Kanske inte så nostalgisk

I nostalgiska ordalag skrev jag om hur jag för 18 år sedan fick Depeche Modes LP Violator från Jays Records i Västerås några dagar före utgivningsdagen.

Sebastian Hallén uppmärksammar mig på att andrasingeln från Violator - Enjoy the Silence - nyligen klättrade upp från 60:e till 52:a plats på den svenska Digilistan (försäljning av nedladdningsbar musik).

Antingen är vi många nostalgiker, eller så är det SonyEricssons reklamfilm som har fått folk att köpa annat än mobiltelefoner.



(Och nu till helgen har VH1 Depeche Mode Weekend. Hrm. Har nyligen sagt upp Favorittpakken från GET kabel-TV och med den VH1.)

It’s time to learn Gulebøy-norsk

Norska flygbolaget Norwegian har köpt det svenska låprisbolaget Fly Nordic. Nu är det dags för namnändring. Svenskarna ska lära sig att flyga norskt. It’s time to learn Norwegian, utropar reklamkampanjen. Filmen spelar på hur svenskar tror att norska låter.

I fellesferien - da vil alle gå på tur, slik allehånde! Galdhøpiggen og La det svinge! Vi har skikkelig kringkasting, kjempetorsk og Hardangerfjorden!



En inte alltför vågad gissning är att de flesta svenskar faktiskt tror att ord som gulebøy, kjempetorsk och tallefjant är riktiga norska ord. Om du är en av dem, måste jag dessvärre göra dig besviken. Det heter banan, hai och ekorn.

Allehånde är förresten norska för kryddpeppar.

Kalla mig gärna nostalgisk, men...

Antagligen har det aldrig varit enklare än nu att få tag på spännande musikupplevelser. Via bloggar och diskussionsforum går det att snappa upp tips om intressanta artister du hittills inte hört. Och du kan lyssna på musiken innan du bestämmer dig för att köpa den.

Jag gillar verkligen att köpa musik, och utan Internet hade CD-hyllan varit smalare. De senaste tillskotten, svenska Elenette och etiopiske Mahmoud Ahmed (ja, de står på hyllor ganska långt ifrån varandra), hade jag aldrig betalat för om jag inte lyssnat på dem innan.

Svårare, men minst lika spännande, var det när jag växte upp i Västerås i slutet av 80-talet. Den tillgängliga informationen var begränsad till vad som skrevs i tidningar och spelades i radio, vad kompisar pratade om och – inte minst viktigt – vad som fanns i de lokala skivbutikerna.

Inte långt från Rudbeckianska gymnasiet, en bit upp på Vasagatan, fanns en liten källarlokal där Jays Records höll till. Det var min port till musikvärlden. Jag kommer fortfarande ihåg lukten – en blandning av källarmögel, svett och omslagsplast.

Det var där en samlare ställde ut sina trehundra Depeche Mode-skivor (varav 28 var olika utgåvor av maxisingeln till Strangelove). Jag var mycket imponerad, men noterade att samlingen inte innehöll min tyska utgåva (köpt på familjeresa med Kielfärjan från Göteborg) av Shake the Disease på gråspräcklig vinyl. Det var där jag för första gången hörde P Machinery med Propaganda, efter tips från butiksägaren Adonis Jalamudis. Det han inte hade i butiken beställde han. Ibland mot en deposition på en tia eller två, ibland utan. Den första skivan jag beställde av Adonis tror jag var Brothers med DAF. Och Depeche Modes Violator, fick jag redan på lunchrasten två dagar före releasedatum eftersom jag hade förhandsbokat den.

När jag bodde i Bryssel i slutet av 90-talet tillhörde skivaffärerna på Rue du Midi till de obligatoriska stoppen på lördagspromenaden. En av butikerna tog in det mesta från det lilla skivbolaget Energy Rekords i Älmhult. Där - i en liten butik i Bryssel - blev jag bekant med obskyra svenska band som Kiethevez och Statemachine.

I somras var jag tillbaka i Västerås under några dagar. Jays Records har flyttat från källarlokalen på Vasagatan och finns nu på Hantverkargatan. Vi hade pratat om soundtracket till filmen American Beauty under bilresan, och gick in.

Samme Adonis som fick mig att köpa alltför många Depeche Mode-releaser under min gymnasietid stod bakom kassan som om tiden hade stått stilla. Möjligen något gråare hår. Om han hade American Beauty-soundtracket? "Kolla i tredje facket från vänster på hyllan där borta!" Såklart den fanns där.

Jag frågade också om en skiva med danska jazzsångerskan Cæcilie Nordby. Den hade han haft, men skivan var såld. Ett snabbt telefonsamtal, och visst: "Du har den imorgon. Den kommer in före lunch."

Några veckor tidigare hade jag letat efter en samling med franska Desireless (Voyage Voyage-tjejen) utan att lyckas. "Hon med håret?" frågade Adonis för att försäkra sig om att vi pratade om samma artist. Mot 50 kronor i deposition erbjöd han sig att leta lite. Pengarna tillbaka om resultatet uteblev. Men vi skulle bara vara kvar i Västerås någon dag.

Nästa morgon, när jag gick förbi för att hämta Cæcilie Nordby, visade det sig att Adonis hade kollat läget. "Desireless är slutsåld från alla skivbolag, men jag har en kontakt i Tyskland som har några exemplar. Du kan få den på måndag." Tyvärr skulle vi resa vidare samma dag.

När jag flyttade till Oslo fanns en utmärkt skivaffär på Aker Brygge – Christer Falcks Bennis. I takt med att Free Record Shop och Platekompaniet tog över marknaden med sina strömlinjeformade butiker gick den inte att driva vidare. Christer Falck fick lägre återförsäljarrabatter än de stora kedjorna och hade inte en chans i konkurrensen. Synd.

Idag finns trevliga Bare Jazz på Grensen som har lyckats kombinera ett stort utbud med jazzmusik, ett café och kunnig personal i samma lokaler. För den som gillar smutsig rock erbjuder Tiger bakom Youngstorget samma sak.

Nu visar det sig att inte heller de stora kedjorna klarar konkurrensen från Internet. Free Record Shop lägger ned samtliga sina 49 norska butiker. Platekompaniet, som startade med ambitionen om att vara en butik för musikentusiaster, blir kvar som ensam dominant.

Jag kommer inte att sakna Free Record Shop. Men jag saknar Jays Records.

Tyvärr, du har kommit till fel sida

Upptäcker att jag har fått namnkonkurrens i den norska bloggosfären. På sidan javielsker.no (att jämföra med min adress javielsker.blogspot.com) går det att läsa om sådant som intresserar norrmän flest. Porr och snusk, alltså. Som att trekanter ökar prestationerna på jobbet och att det "svir i pungen til Hugh Hefner".

Bakom sidan står Stange-företaget Hedmarken Informationsteknologi. De driver också den upplysande webtjänsten alkohol.no som sprider information om privatimport av sprit och om öppettider på det svenska Systembolaget.

Det här leder till två frågor:

1. Norge har västvärldens kanske hårdaste lagstiftning mot pornografi och alkohol. Norge är landet som uppfann pornosladden. Det ligger som ett fult, smutsigt och förbjudet täcke över allt detta. Porrtidningar (utan klisterlappar över de intressanta delarna – se bilden) köps bakom disk i dammiga butiker i Oslos mer skumma kvarter. Sprit inhandlas på bilutflykter till gudsförgätna platser som Svinesund och Charlottenberg. Måste det vara så här?
   
   
2. Kommer jag få fler läsare nu? Har noterat en stark uppgång i Google-sök på "Ja, vi elsker" + "blog".

Brunskjortorna

Är norska division 2-klubben Mjøndalen IF världens bästa fotbollslag i bruna dräkter? Och varför är det inga andra lag som har brunt som klubbfärg? Det är ju, faktiskt, både snyggt och praktiskt.

Å andra sidan kanske det inte är så skojigt att gå under smeknamnet "bruntrøyene"...

Engelska Coventry hade bruna borta-tröjor under några år i slutet av 70-talet, och nigerianska Stationary Stores Lagos sägs också ha bruna tröjor. Några fler?

(Foto: Digitalsport/VIF Fotball)

Hänt i Norge: 1989

Vad hände i Norge under året som Berlinmuren föll?

• Odd Lindberg, inspektör vid Fiskeridepartementet, upprör sig över den norska sälfångsten. Han spelar in en dokumentärfilm som mest liknar en splatterfilm med blodiga sälungar. Det skulle han inte ha gjort. När den visas på NRK inleds en hets utan motsvarighet. I media får Lindberg tillnamnet Sel-Judas. Utrikesminister Thorvald Stoltenberg beordrar NRK att censurera de delar av Lindbergs film som ska distribueras till utlandet. Än värre blir det när svenske kung Carl Gustaf kommenterar det hela med att "Om statsminister Gro Harlem Brundtland inte klarar att hantera det norska sälfångstproblemet, så undrar jag hur hon ska kunna styra det norska folket".
  
  
• Under 80-talets sista år lyckas inte en enda norsk låt klättra över fjärde plats på den norska singellistan. Det här året är det bland andra Kaoma (Lambada) och Roxette (The Look) som regerar listorna. Dum Dum Boys (Splitter Pine) och Jahn Teigen (Optimist), som var årets norska musikhopp, räcker inte riktigt till.
  
  
• Arbeiderpartiet förlorar valet och Norge får en borgerlig koalitionsregering under ledning av Høyres Jan P. Syse. Bara ett år senare faller den borgerliga regeringen på grund av oenighet om Norges ansökan om medlemskap i EU, och Moder Gro kallas tillbaka till regeringskansliet.

(Bilden är från Odd Lindbergs film.)

Birdie nam nam

Vad är det som gör att vi alltid skrattar åt män i fågeldräkt?



Först Bård Tufte Johansen som Kyllingmannen. Ett stycke norsk TV-historia. Partiledaren för Arbeiderpartiet Thorbjørn Jagland var pressad av media. Opinionssiffrorna föll och mitt i allt råkade han kalla Gabons president för "Bongo fra Kongo". Såklart Jagland svimmade av överbelastning och hamnade på sjukhus. Kyllingmannen tyckte att journaliserna hycklade – ena dagen starkt kritiska för att andra dagen oja sig utanför rikshospitalet. "Først er vi slemme, så er vi snille."



Därefter Robert Gustafsson som Allan i Dalen. Robert Gustafsson och Bård Tufte Johansen hade förresten ett framgångsrikt samarbete i det norska TV-programmet Åpen Post. Gustafsson iklädde sig rollen som den svenske SVT-korrespondenten Classe Ekman och gjorde bland annat en lysande intervju med dåvarande kulturministern Valgerd Svarstad Haugland.

Birdie nam nam.

På modet

Utmärkta bloggen $vensson har (tillfälligt?) övergått till att bli modeblogg. Ja, varför inte?

Själv ska jag ut på Oslos gator för att köpa mig en ny kostym, men tänker inte blogga vidare om saken. Hur som helst är det tur att det mest är svenskar som jobbar i klädbutikerna i Oslo. Annars hade det varit svårt att hålla tungan rätt i mun.

Liten norsk-svensk ordbok
 kostyme (no) – utklädnadsdräkt (sv)
 dress (no) – kostym (sv)
 klenning (no) – kaka från Bergen (sv)
 kjole (no) – klänning (sv)
 kjole og hvitt (no) – frack (sv)
 frakk (no) – ytterrock (sv)

DDR-Norge

Det duggar tätt mellan presentationerna av storaffärer från det svenska Näringsdepartementet. Igår såldes Vin&Sprit till franska Perdod Ricard. Idag annonseras att Posten Sverige kommer att bilda ett gemensamt bolag tillsammans med Post Danmark. Målet är börsnotering inom några år och syftet är att kunna möta konkurrensen både inom och utanför de egna landsgränserna.

Och det är ingen slump att affären görs tillsammans med Post Danmark och inte med Posten Norge. För att få bakgrunden till det behöver vi resa tillbaka i tiden.

Då, i början av 90-talet, var DDR-Sverige som starkast. Sveriges Television, Sveriges Television, Televerket, SJ och SAS var statliga monopol. Bara staten fick sända radio och tv. Ingen annan fick sälja telekommunikationstjänster eller el. Och bara staten fick transportera resenärer med tåg eller flyg.

Det finns idag många stora och framgångsrika företag som hade varit förbjudna i Sverige för bara drygt 15 år sedan.

Med historiens ljus i backspegeln är det inte svårt att bli deterministisk. Att mena att monopolens fall var oundvikliga och ödesbestämda. Men så enkelt är det inte. De svenska monopolen hade inte avreglerats utan initiativ från privatpersoner med idéer som skrek efter att bli förverkligade.

En sådan person är Bror Anders Månsson. 1991 – under rådande postmonopol – bildade han företaget Citymail som började förmedla brevpost i Stockholms innerstad. Statliga Posten protesterade högljutt och krävde att Citymail skulle fällas för monopolintrång.

Monopolet avskaffades av regeringen 1993 (förresten av kommunikationsminister Mats Odell – han som igår presenterade försäljningen av Vin & Sprit) och Citymail klarade sig undan den rättsliga prövningen. Statliga Posten blev därför tvunget att pröva andra metoder. De köpte helt enkelt 75% av Citymail och samma år försattes företaget i konkurs.

Men företaget levde vidare. Bror Anders Månsson samlade nya krafter och förvärvade tillbaka Citymail från konkursförvaltaren. Företaget började växa och startade verksamheter i Göteborg, Malmö och på Gotland.

2002 köpte – häpp! – Posten Norge huvuddelen av Citymail. 2006 köpte de ut de övriga delägarna, inklusive monopolbrytaren Bror Anders Månsson. Samtidigt köpte norska Posten upp svenska logistikföretag som Frigoscandia och Box Delivery. Planen är att samla alla Posten Norge-bolag under ett varumärke och fördubbla omsättningen till 2011.

Det är bakgrunden till varför Posten Sverige och Post Danmark går samman. Posten Norge kan däremot tryggt njuta sin monopolsituation på hemmaplan och samtidigt plocka russinen ur kakan i sina grannländer. Den norska regeringen har nämligen beslutat att statsägda Posten Norge är den enda aktör som har tillstånd att förmedla brev i Norge fram till 2011.

Nå lanserer vi 8-tummers floppy disk

Tänk 70-tal
Tänk IT
ErgoGroup – IT-drift sedan 1973

Så lyder marknadsföringen från den norska IT-driftsleverantören ErgoGroup som satsar stort på den svenska marknaden. Och marknadsför sig med 70-talet.

Kanske inte så konstigt, eftersom föregångaren till ErgoGroup hette Statens Driftssentral for administrativ databehandling och såg dagens ljus i början av 70-talet. 1995 köptes verksamheten av norska Posten och bytte namn till Posten SDS. SDS stod för Statens Datasentral. Den dag idag är det den norska staten som äger ErgoGroup (genom Posten Norge).

Men till huvudfrågan: Vad vill ErgoGroup signalera med sin 70-talsmarknadsföring?

"Önskar du grånade män i fotriktiga sandaler och sliten ullkofta som kan berätta allt om stansning av hålkort? Kom till oss!". Eller vad?