Norge på verdenstoppen... eller botten?

World Trade Organization, WTO, försöker få till en friare handel i världen. Exempelvis genom att få rika länder att öppna upp sina marknader för produkter från utvecklingsländer. Alternativet hade varit att stänga fattiga länder ute från tillväxt.

Men det finns länder som kämpar emot. Inte helt oväntat finns Norge med på WTO:s topp 10-lista över de länder som har högst importtullar på jordbruksprodukter, dvs mat. Placeringen är en inte helt hedrande femteplats. Inte heller sällskapet är särskilt hedrande.

Listan nedanför visar de länder i världen med högst importtullar (genomsnittlig tull i procent av varans inköpsvärde) på jordbruksprodukter.

 1. Leshoto, 200%
 2. Bangladesh, 188.5%
 3. Nigeria, 150%
 4. Zimbabwe, 139.6%
 5. Norge, 137.6%
 6. Zambia, 123.3%
 7. Malawi, 121,3%
 8. .Tanzania, 120%
 9. Mauritius, 119.6%
 10. Tunisien, 116.3%

Ska jag importera jordbruksprodukter värda 100 kronor till Norge, måste jag alltså betala mer än varans värde när jag för dem över gränsen. På vissa produkter, exempelvis gott biffkött från Brasilien, kan importtullen gå upp till bisarra 500%.

Och så klagar vi på att det är så dyrt med mat i Norge... Toll er tull, som vi säger.

(Via Vox Populi)

Norska ord som inte finns på svenska: Kommunevalg

I september var det Kommunevalg i Norge. Norge har, till skillnad mot Sverige, valt att skilja på Stortingsval och lokalval. I år var det alltså val till kommuner och landsting (fylkeskommuner), och om två år är det val till Stortinget.

Kommunevalget är en ganska sömnig tillställning. Även om valet ska handla om lokala frågor, är det i huvudsak de nationella partiledarna som syns i media. De lokala frågorna får sällan plats i mediabruset.

Men det finns också en annan väsentlig orsak till varför Kommunevalget är så sömnigt. Det är nämligen politikerna på Stortinget, och inte de i kommuner och fylkesting, som bestämmer de lokala skattenivåerna. Stortinget har bestämt att alla norrmän med beskattningsbar inkomst ska betala minst 28 % i skatt. Oavsett kommun. Av skatteintäkterna går nästan hälften till staten, lika mycket till kommunerna och en liten del till fylkeskommunerna.

Det betyder att kommun- och fylkestingspolitiker blir minst sagt bakbundna. De är inte ansvariga för finansieringen av den politik de önskar att driva. Det blir helt enkelt märkligt när lokala politiker utlovar nya dyra offentliga satsningar, när det är staten som står för hela finansieringen.

Lokalvalen tenderar därför att reduceras till en fråga om vilka politiker som är bäst att ratta de kommunala systemen.

Detta är en stor skillnad mot i Sverige, där förvisso också kommunalvalen riskerar att hamna i skuggan av riksdagsvalet som inträffar samtidigt.

Men nu börjar förändringarna av det svenska valet för ett år sedan visa sig i skattemässiga konsekvenser. Till 2008 är det över 50 svenska kommuner som planerar att sänka skatten. Över 3,3 miljoner svenskar, eller närmare 40 % av befolkningen, bor i kommuner och landsting som sänker skatten.

Sådana konsekvenser kan tyvärr ett norskt Kommunevalg aldrig få.

Mysteriet Norge

Eg tenke på mysteriet deg, som Bjørn Eidsvåg och Lisa Nilsson sjunger i den vackra svorska duetten med samma namn. Men mysteriet i det här fallet är alltså Norge.

• Varför är norska pizzor alltid två centimeter tjocka? Och hur kommer det sig att de serveras med ketchup som tillbehör?
  
  
• Varför finns det nästan dubbelt så många kommuner i Norge (431) jämfört med i Sverige (290)? Norge har ju bara hälften så många invånare.
  
  
• Varför används det svenska ordet höjdare oftare av norrmän än av svenskar?

Hur gick det här till?

Med knappt en vecka kvar till det norska kommunvalet börjar det bli dags att bestämma sig. Men ärligt talat vet jag inte om NRK:s "Test deg selv og finn partiet" var helt överbevisande. "Gratulerer - du er 86% lik Senterparti-velgere".

Nej till EU och avskaffat EES-avtal? Bibehållna höga importtullar på livsmedelsprodukter från andra länder? Terje Riis-Johansen? Ingen valfrihet i skolan? Bevarad statskyrka?

Skulle inte tro det.

NRK hittar hem

Jag vet inte hur det kommer att tolkas, men norska statstelevisionen NRK ska hyra in sig i Arbeiderpartiets – dvs. nuvarande regeringspartiets – lokaler. Flera dagliga nyhetsprogram ska direktsändas från Youngstorget, som är Oslos motsvarighet till Norra Bantorget. Med röda fanor på flaggstängerna och allt.

- Hensikten med flyttingen er å komme mer ut blant folk, säger NRK:s Wilhelm Haagensli till tidningen Journalisten.

Men kanske det finns naturliga orsaker bakom flytten. Exempelvis kan det ju vara så att chefen för NRK:s underhållningsavdelning, Charlo Halvorsen, vill ha en arbetsplats närmare sin fru Kristin (som är finansminister och partiledare för Sosialistisk Venstreparti)?

Karlsson och Stomperud

Den svenske överbefälhavaren Håkan Syrén och hans norske kollega, försvarschef Sverre Diesen, presenterade häromdagen sin vision om ett närmare norsk-svenskt försvarssamarbete på DN Debatt. Det finns säkert goda grunder till deras resonemang – Sverige och Norge har idag liknande försvars- och säkerhetspolitiska uppgifter.

Men redan 1937 inleddes samarbetet genom att Norsk Ukeblad importerade seriefiguren 91:an Karlsson och gav honom namnet Nr. 91 Stomperud. Den norska varianten är för övrigt den äldsta norska serie som fortfarande tecknas.

Persongallerierna runt Stomperud och Karlsson är i stort sett identiska – den inte helt begåvade kamraten 87:an finns i båda, liksom den tjocke majoren, den uppfinningsrike översten samt flickvännen Elvira (Stomperuds flickvän heter förvisso Petra).

Båda serierna andas en speciell atmosfär – blandningen mellan gammalt och nytt. Miljön är kvar i 30-talets beredskapstid, med barska officerare och gamla vadmalsuniformer. Men omvärldens utveckling har inte passerat obemärkt förbi – nu blandas moderna bilar och tv-apparater in i handlingen.

Precis som i verklighetens försvar. Gammalmodig utrustning och traditionella riter blandas med toppmodern teknik i internationella uppdrag.

Så, herrar generaler Syrén och Disen. Passa samtidigt på att göra läsningen av 91:an Karlsson och Nr. 91 Stomperud till obligatorisk i den militära grundutbildningen. Så får respektive lands militära personal också en gemensam kulturell grund att stå på.

La Cosa Nostra

På bokhandeln ARK på flygplatsen i Stavanger upptäckte jag att den nuvarande ettan på fösäljningstoppen - Ligge i grønne enger av Anne B Ragde – var märkt med dekalen "Maks Rabatt".

Så fint. Bokhandeln ger oss läsare största möjliga rabatt. Men låt dig inte luras. Det är riktiga maffiafasoner som ligger bakom.

Norge har tre stora bokförlag – Aschehoug, Gyldendal och Cappelen Damm. Dessa förlag äger samtidigt tre av Norges största bokhandlarkedjor – Norli (Aschehoug), ARK (Gyldendal) och Tanum (Cappelen Damm).

Under namnet Bokavtalen har förlagsbranschen (alltså Aschehoug, Gyldendal och Cappelen Damm) kommit överens med bokhandlarbranchen (återigen Aschehoug, Gyldendal och Damm Cappelen) om vilka villkor som ska gälla. Bland annat om detta med rabatter.

Bokhandlerforeningen skriver att "Det viktigste virkemiddelet i bokavtalen er fast pris på nye bøker og at ingen har lov til å selge nye bøker med mer enn 12,5% rabatt (i utgivelsåret og fram til 1. mai året etter)".

För Ligge i grønne enger betyder det att det lägsta möjliga försäljningspriset är det nätta beloppet 323 norska kronor.

Inom alla andra branscher skulle detta karaktäriseras som kartellbildning och konkurrensbegränsning. I Norge anses det som god kulturpolitik.

Mafiosos i lusekofte. Det är vad det handlar om.

Norge - ett land fyllt av mysterier

Fler mysterier finns här och här. Svar efterlyses!

• Varför går det inte att använda utländska VISA-kort som betalning i norska mataffärer? VISA är antagligen världens vanligaste betalningsmedel.
  
  
• I Norge betalar vi extra hög skatt under årets elva första månader för att få halv skatt i december. Är inte det sällsynt dålig cash management (förutom för staten, då)?
  
  
• Varför köper norrmän med sig Daim, när de vill ta med sig något norskt till utlandet? Daim är ju svenskt.

Politiker som inte tänder på män i uniform

Høyrepolitikern Erling Lae är byrådsleder – chefskommunalråd – i Oslo. Han är också öppet homosexuell.

På Oslo Høyres valaffischer blir han buren av två stabbiga polismän. "Tenner ikke på menn i uniform, men vil ha mer synlig politi i gatene..."

Och reaktionerna går mest ut på att "så trevligt att Lae kan skämta om sin sexuella läggning..."

Men om Oslo Høyres toppkandidat hade varit en ung kvinnlig heterosexuell blondin – vad hade då reaktionerna blivit om hon framträtt på samma sätt som Lae? Knappast "så trevligt..."

(Foto: OE Johnsen)

Politiker som lovar lite för mycket

Politiker lovar gärna lite för mycket. Men frågan är om inte rekordet tas av norska Sosialistisk Venstreparti, som inför kommunvalet i september lovar bättre väder. Så länge vi röstar på SV, det vill säga.

(Via Vampus)