Tack till 1 STA och STB på Sandvika VGS

Efter snart 200 texter om Norge, norrmän och det norska ur ett svenskt perspektiv har bloggen fått ett nytt utseende.

Det började med att två klasser (1 STA och 1 STB) på Sandvika Videregående Skole häromveckan fick i hemuppgift av sina norsklärare att analysera några bloggar. Bland annat Ja, vi elsker.

Lars skriver exempelvis: "Mulig min favoritt av de tre er Ja, vi elsker...-bloggen. Skrevet av en svenske som antagelig bor i Norge gir den et nøytralt perspektiv av Norge og forholdet mellom det norske og det svenske hverdagslivet. Innleggene er ikke argumenterende og gir leseren mulighet til å gjøre opp sin egen mening. God oversikt og gode blogginnlegg som appellerer til nordmenn og svensker med interesse for Norge og forhold mellom de to landene."

Medan Kristine är mer kritisk: "Den første bloggen, Ja, vi elsker, er utrolig kjedelig ved første blikk. Jeg blir truffet av denne mørkeblå bakgrunnen med en utrolig kjedelig og tett tekst. Min tanke er: skal jeg lese alt dette??"

Så ett stort tack till alla elever som har tittat förbi och kommit med utmärkta förslag till förbättringar av innehåll och utseende. Det senare är enkelt att fixa till, och nu har alltså Ja, vi elsker... fått en ansiktslyftning. Vad gäller innehållet så är det svårare – jag tänker fortsätta skriva om sådant som jag (och ibland kanske bara jag) är intresserad av, och det blir nog på svenska också fortsättningsvis.

Det är positivt att se att norsklärare använder bloggen som en del av undervisningen. Här har elever fått blogga om bloggar. Gamla tiders uppsatser tenderade som oftast att bli lästa bara av eleven och läraren. Med bloggens format är det enkelt att utveckla språket genom att skriva för en större grupp läsare. Läs mer om detta i Aftenpostens intervju med en av lärarna.

Slutligen – kommentarer och förslag till ytterligare förändringar på bloggens utseende och innehåll tas tacksamt emot! Från elever på Sandvika VGS och från andra.

Hänt i Norge: 1988

Jag har tidigare skrivit om vad som hände i Norge under olika år. Varför inte fortsätta med exempelvis 1988? Ett år som i Sverige handlade om säldöd och Ebbe Carlsson-affären.

• Det norska oljeäventyret tar ordentlig fart. Stora investeringar görs på Nordsjöns oljerika sockel. Norge får en ny valuta – en MONG, som motsvarar åtta miljarder kronor. Det är lika mycket som budgeten överskreds med vid utbyggnaden av oljeraffinaderiet i Mongstad. Samma år upprättas statens oljefond. Genom den och andra fonder har till idag den norska staten lagt upp ett sparkapital på runt 250 MONG.
  
  
• Astrid Bjellebø Bayegan blir den första kvinnliga prästen i Norska kyrkan. I Sverige har kvinnor prästvigts sedan 1960. Fel av mig! Astrid Bjellebø var den førsta PROSTEN (motsv. kyrkoherde) i Norska kyrkan. Redan 1961 blev Ingrid Bjerkås utnämnd till Norges första kvinnliga PRÄST. Men två tredjedelar av det dåvarande biskopskollegiet var minst sagt kritiska, och kom med följande uttalande: "Vi finner det umulig å forene kvinnelig prestetjeneste med Det nye testamentes grunnholdning og med dets direkte utsagn. Det avviser kvinnens adgang til hyrde- og læreembetet og begrunner dette prinsipielt med å henvise både til Guds skaperordning og til Herrens eget bud."
  
  
• För första gången i den olympiska historien får Norge inte en enda guldmedalj vid vinterspelen i Calgary. Sverige tog fyra - Gunde Svan vann femmiljen, herrarnas stafettlag vann skidstafetten och skridskolöparen Tomas Gustafson (bilden) tog de två klassiska guldmedaljerna på 5,000 och 10,000 meter.

För att trösta norrmänen, utses Lillhammer till arrangör av Vinter-OS 1994. Kommunalrådet i Åre, John Bruno Jakobsson, som konkurrerade mot Lillehammer, gör sig rikskänd i Norge med orden "Jag är inte besviken. Jag är förbannad".

Schlagerblandning. Full tank, tack.

Ikväll drar den svenska uttagningen till Melodifestivalen igång. I Sverige är detta så stort, att vinsten i den svenska uttagningen är större än möjligheten att få uppträda på den internationella finalen.

Detta är något om det norska bensinbolaget Statoil har tagit fasta på, som nu lanserar Schlagerblandning i sina bensinpumpar under den tid som uttagningen pågår. På bensinpumparna finns då även en schlagerknapp. Den som väljer att trycka på knappen får en stunds musikunderhållning samtidigt som bilen tankas.

Vad får de allt ifrån?

I Norge har NRK under de senaste åren försökt höja intresset för sin uttagning, men det lyfter liksom inte. Kanske det har att göra med de tidigare norska framgångarna? För vad visar listan nedanför?

Norge: 10 (4)
Finland: 8 (3)
Belgien: 8 (2)

Jo, den visar de länder som kommit sist i Melodifestivalen / Melodi Grand Prix flest gånger (antal noll-poängare inom parantes).

Mycket talar för att Norge i år kommer att dryga ut ledningen. I alla fall om King of Trolls (bilden) vinner kvällens norska final.

(Om däremot mina favoriter Zuma hade gått till final hade Norge med stor sannolikhet tagit hem hela konkarongen. Trollbilden kommer förresten från NRK.)

UPDATE
Trollet vann inte. Det finns hopp för en framtid i Norge.

Pogo Pedagog presenterar

Mer bloggande svensklärare! Denna gång Magister Nyman som har grävt fram några av Pogo Pedagogs ljudbildband (när såg du det ordet senast?) ur skolans förråd. Ping!

I samlingarna på skolan hittar jag bland annat ljudbildserierna Vem äger Sverige och Multinationella företag, båda från 1975.

Det förstnämnda börjar med att berätta hur självklart det är att samhällelig service skall vara gemensamt ägd, för att sedan komma in på hur några familjer äger större delen av näringslivet i Sverige. Men lyckligtvis har "under den långa tid som socialdemokratin regerat i Sverige har kapitalets makt över näringslivet minskats... De anställdas inflytande över sina arbetsplatser ökar också. Det pågår en maktförskjutning i svenskt näringsliv från kapital till arbete."

Det andra bildbandet, Multinationella företag är en riktig skräckrulle. Här berättas om de otäcka, oftast amerikanska stora bolagen som flyttar arbetsplatser, vinster och annat undan strejkande arbetare och besvärliga regeringar. Eller till och med bidrar till att störta regeringar. Men "Alla multinationella företag ägnar sig inte åt att störta regeringar. Men ändå är det inte säkert att deras verksamhet är till nytta för folket. De är när allt kommer omkring inte till för att ge folk vad de behöver, utan för att ge sina ägare vinst".

Men det är faktiskt inte nödvändigt att resa tillbaka till mitten av 70-talet för att få sig till livs liknande idéer. Res till Norge, med det norska regeringspartiet Sosialistisk Venstreparti och deras gällande principprogram:

De store og tunge bank- og kredittinstitusjonene skal være i offentlig eie… Stat, fylker og kommuner kan eie og drive nøkkelbedrifter dersom disse er av spesiell samfunnsmessig interesse... Virksomheter som er "fristilt" eller privatisert kan føres tilbake til offentlig eierskap.

Når privat virksomhet er en del av den totale økonomien, vil noen stadig kunne ha større inntekter og makt enn andre. Kampen mot ulike former for overklasse og eliter - kampen for å spre makt og dele inntekt, vil derfor fortsette også under nye samfunnsforhold.

Sosialistisk Venstrepartis partiledare heter Kristin Halvorsen och är Norges finansminister. Lever hon som hon lär?

Glädjelös norsk litteratur?

Svenskläraren Martin Sandberg funderar på Svensklärarföreningens blog över gemensamma nämnare för böcker från samma land. Går det att se och ta på folksjälen genom ett lands litteratur?

Som exempel nämner Sandberg de galna och excentriska finnarna, som det finns fullt av både i kulturlivet och i litteraturen. Som exempel nämner han bland annat Arto Paasilinnas burleska historier (jag har bara läst den om prästen, som går i ide tillsammans med en björn), och jämför detta med Leningrad Cowboys, Lordi och andra tokstollar.

Sedan kommer han till Norge:

Med norrmän är det annorlunda. Den bild vi har av våra västligaste grannar är ju snarast det motsatta. Glada, klämkäcka, flaggviftande friskusar alltid på väg till Holmenkollen med trikken; och kanske lite storögt naiva kanske kanske de är. Men snälla. Och glada.

Det är här något blir fel när vi läser norska romaner. För när vi kommit in några sidor är det en helt annan bild av Norge och norrmän som slår emot oss. Norge är ett riktigt riktigt dystert land, och norrmän är så sorgsna. Över alla norska böcker jag läst de senaste åren vilar något glädjelöst tröstlöst, all glädje är kortvarig, männen är grubblande alkoholister med havererade äktenskap, kvinnorna undandragna tysta skuggor. Över allting en känsla av nästan förlamande sorg och modlöshet. Inget kan bli bättre.

Är det så? Andas norsk litteratur av det glädjelösa tröstlösa?

(På bilden ser vi de dystra huvudkaraktärerna i NRK:s filmatisering av de senaste årens norska bästsäljare Berlinerpoplene och Eremittkrepsene av Anne B. Ragde. I dessa blandas uppgivenheten ändå med komiska underfundigheter, även om de senare framkom dåligt i filmatiseringen.)

Polska sardiner och svensk makrill

Det första som slår en utländsk besökare i en norsk matbutik är de höga priserna. De är faktiskt hela 46% högre än i Sverige. Därefter det begränsade utbudet. Norska butiker har i genomsnitt bara en tredjedel så många varor som en fransk butik. Svenska butiker ligger någonstans mitt emellan.

Som alltid finns det ett undantag. I det här fallet smörgåspålägg. Jo, just det. Smörgåspålägg.

Alla norska barn har varje dag med sig brödskivor till skola och daghem, och två tredjedelar av alla förvärvsarbetande norrmän tar med sig sin egen matpakke till jobbet. Påläggskorv, leverpastej, räksallad och allt vad det kan vara tillhör såklart storsäljarna för norska matbutiker. Och därför är majonnäs (!) en av de få matvaror som är billigare i Norge än i Sverige.

Men nu mullras det bland befolkningen. Två norska nationalprodukter – Stabburets Makrell i tomat och King Oscars sardiner – är inte längre norsktillverkade.

Sedan årsskiftet har Stabburets ägare Orkla flyttat makrillproduktionen till Abbas konservfabrik i bohusländska Kungshamn. Och om några månader stänger den ärevördiga sardinfabriken på Askøy utanför Bergen. Sedan 1902 har de tillverkat King Oscars sardiner. Det var då den svensk-norska kungen Oscar II gav sin tillåtelse till att använda hans namn som varumärke. Från i vår kommer de kungliga sardinerna att tillverkas i Polen.

Hur mycket ska den norska nationalsjälen tåla?

Och telefonnumret är?

Häromveckan studsade jag till över en skylt på Oslos flygplats Gardermoen. Jag har alltid vetat om att tomten reser med flygande renar, men jag var tills nyligen ovetande om att renarna brukar landa på Gardermoen. Varför skulle de annars utrusta flygplatsen med tomtetelefoner?

(Jag hade ingen kamera med mig när jag såg skylten, men det hade Lars Kristian Flem, som lagt en upp bild på Flickr. Det är den jag har lånat. För övrigt tror jag inte på tomten, och jag har ingen som helst aning om vad en tomtetelefon används till.)