När staten talar Guds ord, eller tvärtom

"Kongens Person er hellig; han kan ikke lastes eller anklages."
§5, Norges Grunnlov

Visste du att Kong Harald är överhuvud för den norska statskyrkan? Visste du att den norska grundlagen kräver att minst hälften av den norska regeringen är medlemmar av statskyrkan?

Det pågår förvisso en diskussion om att skilja den norska kyrkan från staten, men det ansvariga statsrådet, spel- och lotteriminister Trond Giske, gör sitt bästa för att hålla sig borta från tydliga ståndpunkter. Han driver i stället ett förslag som är en intetsägande kompromiss – nämligen att den Norska Kyrkan inte ska omnämnas som statskyrka i grundlagen. Statens relation till kyrkan ska i stället regleras genom en ny Kyrkolag. Business as usual.

Hur som helst. Den intressanta frågan med en statskyrka är om det är staten som talar Guds ord, eller om det är Gud som talar statens ord?

Låt oss ta ett exempel från det pågående norska Kyrkomötet.

Under rubriken "Økonomisk globalisering som utfordring til kirkene" önskar Norska Kyrkan ta ställning i globaliseringsfrågan. I beslutsmaterialet till Kyrkomötet finner vi bland annat följande skrivningar.

Vi må få "slutt på alle betingelser om økonomisk liberalisering og privatisering". Detta med hänsyn till "fattige lands rett til bruk av høyere tollsatser". Det hela avslutas med att "Den norske kirke bør bygge allianser med sosiale bevegelser og fagforeninger globalt og nasjonalt som arbeider for et rettferdig handels- og finanssystem."

Texten skulle kunna vara direkt kopierad från Sosialistisk Venstrepartis program.

Det hela påminner om när kyrkoherden i en av norska kyrkans församligar i Oslo ville kollektivansluta hela sin församling till globaliseringsmotsåndarna Attac (någon som ännu kommer ihåg dem, förresten?).

Det blev ingen kollektivanslutning den gången, men väl en tio meter hög banderoll på Paulus kirke på Grünerløkka med texten "En annen verden er mulig – Attac". Den hängdes upp "som en påmminning til alle oss som halser forbi, der vi stadig treder i nyliberalismens mølle", som en av representanterna för den lokala Attacföreningen uttryckte det.

Så frågan är:

När kyrkan ställer sig bakom slagord till oss som "treder i nyliberalismens mølle". Vem är det som talar? Kyrkan, Gud eller staten?

(Are Slettan skriver mer om Kyrkomötets synpunkter om globalisering. På bilden ser vi Paulus Kirke i centrala Oslo, nu ren från politiska banderoller.)