Det kan hända om det är slut på gräddfil i matbutiken på midsommarafton. En midsommarafton utan gräddfil till matjessillen är som en norsk skitur utan apelsin och Kvikk-lunsj.
Eller om medtrafikanter bryter mot trafikregler. Försök att använda bussfältet för att köra förbi bilkön in mot Stockholm – det är inte polisen som kommer att jaga dig, men väl 100-talet pendlare som är upprörda för att du uppenbarligen tror att du är viktigare än dem.
Sist men inte minst finns D-ordet. Dressmann.
Tv-reklam med stylade män som kliver upp ur vattnet. En domedagsstämma som säger ”Grattis Götene. Nu öppnar vi vår 74e butik nära dig.”
Vill du ha uppmärksamhet i en svensk middagsbjudning? Försök Dressman-tricket. Försök med: ”Såg du de snygga kavajerna på Dressmans julrea?” Eller om du är riktigt vågad: ”Läcker slips! Var det inte den som var med i Dressmans skorta&slips-paket på fars dag sist?”. Den fram till nu trevliga middagen kommer fullständigt att byta skepnad. Andra gäster börjar titta på klockorna. ”Kanske det är bäst att ringa taxi snart. Det kan ju ta sådan tid ibland.” Värden kommer diskret att ställa undan den 18-åriga single malt han tänkte bjuda på lite senare.
Att erkänna ett besök i en Dressman-butik är som att berätta om hur givande det är att läsa Hänt i Veckan. Det är nästan snäppet värre än att köpa parfym på Konsum.
Vad detta beror på är inte helt enkelt att säga, men jag har svårt att tro att det skulle ha sin orsak i att Dressman är ett norskt företag. Jag tror snarare att det är den i Norge så kallade Frp-koden som håller på att exporteras. Begreppet Frp-koden myntades av Arbeiderpartiets partisekreterare Martin Kolberg, som har uttryckt ett önskemål om att ta reda varför så många norrmän röstar på Frp – Fremskrittspartiet. ”Frp-koden skal knekkes”.
En teori bakom Frp-koden är att folk i allmänhet gillar sådant som inte är ok i etablissemangets ögon. Det kan handla om att resa till Syden för att supa sig full en gånga om året – gärna till samma ställe år efter år, att faktiskt tycka att tabloidblaskan VG är den bästa tidningen eller att tycka att djupryst pizza faktiskt är bland det godaste som går att äta till middag. Eller att rösta på Fremskrittspartiet. Allt detta är inte ok i etablissemangets ögon. Men folk gillar att göra tysta uppror. Alla gillar att göra något som är lite småförbjudet. Som att handla på Dressmann.
Men Varner-gruppen, som äger Dressman, har upptäckt att det finns konsumentgrupper som för allt i världen inte vill förknippas med slips och skjorta i samma förpackning, Pizza Grandiosa och veckotidningar. Därför har de lanserat butikskedjan Volt, som nu har ett knappt 10-tal butiker i Oslo-området. De satsar på kända märkeskläder för unga människor.
”Volt er et ungt butikkkonsept tilpasset en trendy gutt på 19 til 35 år. Butikken er influert av ’The Hives’ i butikkutrykk - personal & kultur. ”Stockholmslooken” er fremtredende i varepakken.”Så beskriver butikskedjan Volt sig själva. Att gruppen The Hives kommer från bruksorten Fagersta, som snarare förknippas med Fristads blåkäder än med J. Lindebergs golfinspirerade streetwear, går ju såklart att se bort ifrån. Grattis Fagersta!
(Till höger: Fagersta centrum)
1 kommentar:
Dags attt komma ut lite här...
Jag gjorde själv ett fältförsök för ett par år sedan genom att besöka en Dressman-butik i min desperata jakt efter en tunn, diskret tröja, som inte fanns att få i någon annan affär.
Hittade en som såg OK ut och skulle testa - då det visade sig att storlekarna var ca 2 snäpp större än alla andra jag testat genom tiderna (dvs den Small jag testade var stor som en L el. XL).
Kanske det säger något om vilka som handlar där?
PS: Hittade till slut exakt rätt tröja på Debenhams, så rubbet på NK, Paul Smith, Bondelid el dyl var groteskt fula och färgglada.
Legg inn en kommentar