17 maj - till minne av Sveriges sista krig

Den norska nationaldagen firas till minne av 17 maj 1814 då Norges första grundlag antogs. Centralt i händelserna 1814 står Sveriges sista krig. Ett krig som utkämpades i Norge med norrmän som motståndare.

Fram till 1814 hade Norge varit en del av Danmark och den danske kungen var också kung av Norge. Eftersom Danmark var på den förlorande sidan i Napoleonkrigen, blev Danmark tvingat att avstå Norge till Sverige vid fredsförhandlingarna.

Det här var inte helt populärt bland stormännen i Norge, som såg framför sig en självständig norsk stat. Ett antal missnöjda samlades hos järnverksdisponent Anker i Eidsvoll. De bestämde sig för att utropa den danske prinsen Christian Fredrik till ny norsk regent och att en Riksförsamling skulle kallas in för att anta en ny grundlag.

Det här var inte helt oproblematiskt. Norge hade varken haft självbestämmande eller egen kung sedan 1300-talet. I varje kyrkoförsamling blev det arrangerat val, där folket fick säga sitt dels om vilka som skulle vara representanter på Riksförsamlingen, dels om de ville ha Christian Fredrik som ny kung.

Representanter utsågs och Christian Fredrik började inrätta sig i sin blivande tillvaro som norsk regent.

Riksförsamlingen möttes några veckor senare på järnverket i Eidsvoll och den 17 maj antogs den nya grundlagen.

Men nu började omgivningarna skramla med vapnen. Det hade ju bestämts i internationellt fördrag att Norge skulle bli svenskt. Den 26 juli 1814 gjorde den svenska marinen ett snabbt angrepp mot de norska sjöstyrkorna som var samlade vid Hvaler utanför Halden. Samtidigt marscherade den svenska armén in från Bohuslän och besatte Halden och Fredrikstad. Norrmännen retirerade och efter bara ett par veckor var stridigheterna över.

Det var kronprins Carl Johan som ledde de svenska styrkorna under det norska fälttåget. Fyra år tidigare hade han blivit vald till kronprins eftersom det svenska kungahuset saknade arvinge. I sitt tidigare liv hette han Jean Baptiste Bernadotte och var marskalk i Napoleons armé. Fyra år senare skulle han bli kung av Sverige och Norge. Och dessutom få Oslos paradgata – Karl Johans gate – uppkallad efter sig.

Norge vann inte sin självständighet under händelserna 1814, men förhandlingspositionerna blev framflyttade och norrmännen visade att de minsann visste att regera sig själva.

Grundlagen från Eidsvoll var dessutom ett utmärkt stycke konstitutionellt hantverk, och med undantag av några ändringar som krävdes för att grundlagen också skulle passa den svenske kungen, så har den bestått in till våra dagar.

Det är vad alla norrmän firar den 17 maj. Vi andra kan ju skänka en tanke åt Sveriges - förhoppningsvis - sista krig.

Bilden - målad av Oscar Wergeland - visar Riksförsamlingen på Eidsvoll 17 maj 1814. Bilden hänger idag i Stortingets mötessal. Han som står upp på bilden är förresten min svigermors tipp-tipp-oldefar eller något sådant. Han var jurist och hette Christian Magnus Falsen. Han var den som höll i pennan när den nya grundlagen författades och kallas därför grunnlovens far. Det är fint det.