11. mai 2007

Kanske borde staten bestämma hur många bilar som ska tillverkas?

Tänk om chefen för Volvo Cars Fredrik Arp och SAAB Automobile-chefen Jan-Åke Jonsson, varje vår skulle besöka den svenska näringsministern Maud Olofsson för att få höra vad som gäller för bilindustrin under året som kommer.

Bilcheferna skulle först klaga på den tuffa situationen i branschen. Vikande intäkter, nedlagda fabriker och alltför tuff konkurrens från andra länder.

Näringsministern skulle ta oron på allvar och föreslå att nästa år ska utländska bilar straffbeskattas med över 100% av bilens värde, bilpriserna ska höjas med 10-20% och staten ska överföra miljardbelopp till bilindustrin så att bilfabrikerna inte behöver läggas ned.

Erbjudandet kombineras såklart med en del villkor – exempelvis att fabrikerna ska vara små och ligga i glesbygd om de ska få något stöd, men att extra stöd kan utgå om bilarna blir mer miljövänliga. Och så vidare.

Bilcheferna skulle först protestera lite försiktigt, de vill ju gärna ha mer, men till slut acceptera villkoren som staten har lagt fram.

Maud Olofsson skulle stolt annonsera att nästa år blir det bästa året på länge för bilindustrin. Allt tack vare hennes och regeringens kloka insatser.

Visst låter det nipprigt, och det är ju heller inte på riktigt.

Lika nipprigt men hämtat direkt från verkligheten är de förhandlingar som just nu pågår mellan det norska Landbruksdepartementet och företrädare för de norska bönderna om de villkor som ska gälla för det norska jordbruket under 2008. Allt från produktionskvoter, importvillkor och miljömärkning tas upp i diskussionerna. I minsta detalj. Till och med konsumentpriser för mjölk och kött avtalas mellan staten och bönderna.

Det hela slutar med att staten betalar ut 900 miljoner mer till bönderna än tidigare, som ändå är lite småsura för de ville ha mer.

9,500 kronor om året. Det är var varje norrman varje år får betala genom skatten och höga matpriser för att regeringens löften till bönderna.

Detta i landet med de högsta matpriserna och det sämsta utbudet på mat.

3 kommentarer:

Bernt sa...

Vi måsta ta vara på vårt kulturbeite. Tenk om alla småbønderna hadde gått konkurs och lagt ner sitt arbete? Var skulle vi då kunne resa på semester och vad skulle vi visa fram till turisterna når alt vekser över och de bare får se skog. Nej, då får vi hellre ha skyhöga matpriser (Islendingar har dog ennu högare pris, så vi är inte dyrast i Europa änn). Vi måsta ochså beskytta oss mot importerad svensk mat. Jag minns smør och margarin var packad i kuber for nogra år sen, det skulle hindra margarin och smør från Sverige och Danmark att komma inn på marknaden då det var forbod mot inte kubiske pakningar. (Nær jag ser tilbake på det låter det jo helt løyligt, men så er realpolitikk!)

Anonym sa...

Godt sagt! Å subsidiere landbruket midlertidig som en overgangsordning synes jeg er humant, men at det skal bli stående som Norges dyreste og største folkemuseum kan det da umulig være særlig mening i. Hva med å først deregulere landet, slik at de bøndene som vil det kan få bruke det til andre ting?

Faustina sa...

For 900 mill kunne man ha ansatt noen gartnere til å fikse kulturbeite og turistvennlig natur. Så kunne man ha fjernet alle handelshindringer mot fattige land slik at vi kunne importere god mat og være snille mot u-land samtidig.