2006 var det 100 år sedan författaren Henrik Ibsen drog fingrarna genom polisongerna för sista gången. Jag upplevde det själv (inte det med polisongerna, men väl jubiléet) genom att besöka årets uppsättning av Peer Gynt på den fantastiska utomhusscenen i Gålå i Gudbrandsdalen. Biljetterna kostade 400 kronor per person. Det var det definitivt värt!
Men 100-årsjubiléum är det ju bara en gång. Då måste det till något mer spektakulärt än sommarföreställningar på norska landsbygden och temautställningar på stadsdelsbibliotek. Arrangörerna för Ibsenåret siktade mot stjärnorna och skrev ett brev till dåvarande statsministern Kjell Magne Bondevik. I brevet framförde de att Ibsenåret borde krönas med en föreställning av Peer Gynt framför Sfinxen i Egypten. Sfinxen spelar nämligen en viktig roll i det kända Ibsen-dramat. Åtta miljoner skulle de behöva.
Mycket riktigt. Bondevik svarade i juni 2005: ”Jeg viser til brev av 17. juni d.å., og vår telefonsamtale 26. juni, og kan hermed bekrefte at de omsøkte 8 millioner kroner blir lagt inn i Regjeringens forslag til statsbudsjett for 2006.”
Hösten 2005 var det val och Bondevik var inte längre statsminister. Men arrangörerna för Ibsen-året ville tacka för hjälpen och bjöd på Bondeviks resa till föreställningen i Egypten. Nuvarande kulturministern Trond Giske var också där på biljetter betalade av Ibsenåret – eftersom han hade ökat bidragen till föreställningen med en miljon till 9 miljoner kronor. Giske passade dessutom på att ta med sig barn och exfru och stoppade till vid dykparadiset Sharm el Sheik på hemvägen.
Bondevik njöt. Giske njöt. Det är bara att hoppas att de därvarande hundratalet egyptierna också njöt av berättelsen om norskt landsbygdsliv runt sekelskiftet. Allt givetvis uppfört med norska skådespelare och på norska.
(På bilden från Egypten ser vi till vänster Kjell Magne Bondevik och till höger Trond Giske. Mellan dem egyptiska potentater och Dronning Sonja.)
1000 miljarder
Stat och kommuner i Norge får varje år in över 1000 miljarder kronor via skatter (80%), olja (10%) och räntor från kassakistan (10%). 1,000,000,000 kronor. Det blir 230,000 per norrman och år. Tänk vad man kan göra med så mycket pengar!
Det mesta av pengarna går såklart till att ta hand om sjuka och gamla, till skolor och utbildning, och till polis, försvar och brandkår. En hel del går till hjälp till fattiga i andra delar av världen. Och till norska bönder. Men det finns fortfarande pengar över. Och det finns ingen hejd på fantasin när det handlar om att använda andras pengar.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar