Om att tillhöra en norsk minoritet – de som gillar kalvlever

På 90-talet bodde jag några år i Bryssel. Då väcktes mitt intresse för god mat – också att laga den själv. Allt var så enkelt – oavsett om jag gick till ett snabbköp eller utomhusmarknaden så fanns det stora utbudet där; ost, vin, kalvkött, fisk, lammkött, och grönsaker en masse. Jag fick upp ögonen för spännande saker som fänkål, kalvlever, merguez, endiver och sankt-persfisk.

Lite svårare blev det när jag flyttade tillbaka till Sverige. I Bryssel hade mitt lokala snabbköp åtminstone 20 meters köttdisk – indelad i nöt, kalv, fläsk, lamm, kyckling och charkuterier. I Stockholm var utbudet mindre, men blev med tiden allt bättre. Det här var åren efter Sveriges EU-inträde. Det ökade utbudet och de sänkta matpriserna i var kanske den mest synliga effekten av Sveriges EU-medlemskap.

Om steget från Bryssel till Stockholm medförde vissa begränsningar i mitt skafferi, så blev det betydligt mer drastiskt när jag flyttade till Oslo.

Utbudet i de norska matbutikerna är nämligen det sämsta i Europa. De nordiska konkurrensmyndigheterna presenterade förra hösten en studie över matmarknaden i Norden. Dyrt och dåligt, blev betyget för Norge.

Antal matvaror i en genomsnittlig matbutik
(Källa: Nordic Food Markets, Konkurransetilsynet 2005.)
Som diagrammet visar, finns det nästan tre gånger så många matvaror i en fransk matbutik som i en norsk. Svenska butiker ligger mitt emellan. Den norska butiksmarknaden domineras nämligen av så kallade ”lågprisbutiker” som Rema 1000, Rimi, KIWI och Spar. De satsar på ett smalt utbud och marknadsför sig i stället som nära, tillgängliga och billiga.

Men trots ”lågprisbutikerna” så är de norska matpriserna högst i Europa. Låt oss tänka ett större veckoinköp, som i Frankrike kostar 100 Euro. I Sverige skulle samma kundvagn kosta 112 Euro – 12% mer. Priset för samma kundvagn i Norge? Prislappen hamnar på 146 Euro eller 46% högre.

Norsk Gallup genomförde för en tid sedan en opinionsundersökning för att ta reda på vilka faktorer som var viktigast när norrmän väljer vilken butik de ska handla i. ”Utbud av middagsmat och färskvaror” kom längst ned på listan – efter bland annat ”bra parkeringsmöjligheter”, ”bra priser” och ”närhet till bostaden”.

”Bra kvalitet” ansågs också som en viktig faktor, men sanningen är den att norska butiker har problem med att erbjuda högkvalitativa färskvaror.

• I våras undersökte Aftenposten utbudet av färsk fisk i Oslo – endast en butik av de undersökta fick godkänt. Flera av butikerna sålde veckogammal fisk, som i vissa fall hade börjat ruttna. Och då anses Norge vara en fisknation av rang.
  
  
• För en tid sedan skakades den dominerande norska köttgrossisten Gilde av en stor skandal då det framkom att deras produkter innehöll stora mängder kolibakterier. Flera barn som hade ätit påläggskorv tvingades till intensivvårdsbehandling.
  
  
• Och häromdagen rekommenderade den norske stjärnkocken Trond Moi konsumenterna att undvika den norska nationalprodukten spekeskinke. Köp spansk serranoskinka eller italiensk parmaskinka i stället, menade Moi. Den norska spekeskinken är omogen och alltför salt – ett resultat av kostnadspress i produktionen.

Nivåerna på priser, utbud och kvalitet upprätthålls av ett fåtal norska aktörer. I producentledet är företag som Gilde (kött), Prior (ägg) och Tine (mejeri) totalt dominerande. Butiksnamnen är flera, men ägs nästan uteslutande av ett fåtal kedjor som Norgesgruppen, Rema 1000 och Coop. Butikskedjorna menar givetvis att de bara anpassat sig till vad marknaden vill ha.

-Norska konsumenter är konservativa. De kan vara nyfikna på nya märken, men går oftast snabbt tillbaka till det gamla, säger Per Roskifte som är chef Norgesgruppen.

Kanske har han rätt. Det finns några få tappra entreprenörer som försöker slå sig in med ett bredare utbud av kvalitetsprodukter. Men de har det tufft. Inte minst då de stora butikskedjorna har helt andra inköpspriser hos de dominerande producenterna, och eftersom de höga norska importtullarna på mat omöjliggör försäljning av importerade färskvaror till ett konkurrenskraftigt pris.

-Vi har en tendens till att godta monopol och ta det vi får. Det blir enklare så än att förhålla sig till stor valfrihet, säger Jan Vardøen till Aftenposten. Han driver Paradiso Import – en delikatessbutik i Oslo specialiserad på italiensk mat – i tuff konkurrens med Rema, Rimi och allt vad de heter.

Till ikväll hade jag förresten tänkt att sno ihop en kalvlever anglais, men jag tror inte att jag hinner till delikatessbutiken innan de stänger kl 17. För tro inte att kalvlever finns i annat än specialbutiker i Oslo. Dessutom har jag lärt mig att jag måste ringa först, för att höra om de har kalvlever idag – det är långt ifrån en självklarhet. Men en självklarhet är att kalvlevern är ungefär fyra gånger dyrare jämfört med hos ett snabbköp i Stockholm.

Arbeiderpartiet helt på bærtur?

Att ”gå på tur” sitter djupt rotat i den norska folksjälen. Få är de norrmän som aldrig gått på skidtur i påskefjellet eller aldrig har tatt på sig turskorna för en vandring i fjället sommartid. Och det aktiva utelivet syns också i andra sammanhang.

För en tid sedan flög jag från Amsterdam till Trondheim. Jag var lite osäker på vilken gate jag skulle till, och den närmaste informationsskärmen var ur funktion. Men lösningen var lika enkel som genial – det var bara att följa strömmen av passagerare i fotriktiga vandringsskor och ryggsäck. Att resan gick till Trondheim och inte Oslo gjorde saken ännu enklare – förutom ryggsäck var de flesta av passagerarna dessutom utrustade med mustasch, vita tubstrumpor och en lätt klädsam alkoholdoft. (Se blogposten om Harry för mer information om de rådande trenderna i Trondheim.)

Nu har turmentaliteten också nått politiken. Det norska arbeiderpartiet har en tuff tid – med svårigheter att komma överens med sina bångstyriga koalitionskamrater Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet. Frågor om regler för sjukersättning, utbyggnad av anläggningar för naturgas och ökade offentliga investeringar på kommunal nivå är tuffa att hantera för regeringen. Det finns de, även bland arbeiderpartiets egna medlemmar, som menar att regeringen är helt på bærtur (jfr. ute och cyklat).

För att vända den negativa trenden har Arbeiderpartiet lanserat en kampanj för medlemsvärvning – Verv fem i høst! Den som värvar fem nya medlemmar till partiet får som tack för hjälpen – tada! – en turpakke med ryggsäck, stormkök och termos!

(Tack för tipset till Veronika. Bilden kommer från Haugalandet.net. Foto: Eirik Hustvedt.)

Nä Åslaug, nu ljuger du!

För ganska precis ett år sedan var det stortingsval i Norge, och den borgerliga koalitionsregeringen avgick till förmån för en röd-grön allians. Alltså precis motsatt av det som nu händer i Sverige.

Senterpartiets partiledare Åslaug Haga var en av de första norska politikerna att kommentera det svenska valresultatet:

- Vi gratulerer Centerpartiet, vårt svenske søsterparti, med fin framgang i riksdagsvalget, säger Haga på Senterpartiets hemsida.

Detta kan framstå som något förvånande, eftersom det norska Senterpartiet ingår i den röd-gröna regeringsalliansen tillsammans med Arbeiderpartiet och Sosialistisk Venstre. Men det är kanske framför allt förvånande med tanke på de stora skillnaderna i politiskt program mellan de två partierna. Det svenska Centerpartiet har under nuvarande partiledaren Maud Olofsson utvecklats från ett litet landsbygdskramande parti, till ett brett, liberalt och företagarvänligt parti som nu också vinner starkt stöd i storstadsregionerna.

Några korta klipp från uttalanden och programtexter från de norska och svenska centerpartierna markerar skillnaderna mycket tydligt:

"EU er en udemokratisk organisasjon med for mye makt." står mot "EU-samarbetet ska fördjupas med en federal maktdelning."

"Privatskolene skal ikke være et alternativ i konkurranse med offentlig skole." står mot "Utveckla skolan genom att ge alla kommunala skolor möjlighet att bli friskolor."

"Norges helsevesen skal være under folkevalgt styring."
står mot "Låt personalen i sjukvården starta eget och öka de privata alternativen."

"Vi vil ha en nasjonal næringslivsstrategi som forkaster prinsippet om næringsnøytralitet. Vi vil bruke 20 milliarder av oljefondet til å sikre lokalt eierskap." står mot "Minskas det offentliga ägandet av företag leder det till att statens roll renodlas. Då får vi också en sundare konkurrens."

"Norge skal ha et sterkt importvern for jordbruksprodukter." står mot "Frihandel ska vara grundprincipen för handeln i världen. Bryt ner de tullmurar som håller kvar stora delar av världen i fattigdom."

"Landets behov for mer arbeidskraft bør først og fremst dekkes innenlands." står mot "Sverige ska vara ett välkomnande land, där alla som vill bidra genom arbete eller investeringar tas emot med öppna armar oavsett varifrån de kommer."

"Vi vil beholde ordningen med 100 prosent sykelønn fra første fraværsdag for lønnsmottakere." står mot "Vi vill införa en andra karensdag. Ersättningsnivåerna på 80 procent behålls för familjeförsörjare, medan nivån för övriga sänks till 70 procent."

Och så vidare...

Det måste vara så att Åslaug Haga ljuger när hon ”ønsker Centerpartiet lykke til i arbeidet med regjeringsprosjektet”?

Update 20/09/2006:
Såklart har också norska Senterpartiet upptäckt skillnaderna mellan dem och sitt svenska systerparti. Partisekreteraren Ivar Egeberg svarade några dagar före valet på frågan om han hoppades att svenska Centern skulle göra ett bra val:

-Det er et vanskelig spørsmål, svarade Egeberg i Aftenposten.

(Tack för tipset till JK.)