Den norska nationaldagen firas till minne av 17 maj 1814 då Norges första grundlag antogs. Centralt i händelserna 1814 står Sveriges sista krig. Ett krig som utkämpades i Norge med norrmän som motståndare.
Fram till 1814 hade Norge varit en del av Danmark och den danske kungen var också kung av Norge. Eftersom Danmark var på den förlorande sidan i Napoleonkrigen, blev Danmark tvingat att avstå Norge till Sverige vid fredsförhandlingarna.
Det här var inte helt populärt bland stormännen i Norge, som såg framför sig en självständig norsk stat. Ett antal missnöjda samlades hos järnverksdisponent Anker i Eidsvoll. De bestämde sig för att utropa den danske prinsen Christian Fredrik till ny norsk regent och att en Riksförsamling skulle kallas in för att anta en ny grundlag.
Det här var inte helt oproblematiskt. Norge hade varken haft självbestämmande eller egen kung sedan 1300-talet. I varje kyrkoförsamling blev det arrangerat val, där folket fick säga sitt dels om vilka som skulle vara representanter på Riksförsamlingen, dels om de ville ha Christian Fredrik som ny kung.
Representanter utsågs och Christian Fredrik började inrätta sig i sin blivande tillvaro som norsk regent.
Riksförsamlingen möttes några veckor senare på järnverket i Eidsvoll och den 17 maj antogs den nya grundlagen.
Men nu började omgivningarna skramla med vapnen. Det hade ju bestämts i internationellt fördrag att Norge skulle bli svenskt. Den 26 juli 1814 gjorde den svenska marinen ett snabbt angrepp mot de norska sjöstyrkorna som var samlade vid Hvaler utanför Halden. Samtidigt marscherade den svenska armén in från Bohuslän och besatte Halden och Fredrikstad. Norrmännen retirerade och efter bara ett par veckor var stridigheterna över.
Det var kronprins Carl Johan som ledde de svenska styrkorna under det norska fälttåget. Fyra år tidigare hade han blivit vald till kronprins eftersom det svenska kungahuset saknade arvinge. I sitt tidigare liv hette han Jean Baptiste Bernadotte och var marskalk i Napoleons armé. Fyra år senare skulle han bli kung av Sverige och Norge. Och dessutom få Oslos paradgata – Karl Johans gate – uppkallad efter sig.
Norge vann inte sin självständighet under händelserna 1814, men förhandlingspositionerna blev framflyttade och norrmännen visade att de minsann visste att regera sig själva.
Grundlagen från Eidsvoll var dessutom ett utmärkt stycke konstitutionellt hantverk, och med undantag av några ändringar som krävdes för att grundlagen också skulle passa den svenske kungen, så har den bestått in till våra dagar.
Det är vad alla norrmän firar den 17 maj. Vi andra kan ju skänka en tanke åt Sveriges - förhoppningsvis - sista krig.
Bilden - målad av Oscar Wergeland - visar Riksförsamlingen på Eidsvoll 17 maj 1814. Bilden hänger idag i Stortingets mötessal. Han som står upp på bilden är förresten min svigermors tipp-tipp-oldefar eller något sådant. Han var jurist och hette Christian Magnus Falsen. Han var den som höll i pennan när den nya grundlagen författades och kallas därför grunnlovens far. Det är fint det.
Tubor och trumpeter!? Ahhh! Såklart. Musikkorpsens övningssäsong har startat. Lika bra att kliva upp.
100,000-tals norrmän är aktiva i ett musikkorps. Visst, musikkårer finns också i Sverige, men där finns ju inte 17. mai. Det är nämligen musikkorpsens stora dag.
Varje litet område, varje stadsdel, ja till och med varje skola har sitt eget musikkorps som leder marscherandet på 17. mai. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara, även om många korps tycker att det är lite si och så med norrmännens dugnadsånd. Det tryter i leden här och var, och rekryteringen av nya tubaspelare och trombonister går inte lika enkelt som förr.
Det leder dels till att skolekorpsen får allt äldre medlemmar. Det är inte ovanligt med skolekorps där en majoritet närmar sig pensionsåldern. Kan inte du och tuban bara ställa upp ett år till, liksom.
Och det leder till att många barn får ett mer eller mindre ångestfyllt förhållande till musiken. De spelar sin kornett i ösregnet på 17. mai för att de måste, inte på grund av musikalisk glädje. Om detta har Arne Berggren skrivit i den utmärkta barnboken Kornetten – et rop om hjelp, där stackars lille Aldo hamnar i terapi på grund av sitt traumatiska förhållande till korpsmusiken. "Boken har et budskap til alle som tror at barn er i stand til å glede seg over korpsmusikk – frivillig", som det står på baksidestexten.
Men tillbaka där vi började. Det där med att skicka ut musikkorps på söndagsmorgnar. Det finns nämligen olika typer av musikkorps – bland annat så kallade janitsarkorps.
Namnet janitsar kommer från de gamla turkiska sultanerna som använde kristna pojkar som rövats från främmande land till sina fruktade inrikestrupper. Janitsarerna hade inga känslor för de muslimska turkarna, och blev för sultanen ett effektivt vapen i jakten på potentiella kuppmakare.
På samma sätt skickas janitsarkorps från ena delen av staden till den andra, för att på de mest okänsliga sätt förhindra invånarna till att sova ut under vårens söndagsmorgnar.
För några dagar sedan var det dags för den årliga dugnaden i området där vi bor. Alla hushåll ställer upp med en person som hjälper till med att klippa buskar, rensa ogräs, plocka skräp, tömma förrådsutrymmen och allt vad som behövs ordnas.
Enligt Cappelens Lexikon är dugnad "en frivillig sammenkomst av naboer for å utføre et arbeid til en enkelts eller felles beste".
Men att sätta orden dugnad och frivillig intill varandra är ett stort brott. Det finns få saker som är mindre frivilliga än dugnad.
Det är egentligen inte uppgifterna som ska utföras som är det centrala i dugnaden. Det är den påtvingade sociala gemenskapen. Jag råkar förvisso bo i samma område av Oslo som andra människor, men ganska få av oss träffas och umgås regelbundet. Vi hejar på varandra i trappen och pratar lite om väder och vind. Lite sådär skandinaviskt generade för varandra.
Utan dugnadens tvångssocialisering hade blyga norrmän blivit sittande hemma i ensamhet.
För ett par år sedan blev dugnad kårat till Norges nationalord. NRK-progammet Typisk Norsk bjöd in tittarna till att komma med förslag. Dugnad vann omröstningen före andra särnorska uttryck som jah (på inandning), matpakke, hæ? och koselig.
Även om dugnad anses som typiskt norskt, så var det en dansk som uppfann begreppet. På 1600-talet var Norge en del av Danmark. Kung Christian IV var en företagsam man. Han grundlade Oslo och gav staden namnet Christiania. En stad som byggdes med raka vägar i kvadratiska kvarter i omgivningarna runt Akershus fästning.
Men utanför Christiania var vägarna allt annat än raka. Kong Christian beslutade därför att alla norska landägare skulle utföra pliktarbete, eller dugnad, på offentliga vägar för att förbättra standarden.
Då var dugnad synonymt med tvångsarbete. Idag handlar det om påtvingat korvgrillande och våffelätande.
Tänk om chefen för Volvo Cars Fredrik Arp och SAAB Automobile-chefen Jan-Åke Jonsson, varje vår skulle besöka den svenska näringsministern Maud Olofsson för att få höra vad som gäller för bilindustrin under året som kommer.
Bilcheferna skulle först klaga på den tuffa situationen i branschen. Vikande intäkter, nedlagda fabriker och alltför tuff konkurrens från andra länder.
Näringsministern skulle ta oron på allvar och föreslå att nästa år ska utländska bilar straffbeskattas med över 100% av bilens värde, bilpriserna ska höjas med 10-20% och staten ska överföra miljardbelopp till bilindustrin så att bilfabrikerna inte behöver läggas ned.
Erbjudandet kombineras såklart med en del villkor – exempelvis att fabrikerna ska vara små och ligga i glesbygd om de ska få något stöd, men att extra stöd kan utgå om bilarna blir mer miljövänliga. Och så vidare.
Bilcheferna skulle först protestera lite försiktigt, de vill ju gärna ha mer, men till slut acceptera villkoren som staten har lagt fram.
Maud Olofsson skulle stolt annonsera att nästa år blir det bästa året på länge för bilindustrin. Allt tack vare hennes och regeringens kloka insatser.
Visst låter det nipprigt, och det är ju heller inte på riktigt.
Lika nipprigt men hämtat direkt från verkligheten är de förhandlingar som just nu pågår mellan det norska Landbruksdepartementet och företrädare för de norska bönderna om de villkor som ska gälla för det norska jordbruket under 2008. Allt från produktionskvoter, importvillkor och miljömärkning tas upp i diskussionerna. I minsta detalj. Till och med konsumentpriser för mjölk och kött avtalas mellan staten och bönderna.
Det hela slutar med att staten betalar ut 900 miljoner mer till bönderna än tidigare, som ändå är lite småsura för de ville ha mer.
9,500 kronor om året. Det är var varje norrman varje år får betala genom skatten och höga matpriser för att regeringens löften till bönderna.
I Monty Python’s Flying Circus möttes Grekland och Tyskland i fotboll under Internationella Filisofimästerskapen.
As you can see, Nietsche has just been booked for arguing with the referee Confucius. Nietsche accused Confucius for having no free will.
I går skulle en variant av den här fotbollsmatchen ha inträffat i Oslo. Präster från Norska kyrkan skulle möta norsk-muslimska imamer i en fotbollsmatch i samförståndets tecken. Men matchen ställdes in. DN skriver:
När imamerna protesterade mot att det skulle finnas kvinnor i prästlaget backade Mellankyrkliga rådet och ville peta de kvinnliga prästerna. Men då avgick lagkaptenen, Trond Bakkevig, i protest. Det ledde i sin tur till att kyrkorådet ställde in matchen.
Likaledes svorska bloggaren Teide utmanade mig häromveckan. Utmaningen går ut på att 1) lista fem favoritlåtar, 2) lista fem favoritbloggar och 3) på något slumpvist sätt para ihop låtar och bloggar (mer om reglerna här).
Låt oss börja med låtarna. Tyvärr är jag långt ifrån Rob, huvudpersonen i Nick Hornbys High Fidelity. Jag sorterar helt enkelt inte mitt liv i topplistor. Så för att begränsa sökandet i CD-hyllan, bestämde jag mig för att helt enkelt lista fem bra norska artister och välja en representativ låt från vardera. Så här blev det.
Fred Ball - Candy (Bertine Zetlitz) Londonbaserade norrmannen Fred Ball ger dels ut egen musik under namnet Pleasure, men framför allt skriver och producerar han musik för andra artister. Bland annat som här för norska favoriten Bertine Zetlitz. Senaste projektet är Suede-sångaren Brett Andersons soloplatta.
Erlend Øye - Sudden Rush Killen med de för stora glasögonen är ibland den ena halvan i duon Kings of Convenience, ibland helt för sig själv. Dyker ofta upp med DJ-set på festivaler och klubbspelningar. Senast aktuell med gruppen The Whitest Boy Alive.
Fra Lippo Lippi - Angel En av mina stora brister är att jag gillar Mauro Scocco och Ratata. Hjärta/smärta-pekoral med fångande melodier. Ska jag finna några norska motsvarigheter så blir det killarna i 80-talsgruppen Fra Lippo Lippi.
Rebekka Bakken - As tears clear our eyes Rebekka har jag dels med för att hon har så himla tuff röst. Men framför allt för att hon är komplett okänd i Norge, norska som hon är. Bor, ger ut musik och uppträder i Österrike.
Zuma - Pearl Zuma var en av de första norska grupperna jag fastnade för när jag flyttade till Norge för snart sju år sedan. 2001 gav de ut debutalbumet Juno. Några år senare en mindre lyckad uppföljare. Till min förvåning upptäcker jag att de i dagarna kommer ut med en ny singel.
Sedan var det fem bloggar. Det är lite samma sak där som med musiken. Jag har inga fem i topp. Så här kommer fem bloggar som jag läser till och från, och som jag tror skulle gilla att ta över utmaningen. Om någon antar den, det är upp till dem.
It’s more like just a dance / Maja Svenska Maja i norska Gjøvik verkar tycka om musik och utmaningar. Enligt bloggen tar hon ofta riksväg 4 till konsertscenen i Oslo.
Rapport från Utmarken / Å Å är precis som jag svensk i Oslo, men till skillnad från mig skriver hon fantastiskt öppenhjärtigt om sig själv. Att följa med på hennes blog är som att åka berg- och dalbana. Vad lyssnar hon på för musik?
Skåning in Norway / Jens Jens är en skånsk kille bosatt i Oslo, men verkar ofta resa i Sverige, Tyskland och Skåneland. Alltid med musik i bagaget.
Stranger in Sweden / Stranger Min mirror i Malmö. Det vill säga en norska som bloggar från och ibland om Sverige. Vad kan hon ha plockat upp av svensk musik?
Tom-Christers klister / Tom-Christer Tom-Christer Nilsen är norsk bloggande landstingspolitiker från Bergen. Han brukar ge de flesta av sina blogginlägg ett "soundtrack".
Och snurrar jag på tärningen för att koppla ihop låt och blogg, blir det:
Stranger in Sweden – Fra Lippo Lippi Skåning in Norway – Erlend Øye Rapport från Utmarken – Rebekka Bakken Tom-Christers klister – Zuma It’s more like just a dance – Fred Ball / Bertine Zetlitz
PS// Jag har ännu inte kommit över det att Teide parade ihop mig med Samantha Fox. //
Jag heter Niklas Claesson bodde i Norge i nästan 10 år. Nu har jag flyttat til andre siden svenskegrensen, och med det har den här bloggen slutat att uppdateras.
Norge är i många avseenden ett märkligt land. Skrev om sådant här när jag bodde i Norge og andan föll på. Vem vet, en dag kanske jag tar upp tråden igen. Här, eller i annan form.
"Wayne Ruuuney has a huuudsj swimming puuul. I read it in a bukk."
Den norska nationaldagen firas till minne av 17 maj 1814 då Norges första grundlag antogs. Centralt i händelserna 1814 står Sveriges sista krig. Ett krig som utkämpades i Norge med norrmän som motståndare.
100,000-tals norrmän är aktiva i ett musikkorps. Visst, musikkårer finns också i Sverige, men där finns ju inte 17. mai. Det är nämligen musikkorpsens stora dag.
För några dagar sedan var det dags för den årliga dugnaden i området där vi bor. Alla hushåll ställer upp med en person som hjälper till med att klippa buskar, rensa ogräs, plocka skräp, tömma förrådsutrymmen och allt vad som behövs ordnas.
Tänk om chefen för Volvo Cars Fredrik Arp och SAAB Automobile-chefen Jan-Åke Jonsson, varje vår skulle besöka den svenska näringsministern Maud Olofsson för att få höra vad som gäller för bilindustrin under året som kommer.
Lika nipprigt men hämtat direkt från verkligheten är de förhandlingar som just nu pågår mellan det norska Landbruksdepartementet och företrädare för de norska bönderna om de villkor som ska gälla för det norska jordbruket under 2008. Allt från produktionskvoter, importvillkor och miljömärkning tas upp i diskussionerna. I minsta detalj. Till och med konsumentpriser för mjölk och kött avtalas mellan staten och bönderna. 
I Monty Python’s Flying Circus möttes Grekland och Tyskland i fotboll under Internationella Filisofimästerskapen.
Likaledes svorska bloggaren Teide utmanade mig häromveckan. Utmaningen går ut på att 1) lista fem favoritlåtar, 2) lista fem favoritbloggar och 3) på något slumpvist sätt para ihop låtar och bloggar (mer om reglerna här).
Fred Ball - Candy (Bertine Zetlitz)
Erlend Øye - Sudden Rush
Fra Lippo Lippi - Angel
Rebekka Bakken - As tears clear our eyes
Zuma - Pearl
It’s more like just a dance / Maja
Rapport från Utmarken / Å
Skåning in Norway / Jens
Stranger in Sweden / Stranger
Tom-Christers klister / Tom-Christer
