Ni vet FN:s klimatpanel, den med den omdebatterade klimatrapporten? Rapporten togs först fram av ett gäng forskare – som har skrivit ungefär samma sak år efter år. Den danske forskaren Björn Lomborg påpekar i DN att klimatpanelen IPCC kom med samma budskap, varken mer eller mindre alarmistiskt, i sin rapport 2001.
Men nu är klimatdebatten högre upp på den politiska agendan än vad den var 2001. Så den nya rapporten har blivit reviderad av ytterligare en – nationellt sammansatt – arbetsgrupp i FN. I protokollet från deras möten kan vi bland annat läsa:
Norge såg alltså till att delar av forskargruppens material togs bort. Varför då? Råkade det vara särskilt kallt i Røros under den perioden också? Eller passade inte uppgifterna in i propagandarbetetet, nu när Kofi Annan ska komma och prata klimatpolitik med Gro på Arbeiderpartiets landsmöte?
De gamla dödskallerockarna W.A.S.P. har landat i Norge. Ikväll har de konsert i Kristiansand. De fortsätter turnén via bl.a. Bergen och Trondheim och avslutar nästa vecka i Oslo.
För mig är – och kommer så alltid vara – W.A.S.P. förknippat med den svenske SVT-programledaren Siewert Öholm och hans program Svar Direkt. Öholm var mäkta upprörd över att dessa satanister (”W.A.S.P. står för We Are Satan’s People”, menade Öholm) skulle få härja fritt. De borde förbjudas.
Öholm, som senare blev chef för den norska kristna TV-kanalen Verdikanalen, avslutade programmet med en dikt som lästes upp av en 13-årig konfirmand.
Gud som haver barnen kär Se till mig som 13 är Och som varit på rockkonsert Fula gubbar på en scen Rått kött käkar dom och ben Vrålar som besatt om sex Om hur djurets lustar väcks Men jag fattar inget alls När svärdet klyver flickans hals Det står ej i Lukasbrevet Att dom har såglingor i skrevet Vart jag mig i världen vänder Blodet syns från deras händer Så gud, genom tusen watt Hjälp mig nu när det blir natt
Monica Malmgren, 13 år
Det var statlig svensk moral-TV på 80-talet det! En redigerad version från "100 höjdare"kan ses här.
Också Norge har haft sina doser av W.A.S.P.-panik. 1986 förbjöds gruppen att uppträda som förband till Iron Maiden i Drammenshallen. Och – så sent som förra hösten (jo, 2006!) samlade sig kommunpolitikerna i Bergen i skarp kritik mot att de gamla gubbarna skulle uppträda med sin dödskallesamling på en studentklubb.
Jag var i Tromsø häromdagen, och till min förskräckelse upptäckte jag att staden har förändrats en hel del sedan jag var där senast.
Norges främsta exempel på industrirealistisk betongarkitektur – den kommunala biografen Fokus Kino – har ersatts av ett häftigt kulturpalats i titan och glas. Den gamla byggnaden osade av 60-tal, industrialism och betong men knappast av skönhet. Den nya byggnaden är hur tuff och snygg som helst. Grattis Tromsø!
Frågan är bara vilken byggnad som nu ska toppa min lista över "Norges främsta exempel på industrirealistisk begongarkitektur". Kanske någon av nedanstående?
NRK hade tidigare i veckan premiär för tv-serien Landeplage. Artisten och programledaren Ivar "Ravi" Johansen tar i varje program upp en norsk låt som har blivit en landsplåga. Låtar som har spelats mycket över lång tid och som flera generationer har tagit till sig. Helt enkelt låtar som får upp stämningen på vilket som helst norskt nachspiel (efterfest).
Jag har tagit mig friheten att föregå NRK:s programserie och presenterar de åtta landsplågorna här.
Knutsen & Ludvigsen – Dum og deilig Trondheimsduon Øystein Dolmen (Knutsen) och Gustav Lorentzen (Ludvigsen) gav redan under 60- och 70-talen ut flera skivor, filmer och tv-program för barn. Höjdpunkten kom i samband med det storsäljande albumet Juba Juba från 1984. Den mest populära låten det året – Dum og deilig.
D.D.E – De går likar no "Heidundrande partyband fra Namsos, riddere av folkelig rock ’n roll, formidlere av et budskap som varsler fest til evig tid." Så beskrivs D.D.E. i Norsk pop- og rockleksikon. D.D.E. handlar genomgående om lite för korta tighta jeans, vita tubstrumpor, loafers, tredagarsskägg, ölmage, vägkrogar och bakfylla. Så också De går likar no.
a-Ha – Take on me Tre killar från förorten Manglerud i Oslo åker till London för att skaffa sig skivkontrakt. Det går inget vidare och de tvingas sälja sina instrument för att ha råd att stanna. När allt verkar ta slut dyker en intresserad producent upp. Killarna får kontraktet och gör stor internationell succé!
Åge Aleksandersen – Lys og varme Blanda en del Michael Wiehe, en del Ulf Lundell och en del Hasse "Kvinnaböske" Andersson. Då kommer du ganska nära Åge Aleksandersen. Pretentiöst och folkligt på samma gång. Lika smörigt som smutsigt. Ganska dåligt, faktiskt. Och väldigt trønderskt.
Jannicke – Svake mennesker Gry Jannicke Jarlum växte upp i Sverige, men det var i Norge som hon slog igenom med Svake mennesker 1981. Under hela 80-talet gav hon ut rock- och soulmusik, men karriären tog en annan vändning då hon mötte ett ufo (!) i början av 90-talet. Numera är hon mer känd som J-Diva och deltog i norska Expedition Robinson 2004.
DumDum Boys – Splitter pine "Rockeband fra Trondheim, Norges ledende rockeband siden gjennombruddet i 1988." Det är ingen dålig beskrivning DumDum Boys får i Norsk pop- og rockleksikon. Låtens namn kommer från uttrycket att vara "splitter pine gal" – helcrazy, skulle vi sagt på svenska.
The Kids – Forelska i læreren 1980 låg Forelska i læreren på den norska topplistan i 17 veckor. Tio år senare – 1990 – kom den in på topplistan igen. Låten gavs också ut som singel i Sverige med den svenska ("Förälskad i lärarn") versionen på A-sidan och den norska på B-sidan. Närmare än så kom The Kids aldrig det internationella genombrottet.
DeLillos – Neste sommer Om det skulle skrivas ett soundtrack till sommar i Oslo, kan ingen kompositör vara mer självskriven än Lars Lillo Stenberg. Neste sommer, som kom ut 1993, var förresten förra årets (2006) sommarhit. Detta eftersom Landeplage-programledaren Ravi gett ut den i ny upphottad version – "Neste såmr".
Två saker finns det gott om på hytta; gamla veckotidningar och konservburkar. Så tipset på Vertinnegave från den ekstratykke påskeutgaven av Hjemmet från 1990 kommer kanske inte som någon överraskning:
Vertinnegave Hvis du blir invitert bort en kveld i påsken og har lyst til å ha med deg en vertinnegave, så hvorfor ikke ta med noen hermetikkbokser? Knytt et bånd rundt dem, og legg gjerne en påskegul sitron på toppen!
Du vet att din karriär är på väg utför när du uppträder playback på den Store Påskefesten i ett nedlagt smältverk i Odda. Liksom när tidningarna inte rapporterar från konserten men väl om att din helikopter tvingades mellanlanda i Nordtveitgrend på väg hem.
Men Samantha Fox verkar lika glad för det. Hon fick kaffi, mjuklefsa och en omvising i sauefjøset (sau=får, fjøs=fähus) medan hon väntade på bättre väder.
I Norge, till skillnad från i Sverige, är skärtorsdagen helgdag. I gränstrakterna firas det med att bygdens bilburna ungdom beger sig till närmaste svensk småstad med Systembolag. Där köper de loss ett par flak öl och åker runt på stadens gator med sina vinterbleka rumpor ut genom de nedvevade bilfönstren.
I år har jag för första gången firat påsken på norskt vis. Det vill säga på Påskefjellet.
Var och varannan norrman befinner sig just på Påskefjellet under påskveckan. Det är inte utan att vän av ordning frågar sig om det inte blir väldigt trångt där? Men det hela underlättas av att Påskefjellet kan ligga lite varstans, ungefär som den alternativa påskdestinationen Syden. I vårt fall ligger Påskefjellet en bit upp i Gudbrandsdalen, några stenkast från Prinsehytta där kungafamiljen firar sin påsk.
Hytta på fjellet är inte bara familjens andningshål från den jäktade vardagen. Den är också fylld av traditioner och historia. Traditioner som jag försöker tillnärma mig och en historia som jag försöker lägga nya blad till.
Några exempel:
Till frukost ska det vara stekt ägg, bacon och lefse. Inget annat. För så har det alltid varit.
Klockan tio ska vi lyssna på Påskelabyrinten på radion. Till klockan elva. Under Påskelabyrinten gör vi inget annat. För så har det alltid varit.
På skidturen (som i år halkades fram på sällsynt hårt och isigt före) ska vi ha med varm choklad och apelsin. Möjligtvis en Kvikklunsj, men inget annat. För så har det alltid varit.
Efter skidturen ska det vara en akkevit sittande mot husväggen i aprilsolen. Inget annat. För så har det alltid varit.
Efter middagen sätter vi oss framför den enda tv-kanal vi kan få in (NRK1) och löser NRK:s Påskenötter. Inget annat. För så har det alltid varit.
Att i det sammanhanget ta med sig en iPod med tusentalet CD-skivor på och koppla in till radion för att slippa NRK:s påskunderhållning. Att ta med sig calvados i stället för akkevit. Att ha med en flaska med kraftigt reducerad demi glace och allsköns färska grönsaker till älggrytan (mitt bidrag till matlagningen den här gången) i stället för att röra ihop en påse från Toro.
Det är inte bara självklart och uppskattat. Men så blir det när det tas med en svensk till det mest norska av det norska; hytta på Påskefjellet.
(Bilden: En traditionsriktig norsk påsk på Påskefjellet tillsammans med gryteretter från Toro.)
Jag heter Niklas Claesson bodde i Norge i nästan 10 år. Nu har jag flyttat til andre siden svenskegrensen, och med det har den här bloggen slutat att uppdateras.
Norge är i många avseenden ett märkligt land. Skrev om sådant här när jag bodde i Norge og andan föll på. Vem vet, en dag kanske jag tar upp tråden igen. Här, eller i annan form.
Norge såg alltså till att delar av forskargruppens material togs bort. Varför då? Råkade det vara särskilt kallt i Røros under den perioden också? Eller passade inte uppgifterna in i propagandarbetetet, nu när Kofi Annan ska komma och prata klimatpolitik med Gro på Arbeiderpartiets landsmöte?
