Gledens ambassadør med stål i sinne

Norge klarade aldrig kvalet till EM i fotboll. Grekland och Turiket blev för svåra motståndare. Nu vänds hoppet i stället till kvalet till världsmästerskapen i Sydafrika 2010.

Men är det inte dags för en grundlig utvärdering av insatsen i EM-kvalet? Och då är inget för litet för att glömmas bort. Exempelvis den fantastiska humor som den officiella EM-kvalsången bjöd på!

"Ibsen, Nansen Grieg. Konge og Fedreland." Det är ju så man kiknar... Nu väntar vi - "hele Norge samlet" - på den officiella VM-kvalsången!

Här bjuder jag på hela texten till den officiella EM-kvalsången från 2006. Låten, framförd av Chistian Ingebrigtsen, kan du höra här.

Vi skal vinne!
Tekst og musikk: Kjell Petter Askersrud og Jarl Aanestad

Hele Norge samlet;
Ibsen, Nansen, Grieg.
Vi vil gjøre dere stolte,
Konge og Fedreland.

Norge taper aldri!
Med glød vi stormer frem.
Her kommer vi i rødt og hvitt og blått!

Laget i vårt hjerte,
Mot seier synger vi dere frem!

For – vi skal vinne!
Norske mann og kvinne!
Fra nord og sør, fra øst og vest,
Vi skal lage fotballfest!

For - vi skal vinne!
Med stål i sinne, når vi vårt mål.

Norges aller beste,
Sammen går vi frem.
Vikingen fra Nord,
sender all motstand hjem!

Vi skal vinne kampen,
Være gledens ambassadør.
Vi skal underholde, og ha godt humør!

Refr.

Motstanden er hvite i tryne,
De har blitt banket rød og blå.
Ett lite spark på ballen,
Kan velte en stor nasjon.
Vi skal vinne nå!

Refr.

Gauche Caviar

Inom kort blir vi fler svenskar i Oslo! Tidigare ordföranden för Ung Vänster Ali Esbati flyttar till Oslo för att bli debattredaktör för vänstertidningen Klassekampen. (Tidningen fanns förresten med bland stöttespelarna till helgens Afghanistan-demonstration, som jag skrev om igår.)

Men det är inte alltid enkelt att vara arg vänsterradikal i dyra Norge.

Om du inte redan har löneförhandlat, Ali, så bör du läsa det här:

Till sin hjälp fick Klassekampen förra året höjt presstöd till 16,2 miljoner kronor. Om vi tänker oss att det beloppet ska täcka lönekostnaden för de 27 redaktionsmedlemmarna, blir det en genomsnittlig årslön på en dryg halvmiljon norska kronor per redaktionsmedlem. Och jag som trodde att lönenivån på tidningsredaktioner var jämförelsevis låg. (Jag räknar inte in annonssäljarna i redaktionen – jo de har sådana – för de borde ju rimligtvis täcka sina egna kostnader. Och prenumerationsavgifterna borde ju åtminstone täcka produktionskostnaden, eller?).

Bland Klassekampens övriga krönikörer finns sedan tidigare den svenske vänsterpartisten Jonas Sjöstedt, som efter en tid vid EU-parlamentet i Bryssel flyttat till New York. Adressen är närmare bestämt exklusiva Park Avenue på Upper East Side, varifrån han eldar på den norska vänstern med sina krönikor i tidningen som är Ali Esbatis nya arbetsgivare.

Tipstack: Per Gudmundson på Svenska Dagbladets ledarblogg.

PS1// Uttrycket Gauche Caviar kommer från franskan och betyder Kaviarvänster. Alltså personer som hävdar att de är socialister utan att själva behöva göra avkall på livets goda.

PS2// Illustrationen visar en oljemålning av Berit Overgaard.

Att blunda för historien

Titta på den här bilden en stund. Den togs framför Stortinget i Oslo igår.

Sedan läser du:

Över en miljon afghaner har dödats. En tredjedel av den afghanska befolkningen har flytt till Pakistan och Iran, medan två miljoner är på flykt inom landet. Över hälften av landets bönder har fått sina odlingar förstörda av bombningar. 15 miljoner landminor har spritts över landet.

Men detta är ingen beskrivning av vad som har hänt under NATO:s närvaro i Afghanistan. Det handlar om vad som skedde under Sovjets ockupation av Afghanistan 1979-1988.

Titta på bilden en stund till.

Sedan läser du:

Under två dagar kördes jeepar upp och ned för gatorna i Mazar-i-Sharif och sköt på allt som rörde sig – butiksägare, vagndragare, kvinnor, barn, getter och åsnor. Över 8000 civila dödades i Mazar-i-Sharif. Därefter följde våldtäkter och andra övergrepp.*

Men detta hände inte under NATO:s närvaro i Afghanistan. Det hände i augusti 1998 när Taliban massakrerade civila i norra delen av landet.

Sedan tittar du på bilden igen.

Fundera på hur någon kan kritisera dem som riskerar livet för att göra Afghanistan till ett tryggare land. Fundera på hur någon kan göra detta framför symbolen för den ideologi som mördade över en miljon afghaner under 80-talet. Och fundera på hur det kommer sig att representanter för norska regeringspartier finns med på demonstrationen och stämmer in i budskapet.

* Fritt översatt från Taliban av Ahmed Rashid.

Foto: Ivan Tostrup / Dagsavisen

Rart så in i Norden: Nynorsk

I måndags var det folkomröstning i den lilla kommunen Kvinesdal på den norska sydkusten. Kommunala folkomröstningar brukar normalt handla om planfrågor, men inte i Kvinesdal.

I fokus för folkomröstningen stod Kvinlog skole. -Aha, tänker då de flesta. Det har rests krav på folkomröstning för att rädda en nedläggningshotad skola?

Nej, inte i Kvinesdal. Här handlade frågan om vilken målform som ska användas på den lilla skolan med 94 elever i tio årskurser (bara det – i genomsnitt 9 elever i varje årskurs…).

Norge har nämligen två officiella skriftspråk, eller målformer; bokmål och nynorsk. Det är bara knappa tio procent av befolkningen som i huvudsak använder nynorsk, men ändå ska undervisas i bägge målformerna i norska skolor. Och statstelevisionen NRK ska ha minst 25% av sina sändningar på nynorsk. Det har regeringen bestämt.

Kvinlog skole är den enda skolan i Kvinesdal kommune som har nynorsk som huvudmål – dvs. att undervisningen i alla ämnen sker på nynorsk. Frågan var om om nynorsken skulle få ge vika till förmån för bokmålet.

Här är den naturliga tanken att låta eleverna välja själva. Med fritt skolval försvinner ju behovet för politiska beslut om vilken språkvariant som ska användas på en viss skola. Men inte i Kvinesdal – här får eleverna som bor i närheten av Kvinlog skole tilldelad plats i den lokala skolan. Även de som helst använder bokmål. Och nynorskpraktiserande elever i andra delar av kommunen ska gå i sina näraliggande bokmålsskolor.

Men det är klart, om eleverna får välja själva finns ju risken att de väljer den inriktning som de har mest nytta av. Och då blir det inte många som väljer nynorsk, kan jag tänka.

Resultatet i folkomröstningen? Jo, de 94 eleverna på Kvinlog skole får också i fortsättningen all undervisning på nynorsk. Vare sig de vill eller inte, för så har majoriteten bestående av vuxna väljare bestämt.

Det är rart det.

(Läs också Strangers betraktelse över hur rart svenska Systembolaget kan te sig för en norska.)

Rart så in i Norden

rar (no) = egendomlig (sv)
rar (se) = søt, hyggelig (no)

Jag och Stranger (som är norska och bor i Sverige) ska försöka komma fram till vilket land som är mest rart. Sverige eller Norge? Uppgiften kompliceras något av att ordet rar betyder helt olika på svenska och norska, men det är också lite av själva poängen.

Vi tänkte ta oss an uppgiften genom att komma med olika påståenden som visar hur rart landet vi bor i är. Det här är reglerna:

Låt oss kalla det Nordens rareste/raraste land. Dvs ett påstående får två poäng från två olika 1-5-skalor. En norsk för hur norskt rart påståendet är och en för hur svenskt rart påståendet är.

Exempel: Du påstår att i Norge tar det högst en timme att flytta pengar mellan konton i olika banker. I Sverige upp till tre dagar. Flyttar de pengarna med häst och vagn, eller?

Jag ger påståendet 3 på den norska rar-skalan. Upp till tre dagar är snabbt i en internationell jämförelse. Samtidigt är det obegripligt att detta accepteras av svenska bankkunder. Men påståendet får 4 på den svenska rar-skalan. Det är lite charmigt att se framför sig de gamla kamrererna med skärmmössa och sån där taggig gummitopp på fingret. Hur de omsorgsullt räknar ihop pengarna och lägger dem i kuvert För så måste det rimligen fortfarande vara på svenska banker.

Let the battle commence!

När staten talar Guds ord, eller tvärtom

"Kongens Person er hellig; han kan ikke lastes eller anklages."
§5, Norges Grunnlov

Visste du att Kong Harald är överhuvud för den norska statskyrkan? Visste du att den norska grundlagen kräver att minst hälften av den norska regeringen är medlemmar av statskyrkan?

Det pågår förvisso en diskussion om att skilja den norska kyrkan från staten, men det ansvariga statsrådet, spel- och lotteriminister Trond Giske, gör sitt bästa för att hålla sig borta från tydliga ståndpunkter. Han driver i stället ett förslag som är en intetsägande kompromiss – nämligen att den Norska Kyrkan inte ska omnämnas som statskyrka i grundlagen. Statens relation till kyrkan ska i stället regleras genom en ny Kyrkolag. Business as usual.

Hur som helst. Den intressanta frågan med en statskyrka är om det är staten som talar Guds ord, eller om det är Gud som talar statens ord?

Låt oss ta ett exempel från det pågående norska Kyrkomötet.

Under rubriken "Økonomisk globalisering som utfordring til kirkene" önskar Norska Kyrkan ta ställning i globaliseringsfrågan. I beslutsmaterialet till Kyrkomötet finner vi bland annat följande skrivningar.

Vi må få "slutt på alle betingelser om økonomisk liberalisering og privatisering". Detta med hänsyn till "fattige lands rett til bruk av høyere tollsatser". Det hela avslutas med att "Den norske kirke bør bygge allianser med sosiale bevegelser og fagforeninger globalt og nasjonalt som arbeider for et rettferdig handels- og finanssystem."

Texten skulle kunna vara direkt kopierad från Sosialistisk Venstrepartis program.

Det hela påminner om när kyrkoherden i en av norska kyrkans församligar i Oslo ville kollektivansluta hela sin församling till globaliseringsmotsåndarna Attac (någon som ännu kommer ihåg dem, förresten?).

Det blev ingen kollektivanslutning den gången, men väl en tio meter hög banderoll på Paulus kirke på Grünerløkka med texten "En annen verden er mulig – Attac". Den hängdes upp "som en påmminning til alle oss som halser forbi, der vi stadig treder i nyliberalismens mølle", som en av representanterna för den lokala Attacföreningen uttryckte det.

Så frågan är:

När kyrkan ställer sig bakom slagord till oss som "treder i nyliberalismens mølle". Vem är det som talar? Kyrkan, Gud eller staten?

(Are Slettan skriver mer om Kyrkomötets synpunkter om globalisering. På bilden ser vi Paulus Kirke i centrala Oslo, nu ren från politiska banderoller.)