I Norge är det viktigt med folkdräkter. Vid varje större kalas åker den klassiska festdräkten – bunaden – fram. Det är viktigt att ha en bunad från sin egen region, och mönster och tillbehör till bunaden är ofta ett föremål för upphetsad debatt.Därför har staten instiftat Bunad- og Folkedraktrådet. Det är en statlig myndighet under Kulturdepartmentet med egen direktör och allt. De sju anställda använder de 3,1 miljoner kronor de får från staten varje år till att dokumentera mönster i norska bunader. Så att vi vet hur det ska se ut och därmed slipper uppslitande diskussioner med släktingar som hävdar att knätofsarna ska vara fem centimeter i stället för sju. All rådgivning som Bunad- och Folkedraktrådet erbjuder är såklart kostnadsfri.
1000 miljarder
Stat och kommuner i Norge får varje år in över 1000 miljarder kronor via skatter (80%), olja (10%) och räntor från kassakistan (10%). 1,000,000,000 kronor. Det blir 230,000 per norrman och år. Tänk vad man kan göra med så mycket pengar!
Det mesta av pengarna går såklart till att ta hand om sjuka och gamla, till skolor och utbildning, och till polis, försvar och brandkår. En hel del går till hjälp till fattiga i andra delar av världen. Och till norska bönder. Men det finns fortfarande pengar över. Och det finns ingen hejd på fantasin när det handlar om att använda andras pengar.
1 kommentar:
Noen år siden var jeg ferievikar i en butikk som solgte bunader. Eieren var en oppstikker; mann og utlending. Av og til kom det fryktede bunadpolitiet på besøk. Middelaldrende damer som saumfarte utstillingen, før de leverte en liste over alt som var "galt" med disse bunadene.
Det var også mye larm fra flere av de store bunadsaktørene som mente at bunader som ble sendt til utlandet for å broderes der, utarmet den norske kulturen. Broderier sydd av kinesiske fingre blir nemlig unorske. At de selv hadde asiatiske kvinner i Norge som broderte for dem, ble det snakket mindre om.
Legg inn en kommentar