Det handlar såklart om att få oss norska konsumenter att sluta upp bakom den norska jordbrukspolitiken. Om du inte har fått med dig det tidigare, så går den ut på att skölja skattepengar över bönder som föder upp kossor i fyrtiofem graders lutning samtidigt som importerad mat stängs ute från den norska markanden genom höga skyddstullar.
Senaste numret av The Economist ägnar stort utrymme åt hur vi konsumenter kan påverka miljö och välfärd genom vad vi handlar för mat. Tillsammans med ledande forskare slår de faktiskt hål på myten om att lokal mat alltid är miljövänlig mat.
- Enligt DEFRA (UK Department for Environment, Food and Rural Affairs) är det bättre för miljön att importera spanska tomater än att odla dem i Storbritannien. Energin som behövs för att odla tomater i växthus förorsakar mer miljöpåverkan än lastbilstransporter från Spanien.
- En annan undersökning visar att det går åt mindre energi till att producera mejeriprodukter, kött och grönskaker på Nya Zealand och transportera maten till Storbritannien än genom att producera samma mat lokalt.
- ”Det går en röd tråd av protektionism och anti-globalisering genom lokal mat-argumentationen”, säger Gareth Edward-Jones vid University of Wales till The Economist. ”Lokal mat ger lokal mat-lobbyisterna möjlighet att propagera mot import under en miljövänlig förklädnad.”
Detta med kortreist mat är som The Economist skriver mest fagra ord från den lokala bondelobbyn. Det är något som också den norska staten har förstått.
Norge exporterar nämligen färsk lax för över 10 miljarder kronor per år. Exportörerna får god hjälp av den norska staten för att komma in på de kinesiska och japanska marknaderna. Där är priserna på färsk lax bättre än i Europa.
Norsk färsk lax som flygs till Japan? Knappast kortreist mat. Men gott, som japanen sa.
1 kommentar:
Godmiddag svorsken!
Jag har en svåger som har en regel: Att inte äta mat som är mer berest än han själv.
(NB! Han är ändå ganska berest)
Legg inn en kommentar