Om att handla med andras pengar

Jag har tidigare skrivit en del om norsk jordbrukspolitik. Det fullkomligt öses pengar över norska bönder som föder upp kossor i 45 graders lutning eller odlar tomater i ett klimat där tomatplantor dör om de inte står i dyrt uppvärmda växthus. Klart att det kostar på!

Någon som slipper fundera på ekonomiska problem är ägaren till Robsrud gård utanför Oslo. Norska staten, som önskar bygga en ny distributionsterminal för Posten, har nyligen betalt 255 miljoner kronor för den 22 hektar stora egendomen. Det är ingen vågad gissning att det för den tidigare ägaren måste finnas bättre avkastning för de 255 miljonerna än att plöja ned dem i 22 hektar åkermark.

Detta är inte första gången som norska staten betalar bra för eftertraktade egendomar. I september förra året betalade norska regeringen 30 miljoner kronor för en villa med sjötomt på exklusiva Bygdøy i Oslo. Syftet var att säkra allmänheten tillgång till sextio meter strandlinje. Det blir en halv miljon per meter smutsig strand. Partiledarna för regeringspartierna var snabbt ute och hade gemensam presskonferens för att berätta att de nu genomfört sin första symbolhandling. Att ta från de rika… Säljaren, mångmiljonären Svein Erik Bakke, skrattade hela vägen till banken. ”Jag har försökt sälja villan två gånger tidigare, men fick inte de belopp jag var lovad”, kommenterade han affären till Dagbladet.

Den som hellre betalar för sin rekreation ur egen plånbok än genom skattsedeln kan i stället vända sig till exempelvis vackra Sem Gjestegård bara ”15 minuters bilväg från damm och betong i Oslo”, som de skriver på sin hemsida. De kan erbjuda förstklassig mat, bra boende, bad och naturnära upplevelser.

Ett alternativ till Sem kan vara Staur Gjestegård som är vackert belägen vid insjön Mjøsa, bara en timmes bilresa från flygplatsen Gardermoen. De kan stoltsera med en norsk mästarkock i köket och nyupprustade gästrum.

Ägare till Sem och Staur? Norska staten förstås.

(Bilden kommer från Staur.no)