Den som väntar på något gott...

I Oslos butiker kunde vi redan i september köpa Julemarsipan. Det stör mig något enormt, eftersom jag in i det sista vill trotsa medvetenheten om att vi går mot mörkare och kallare årstider.

Om de norska marsipanproducenterna vill dra ut på julfirandet, så är det inget mot svenska media och deras skriverier om Eurovision Song Contest. Finalen går av stapeln i Finland i mitten av maj, men Svenska media har redan nu börjat med dagliga rapporter om Melodifestivalen som den kallas i Sverige. Eller Melodi Grand Prix på Norska.

De större svenska tidningarna har dragit igång speciella websiter, för att inte tala om Sveriges Television som redan i början av september kunde annonsera när och var de sex (!) olika svenska delfinalerna skulle äga rum. I augusti sände förresten Sveriges Television hela den svenska uttagningen från 1984 i repris. Jag säger då det.

Men i Norge är det helt tyst. Grand Prix i Norge har aldrig varit riktigt samma sak som Melodifestivalen i Sverige. Med undantag av 1986, då den internationella finalen gick av stapeln i Bergen efter att Bobbysocks vann året innan med ”La det svinge”. Å andra sidan är ju ena halvan av duon Bobbysocks – Elisabeth ”Bettan” Andreassen – nästan svensk...

Okej, jag ska erkänna att jag säkert kommer att bli biten av det hela jag också, men inte förrän ett stycke in på det nya året. Extra kul är att en av mina favoriter – Johan Kinde – ska vara med i år.

Kan vi dessutom få med den sjungande läraren från Harstad – Kjetil Stokkan (känd med texter som: ”Du å æ på Brandenburger Tor – hånn’ i hånn’ som om det va igår” eller ”Æ huske første gang du ba mæ hjem – Æ va sjenert men amorøs – Roomeooo, Roomeooo – Prøv å ta det mer ro!”) – så blir lyckan total.