Porr-Kristin och Mördar-Thorvald

Finansminister Kristin Halvorsen är Norges Porr-drottning.

Statsminister Jens Stoltenbergs far Thorvald Stoltenberg är lierad med turkiska lönnmördare.

Nej, det där låter ju för tokigt. Men i Sverige pågår just nu ett märkligt medialt drev.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt uppmanar till krig eftersom han tjänar vapenindustrin. Han har miljoner i porr-aktier och han har affärssamarbeten med turkiska militärer som bryter mot mänskliga rättigheter.

Åtminstone enligt tidningen Expressen.

På ledarplats idag undrar Expressens Isobel Hadley-Kamptz: "Vill vi i Sverige verkligen ha en utrikesminister som gång på gång visar sig ha de underligaste sängkamrater?"

Visst låter det märkligt? Ska vi försöka bena ut det hela?

Porr och vapen
Legg Mason är ett av världens största investmentföretag. Det är aktiva över hela världen och i de flesta branscher. Carl Bildt satt tidigare i företagets styrelse, men avgick när han blev utrikesminister. Som lön för sitt arbete för Legg Mason fick Carl Bildt optioner i företaget.

Legg Mason är också anlitade av den norska staten. De placerar nämligen mångmiljonbelopp ur den norska oljefonden i utlandet – på uppdrag av norska riksbanken och finansdepartementet.

Så långt inga konstigheter?

Men bland alla företag som Legg Mason har investerat pengar i, finns det också företag som tydligen delvis tjänar pengar på porr. Gör det Carl Bildt eller norska finansministern Kristin Halvorsen till porrmoguler? Knappast.

Legg Mason har också en stor ägarpost i vapenproducenten Lockhead Martin. De har tjänat massvis på Irak-kriget eftersom de levererar vapen till den amerikanska krigsmakten. Och Carl Bildt har aldrig gjort någon hemlighet av att han tycker att det var riktigt att se till att diktatorn Saddam Hussein blev av med makten.

Är det någon som på allvar tror att Carl Bildts motiv för att propagerat för avskaffandet av diktaturen i Irak skulle vara att hans optioner i Legg Mason skulle öka i värde? Knappast.

Turkiska lönnmördare
Investeringsföretaget East Capital placerar pengar på Balkan och i Turkiet. Eftersom regionen utvecklas snabbt, så har deras fonder haft god avkastning. Carl Bildt satt tidigare med i East Capitals investeringskommitté och delade där med sig med sina kunskaper om utvecklingen på Balkan. Han besitter ju vissa kunskaper om den, bland annat från sin tid som FN:s representant i Bosnien. När Bildt blev utrikesminister lämnade han kommittén, och ersattes av Thorvald Stoltenberg som också han har haft FN-uppdrag i området. Kommittén har aldrig varit med och beslutat om enskilda investeringar – de bidrar mest med allmän politisk analys.

Bland alla företag som en av East Capitals fonder har satsat pengar på finns betongföretaget Adana Cimento. Den största ägaren till Adana Cimento är en turkisk statlig pensionsfond, som framför allt förvaltar pensionspengar för turiska militärer. East Capitals investering är affärsmässig. Investerarna räknar väl med att det kommer byggas en del i Turkiet och då är ju betongbranschen bra.

Så långt inga konstigheter?

Men Adana Cimentos huvudägare – pensionsfonden OYAK – har en styrelse som tillsätts av den turkiska militärledningen, eftersom OYAK's huvudsyfte är att förvalta militärernas pensionspengar. Och den turkiska militärledningen har också det överordnade ansvaret för den turkiska militära underrättelsetjänsten. De senare har begått en lång rad människorättsbrott. Övergreppen mot landets kurdiska befolkning inkluderade.

Men gör detta Thorvald Stoltenberg och Carl Bildt till lierade med lönnmördare? Knappast.

Var går gränsen?

Norska Posten erbjuder oss nu att göra våra egna personliga frimärken. Kanske såhär, med ett fotografi från sommarens semester i Toscana? Mer intressant hade varit att testa vad Postens reaktion hade blivit om jag skickat in bilderna nedanför. Men det vågar jag inte.

Anakronismer

En anakronism är att förlägga en händelse till en oriktig tid. Fred Flintstones hemstad Bedrock är ett bra exempel. Amerikansk 1900-talskultur med bilar och rockmusik förläggs till stenåldern.

En annan anakronism finns i gårdagens Stortingsbeslut om ett par ändringar i den norska grundlagen.

Den första ändringen handlar om att Stortinget från 2009 också enligt grundlagen ska bli vad det i realiteten redan är – ett enkammarparlament.

Den andra ändringen handlar om förenklade regler för Riksrätten – dvs. den specialdomstol som norska ministrar kan ställas inför om de har begått brott mot grundlagen.

Den senare ändringen har förorsakat viss debatt. Inte på grund av ändringarna i sak – de är okontroversiella. Men på grund av språket.

Finder noget Medlem af Statsraadet, at Kongens Beslutning er stridende mot Statsformen eller Rigets Love, er det Pligt at gjøre kraftige Forestillinger derimod samt at tilføie sin Mening i Protokollen. Den der ikke saaledes har protesteret, ansees at have været enig med Kongen, og er ansvarlig derfor, saaledes som siden bestemmes, og kan af Storthinget sættes under Tiltale for Rigsretten.

Jo. Det här är delar av den nya texten som Stortinget antog igår. Den 20:e februari 2007. Men skriven på 1903 års språkform med föråldrade stavningar som af och Storthing och med danska varianter som Rigets Love och pligt.

Men den pågående debatten handlar inte om att det är bisarrt att i 2007 skriva lagar på ett språk som har gått ut på datum, utan om att ordet mot har smugit sig in i första meningen. Enligt 1903 års norska språkform ska det skrivas mod.

Anakronism var ordet.

Hänt i Norge: 1987

Det här var året som den västtyske studenten Mathias Rust hyrde ett litet Cessna-flygplan i Hamburg och flög till Röda Torget i Moskva. De sovjetiska myndigheterna upptäckte inte vad som hänt förrän efter att den 19-årige tysken stått en längre stund och signerat autografer. Mikhail Gorbatsjov utnyttjade myndigheternas miss till att rensa ut förändringskritiska generaler i Sovjetledningen. Senare samma år mötte han USA:s president Ronald Reagan i Reykavik för att signera ett avtal om global nedrustning av kärnvapen. Glasnost blev årets ord.

I Norge hände också ett och annat av intresse:

• USA:s försvarsminister Caspar Weinberger besökte Oslo för att diskutera de pågående nedrustningsförhandlingarna. De vänsterradikala anarkisterna i Blitz, som fördrev sina dagar med att ockupera hus och vandalisera Oslos husväggar, tänkte att det här var ett bra tillfälle för lite skoj. Det vill säga upplopp i Oslo centrum med flera tusen deltagare. Det var då den legendariske polischefen i Oslo Willy Haugli blev tvungen att förklara varför han hade gått in på Stortorvets Gjestegiveri med polishundar för att få tag i Blitz-ledaren Stein Lillevolden: "Det var ikke plass til politihestene".
  
  
• Det här var också året då Fremskrittspartiet på allvar tog plats i de norska politiska salongerna. Redan i Stortingsvalet 1985 hade de fått in två representanter, men nu fick de stöd av hela 12% av väljarna. En stark orsak till framgången vad det så kallade Mustafa-brevet, som partiledaren Carl I. Hagen hävdade ha fått i posten några veckor före valet. Med darr på stämman läste Hagen upp innehållet i en debatt: "Islam, den eneste sanne tro, vil seire her i Norge også. /…/ En dag skal også det vantro korset i flagget bort!". Brevet var undertecknat av en Mustafa Muhammed, Underhaugsvägen 12, Oslo. Problemet var bara att nämnde Muhammed, som fanns på riktigt på den här adressen, aldrig hade skickat brevet. Det var falskt och antagligen fabricerat av Fremskrittspartiet. Men det bekymrade aldrig Carl I. Hagen som i stället blev valets segerherre genom att spela på främlingsfientlighet.
  
  
• 1987 var året då verkligheten kom ikapp 80-talets glada dagar. På en vecka gick värdet på aktierna på Oslo Børs ned med 20%. Kate Gulbrandsen (bilden) gjorde att hårspraysproducenterna blev årets enda börsvinnare genom att ställa upp som Norges bidrag i Melodifestivalen med "Mitt Liv".

Norska ord som inte finns på svenska: Søtpålegg

- Hos oss får de inget socker, då blir de helt omöjliga.

Det säger Åsa Lindgren, lärare på ett dagis i Huddinge utanför Stockholm till Svenska Dagbladet. Bakgrunden till artikeln är att svenska dagisbarn serveras allt nyttigare mat.

Men, det är inte bara stränga dagisfröknar som Åsa Lindgren som hindrar de svenska dagisbarnen från att få i sig lika mycket socker som norska barn. Eftersom alla i Norge – ung som gammal – äter brödskivor till lunch, så är utbudet av pålägg enormt i norska butiker.

Vad sägs till exempel om honung med tillsatt socker? Det säljs i Norge under det missvisande namnet Sunda med bild på en sterk gutt på framsidan.

Eller varför inte söta kolakrämen HaPå? Eller Banos – mosad banan med tillsatt socker? Eller kanske smaskiga Nøtte – supersöt hasselnötskräm? Eller alla barns favorit Sjokade – smörig chokladkräm?

Sett i det här perspektivet, är det helt ofattbart varför norska barn anser sig som de minst lyckliga (enligt en UNICEF-undersökning bland barn i världens 21 rikaste länder). Honung med tillsatt socker. Det borde ju få den mest inbitne grinpelle att dra på smilbanden.

1000 miljarder: Skitkonst

Under 2005 firades 100-årsjubiléet av Norges självständighet över hela landet. Det var stora som små manifestationer. På Nasjonalmuséet for Kunst i Oslo ville man inte vara sämre, och letade efter passande konstverk att ställa ut för att manifestera Norges självständighet.

Letandet ledde fram till ett inköp av konstverket Liberté av konstnären Lars Ramberg. Det är tre offentliga toaletter – en röd, en blå och en vit – som enligt den dåvarande museidirektören "är ett väldigt demokratiskt konstverk. Det handlar om något som alla behöver."

Konstverkets prislapp var cirka en miljon norska skattekronor.

Men inte nog med det. I år är det dags för den prestigetunga konstutställningen Biennalen i Venedig. Länge var det oklart om Norge skulle finnas representerat, men nu har Oslos kommunalråd med ansvar för kulturfrågor beviljat 400,000 kronor till – hepp! – Lars Ramberg för att han ska kunna resa till utställningen i Venedig och representera Norge med sina tre utedass.

Norges nationalskald Petter Dass hade varit stolt.

1000 miljarder
Stat och kommuner i Norge får varje år in över 1000 miljarder kronor via skatter (80%), olja (10%) och räntor från kassakistan (10%). 1,000,000,000 kronor. Det blir 230,000 per norrman och år. Tänk vad man kan göra med så mycket pengar!

Det mesta av pengarna går såklart till att ta hand om sjuka och gamla, till skolor och utbildning, och till polis, försvar och brandkår. En hel del går till hjälp till fattiga i andra delar av världen. Och till norska bönder. Men det finns fortfarande pengar över. Och det finns ingen hejd på fantasin när det handlar om att använda andras pengar.

Gråt for meg Charlottenberg

Jag läste nyligen "Snø vil falle over snø som har falt". En trevlig liten bok av Kongsvinger-författaren Levi Henriksen.

Nu upptäcker jag att han finns på Forfatterbloggen. Bland annat med en utsökt exposé över hur det känns att besöka Charlottenberg - på den svenska sidan gränsen några mil från Kongsvinger. Charlottenberg, vars Systembolagsbutik länge var den som sålde mest i Sverige - men i första hand inte beroende på törstiga Charlottenbergare. Det vet vi ju alla, att i Charlottenberg dricks det bara köpesprit på julafton.

Hur som helst. Tillbaka till Henriksens utflykt till Charlottenberg: "Å besøke Charlottenberg 2007 gir meg en følelse av å være en Belgier på besøk i Belgisk Kongo."

Läs mer här.

Bland Stenmarksmössor och Mariusgensere

Just nu pågår alpina världsmästerskapen i Åre med framgångar både för Sverige och Norge. I Skandinavien har vi starka traditioner av vintersport, något som också har påverkat klädmodet.

När jag började första klass hösten 1980 var det Stenmarksmössa som gällde på skolgården. Stickade björnar eller ekorrar på en toppig luva. Ingemar Stenmark var hur stor som helst.

Jag minns fortfarande hur den stora svartvita TV-apparaten rituellt rullades in i klassrummet när det skulle bli dags för tävling. Som åttaåring var det en självklarhet att kunna rabbla namn som Bojan Krizaj, Marc Girardelli, Stig Strand och inte minst bröderna Phil och Steve Mahre. Men störst av alla var Ingemar. Och alla hade vi hans mössa. Min var grön med svarta ekorrar på.

I Norge var det Mariusgensern som regerade. Också den med koppling till det alpina.

Marius Eriksen var bara 17 år när han flydde från det av Tyskland ockuperade Norge 1940. Han tog sig via England till Little Norway i Kanada, där han utbildade sig till stridspilot. Efter ett par år i Kanada anslöt han till 332. Norwegian Squadron i England. Han flög räder över det ockuperade Frankrike och sköt ned tio tyska flygplan. 1943 blev han nedskjuten över Frankrike och tillbringade resten av kriget i tyskt fångläger.

Efter kriget återförenades Marius med sin bror Stein i Oslo. De hade båda vuxit upp i Holmenkollen utanför Oslo och skidåkning låg varmt om hjärtat.

1952, när Oslo stod som värd för vinter-OS, blev Stein Eriksen alpin guldmedaljör. Han var den förste olympiske guldmedaljör som inte kom från Alperna. Två år senare, vid skid-VM i Åre, var han tävlingarnas stora attraktion. Han var den alpina sportens första superstjärna, med tillhörande romansrykten i media och allt.

Marius var också han en skicklig alpinist, men valde i stället en karriär som skådespelare. Det var i filmen ”Troll i ord” från 1954, där Marius hade en av huvudrollerna som skidtränare, som Marius slog igenom. Marius berömmelse fick sig en rejäl skjuts av brodern Steins framgångar.

Idag är det inget ovanligt att kända profiler från idrott och film lanserar sina egna klädkollektioner. Men Marius Eriksen var helt klart tidigt ute.

Det var lilla Sandnes Uldvarefabrikk som kom på idén att använda Marius Eriksen som reklamplakat för sina ulltröjor. Alla ulltröjor som fanns med i filmen ”Troll i Ord” kom från deras produktion. Kanske Norges första förekomst av lyckad product placement?

Marius Eriksen kunde efter några års skådespelande dra sig tillbaka i sportbutiken som han övertagit från fadern med samma namn. Butikens storsäljare var givetvis Mariusgenseren (gensere = tröja).

Hänt i Norge: 1986

Trots hemskheter som Tjernobylkatastrofen och mordet på Olof Palme, så var 1986 året då Norge tittade fram under toppluvan och öppnade sig för omvärlden.

• Konsertscenen Rockefeller i Oslo slog upp portarna. Rockefeller och systerscenen John Dee, kom tillsammans med klubbar som Mono och Head On, att bidrag till en prestigelös och lättillgänglig musikscen i Oslo. Etablerade internationella artister som blandas med spännande up-and-coming norska. Trots detta beslutade den norska regeringen häromåret att Trondheim och grannkommunen Namsos är Norges "Rock City". Där finansierar nu staten uppbyggnaden av ett nationalt kulturcenter för rock. Trønderrock, med gamla farbröder som Åge Aleksandersen och DDE-Bjarne Brøndbo i spetsen, är förvisso ett begrepp i norskt musikliv. Men särskilt nydanande är den knappast, trønderrocken. Eller som Mariann Thomassen, sångerska i Surferosa uttryckte det: "Hvem gidder å dra til Rockemuseum i Trondheim for å se på brillene til Åge Aleksandersen?"
  
  
• Margret Thatcher kom på besök till Tromsø och Oslo, och möttes inte bara av sin kvinnliga kollega Gro Harlem Brundtland, men också av tusentals demonstranter som protesterade mot lite allt möjligt. Lady Thatcher tackade för mottagandet på sitt sedvanliga småtorra men spetsfundiga sätt: "...I thank you for your warm welcome and your generous hospitality. So at home have you made me feel that you have even got demonstrations outside. How very thoughtful of you. So it is just as if I am in any city, in my own town. Even some of the banners are the same. You know: troops out in Ireland, trade unions, and then, for a moment, with the jungle drums. I thought was I nearer the Equator than the Arctic Circle, and then someone suggested that it might be one or two differences between us on the ANC and sanctions on South Africa but thank you. You know, someone has to defend their right to demonstrate, and Norway and Britain have never been slow to do that."
  
  
• Men det som framför allt gjorde att Norge visade sig vara en del av omvärlden var att den norska affärsmannen Arne Næss Jr. gifte sig med discodivan Diana Ross. Kunde han så kunde alla norrmän. Och Næss Jr. hade haft en inte helt enkel uppväxt hos sin ensamstående mor som tidigt skiljde sig från Arnes pappa, som var tysk officer. Och allt i skuggan av sin kände namne och morbror, filosofen Arne Næss Sr. Men junior var framgångsrik i affärer, bland annat som huvudägare till Tandberg Data. Han var också känd som äventyrare, och det var som sådan han dog. I en fjällklättringsolycka 2004. Som han själv uttryckte det: "Hvis jeg ikke ville hatt risiko, hadde jeg heller spilt tennis eller golf".

(Bilden: Bröllopsfirande Diana Ross och Arne Næss Jr. Från Dagbladet.)

Se också: 1980, 1981, 1982, 1983, 1984, 1985

1000 miljarder: Breibånn til distrikta

Breibånn til distrikta – bredband till glesbygden – har länge varit en av symbolfrågorna för det norska Senterpartiet. Eftersom Senterpartiet ingår i den norska regeringen, så har regeringen lovat full bredbandstäckning innan utgången av 2007.

Faktum är att 95 procent av alla hushåll i Norge redan har möjlighet att ansluta sig till Internet via kabel-tv, ADSL eller trådlöst höghastighetsnät. Men enligt en rapport som presenterades av regeringen häromdagen, kommer 30,000 hushåll fortfarande stå utan möjlighet till bredband när 2007 blir 2008. Och har man lovat, så har man.

Så! Regeringen har tagit hjälp av externa konsulter för att räkna ut vad det skulle kosta att accelerera utbyggnaden, så att de sista 30,000 hushållen också ska få tillgång till snabba Internetförbindelser innan året är slut. 500 miljoner kronor kostar kalaset.

Peder Brekk från Senterpartiet är ordförande i Stortingets näringskommitté. Han har varit med och lovat full bredbandsutbyggnad, men ser inga bekymmer för prislappen:

- Breibandutbyggingen er ei svært viktig sak for oss. Ingen er tent med å halde noko tilbake. Dersom pengane ikkje strekkjer til er vi nøydde for å rette opp det snarast mogleg, säger Brekk till tidningen Nationen.

Men vänta nu?! 500 miljoner kronor är mycket pengar. Fördelat på 30,000 hushåll blir 17,000 kronor per hushåll. Betänk också att de 30,000 hushåll det handlar om i huvudsak håller till "Der ingen skulle tru at nokon kunde bu". De har ju knappt el och rinnande vatten! Det är alltså väldigt tveksamt om så många av de 30,000 hushållen känner ett skriande behov snabbt Internet. Just nu har de ju fullt upp med att smälta snö!

Men låt oss säga att en tredjedel av snösmältarna kommer att teckna Internet-abonnemang – då blir prislappen närmare 50,000 kronor per hushåll. I statligt stöd. Vad är det inte värt att hålla hela Norge levande?

(Bilden kommer från NRK:s programserie "Der ingen skulle tru at nokon kunne bu" och visar hemmet till ungkarlen Roar Moe. Han är den ende invånaren på Lille Færøy som ligger långt ute på den norska västkusten. Klart killen måste ha bredband! Kosta vad det kosta vill.)

1000 miljarder
Stat och kommuner i Norge får varje år in över 1000 miljarder kronor via skatter (80%), olja (10%) och räntor från kassakistan (10%). 1,000,000,000 kronor. Det blir 230,000 per norrman och år. Tänk vad man kan göra med så mycket pengar!

Det mesta av pengarna går såklart till att ta hand om sjuka och gamla, till skolor och utbildning, och till polis, försvar och brandkår. En hel del går till hjälp till fattiga i andra delar av världen. Och till norska bönder. Men det finns fortfarande pengar över. Och det finns ingen hejd på fantasin när det handlar om att använda andras pengar.

En Chateau Hasle til maten?

I Sverige förbereds nu försäljningen av statliga Vin & Sprit. Prislappen antas hamna någonstans runt svindlande 40 miljarder kronor. Det är Vin & Sprits guldjuvel – Absolut Vodka – med sitt marknadsvärde på över 30 miljarder kronor som drar upp priset.

Norska motsvarigheten Arcus har redan privatiserats. Men där blev försäljningspriset något mer modest. Detta trots att Arcus egna vodka Kalinka säljer mer än Absolut i Norge. Och trots att Arcus har produkten med ett av Norges starkaste varumärken; rödvinet Rødvin.

Det senare förtjänar faktiskt en liten utvikning, för historien bakom rödvinet Rødvin är intressant. Under den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget så togs det in stora mängder rödvin. De tyska officerarna lät nämligen inte nöja sig med norskt öl och brännvin. När tyskarna fick enkel hembiljett 1945 blev de tvungna att resa hem utan sin vinkällare, och kvar lämnades bland annat 400,000 liter utmärkt bordeauxvin av årgångarna 1934 och 1937.

De norska myndigheterna blev oroliga för att stora mängder alkoholhaltig dryck skulle komma den törstiga allmänheten till godo utan kontroll, så den tyska vinreserven togs till Vinmonopolets anläggning på Hasle i Oslo. Där hälldes tyska, italienska och franska flaskor hej vilt ner på stora fat. Blandningen tappades på flaskor och försågs helt enkelt med etiketten "Rødvin".

När de tyska reserverna hade tagit slut begav sig Vinmonopolet ut på inköpsresor i Europa, men fortfarande för att skeppa vinet till Hasle där vinerna blandades och hälldes på "Rødvin"-flaskor. I folkmun fick Rødvin snabbt namnet Chateau Hasle.

Vinet gick också länge under namnet "sekskroners". Från 1950 till 1968 var priset konstant: 4 kronor plus 50 procents tillägg i alkoholavgift, dvs sex kronor. Trots att priset sedermera höjdes var Rødvin Norges mest sålda rödvin fram tills det att billiga chilenska och italienska rödviner gjorde sitt intåg i slutet av 90-talet.

Frithjof Nicolaysen, kvalitetschef på Arcus, förklarar populariteten:

- Den blev folkevinen som i stor grad lærte folk å drikke vin fremfor sprit, og den har holdt seg bemerkelsesverdig godt i over femti år. ”Rødvin” symboliserer noe trygt og godt for mange.

Fortfarande 2006 fanns Rødvin med på topplistan över mest sålda rödviner på Vinmonopolet. Både på flaska och bag-in-box. Men försäljningen dalar, så passa på nu om du vill smaka ett stycke norsk historia. Men räkna med att det kostar mer än sex kronor.

(På bilden ser vi Arcus två storsäljare: rödvinet Rødvin och vodkan Kalinka.)

Varför bloggar inga norska politiker?

Aftenposten uppmärksammar idag, precis som jag gjorde för några veckor sedan, att Sveriges utrikesminister Carl Bildt har börjat blogga igen. Det som har hänt nu är att han har lämnat sin tidigare engelskpråkiga blog, till förmån för en blog på svenska; Alla dessa dagar. Med hela 30,000 besökare under den första veckan får nog Alla dessa dagar anses som den största politiska kommunikationskanalen i Sverige.

Bildt är i detta avseende ett föredöme. Genom att tidigt ta till sig direktkommunikation med allmänheten genom e-post, nyhetsbrev, web och blog har han kommit närmare väljare och journalister. I söndags – den 4:e februari – var det förresten 13 år sedan Carl Bildt som statsminister manifesterade sin närvaro på Internet genom att skicka ett e-mail till Bill Clinton.

I Sverige har också arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och integrationsminister Tobias Billström tidigare varit flitiga bloggare. Men inträdet i regeringskansliet verkar dessvärre ha medfört långvarig skrivtorka från dessa två.

I Norge är det inga politiker på toppnivå som delar med sig av sina synpunkter i bloggform. Finansminister Kristin Halvorsen gjorde ett försök häromåret, men det var alltför uppenbart att det var hennes partistrateger och inte hon själv som låg bakom initiativet som därmed stöp.

Faktum är att inga norska politiker från regering eller Storting delar med sig av sitt arbete via egen blog. Rätta mig gärna via en kommentar om jag har fel!

Update - norska bloggande politiker
Odd, Prinsesse Lea och Iversen gör mig uppmärksam på att det finns en (!) norsk stortingspolitiker med egen blog:

Heikki Holmås, stortingsrepresentant för Sosialistisk Venstreparti
Därutöver finns det flera bloggande politiska profiler, som SV:s viceordförande Audunn Lysbakken och Unge Høyre-ordföranden Torbjørn Røe Isaksen.

I dagens artikel i Aftenposten intervjuas Anne Lene Dale Sandsten, som är kommunikationschef för Norges utrikesminister Jonas Gahr Støhre. Hon är imponerad över att Carl Bildts öppenhet på bloggen. Men hon vill såklart inte ställa sin chef i dålig dager, så hon tillför: ”Men han [Gahr Støhre] sms-er med Bildt. Og så er han på e-post.”

Andra läsvärda bloggande svenska politiker:

Sofia Arkelsten, riksdagsledamot för moderaterna

Fredrik Federley, riksdagsledamot för centerpartiet

Christofer Fjellner, Europaparlamentariker för moderaterna

Gunnar Hökmark, Europaparlamentariker för moderaterna

Annie Johansson, riksdagsledamot för centerpartiet

Anna König Jerlmyr, riksdagsledamot för moderaterna

Fredrik Malm, riksdagsledamot för folkpartiet

Tomas Tobé, riksdagsledamot för moderaterna

Fler länkar och bra bevakning av den svenska politiska bloggvärlden finns hos hos alltid läsvärda Gudmundson.

Lika som bär?

Norges miljöminister Helen Bjørnøy har som de flesta miljöpolitiker gett sig in i tävlingen om vem som är mest emot växthuseffekten. Men hon ger sig in i det här racet i ett land som lever på olja och gas.

Häromveckan uttalade Bjørnøy att Norge ska minska utsläppen av klimagasser minst lika mycket som EU under de kommande åren. Både statsminister Jens Stoltenberg och Slitherin-chefen, förlåt Bjørnøys partiledare och finansminister Kristin Halvorsen, satte dumstrut på Bjørnøy och ställde henne i hörnet.

I helgen hade Bjørnøys parti, Sosialistisk Venstreparti, landsmöte och gav Bjørnøy sitt fulla stöd. Bjørnøy är världens bästa miljöminister, menar SV inte helt otippat om sin partikamrat.

Nåväl, låt oss först se om orden också följs av handling eller stannar vid verkningslösa slag med trollstaven. För visst finns det likheter med Draco Malfoy?

Dagens köptips: Moppetøfler

Fredag eftermiddag och på helgprogrammet står städning hemma. Hmmm... Kanske dags att slå till på ett par nya tofflor?

Hugade spekulanter kan klicka här.

(Tipstack: Naranya)