya regler om när och hur ett ord får användas.

(På bilden ser vi en typisk norsk nordmann; nämligen Sylfest Lomheim i sin bunad på 17. mai.)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Språket forteller mye om oss, ja. Hvilken kulturell kontekst vi tilhører. Problemer med termen "neger" er nå en sak. Ikke så mange tiår siden man snudde seg etter ikke-hvite på norske gater. Men denne formuleringen "... som hög som låg ger sig in i ...", den har ikke vi. Har ikke snakket om "høy" og "lav" siden en gang midt på 1800-tallet, vi.

Hvem er det som er "høg", og hvem er "låg", i din kulturelle kontekst? :)

Denne dualismen i folkhemmet - spenningen mellom det spissnesete, forgagne storsvenske og det litt vulgært autoritære, men politisk korrekte, sosialdemokrati, har alltid moret meg. Samforstandsandan i aksjon, antar jeg.

Skitt au, enda en smiley: :)

Svorsken sa...

Erik - intressant poäng. "Hög som låg" på svenska är ju egentligen detsamma som "folk flest" på norska. Som du är inne på har Sverige traditioner av större skillnader bland folk - i Norge har folk historiskt sett varit mer jämlika.

I min kulturella kontext har de två uttrycken ingen skillnad alls. Men bakgrunden till varför uttrycken signalerar en ganska så olik historia är mycket intressant!

Anonym sa...

Hei, fant bloggen din via Teide.

Angående "norske negre":
Det vil bli mange norske negre så fort "neger" mister de fleste negative konnotasjonene begrepet innehar.


Og angående den historiske likhetstankegangen i dagens NO svorsken nevner:
Tror janteloven eksisterer i beste velgående hånd i hånd med en meget sterk gnagende misunnelses-mentalitet.