14. april 2008

Kalla mig gärna nostalgisk, men...

Antagligen har det aldrig varit enklare än nu att få tag på spännande musikupplevelser. Via bloggar och diskussionsforum går det att snappa upp tips om intressanta artister du hittills inte hört. Och du kan lyssna på musiken innan du bestämmer dig för att köpa den.

Jag gillar verkligen att köpa musik, och utan Internet hade CD-hyllan varit smalare. De senaste tillskotten, svenska Elenette och etiopiske Mahmoud Ahmed (ja, de står på hyllor ganska långt ifrån varandra), hade jag aldrig betalat för om jag inte lyssnat på dem innan.

Svårare, men minst lika spännande, var det när jag växte upp i Västerås i slutet av 80-talet. Den tillgängliga informationen var begränsad till vad som skrevs i tidningar och spelades i radio, vad kompisar pratade om och – inte minst viktigt – vad som fanns i de lokala skivbutikerna.

Inte långt från Rudbeckianska gymnasiet, en bit upp på Vasagatan, fanns en liten källarlokal där Jays Records höll till. Det var min port till musikvärlden. Jag kommer fortfarande ihåg lukten – en blandning av källarmögel, svett och omslagsplast.

Det var där en samlare ställde ut sina trehundra Depeche Mode-skivor (varav 28 var olika utgåvor av maxisingeln till Strangelove). Jag var mycket imponerad, men noterade att samlingen inte innehöll min tyska utgåva (köpt på familjeresa med Kielfärjan från Göteborg) av Shake the Disease på gråspräcklig vinyl. Det var där jag för första gången hörde P Machinery med Propaganda, efter tips från butiksägaren Adonis Jalamudis. Det han inte hade i butiken beställde han. Ibland mot en deposition på en tia eller två, ibland utan. Den första skivan jag beställde av Adonis tror jag var Brothers med DAF. Och Depeche Modes Violator, fick jag redan på lunchrasten två dagar före releasedatum eftersom jag hade förhandsbokat den.

När jag bodde i Bryssel i slutet av 90-talet tillhörde skivaffärerna på Rue du Midi till de obligatoriska stoppen på lördagspromenaden. En av butikerna tog in det mesta från det lilla skivbolaget Energy Rekords i Älmhult. Där - i en liten butik i Bryssel - blev jag bekant med obskyra svenska band som Kiethevez och Statemachine.

I somras var jag tillbaka i Västerås under några dagar. Jays Records har flyttat från källarlokalen på Vasagatan och finns nu på Hantverkargatan. Vi hade pratat om soundtracket till filmen American Beauty under bilresan, och gick in.

Samme Adonis som fick mig att köpa alltför många Depeche Mode-releaser under min gymnasietid stod bakom kassan som om tiden hade stått stilla. Möjligen något gråare hår. Om han hade American Beauty-soundtracket? "Kolla i tredje facket från vänster på hyllan där borta!" Såklart den fanns där.

Jag frågade också om en skiva med danska jazzsångerskan Cæcilie Nordby. Den hade han haft, men skivan var såld. Ett snabbt telefonsamtal, och visst: "Du har den imorgon. Den kommer in före lunch."

Några veckor tidigare hade jag letat efter en samling med franska Desireless (Voyage Voyage-tjejen) utan att lyckas. "Hon med håret?" frågade Adonis för att försäkra sig om att vi pratade om samma artist. Mot 50 kronor i deposition erbjöd han sig att leta lite. Pengarna tillbaka om resultatet uteblev. Men vi skulle bara vara kvar i Västerås någon dag.

Nästa morgon, när jag gick förbi för att hämta Cæcilie Nordby, visade det sig att Adonis hade kollat läget. "Desireless är slutsåld från alla skivbolag, men jag har en kontakt i Tyskland som har några exemplar. Du kan få den på måndag." Tyvärr skulle vi resa vidare samma dag.

När jag flyttade till Oslo fanns en utmärkt skivaffär på Aker Brygge – Christer Falcks Bennis. I takt med att Free Record Shop och Platekompaniet tog över marknaden med sina strömlinjeformade butiker gick den inte att driva vidare. Christer Falck fick lägre återförsäljarrabatter än de stora kedjorna och hade inte en chans i konkurrensen. Synd.

Idag finns trevliga Bare Jazz på Grensen som har lyckats kombinera ett stort utbud med jazzmusik, ett café och kunnig personal i samma lokaler. För den som gillar smutsig rock erbjuder Tiger bakom Youngstorget samma sak.

Nu visar det sig att inte heller de stora kedjorna klarar konkurrensen från Internet. Free Record Shop lägger ned samtliga sina 49 norska butiker. Platekompaniet, som startade med ambitionen om att vara en butik för musikentusiaster, blir kvar som ensam dominant.

Jag kommer inte att sakna Free Record Shop. Men jag saknar Jays Records.

4 kommentarer:

Annika sa...

Bra inlägg! Att köpa skivor över disk ger en bra mycket större adrenalinkick och känsla än att köpa en fil... även om det är det jag gör mest just nu ;). Den skivbutik jag har mest minnen av är Folk&Rock i Borlänge... men det är egentligen en semi-mainstream-butik även om det går att hitta riktigt spännande grejer där också (om det finns kvar!).
//Annika

Anonym sa...

Ja synd att Bennis lade ner. Men det blir väl mindre och mindre med detta.

Men Sound of Noise är fortfarande kvar och är nice om man gillar Metal. Den har existerat sedan 1995 tror jag.

John E sa...

Världen är liten. Här söker man på citat från norskreklamen och så får man läsa om Jay's Jukebox..

Jag tror du skrivit namnet fel.
Adonis Jalamudis ska det väl vara.

Adonis är kultur!
När man hör Eva Cassidy ljuda över torget vet man att han står bakom disken och inte någon av hans anställda hiphopoffer.

Jag har liknande erfarenheter som du, bara det att han ofta gick bet på mina esoteriska beställningar, som t o m var för svåra för honom, hur nu det är möjligt :). (Jag siktar in mig på det svåraste först, de enkla sakerna kan man ju hitta senare). Men hans tysklandsresor klarade ofta biffen.

Ett kärt minne är också hur jag runt 1990 tjatade till mig en kassettkopia av ett avspelat rullband från killen i River Records på Apotekarbron (flyttade sen till Australien), som sista utväg när skivan var omöjlig att få tag på. (Golden Child-soundtrack, vill jag minnas).

Skivbörsens tvåvåningslokaler med murrig källare var ju också Mecka. Bolland & Bolland:s "You're in the army now" på vinylsingel för 50 kr, det var stort! Tyvärr har de dragit ned en smula nu (skyller på minskande försäljning).

Svorsken sa...

John - helt enig i att Adonis är kultur! Och rätt ska vara rätt. Har ändrat namnet.