15. mai 2007

Norska ord som inte finns på svenska: Korps

Klockan är kvart över åtta. Det är tidig söndagsmorgon i slutet av april. Söndag i sängen.

Dunk – Dunk – Dunk – Dunk.

Ett taktfast fjärran dunkande. Blev det så sent igår?

Dunk – Dunk – Dunk – Dunk. Tuut, tut, tut, tuuit, tuuit! Dam! Daradam!

Tubor och trumpeter!? Ahhh! Såklart. Musikkorpsens övningssäsong har startat. Lika bra att kliva upp.
100,000-tals norrmän är aktiva i ett musikkorps. Visst, musikkårer finns också i Sverige, men där finns ju inte 17. mai. Det är nämligen musikkorpsens stora dag.

Varje litet område, varje stadsdel, ja till och med varje skola har sitt eget musikkorps som leder marscherandet på 17. mai. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara, även om många korps tycker att det är lite si och så med norrmännens dugnadsånd. Det tryter i leden här och var, och rekryteringen av nya tubaspelare och trombonister går inte lika enkelt som förr.

Det leder dels till att skolekorpsen får allt äldre medlemmar. Det är inte ovanligt med skolekorps där en majoritet närmar sig pensionsåldern. Kan inte du och tuban bara ställa upp ett år till, liksom.

Och det leder till att många barn får ett mer eller mindre ångestfyllt förhållande till musiken. De spelar sin kornett i ösregnet på 17. mai för att de måste, inte på grund av musikalisk glädje. Om detta har Arne Berggren skrivit i den utmärkta barnboken Kornetten – et rop om hjelp, där stackars lille Aldo hamnar i terapi på grund av sitt traumatiska förhållande till korpsmusiken. "Boken har et budskap til alle som tror at barn er i stand til å glede seg over korpsmusikk – frivillig", som det står på baksidestexten.

Men tillbaka där vi började. Det där med att skicka ut musikkorps på söndagsmorgnar. Det finns nämligen olika typer av musikkorps – bland annat så kallade janitsarkorps.

Namnet janitsar kommer från de gamla turkiska sultanerna som använde kristna pojkar som rövats från främmande land till sina fruktade inrikestrupper. Janitsarerna hade inga känslor för de muslimska turkarna, och blev för sultanen ett effektivt vapen i jakten på potentiella kuppmakare.

På samma sätt skickas janitsarkorps från ena delen av staden till den andra, för att på de mest okänsliga sätt förhindra invånarna till att sova ut under vårens söndagsmorgnar.

2 kommentarer:

Tamara sa...

Hei, tenkte jeg bare skulle rette opp noe du har skrevet.

"Det är inte ovanligt med skolekorps där en majoritet närmar sig pensionsåldern." Dette er feil. Det fins skolekorps, også fins det ungdomskorps, som er å regne for voksenkorps, og der er majoriteten godt voksne. Et skolekorps kan ha voksenhjelpere, men hjelperne blir aldri en majoritet, da sier det seg selv at skolekorpset ikke har mange nok medlemmer til å kunne overleve i hverdagen, og da går de heller ikke i 17.mai toget.

"Visst, musikkårer finns också i Sverige, men där finns ju inte 17. mai." jeg er ganske sikker på at dere har 17.mai i Sverige også.
:p

Ha en fin 17.mai!

Svorsken sa...

Ahhh. Så dum jag är. Det är klart att vuxna musikanter spelar i Ungdomskorps. Inte i skolekorps, som jag skrev.

Eller är det så självklart? Följer kanske inte helt med här?