Om att handla med andras pengar

Jag har tidigare skrivit en del om norsk jordbrukspolitik. Det fullkomligt öses pengar över norska bönder som föder upp kossor i 45 graders lutning eller odlar tomater i ett klimat där tomatplantor dör om de inte står i dyrt uppvärmda växthus. Klart att det kostar på!

Någon som slipper fundera på ekonomiska problem är ägaren till Robsrud gård utanför Oslo. Norska staten, som önskar bygga en ny distributionsterminal för Posten, har nyligen betalt 255 miljoner kronor för den 22 hektar stora egendomen. Det är ingen vågad gissning att det för den tidigare ägaren måste finnas bättre avkastning för de 255 miljonerna än att plöja ned dem i 22 hektar åkermark.

Detta är inte första gången som norska staten betalar bra för eftertraktade egendomar. I september förra året betalade norska regeringen 30 miljoner kronor för en villa med sjötomt på exklusiva Bygdøy i Oslo. Syftet var att säkra allmänheten tillgång till sextio meter strandlinje. Det blir en halv miljon per meter smutsig strand. Partiledarna för regeringspartierna var snabbt ute och hade gemensam presskonferens för att berätta att de nu genomfört sin första symbolhandling. Att ta från de rika… Säljaren, mångmiljonären Svein Erik Bakke, skrattade hela vägen till banken. ”Jag har försökt sälja villan två gånger tidigare, men fick inte de belopp jag var lovad”, kommenterade han affären till Dagbladet.

Den som hellre betalar för sin rekreation ur egen plånbok än genom skattsedeln kan i stället vända sig till exempelvis vackra Sem Gjestegård bara ”15 minuters bilväg från damm och betong i Oslo”, som de skriver på sin hemsida. De kan erbjuda förstklassig mat, bra boende, bad och naturnära upplevelser.

Ett alternativ till Sem kan vara Staur Gjestegård som är vackert belägen vid insjön Mjøsa, bara en timmes bilresa från flygplatsen Gardermoen. De kan stoltsera med en norsk mästarkock i köket och nyupprustade gästrum.

Ägare till Sem och Staur? Norska staten förstås.

(Bilden kommer från Staur.no)

Aldrig på en söndag

Jag måste erkänna att jag har vant mig vid att inte kunna handla det jag behöver på en söndag. Som jag tidigare skrivit, så är alla butiker i Norge stängda på söndagar (förutom en del skivaffärer och butiker som säljer blommor och trädgårdsredskap). Kanske är det bra för mig att tvingas ha lite framförhållning i matinköpen och kanske är det bra att jag ”slipper” göra av med pengar på söndagar. Även om jag helst hade bestämt det själv.

Men söndagsbegränsningarna i Norge slutar inte med stängda butiker. Min första bostad i Oslo var en lägenhet med tvättstuga – fellesvaskeri – i källaren. Vilken dag i veckan är det jag och de flesta med mig har mest tid för att vara hemma och ta hand om husliga göromål? –Söndagar, såklart. Och vilken dag i veckan håller fellesvaskeriet i källaren stängt? –Söndagar, såklart. När tvätthögen vuxit sig orimligt hög var den enda utvägen att installera egen tvättmaskin i lägenheten. Och så blev det.

Enligt den norska loven ”om helligdager og helligdagsfred” är det nämligen förbjudet att ”forstyrre med utilbørlig larm” på söndagar. Tvättmaskiner i källaren hör tydligen dit.

Dagbladet passade förra sommaren på att göra sina läsare uppmärksamma på vad lagen föreskriver:

- Jeg tror mange ikke er klar over hvor streng loven er, säger Kjell Hjulstad vid Oslopolisen till Dagbladet. Han berättar vidare att polisen ofta får klagomål om trädgårdsarbete på söndagar – och att de dessutom rycker ut för att hindra gräsklippning, verandasnickring och väggborrning på söndagar.

Mysteriet tätnar – trädgårdsbutiker är bland de få butiker som får ha öppet på söndagar. Det motiveras tydligen med att trädgårdsarbete är gudfruktigt. Men om de nyinköpta trädgårdsredskapen används samma dag, då tycker polisen ut.