Norske oppfinnelser

Det är flera som har hört av sig efter min text om att bindersen (gemet) inte är en norsk uppfinning. "Da står vi igjen med ostehøvelen og janteloven", lyder en av de lite ledsna kommentarerna.

För att muntra upp stämningen har jag letat fram fem riktigt urnorska stora som små uppfinningar. Varsågoda!

Returflaskeautomaten
På 50- och 60-talet arbetade Petter Planke med att sälja prismärkningssystem till dagligvaruhandeln i Oslo. Det var förresten han som introducerade de självhäftande prislapparna i Norge. En dag beklagade sig en av Plankes kunder, handlaren Åge Fremstad, över arbetet med alla inlämnade returflaskor. Det tog tid och många flaskor gick sönder under hanteringen.

Petter Planke kontaktade sin bror Tore som var civilingenjör. Tillsammans med några handlare utvecklade de en flaskautomat med optisk igenkänning av olika typer av flaskor. Petter och Tore bestämde sig för att starta ett företag om de lyckades sälja 15 maskiner. På två veckor hade de sålt 17.

De grundade företaget Petter Planke AS, men bytte snabbt namn till Tomra. Idag är Tomra världens ledande producent av returautomater.

Ostehøvelen
Lillehammer-snickaren Thor Bjørklund hade problem med skära sig så tunna ostskivor som han önskade. Inspirerad av sina snickarhyvlar, började han experimentera med en liknande lösning för att hyvla ost. 1925 fick han patent på osthyveln och firma Thor Bjørklund & Sønner producerar osthyvlar den dag idag.

Sprayboksen
Den norske matematikern Erik Rotheim uppfann sprayburken 1925. Den testades på Alf Bjerckes färgfabrik, men de fick problem med att färgen torkade och fastnade i burkens öppning. Patentet såldes till ett amerikanskt företag, där sprayburken fick sitt kommersiella genombrott på 40-talet. Det fick Rotheim aldrig uppleva. Han avled 1938.

Den sammenleggbare rockeringen
Synnøve Engeset utbildade sig till skådespelare i London och arbetade bland annat som dansare på Moulin Rouge i Paris. Efter barnafödslar fick Engeset viktproblem. Hon testade alla möjliga och omöjliga bantningskurer utan resultat. Det var först när hon kombinerade träning med sina erfarenheter från showdans, som resultaten började komma. Med hjälp av en rockring kunde hon utföra många olika träningsmoment och kilona började rasa.

Eftersom det är svårt att resa med en stor rockring, utvecklade Engeset en hopfällbar variant. Den säljs idag på apotek som bantningshjälpmedel. Som säkert är både nyttigare och skojigare än olika mirakelkurer.

Autosock
Uppfinnaren Bård Løtveit hade snappat upp att Henry Fords fru, Clara Jane Bryant, hade tipsat sin man biltillverkaren om att använda textil för att minska friktionen mellan bildäck och vägbana. Idén hade aldrig blivit verklighet utan att Løtveit på 90-talet utvecklade det hela till en strumpa som träs över bildäcket.

Løtveit reste med sin sokk till Väg- och transportforskningsinstitutet i Linköping för att testa den på deras spegelblanka isbana. Bilen blev till en okontrollerbar skridsko. Totalt fiasko. Løtveit vara nära att ge upp när han i desperation testade ett 100-tal olika textiltyper hemma i Askers ishall. Som ett sista försök drog han av sig bomullsskjortan och band den runt däcket. Resultatet var perfekt.

Efter hjälp från Olympiatoppens glidprojekt, som hjälper skidlandslaget med valla, lyckades Løtveit att framställa ett slitstarkt material med bomullens friktionsegenskaper. Till idag har det sålts hundratusentals exemplar av Autosock.

Mythbusters Norway: Binders er en norsk oppfinnelse

Listan på välkända svenska uppfinningar är lång. Dynamiten, tändstickan, skiftnyckeln, blixtlåset, kullagret och skeppspropellern är alla svenska uppfinningar som den dag idag används och produceras i stor skala världen över.

Be en norrman att nämna ett par kända norska uppfinningar, och de flesta vill svara "ostehøvelen og bindersen". En norsk binders är för övrigt samma sak som ett svenskt gem – klämman som vi använder för att hålla ihop en mindre bunt med papper.

Men hur kom det sig att den lilla geniala pappersklämman blev norsk? Det är faktiskt en amerikansk uppfinning.

För i 1867 fick amerikanen Erlman Wright godkänt sin patentansökan för en pappersklämma. Wrights pappersklämma liknade den vi använder idag, och den började massproduceras på 1890-talet. Senare började Mustad fabrikker i Oslo att producera samma typ, i konkurrens med importerade varianter.

Det var först på 1920-talet som överingenjör Halvard Foss vid Patentstyret i Oslo hittade ett bortglömt patent från 1899 i tyska patentarkiv. Det var ett patent på en pappersklämma som var ställt till norrmannen Johan Vaaler. Men Vaalers klämma var mindre funktionell än de varianter som fanns i produktion vid sekelskiftet, och patentet förblev outnyttjat. Patentet var dessutom 23 år äldre än amerikanen Wrights uppfinning.

Under andra världskriget blev däremot bindersen en norsk nationalsymbol. För att visa sitt motstånd mot tyskarna började många att sätta en binders på kavajslaget – som en kavajnål. Det skulle symbolisera sammanhållning – "å holde sammen", precis som en binders.

Efter kriget blomstrade den norska patriotismen och i uppslagsverk från 1950-talet och framåt beskrivs Johan Vaaler som upphovsmannen till bindersen.

1999 uppmärksammade den norska Posten 100-årsminnet av Johan Vaalers patent med ett minnesfrimärke. En liten detalj i sammanhanget är att frimärket visar ett gem som vi känner det idag – med två rundade byglar. Johan Vaalers uppfinning hade bara en och var därför helt oanvändbar.

Men detta hindrade inte det norska Kunnskapsforlaget att så sent som i 2005 beskriva Johan Vaaler som uppfinnaren av bindersen i Norsk Biografisk Leksikon.

(På den översta bilden ser vi det som enligt Guinness rekordbok är världens största binders – utanför det tidigare BI-bygget utanför Oslo. Statyn, eller vad vi ska kalla det, togs ned för några år sedan. På bilden nedanför ser vi Johan Vaalers pappersklämma – en inte särskilt funktionell variant. Bilder: Wikimedia Commons.)

Men Cuba Libren var god...

Tre svenskor, aktiva i Liberala Ungdomsförbundet, har försatts i husarrest på Kuba. Idag meddelas att de utvisas och är på väg hem till Sverige. Orsaken? De deltog vid den demonstration som kvinnorörelsen Damas de Blanco (Vita Damerna) genomför varje vecka i Havanna. De protesterar mot att deras män och söner är politiska fångar, inlåsta för sina åsikter av diktaturen på Kuba.

Samtidigt: Norges kulturminister Trond Giske är den första norska regeringsrepresentanten som besöker Kuba på tio år. Han är där för att mingla med Kubas kulturminister och för att marknadsföra norsk film. Så han hinner inte träffa några oppositionella.

-Målet for denne turen er i første rekke å promotere norsk film og kultur på Cuba. Giske har et omfattende program, säger statssekretreraren i kulturdepartementet Wegard Harsvik till VG.

Sedan Fidel Castro tog makten på Kuba har över en miljon kubaner flytt landet, huvudsakligen till Mexico och USA. Tiotusentals har dött under flyktförsöken.

(På bilden: Trond Giske fick ingen kindpuss av statsminister Jens Stoltenberg på sin 40-årsdag. Den kubanske kollegan Abel Prieto är säkert mer generös.)

Norska LO: Det är vi som styr

2005 var det val i Norge. Samma år gav norska LO 8,2 miljoner kronor i bidrag till Arbeiderpartiets valrörelse. De gav också stora bidrag till Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet.

Det visade sig vara en god investering, eftersom de tre partierna bildade regering efter valet. På grund av inflytandet över regeringen blev dåvarande LO-ordföranden Gerd-Liv Valla utnämnd till Norges mäktigaste person.

Men hemma i Norge försöker LO och Arbeiderpartiet – så gott det nu går – att vara lite diskreta med sin nära relation. Väl på bortaplan – i det här fallet i en intervju med den svenska tidskriften Kommunalarbetaren – vågar de bre ut orden lite mer:

- Det är vi som styr i Gjøvik. Vi har en otrolig makt och ska inte vara rädda för att utnyttja den, säger Størk Hansen, ordförande för LO i norska inlandskommunen Gjøvik.

Jag som trodde att de kommunala besluten fattades av representanter utsedda i allmänna val. Inte på LO-föreningens årsmöte.

//PS. Idag har det varit trafikkaos i Oslo. Under två timmar stod nästan all kollektivtrafik still eftersom flera LO-förbund hade tagit ut sina medlemmar i politisk strejk. Vad de protesterade mot? Jo, att den av medborgarna valda majoriteten i Oslo kommun funderar på att sälja kommunens aktier i det företag som äger Oslo Sporveiers bussar.//

(På bilden - en faksimil från magasinett.org som ges ut av norska Fellesforbundet - ser vi Han Som Bestämmer i Gjøvik. Alltså Størk Hansen i den lokala LO-ledningen. Coolt namn förresten. Foto: Håvard Sæbø.)

Dravle, feittrøre og dengde poteter

Jag gör verkligen vad jag kan för att bli integrerad i Norge. Exempelvis genom att ta till mig norska mattraditioner. Jag är en hejare på att laga Får-i-kål, till helgen blir det Pinnekjøtt och bland de personliga favoriterna finns Rømmegrøt med spekemat. Nu vill jag gärna ta nästa steg i integreringen.

I Bygdebok for Tresfjord från 1959 har husmor Johanna Skeidsvoll en fantastisk beskrivning om bygdens traditionsmat. Tror jag. För det är inte mycket jag förstår. Och ärligt talat - dravle, feittrøre och dengde poteter låter måhända traditionsrikt men inte helt delikat.

Sulgraut var ihopkoka potet og nepe med ein grand sundkarva kjøt og neikje og so utpårørt mjøl. Feittrøre var dengd potet med litt mjølk og noko kjøtfeitt eller fleskefeitt nedi. Sulgraut og feittrøre var bruka til sul på brødet. Brødbetann stakk dei nedi mjølk eller supe som var framsett i fat. Dei etla jamnleg sulet på leivane åt kvar.

Rennmjølk (slikt som var oppslegi i ringjor og trøg og sidan fløytt) var nytta til mjølkesupe og dravle. Resten av mjølki gjekk i skjørstampen. Ein vanleg mjølkemat var dravle. Det skifte med kjes-dravle og raud-dravle.

Kanske någon kan hjälpa mig att förstå? Och vill jag egentligen smaka på dravle, feittrøre og dengde poteter?

(På bilden, som kommer från slappa.no, ser vi hur Inga Målfridsdotter, 98 år, köper en hink med dravle. Men jag vet fortfarande inte vad det är för något.)

Tallefjanten satt i granen

Damon Rasti, som ligger bakom den populära svenska webbsidan Tjuvlyssnat.se, bjuder på en självupplevd svensk-norsk tjuvlyssning på sin blogg:

Jag var på hemmafest med en kompis från Norge som har pakistankt ursprung för ett tag sen.

Vi var ett par stycken som pratade lite om skillnader i språk och kultur, och han berättade om att många svenskar skojade om norskan, som att t.ex. banan heter guleböj, eller att toalett heter brusefåtölj, vilket vi skrattade åt.

-Men ett riktigt norskt ord som är roligt är ju tallefjant, konstaterade jag ganska självsäkert.

Folk log mot mig som man ler mot någon som försöker ta ett skämt för långt.

-Ja, alltså ekorre heter ju det på norska, fick jag fram med en högst osäker ton.

Snart insåg de att jag var allvarlig och det blev lite tyst i rummet. Min kompis suckade uppgivet:

-Men det är ju också ett påhittat ord!

Chocken har inte lagt sig än. Här har jag gått i snart 20 år och verkligen trott att ekorre heter tallefjant på norska.

Misströsta inte, Damon. Du är garanterat inte den första som gått på den niten.

Själv tog det mig en stund innan jag listade ut vad storf är för märkligt norskt djur. Kjøtt fra storfe finns i nästan alla norska påläggskorvar.

Orden nedanför är garanterat norska och helt äkta. Men de låter rätt skoj på svenska:

Rusbrus (Alkoläsk)
Kinnskjegg (Polisonger)
Det Norske Samlaget (Ett nynorskt bokförlag)
Rumpetroll (Grodyngel)
Breiflabb (Marulk)
Ropert (Megafon)
Vorspiel (Förfest – inte att förväxla med forspill)
Piggdekk (Dubbdäck)

Tips på fler skojiga norska ord och uttryck tas tacksamt emot!

Norska mysterier

Jag har tidigare ställt en del frågor om konstiga saker i det märkliga land som jag bor i. Och jag har fått en hel del bra svar. Här lite annat som jag funderar på:

• Norge anser sig vara en ostproducerande nation av rang. Varför då? Det finns ju bara tre sorter – gulost (smaklös knappt lagrad ost av schweizertyp), brunost (söt och brun mesost) och hvitost (krämigare ost, ofta av get eller fårmjölk). That’s it - med några få och små variationer inom respektive huvudtyp.
  
  
• Hur kommer det sig att så många norrmän har dubbla förnamn? Ofta helt orimliga kombinationer. Några bra exempel finns bland dem som har försökt att vinna årets Idol-tävling på TV2. Eller vad sägs om idolnamn som Chris-Gøran, Glenn-Roger, Rut-Helen, Bent-Andreas eller Kim-Rune? Det saknas bara en Kjell-Elvis.
  
  
• Varför kör norska bilister nästan jämt i körfältet närmast mitträcket på motorvägar? Omkörning blir till slut bara möjlig på fel sida, något som är helt otänkbart för en svensk som slaviskt följer alla trafikregler. Å andra sidan finns det ju knappt några motorvägar, så jag kanske inte ska klaga.

Vill inte, vågar inte, vet inte

Häromdagen presenterades en opinionsmätning om norrmännens inställning till ett norskt EU-medlemskap. NEI-siden är klart större än JA-siden.

Det må nu vara hänt, men det märkliga är att det är få, om ens någon, som på allvar bildar opinion för att Norge ska ansöka om EU-medlemskap på nytt. Norges förhållande till EU är – hur man än vrider och vänder på det – en av de viktigaste politiska frågorna för Norge. Ska Norge ha påverkansmöjlighet på alla de beslut som till mycket stor del också påverkar Norge?

Norge får inte vara med vid beslutsbordet, men är bundet till alla EU-direktiv enligt EES-avtalet. En kuriositet är att Norge faktiskt tillhör de länder som bäst och snabbast implementerar nya EU-direktiv i nationell lagstiftning. Det borde vara en situation som upprör norska politiker. Men, nej.

Om du frågar ledamöterna i det norska Stortinget vad de tycker om Norges förhållande till EU, kommer du att få ett "Vet ikke" som svar från de flesta. 64% av ledamöterna representerar nämligen partier som varken är för eller emot ett framtida norskt EU-medlemskap.

Här några ställningstaganden saxade från programmen som partierna gick till val på vid det senaste valet till Stortinget:

• Fremskrittspartiet (som har 22,5% av platserna på Stortinget) önskar helt enkelt inte ta ställning: "Fremskrittspartiet vil ikke ta standpunkt i forhold til medlemskap i EU, men følge lojalt opp resultatet av en folkeavstemning."
  
  
• Arbeiderpartiet (som har 36% av platserna på Stortinget) har ett NEJ-beslut från en tidigare kongress, men mötte 2005 väljarna med att: "En eventuell søknad om medlemskap vil være gjenstand for ny landsmøtebehandling i Arbeiderpartiet."
  
  
• Lilla socialliberala Venstre (med 6% av Stortingets representanter) gör det enkelt för sig och säger att de står på folkets sida. "Venstres stortingsrepresentanter vil følge folkets råd under stortingsbehandlingen."

Men är det inte så att vi har politiker och politiska partier för att de ska driva politiska frågor? När "Vet ikke" samlar en majoritet av Stortingets representanter i en för Norge avgörande politisk fråga, då kan vi på allvar fråga oss om värdet av politiska partier.

Mer om norska politikers "Vill inte, vågar inte, vet inte"-inställning till EU:
- Europabevegelsen, vennligst vent...
- Att leva i sin egen värld

(Høyre är för övrigt det enda partiet på Stortinget som är för ett norskt EU-medlemskap. Småpartierna Kristelig Folkeparti, Senterpartiet och Sosialistisk Venstreparti är NEJ-partier. Senterpartiet vill dessutom fullständigt såga av Norge från resten av Europa genom att säga upp EES-avtalet. Men det är ju i alla fall en klar och tydlig ståndpunkt.)

Världens rikaste land

Jag uppmärksammade en liten notis i gårdagens Aftenposten. Den norska staten får 16 miljarder extra i intäkter till jul. Det beror på att den norska oljeutvinningen beskattas, och när oljepriset är högt så får staten högre intäkter. I år har oljepriset varit högre än förväntat.

16 miljarder kronor. Det är mer än vad den svenska staten lägger på polisväsendet under ett år. Och mer än vad den svenska staten årligen ger till Vägverket för underhåll och nybyggnation av vägar. Och det är alltså samma belopp som den norska staten nu får som en oväntad julklapp.

Men nyheten förtjänade inte mer än en liten notis längst ned på sidan i Aftenpostens ekonomibilaga och den finns inte på nätet.

Men det är klart, vad är 16 miljarder hit eller dit?

Totalt sett får den norska staten i år in 210 miljarder kronor via skatter och avgifter för oljeproduktion. Om vi räknar om det till svenska kronor och dubblar beloppet (eftersom Sverige är dubbelt så stort som Norge), får vi 470 miljarder kronor. Det är exakt lika mycket som betalas in i kommunal inkomstskatt i Sverige.

Men det här var bara de direkta skatterna på oljeutvinningen. Som ägare till företag som StatoilHydro, är den norska staten den som får huvuddelen av vinsten från oljan. Vinsten läggs i fonder som förvaltas av den norska riksbanken. Värdet av dessa fonder uppgår nu till över 2000 miljarder kronor. 2000 miljarder kronor. Det är mer än de samlade svenska skatteintäkterna under ett helt år.

Bara för att sätta saker och ting i perspektiv.

Gledens ambassadør med stål i sinne

Norge klarade aldrig kvalet till EM i fotboll. Grekland och Turiket blev för svåra motståndare. Nu vänds hoppet i stället till kvalet till världsmästerskapen i Sydafrika 2010.

Men är det inte dags för en grundlig utvärdering av insatsen i EM-kvalet? Och då är inget för litet för att glömmas bort. Exempelvis den fantastiska humor som den officiella EM-kvalsången bjöd på!

"Ibsen, Nansen Grieg. Konge og Fedreland." Det är ju så man kiknar... Nu väntar vi - "hele Norge samlet" - på den officiella VM-kvalsången!

Här bjuder jag på hela texten till den officiella EM-kvalsången från 2006. Låten, framförd av Chistian Ingebrigtsen, kan du höra här.

Vi skal vinne!
Tekst og musikk: Kjell Petter Askersrud og Jarl Aanestad

Hele Norge samlet;
Ibsen, Nansen, Grieg.
Vi vil gjøre dere stolte,
Konge og Fedreland.

Norge taper aldri!
Med glød vi stormer frem.
Her kommer vi i rødt og hvitt og blått!

Laget i vårt hjerte,
Mot seier synger vi dere frem!

For – vi skal vinne!
Norske mann og kvinne!
Fra nord og sør, fra øst og vest,
Vi skal lage fotballfest!

For - vi skal vinne!
Med stål i sinne, når vi vårt mål.

Norges aller beste,
Sammen går vi frem.
Vikingen fra Nord,
sender all motstand hjem!

Vi skal vinne kampen,
Være gledens ambassadør.
Vi skal underholde, og ha godt humør!

Refr.

Motstanden er hvite i tryne,
De har blitt banket rød og blå.
Ett lite spark på ballen,
Kan velte en stor nasjon.
Vi skal vinne nå!

Refr.