25. juni 2007

Vår bästa tid är nu

Vår bästa tid är nu.
Vem minns den snö som kanske föll ifjol?
Vår bästa tid är nu.
Vem vet om morgondan har sol, har sol?


Så går den. Finalsången i musikalen La Cage Aux Folles. Och så går tongångarna i diskussionen om stadsplaneringen i Oslos centrala delar.

Stadsdelen Grünerløkka i Oslo kan på många sätt jämföras med Stockholms Södermalm söder om Folkungagatan. Tidigare nedslitna arbetarstadsdelar från sekelskiftet. I dag hippa centrala områden där inflyttade unga människor med höga inkomster gärna etablerar sig.

För 20 år sedan var det i stället ganska sjavigt. Det var tätt mellan de inrökta ölkaféerna. Liksom mellan de små specialiserade butikerna som gärna hade ett imponerande stort utbud inom ett mycket smalt område, men desto färre kunder. Vilken butik skulle i dag överleva på att sälja synålar?

För nu har ölkaféerna blivit tapasbarer. De små synålsbutikerna har blivit hippa showrooms med designerkläder. Tobakshandlaren på hörnet har blivit 7-Eleven. En våning upp trängs reklambyråer och fastighetsmäklare i nyrenoverade kontorslokaler. Ytterligare någon trappa upp bor redaktörer och IT-konsulter tillsammans med sina designermöbler och platta 42-tums tv-skärmar.

Så är det på Södermalm och så är det på Grünerløkka.

Det är en naturlig utveckling för städer i expansion. Unga människor önskar att bo centralt med liv och rörelse i omgivningen. De köper hellre en nybrygd caffe latte än gammalt surt bryggkaffe på ett inrökt fik med respatexbord.

Med köpstarka inflyttare kommer höjda lokalkostnader som ett brev på posten. Om synålsbutiken fortfarande hade haft en marknad, hade den för länge sedan flyttat från de hippa gatorna till ett område med lägre lokalkostnader. Och till slut börjar second handbutikerna och de som säljer importerade italienska delikatesser få problem. De finns andra som är beredda att betala högre lokalhyra än vad de kan.

Som alltid finns det dem som önskar att det fanns en stoppknapp. Som önskade att det gick att frysa situationen som den är nu. Som vill att den trevliga second handbutiken i grannkvarteret alltid kommer att finnas där. Och absolut inte vill att Hennes & Mauritz ska etablera sig mitt bland de charmiga gallerierna. Vår bästa tid är nu. Det kan inte bli bättre än just så som det är. Nu.

Några av dem som drömmer om den stora stoppknappen har samlats i Oslo Byaksjon. De vill att vi som bor i Oslo att underteckna ett Grünerløkka-upprop:
"Grünerløkka har over de siste årene vokst til en levende bydel full av spennende bruktbutikker, cafeer, gallerier og selvstendige designere. Nå er dette fantastiske mangfoldet truet.

Vi krever at Oslo kommune innfører reguleringer pa hva huseierne kan kreve i husleie for a unngå at de små butikkene må vike for større kjeder. Først da vil den kulturelle utarmingen av Grünerløkka stoppe."
Problemet är att det som har skapat denna levande bydel "full av spennende bruktbutikker, cafeer, gallerier og selvstendige designere" är förändring. I Thorvald Meiers gate på Grünerløkka får 20-25% av butikslokalerna nya innehavare varje år. Folk med drömmar och visioner testar om de idéerna håller för verkligheten – ibland går det bra, men ibland ger det möjlighet för någon annan att pröva sina vingar.

Utan förändring – ingen caffe latte. Utan de som vågar misslyckas – inga häftiga designbutiker.

Hade Oslo Byaksjon fått genomslag för att det skulle tryckas på den stora stoppknappen redan för 20 år sedan, hade Grünerløkka den dag i dag bestått av inrökta ölkaféer och butiker som knappt någon visste fanns.

För vet vi verkligen säkert att den bästa tiden, den är nu?

PS// Jag kan inte låta bli att fundera på den reglering av hyrespriser som Oslo Byaksjon vill införa. Ska den också omfatta försäljningspriserna på de centrala bostadsrätter som de unga radikala i Byaksjonen har köpt sig under de senaste åren? //

(På bilden ser vi hur exteriören till den anrika damklädesbutiken Hallén på Grünerløkka ser ut i dag. Hallén stängde i 2004. Hennes & Mauritz ville flytta in, men kommunen sa nej till fastighetsägarens planer på att renovera lokalerna till den standard som hyresgästen krävde. Nu förfaller byggnaden. Foto: Bjørn Hagring / NRK.)

18. juni 2007

Kast med liten pojke?

Häromveckan funderade jag på om podcast verkligen skulle stavas med på d. Som Timbro gör. Poddradio, alltså.

Såklart har norska NRK svaret. Norsk Rikskringkasting skriver att "med podkasting sendes favorittprogrammet direkte til deg som datafiler".

Pode på norska motsvaras på svenska av en liten gosse. Gosskastning? Kast med liten pojke?

(Jag har tidigare skrivit om den aviga men samtidigt fascinerande norska språkdebatten.)

13. juni 2007

Då Norge ville ha internationell frihandel

Har fastnat lite i detta med norsk jordbruksprotektionism. Att vi ska behöva betala 9,500 kronor per person och år bara för att maten vi äter ska vara producerad i Norge. Att upprätthålla en protektionistisk jordbrukspolitik är en av de svåraste uppgifterna i norsk utrikespolitik.

Men det var annorlunda i slutet av 1800-talet. Då Norge ville bryta sig ur unionen med Sverige. För att bevara internationell frihandel!

Den enskilt viktigaste frågan som ledde fram till upplösningen var den så kallade konsulatsaken. Unionen Sverige-Norge hade gemensamma ambassader och konsulat, som styrdes av Utrikesdepartmentet i Stockholm.

Det här var inte en acceptabel situation för norrmännen – de hade nämligen strikt motsatta intressen än Sveriges i den dåvarande utrikespolitiken.

Gemensamt för de båda länderna var omvandlingen från bondesamhället. Allt fler flyttade in till städerna och en stor andel av befolkningen utvandrade, främst till USA.

I mitten av 1800-talet hade Storbritannien avvecklat sina restriktioner för utländska fartyg att angöra brittiska hamnar. Det ledde till ett uppsving i den norska ekonomin. De norska rederierna växte fram och i dess fotspår en stark varvsindustri. I de städerna växte olika typer av förädlingsindustrier fram. Successivt blev Norge en handlande sjöfartsnation med stark inhemsk tillverkningsindustri.

Sverige växte i stället fram som en stark råvarunation. Rikt på järnmalm och skog blev stålindustrin central.

Kol- och stålproducerande nationer som Sverige och det nyligen enade Tyskland övergick nu frihandelns idéer till förmån för merkantilismens princip - att reglera fram ett starkt exportöverskott som kunde finansiera den inhemska penningpolitiken. Skyddstullar och protektionism blev den nya tidens melodi. Den inhemska produktionen skulle skyddas.

Men den handlande tjänstenationen Norge ville ha frihandel för att stärka sin ställning. Och på de utländska konsulaten talades Sveriges protektionistiska åsikt. Inte heller förstod svenskarna att ge hjälp till strandade norska sjömän.

I februari 1905 beslutade det norska stortinget – mot kungens och den svenska regerings vilja – att upprätta norska konsulat i utlandet. Några månader senare upplöstes unionen. På grund av att Norge ville ha internationell frihandel.

(På bilden, från ett postkort från 1905, ser vi Norges statsminister Christian Michelsen som har fört konsulatsaken i hamn.)

Økonomi på trikken

"I utlandet mener folk at norsk landbruk er en selvmotsigelse på linje med gift ungkar eller firkantet sirkel."

"Utlendingene tar en titt på kartet - og rister på hodet. De sier at vi ikke skulle drive landbruk, men heller vannbruk. Fisk i stedet, sier de."

"Verken advokater eller leger sulter. Ingen av dem dyrker sine egne poteter. De har ikke sin egen slaktegris. Med andre ord eksporterer de jus og medisin, og importerer alt annet."

"Tilsvarende ville Norge ha solgt varer og tjenester til eksport, og så importert mat."


Enkla och raka budskap från Erling Røed Larsen, som är nationalekonom vid Statistik Sentralbyrå. Citaten kommer från hans nya bok Økonomi på trikken.

Och som ett brev på posten kommer reaktionerna från Norges Bondelag, som "stiller et stort spørsmålstegn ved Erling Røed Larsens seriøsitet som forsker".

Norsk skinka på Sydentur

Lufttorkad skinka är populärt i Norge. Den saltade och torkade spekeskinken intar högsätet bland norsk traditionsmat. Men för en tid sedan uttalade den norske stjärnkocken Trond Moi att folk bör låta bli att köpa den alltför salta och omogna norska spekeskinken, för att i stället välja spansk serranoskinka eller italiensk parmaskinka.

Ola Nordmann, däremot, vill helst handla norskt. Inte minst eftersom importerat kött beläggs med höga införselsavgifter och därför blir omotiverat dyrt.

Här kommer företaget Taga Foods in i bilden. De producerar pålägg och charkuteriprodukter av norskt kött för den norska marknaden. De har nu inlett samarbeten med partners i Spanien och Italien dit de skickar de norska skinkorna för långsam lufttorkning under gynnsamma förhållanden. Därefter åker skinkorna hem till Norge igen, för att slutligen hamna på norska koldtbord (norska motsvarigheten till det svenska smörgåsbordet).

Det här borde vara en given succé. Norsk kött förädlat med sydeuropeiska metoder till högsta kvalitet.

- Vi tillsätter kunskap och klimat till skinkorna, säger Torbjørn Tanem, VD i Taga Foods.

Problemet är att det norska Landbruksdepartementet menar att de ursprungligen norska skinkorna har blivit utländska under lufttorkningen, och ska därför beläggas med införselskatt. Taga Foods har en produktionskostnad på ca 65 kronor per kilo lufttorkad skinka. Därutöver ska norska staten ha 120 kr per kilo för utlandsvistelsen.

Juristen Erling Hjelmeng vid Oslo Universitet menar att staten tvingar Taga Foods att betala en tull som är i strid med EES-avtalet mellan Norge och EU. Norge är nämligen en del av EU:s inre marknad som omfattar fri rörlighet att varor och tjänster. Jordbruksprodukter är förvisso undantagna, men här handlar det om en tjänst – bearbetning av de norska skinkorna. Tjänster har fri rörlighet på EU:s inre marknad och får inte beläggas med strafftullar.

Norske landbruksministern Terje Riis Johansen menar å sin sida att det handlar om att skydda norska arbetsplatser. Inte minst de arbetsplatser som finns inom matjätten Gilde, som står för hälften av allt kött som säljs i norska butiker. Gilde ägs av och betalar ut delar av sitt överskott till Norges bönder – Terje Riis Johansen är en av dem. Såklart han inte vill ha konkurrens av skinka som har varit på Sydentur.

Taga Foods planerar att stämma staten, men måste förstås utvärdera om de har råd att ta de kostnader och risker en sådan rättsprocess kan medföra.

Under tiden kostar den norska jordbrukspolitiken oss konsumenter 9,500 kronor per år och person.

12. juni 2007

Med enighet som vision

"I samband med stortingsvalet 2001 lyssnade jag på en debatt mellan Høyres Jan Petersen och Sosialistisk Venstrepartis Kristin Halvorsen.

Jag fattade ingenting. Jo, jag förstod allt de sa. Men politiskt var jag en analfabet. Jag såg helt enkelt inte var konflikten var eller vad man var oense om. Båda pratade om att det måste satsas mer och att skolan må bli bedre. Men den idépolitiska skillnaden fanns inte med över huvud taget.

Senare förstod jag att det i Norge finns en ännu starkare önskan om att finna konsensus än hos oss i Sverige. Och att diskutera idépolitik anses inte helt som the hard core. Man kallar det bara seminarpolitikk."
Tidigare Oslobon Maria Ludvigsson i en utmärkt Podcast från Timbro.

Eller som Margaret Thatcher uttryckte det:
"To me, consensus seems to be the process of abandoning all beliefs, principles, values and policies. So it is something in which no one believes and to which no one objects."

"There are still people in my party who believe in consensus politics. I regard them as Quislings, as traitors... I mean it."
Och, försiktigt uttryckt, så fick Margaret Thatcher uträttat bra mycket mer under sin regeringstid de flesta norska regeringar. Även de som inkluderat tidigare nämnde Konsensus-Petersen och Konsensus-Halvorsen.

Om Thatchers referens till Quisling var relevant eller inte ska jag låta vara osagt. Men det var knappast konsensus som präglade hans gärningar.

PS// Ska det förresten skrivas Poddradio? Med två d? Bäst att hålla sig till Podcast. //

1. juni 2007

När staten tar hand om oss

Det är populärt med förbud i Norge.

Från förr är det förbjudet att klippa gräsmattan på söndagar. Det är också förbjudet med reapris på böcker och strutsridning. Det var länge totalförbud mot skateboards. I debatten förekommer krav på förbud mot fyrverkerier och mot att flyga mellan Sverige och Norge.

Senaste ut är norska Helsedepartementet som vill göra det svårare för oss att köpa godis. Förbud mot godis i stora påsar. Och förbud mot godishyllor placerade så lågt att barn kan lockas av det söta.

Så bra att staten hjälper oss när vi själva inte kan ta ansvar för vad vi väljer att köpa.

Bara så du vet

"Det er videre forbudt å bruke strutsefugl som ridedyr."

Från §14, Forskrift om hold av strutsefugl. En av Norges viktigaste lagar.