Men Cuba Libren var god...

Tre svenskor, aktiva i Liberala Ungdomsförbundet, har försatts i husarrest på Kuba. Idag meddelas att de utvisas och är på väg hem till Sverige. Orsaken? De deltog vid den demonstration som kvinnorörelsen Damas de Blanco (Vita Damerna) genomför varje vecka i Havanna. De protesterar mot att deras män och söner är politiska fångar, inlåsta för sina åsikter av diktaturen på Kuba.

Samtidigt: Norges kulturminister Trond Giske är den första norska regeringsrepresentanten som besöker Kuba på tio år. Han är där för att mingla med Kubas kulturminister och för att marknadsföra norsk film. Så han hinner inte träffa några oppositionella.

-Målet for denne turen er i første rekke å promotere norsk film og kultur på Cuba. Giske har et omfattende program, säger statssekretreraren i kulturdepartementet Wegard Harsvik till VG.

Sedan Fidel Castro tog makten på Kuba har över en miljon kubaner flytt landet, huvudsakligen till Mexico och USA. Tiotusentals har dött under flyktförsöken.

(På bilden: Trond Giske fick ingen kindpuss av statsminister Jens Stoltenberg på sin 40-årsdag. Den kubanske kollegan Abel Prieto är säkert mer generös.)

Norska LO: Det är vi som styr

2005 var det val i Norge. Samma år gav norska LO 8,2 miljoner kronor i bidrag till Arbeiderpartiets valrörelse. De gav också stora bidrag till Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet.

Det visade sig vara en god investering, eftersom de tre partierna bildade regering efter valet. På grund av inflytandet över regeringen blev dåvarande LO-ordföranden Gerd-Liv Valla utnämnd till Norges mäktigaste person.

Men hemma i Norge försöker LO och Arbeiderpartiet – så gott det nu går – att vara lite diskreta med sin nära relation. Väl på bortaplan – i det här fallet i en intervju med den svenska tidskriften Kommunalarbetaren – vågar de bre ut orden lite mer:

- Det är vi som styr i Gjøvik. Vi har en otrolig makt och ska inte vara rädda för att utnyttja den, säger Størk Hansen, ordförande för LO i norska inlandskommunen Gjøvik.

Jag som trodde att de kommunala besluten fattades av representanter utsedda i allmänna val. Inte på LO-föreningens årsmöte.

//PS. Idag har det varit trafikkaos i Oslo. Under två timmar stod nästan all kollektivtrafik still eftersom flera LO-förbund hade tagit ut sina medlemmar i politisk strejk. Vad de protesterade mot? Jo, att den av medborgarna valda majoriteten i Oslo kommun funderar på att sälja kommunens aktier i det företag som äger Oslo Sporveiers bussar.//

(På bilden - en faksimil från magasinett.org som ges ut av norska Fellesforbundet - ser vi Han Som Bestämmer i Gjøvik. Alltså Størk Hansen i den lokala LO-ledningen. Coolt namn förresten. Foto: Håvard Sæbø.)

Dravle, feittrøre og dengde poteter

Jag gör verkligen vad jag kan för att bli integrerad i Norge. Exempelvis genom att ta till mig norska mattraditioner. Jag är en hejare på att laga Får-i-kål, till helgen blir det Pinnekjøtt och bland de personliga favoriterna finns Rømmegrøt med spekemat. Nu vill jag gärna ta nästa steg i integreringen.

I Bygdebok for Tresfjord från 1959 har husmor Johanna Skeidsvoll en fantastisk beskrivning om bygdens traditionsmat. Tror jag. För det är inte mycket jag förstår. Och ärligt talat - dravle, feittrøre och dengde poteter låter måhända traditionsrikt men inte helt delikat.

Sulgraut var ihopkoka potet og nepe med ein grand sundkarva kjøt og neikje og so utpårørt mjøl. Feittrøre var dengd potet med litt mjølk og noko kjøtfeitt eller fleskefeitt nedi. Sulgraut og feittrøre var bruka til sul på brødet. Brødbetann stakk dei nedi mjølk eller supe som var framsett i fat. Dei etla jamnleg sulet på leivane åt kvar.

Rennmjølk (slikt som var oppslegi i ringjor og trøg og sidan fløytt) var nytta til mjølkesupe og dravle. Resten av mjølki gjekk i skjørstampen. Ein vanleg mjølkemat var dravle. Det skifte med kjes-dravle og raud-dravle.

Kanske någon kan hjälpa mig att förstå? Och vill jag egentligen smaka på dravle, feittrøre og dengde poteter?

(På bilden, som kommer från slappa.no, ser vi hur Inga Målfridsdotter, 98 år, köper en hink med dravle. Men jag vet fortfarande inte vad det är för något.)

Tallefjanten satt i granen

Damon Rasti, som ligger bakom den populära svenska webbsidan Tjuvlyssnat.se, bjuder på en självupplevd svensk-norsk tjuvlyssning på sin blogg:

Jag var på hemmafest med en kompis från Norge som har pakistankt ursprung för ett tag sen.

Vi var ett par stycken som pratade lite om skillnader i språk och kultur, och han berättade om att många svenskar skojade om norskan, som att t.ex. banan heter guleböj, eller att toalett heter brusefåtölj, vilket vi skrattade åt.

-Men ett riktigt norskt ord som är roligt är ju tallefjant, konstaterade jag ganska självsäkert.

Folk log mot mig som man ler mot någon som försöker ta ett skämt för långt.

-Ja, alltså ekorre heter ju det på norska, fick jag fram med en högst osäker ton.

Snart insåg de att jag var allvarlig och det blev lite tyst i rummet. Min kompis suckade uppgivet:

-Men det är ju också ett påhittat ord!

Chocken har inte lagt sig än. Här har jag gått i snart 20 år och verkligen trott att ekorre heter tallefjant på norska.

Misströsta inte, Damon. Du är garanterat inte den första som gått på den niten.

Själv tog det mig en stund innan jag listade ut vad storf är för märkligt norskt djur. Kjøtt fra storfe finns i nästan alla norska påläggskorvar.

Orden nedanför är garanterat norska och helt äkta. Men de låter rätt skoj på svenska:

Rusbrus (Alkoläsk)
Kinnskjegg (Polisonger)
Det Norske Samlaget (Ett nynorskt bokförlag)
Rumpetroll (Grodyngel)
Breiflabb (Marulk)
Ropert (Megafon)
Vorspiel (Förfest – inte att förväxla med forspill)
Piggdekk (Dubbdäck)

Tips på fler skojiga norska ord och uttryck tas tacksamt emot!

Norska mysterier

Jag har tidigare ställt en del frågor om konstiga saker i det märkliga land som jag bor i. Och jag har fått en hel del bra svar. Här lite annat som jag funderar på:

• Norge anser sig vara en ostproducerande nation av rang. Varför då? Det finns ju bara tre sorter – gulost (smaklös knappt lagrad ost av schweizertyp), brunost (söt och brun mesost) och hvitost (krämigare ost, ofta av get eller fårmjölk). That’s it - med några få och små variationer inom respektive huvudtyp.
  
  
• Hur kommer det sig att så många norrmän har dubbla förnamn? Ofta helt orimliga kombinationer. Några bra exempel finns bland dem som har försökt att vinna årets Idol-tävling på TV2. Eller vad sägs om idolnamn som Chris-Gøran, Glenn-Roger, Rut-Helen, Bent-Andreas eller Kim-Rune? Det saknas bara en Kjell-Elvis.
  
  
• Varför kör norska bilister nästan jämt i körfältet närmast mitträcket på motorvägar? Omkörning blir till slut bara möjlig på fel sida, något som är helt otänkbart för en svensk som slaviskt följer alla trafikregler. Å andra sidan finns det ju knappt några motorvägar, så jag kanske inte ska klaga.

Vill inte, vågar inte, vet inte

Häromdagen presenterades en opinionsmätning om norrmännens inställning till ett norskt EU-medlemskap. NEI-siden är klart större än JA-siden.

Det må nu vara hänt, men det märkliga är att det är få, om ens någon, som på allvar bildar opinion för att Norge ska ansöka om EU-medlemskap på nytt. Norges förhållande till EU är – hur man än vrider och vänder på det – en av de viktigaste politiska frågorna för Norge. Ska Norge ha påverkansmöjlighet på alla de beslut som till mycket stor del också påverkar Norge?

Norge får inte vara med vid beslutsbordet, men är bundet till alla EU-direktiv enligt EES-avtalet. En kuriositet är att Norge faktiskt tillhör de länder som bäst och snabbast implementerar nya EU-direktiv i nationell lagstiftning. Det borde vara en situation som upprör norska politiker. Men, nej.

Om du frågar ledamöterna i det norska Stortinget vad de tycker om Norges förhållande till EU, kommer du att få ett "Vet ikke" som svar från de flesta. 64% av ledamöterna representerar nämligen partier som varken är för eller emot ett framtida norskt EU-medlemskap.

Här några ställningstaganden saxade från programmen som partierna gick till val på vid det senaste valet till Stortinget:

• Fremskrittspartiet (som har 22,5% av platserna på Stortinget) önskar helt enkelt inte ta ställning: "Fremskrittspartiet vil ikke ta standpunkt i forhold til medlemskap i EU, men følge lojalt opp resultatet av en folkeavstemning."
  
  
• Arbeiderpartiet (som har 36% av platserna på Stortinget) har ett NEJ-beslut från en tidigare kongress, men mötte 2005 väljarna med att: "En eventuell søknad om medlemskap vil være gjenstand for ny landsmøtebehandling i Arbeiderpartiet."
  
  
• Lilla socialliberala Venstre (med 6% av Stortingets representanter) gör det enkelt för sig och säger att de står på folkets sida. "Venstres stortingsrepresentanter vil følge folkets råd under stortingsbehandlingen."

Men är det inte så att vi har politiker och politiska partier för att de ska driva politiska frågor? När "Vet ikke" samlar en majoritet av Stortingets representanter i en för Norge avgörande politisk fråga, då kan vi på allvar fråga oss om värdet av politiska partier.

Mer om norska politikers "Vill inte, vågar inte, vet inte"-inställning till EU:
- Europabevegelsen, vennligst vent...
- Att leva i sin egen värld

(Høyre är för övrigt det enda partiet på Stortinget som är för ett norskt EU-medlemskap. Småpartierna Kristelig Folkeparti, Senterpartiet och Sosialistisk Venstreparti är NEJ-partier. Senterpartiet vill dessutom fullständigt såga av Norge från resten av Europa genom att säga upp EES-avtalet. Men det är ju i alla fall en klar och tydlig ståndpunkt.)

Världens rikaste land

Jag uppmärksammade en liten notis i gårdagens Aftenposten. Den norska staten får 16 miljarder extra i intäkter till jul. Det beror på att den norska oljeutvinningen beskattas, och när oljepriset är högt så får staten högre intäkter. I år har oljepriset varit högre än förväntat.

16 miljarder kronor. Det är mer än vad den svenska staten lägger på polisväsendet under ett år. Och mer än vad den svenska staten årligen ger till Vägverket för underhåll och nybyggnation av vägar. Och det är alltså samma belopp som den norska staten nu får som en oväntad julklapp.

Men nyheten förtjänade inte mer än en liten notis längst ned på sidan i Aftenpostens ekonomibilaga och den finns inte på nätet.

Men det är klart, vad är 16 miljarder hit eller dit?

Totalt sett får den norska staten i år in 210 miljarder kronor via skatter och avgifter för oljeproduktion. Om vi räknar om det till svenska kronor och dubblar beloppet (eftersom Sverige är dubbelt så stort som Norge), får vi 470 miljarder kronor. Det är exakt lika mycket som betalas in i kommunal inkomstskatt i Sverige.

Men det här var bara de direkta skatterna på oljeutvinningen. Som ägare till företag som StatoilHydro, är den norska staten den som får huvuddelen av vinsten från oljan. Vinsten läggs i fonder som förvaltas av den norska riksbanken. Värdet av dessa fonder uppgår nu till över 2000 miljarder kronor. 2000 miljarder kronor. Det är mer än de samlade svenska skatteintäkterna under ett helt år.

Bara för att sätta saker och ting i perspektiv.

Gledens ambassadør med stål i sinne

Norge klarade aldrig kvalet till EM i fotboll. Grekland och Turiket blev för svåra motståndare. Nu vänds hoppet i stället till kvalet till världsmästerskapen i Sydafrika 2010.

Men är det inte dags för en grundlig utvärdering av insatsen i EM-kvalet? Och då är inget för litet för att glömmas bort. Exempelvis den fantastiska humor som den officiella EM-kvalsången bjöd på!

"Ibsen, Nansen Grieg. Konge og Fedreland." Det är ju så man kiknar... Nu väntar vi - "hele Norge samlet" - på den officiella VM-kvalsången!

Här bjuder jag på hela texten till den officiella EM-kvalsången från 2006. Låten, framförd av Chistian Ingebrigtsen, kan du höra här.

Vi skal vinne!
Tekst og musikk: Kjell Petter Askersrud og Jarl Aanestad

Hele Norge samlet;
Ibsen, Nansen, Grieg.
Vi vil gjøre dere stolte,
Konge og Fedreland.

Norge taper aldri!
Med glød vi stormer frem.
Her kommer vi i rødt og hvitt og blått!

Laget i vårt hjerte,
Mot seier synger vi dere frem!

For – vi skal vinne!
Norske mann og kvinne!
Fra nord og sør, fra øst og vest,
Vi skal lage fotballfest!

For - vi skal vinne!
Med stål i sinne, når vi vårt mål.

Norges aller beste,
Sammen går vi frem.
Vikingen fra Nord,
sender all motstand hjem!

Vi skal vinne kampen,
Være gledens ambassadør.
Vi skal underholde, og ha godt humør!

Refr.

Motstanden er hvite i tryne,
De har blitt banket rød og blå.
Ett lite spark på ballen,
Kan velte en stor nasjon.
Vi skal vinne nå!

Refr.

Gauche Caviar

Inom kort blir vi fler svenskar i Oslo! Tidigare ordföranden för Ung Vänster Ali Esbati flyttar till Oslo för att bli debattredaktör för vänstertidningen Klassekampen. (Tidningen fanns förresten med bland stöttespelarna till helgens Afghanistan-demonstration, som jag skrev om igår.)

Men det är inte alltid enkelt att vara arg vänsterradikal i dyra Norge.

Om du inte redan har löneförhandlat, Ali, så bör du läsa det här:

Till sin hjälp fick Klassekampen förra året höjt presstöd till 16,2 miljoner kronor. Om vi tänker oss att det beloppet ska täcka lönekostnaden för de 27 redaktionsmedlemmarna, blir det en genomsnittlig årslön på en dryg halvmiljon norska kronor per redaktionsmedlem. Och jag som trodde att lönenivån på tidningsredaktioner var jämförelsevis låg. (Jag räknar inte in annonssäljarna i redaktionen – jo de har sådana – för de borde ju rimligtvis täcka sina egna kostnader. Och prenumerationsavgifterna borde ju åtminstone täcka produktionskostnaden, eller?).

Bland Klassekampens övriga krönikörer finns sedan tidigare den svenske vänsterpartisten Jonas Sjöstedt, som efter en tid vid EU-parlamentet i Bryssel flyttat till New York. Adressen är närmare bestämt exklusiva Park Avenue på Upper East Side, varifrån han eldar på den norska vänstern med sina krönikor i tidningen som är Ali Esbatis nya arbetsgivare.

Tipstack: Per Gudmundson på Svenska Dagbladets ledarblogg.

PS1// Uttrycket Gauche Caviar kommer från franskan och betyder Kaviarvänster. Alltså personer som hävdar att de är socialister utan att själva behöva göra avkall på livets goda.

PS2// Illustrationen visar en oljemålning av Berit Overgaard.

Att blunda för historien

Titta på den här bilden en stund. Den togs framför Stortinget i Oslo igår.

Sedan läser du:

Över en miljon afghaner har dödats. En tredjedel av den afghanska befolkningen har flytt till Pakistan och Iran, medan två miljoner är på flykt inom landet. Över hälften av landets bönder har fått sina odlingar förstörda av bombningar. 15 miljoner landminor har spritts över landet.

Men detta är ingen beskrivning av vad som har hänt under NATO:s närvaro i Afghanistan. Det handlar om vad som skedde under Sovjets ockupation av Afghanistan 1979-1988.

Titta på bilden en stund till.

Sedan läser du:

Under två dagar kördes jeepar upp och ned för gatorna i Mazar-i-Sharif och sköt på allt som rörde sig – butiksägare, vagndragare, kvinnor, barn, getter och åsnor. Över 8000 civila dödades i Mazar-i-Sharif. Därefter följde våldtäkter och andra övergrepp.*

Men detta hände inte under NATO:s närvaro i Afghanistan. Det hände i augusti 1998 när Taliban massakrerade civila i norra delen av landet.

Sedan tittar du på bilden igen.

Fundera på hur någon kan kritisera dem som riskerar livet för att göra Afghanistan till ett tryggare land. Fundera på hur någon kan göra detta framför symbolen för den ideologi som mördade över en miljon afghaner under 80-talet. Och fundera på hur det kommer sig att representanter för norska regeringspartier finns med på demonstrationen och stämmer in i budskapet.

* Fritt översatt från Taliban av Ahmed Rashid.

Foto: Ivan Tostrup / Dagsavisen

Rart så in i Norden: Nynorsk

I måndags var det folkomröstning i den lilla kommunen Kvinesdal på den norska sydkusten. Kommunala folkomröstningar brukar normalt handla om planfrågor, men inte i Kvinesdal.

I fokus för folkomröstningen stod Kvinlog skole. -Aha, tänker då de flesta. Det har rests krav på folkomröstning för att rädda en nedläggningshotad skola?

Nej, inte i Kvinesdal. Här handlade frågan om vilken målform som ska användas på den lilla skolan med 94 elever i tio årskurser (bara det – i genomsnitt 9 elever i varje årskurs…).

Norge har nämligen två officiella skriftspråk, eller målformer; bokmål och nynorsk. Det är bara knappa tio procent av befolkningen som i huvudsak använder nynorsk, men ändå ska undervisas i bägge målformerna i norska skolor. Och statstelevisionen NRK ska ha minst 25% av sina sändningar på nynorsk. Det har regeringen bestämt.

Kvinlog skole är den enda skolan i Kvinesdal kommune som har nynorsk som huvudmål – dvs. att undervisningen i alla ämnen sker på nynorsk. Frågan var om om nynorsken skulle få ge vika till förmån för bokmålet.

Här är den naturliga tanken att låta eleverna välja själva. Med fritt skolval försvinner ju behovet för politiska beslut om vilken språkvariant som ska användas på en viss skola. Men inte i Kvinesdal – här får eleverna som bor i närheten av Kvinlog skole tilldelad plats i den lokala skolan. Även de som helst använder bokmål. Och nynorskpraktiserande elever i andra delar av kommunen ska gå i sina näraliggande bokmålsskolor.

Men det är klart, om eleverna får välja själva finns ju risken att de väljer den inriktning som de har mest nytta av. Och då blir det inte många som väljer nynorsk, kan jag tänka.

Resultatet i folkomröstningen? Jo, de 94 eleverna på Kvinlog skole får också i fortsättningen all undervisning på nynorsk. Vare sig de vill eller inte, för så har majoriteten bestående av vuxna väljare bestämt.

Det är rart det.

(Läs också Strangers betraktelse över hur rart svenska Systembolaget kan te sig för en norska.)

Rart så in i Norden

rar (no) = egendomlig (sv)
rar (se) = søt, hyggelig (no)

Jag och Stranger (som är norska och bor i Sverige) ska försöka komma fram till vilket land som är mest rart. Sverige eller Norge? Uppgiften kompliceras något av att ordet rar betyder helt olika på svenska och norska, men det är också lite av själva poängen.

Vi tänkte ta oss an uppgiften genom att komma med olika påståenden som visar hur rart landet vi bor i är. Det här är reglerna:

Låt oss kalla det Nordens rareste/raraste land. Dvs ett påstående får två poäng från två olika 1-5-skalor. En norsk för hur norskt rart påståendet är och en för hur svenskt rart påståendet är.

Exempel: Du påstår att i Norge tar det högst en timme att flytta pengar mellan konton i olika banker. I Sverige upp till tre dagar. Flyttar de pengarna med häst och vagn, eller?

Jag ger påståendet 3 på den norska rar-skalan. Upp till tre dagar är snabbt i en internationell jämförelse. Samtidigt är det obegripligt att detta accepteras av svenska bankkunder. Men påståendet får 4 på den svenska rar-skalan. Det är lite charmigt att se framför sig de gamla kamrererna med skärmmössa och sån där taggig gummitopp på fingret. Hur de omsorgsullt räknar ihop pengarna och lägger dem i kuvert För så måste det rimligen fortfarande vara på svenska banker.

Let the battle commence!

När staten talar Guds ord, eller tvärtom

"Kongens Person er hellig; han kan ikke lastes eller anklages."
§5, Norges Grunnlov

Visste du att Kong Harald är överhuvud för den norska statskyrkan? Visste du att den norska grundlagen kräver att minst hälften av den norska regeringen är medlemmar av statskyrkan?

Det pågår förvisso en diskussion om att skilja den norska kyrkan från staten, men det ansvariga statsrådet, spel- och lotteriminister Trond Giske, gör sitt bästa för att hålla sig borta från tydliga ståndpunkter. Han driver i stället ett förslag som är en intetsägande kompromiss – nämligen att den Norska Kyrkan inte ska omnämnas som statskyrka i grundlagen. Statens relation till kyrkan ska i stället regleras genom en ny Kyrkolag. Business as usual.

Hur som helst. Den intressanta frågan med en statskyrka är om det är staten som talar Guds ord, eller om det är Gud som talar statens ord?

Låt oss ta ett exempel från det pågående norska Kyrkomötet.

Under rubriken "Økonomisk globalisering som utfordring til kirkene" önskar Norska Kyrkan ta ställning i globaliseringsfrågan. I beslutsmaterialet till Kyrkomötet finner vi bland annat följande skrivningar.

Vi må få "slutt på alle betingelser om økonomisk liberalisering og privatisering". Detta med hänsyn till "fattige lands rett til bruk av høyere tollsatser". Det hela avslutas med att "Den norske kirke bør bygge allianser med sosiale bevegelser og fagforeninger globalt og nasjonalt som arbeider for et rettferdig handels- og finanssystem."

Texten skulle kunna vara direkt kopierad från Sosialistisk Venstrepartis program.

Det hela påminner om när kyrkoherden i en av norska kyrkans församligar i Oslo ville kollektivansluta hela sin församling till globaliseringsmotsåndarna Attac (någon som ännu kommer ihåg dem, förresten?).

Det blev ingen kollektivanslutning den gången, men väl en tio meter hög banderoll på Paulus kirke på Grünerløkka med texten "En annen verden er mulig – Attac". Den hängdes upp "som en påmminning til alle oss som halser forbi, der vi stadig treder i nyliberalismens mølle", som en av representanterna för den lokala Attacföreningen uttryckte det.

Så frågan är:

När kyrkan ställer sig bakom slagord till oss som "treder i nyliberalismens mølle". Vem är det som talar? Kyrkan, Gud eller staten?

(Are Slettan skriver mer om Kyrkomötets synpunkter om globalisering. På bilden ser vi Paulus Kirke i centrala Oslo, nu ren från politiska banderoller.)

Frågorna som aldrig tar slut

Det är många som har försökt med att förklara mina tidigare norska mysterier. Utan att helt lyckas. Men fortsätt! Här kommer ytterligare några märkligheter:

• Varför är det bara personer som inte vet var en frisör är för något som får vara programledare för lördagsunderhållningen på NRK?
  
  
• Varför ska det alltid drickas konjakk på norska nachspiel? Konjak till kaffet efter maten – fine. Men på fastande mage efter ett knippe öl?
  
  
• Och förresten, varför heter det nachspiel (efterfest) och vorspiel (förfest)? Kom festandet till Norge först 1940?

(På bilden ser vi de oklippta riddarna av norsk lördagsunderhållning på NRK: Tore "På sporet" Strømøy och Dan Børge Akerø.)

Norge på verdenstoppen... eller botten?

World Trade Organization, WTO, försöker få till en friare handel i världen. Exempelvis genom att få rika länder att öppna upp sina marknader för produkter från utvecklingsländer. Alternativet hade varit att stänga fattiga länder ute från tillväxt.

Men det finns länder som kämpar emot. Inte helt oväntat finns Norge med på WTO:s topp 10-lista över de länder som har högst importtullar på jordbruksprodukter, dvs mat. Placeringen är en inte helt hedrande femteplats. Inte heller sällskapet är särskilt hedrande.

Listan nedanför visar de länder i världen med högst importtullar (genomsnittlig tull i procent av varans inköpsvärde) på jordbruksprodukter.

 1. Leshoto, 200%
 2. Bangladesh, 188.5%
 3. Nigeria, 150%
 4. Zimbabwe, 139.6%
 5. Norge, 137.6%
 6. Zambia, 123.3%
 7. Malawi, 121,3%
 8. .Tanzania, 120%
 9. Mauritius, 119.6%
 10. Tunisien, 116.3%

Ska jag importera jordbruksprodukter värda 100 kronor till Norge, måste jag alltså betala mer än varans värde när jag för dem över gränsen. På vissa produkter, exempelvis gott biffkött från Brasilien, kan importtullen gå upp till bisarra 500%.

Och så klagar vi på att det är så dyrt med mat i Norge... Toll er tull, som vi säger.

(Via Vox Populi)

Norska ord som inte finns på svenska: Kommunevalg

I september var det Kommunevalg i Norge. Norge har, till skillnad mot Sverige, valt att skilja på Stortingsval och lokalval. I år var det alltså val till kommuner och landsting (fylkeskommuner), och om två år är det val till Stortinget.

Kommunevalget är en ganska sömnig tillställning. Även om valet ska handla om lokala frågor, är det i huvudsak de nationella partiledarna som syns i media. De lokala frågorna får sällan plats i mediabruset.

Men det finns också en annan väsentlig orsak till varför Kommunevalget är så sömnigt. Det är nämligen politikerna på Stortinget, och inte de i kommuner och fylkesting, som bestämmer de lokala skattenivåerna. Stortinget har bestämt att alla norrmän med beskattningsbar inkomst ska betala minst 28 % i skatt. Oavsett kommun. Av skatteintäkterna går nästan hälften till staten, lika mycket till kommunerna och en liten del till fylkeskommunerna.

Det betyder att kommun- och fylkestingspolitiker blir minst sagt bakbundna. De är inte ansvariga för finansieringen av den politik de önskar att driva. Det blir helt enkelt märkligt när lokala politiker utlovar nya dyra offentliga satsningar, när det är staten som står för hela finansieringen.

Lokalvalen tenderar därför att reduceras till en fråga om vilka politiker som är bäst att ratta de kommunala systemen.

Detta är en stor skillnad mot i Sverige, där förvisso också kommunalvalen riskerar att hamna i skuggan av riksdagsvalet som inträffar samtidigt.

Men nu börjar förändringarna av det svenska valet för ett år sedan visa sig i skattemässiga konsekvenser. Till 2008 är det över 50 svenska kommuner som planerar att sänka skatten. Över 3,3 miljoner svenskar, eller närmare 40 % av befolkningen, bor i kommuner och landsting som sänker skatten.

Sådana konsekvenser kan tyvärr ett norskt Kommunevalg aldrig få.

Mysteriet Norge

Eg tenke på mysteriet deg, som Bjørn Eidsvåg och Lisa Nilsson sjunger i den vackra svorska duetten med samma namn. Men mysteriet i det här fallet är alltså Norge.

• Varför är norska pizzor alltid två centimeter tjocka? Och hur kommer det sig att de serveras med ketchup som tillbehör?
  
  
• Varför finns det nästan dubbelt så många kommuner i Norge (431) jämfört med i Sverige (290)? Norge har ju bara hälften så många invånare.
  
  
• Varför används det svenska ordet höjdare oftare av norrmän än av svenskar?

Hur gick det här till?

Med knappt en vecka kvar till det norska kommunvalet börjar det bli dags att bestämma sig. Men ärligt talat vet jag inte om NRK:s "Test deg selv og finn partiet" var helt överbevisande. "Gratulerer - du er 86% lik Senterparti-velgere".

Nej till EU och avskaffat EES-avtal? Bibehållna höga importtullar på livsmedelsprodukter från andra länder? Terje Riis-Johansen? Ingen valfrihet i skolan? Bevarad statskyrka?

Skulle inte tro det.

NRK hittar hem

Jag vet inte hur det kommer att tolkas, men norska statstelevisionen NRK ska hyra in sig i Arbeiderpartiets – dvs. nuvarande regeringspartiets – lokaler. Flera dagliga nyhetsprogram ska direktsändas från Youngstorget, som är Oslos motsvarighet till Norra Bantorget. Med röda fanor på flaggstängerna och allt.

- Hensikten med flyttingen er å komme mer ut blant folk, säger NRK:s Wilhelm Haagensli till tidningen Journalisten.

Men kanske det finns naturliga orsaker bakom flytten. Exempelvis kan det ju vara så att chefen för NRK:s underhållningsavdelning, Charlo Halvorsen, vill ha en arbetsplats närmare sin fru Kristin (som är finansminister och partiledare för Sosialistisk Venstreparti)?

Karlsson och Stomperud

Den svenske överbefälhavaren Håkan Syrén och hans norske kollega, försvarschef Sverre Diesen, presenterade häromdagen sin vision om ett närmare norsk-svenskt försvarssamarbete på DN Debatt. Det finns säkert goda grunder till deras resonemang – Sverige och Norge har idag liknande försvars- och säkerhetspolitiska uppgifter.

Men redan 1937 inleddes samarbetet genom att Norsk Ukeblad importerade seriefiguren 91:an Karlsson och gav honom namnet Nr. 91 Stomperud. Den norska varianten är för övrigt den äldsta norska serie som fortfarande tecknas.

Persongallerierna runt Stomperud och Karlsson är i stort sett identiska – den inte helt begåvade kamraten 87:an finns i båda, liksom den tjocke majoren, den uppfinningsrike översten samt flickvännen Elvira (Stomperuds flickvän heter förvisso Petra).

Båda serierna andas en speciell atmosfär – blandningen mellan gammalt och nytt. Miljön är kvar i 30-talets beredskapstid, med barska officerare och gamla vadmalsuniformer. Men omvärldens utveckling har inte passerat obemärkt förbi – nu blandas moderna bilar och tv-apparater in i handlingen.

Precis som i verklighetens försvar. Gammalmodig utrustning och traditionella riter blandas med toppmodern teknik i internationella uppdrag.

Så, herrar generaler Syrén och Disen. Passa samtidigt på att göra läsningen av 91:an Karlsson och Nr. 91 Stomperud till obligatorisk i den militära grundutbildningen. Så får respektive lands militära personal också en gemensam kulturell grund att stå på.

La Cosa Nostra

På bokhandeln ARK på flygplatsen i Stavanger upptäckte jag att den nuvarande ettan på fösäljningstoppen - Ligge i grønne enger av Anne B Ragde – var märkt med dekalen "Maks Rabatt".

Så fint. Bokhandeln ger oss läsare största möjliga rabatt. Men låt dig inte luras. Det är riktiga maffiafasoner som ligger bakom.

Norge har tre stora bokförlag – Aschehoug, Gyldendal och Cappelen Damm. Dessa förlag äger samtidigt tre av Norges största bokhandlarkedjor – Norli (Aschehoug), ARK (Gyldendal) och Tanum (Cappelen Damm).

Under namnet Bokavtalen har förlagsbranschen (alltså Aschehoug, Gyldendal och Cappelen Damm) kommit överens med bokhandlarbranchen (återigen Aschehoug, Gyldendal och Damm Cappelen) om vilka villkor som ska gälla. Bland annat om detta med rabatter.

Bokhandlerforeningen skriver att "Det viktigste virkemiddelet i bokavtalen er fast pris på nye bøker og at ingen har lov til å selge nye bøker med mer enn 12,5% rabatt (i utgivelsåret og fram til 1. mai året etter)".

För Ligge i grønne enger betyder det att det lägsta möjliga försäljningspriset är det nätta beloppet 323 norska kronor.

Inom alla andra branscher skulle detta karaktäriseras som kartellbildning och konkurrensbegränsning. I Norge anses det som god kulturpolitik.

Mafiosos i lusekofte. Det är vad det handlar om.

Norge - ett land fyllt av mysterier

Fler mysterier finns här och här. Svar efterlyses!

• Varför går det inte att använda utländska VISA-kort som betalning i norska mataffärer? VISA är antagligen världens vanligaste betalningsmedel.
  
  
• I Norge betalar vi extra hög skatt under årets elva första månader för att få halv skatt i december. Är inte det sällsynt dålig cash management (förutom för staten, då)?
  
  
• Varför köper norrmän med sig Daim, när de vill ta med sig något norskt till utlandet? Daim är ju svenskt.

Politiker som inte tänder på män i uniform

Høyrepolitikern Erling Lae är byrådsleder – chefskommunalråd – i Oslo. Han är också öppet homosexuell.

På Oslo Høyres valaffischer blir han buren av två stabbiga polismän. "Tenner ikke på menn i uniform, men vil ha mer synlig politi i gatene..."

Och reaktionerna går mest ut på att "så trevligt att Lae kan skämta om sin sexuella läggning..."

Men om Oslo Høyres toppkandidat hade varit en ung kvinnlig heterosexuell blondin – vad hade då reaktionerna blivit om hon framträtt på samma sätt som Lae? Knappast "så trevligt..."

(Foto: OE Johnsen)

Politiker som lovar lite för mycket

Politiker lovar gärna lite för mycket. Men frågan är om inte rekordet tas av norska Sosialistisk Venstreparti, som inför kommunvalet i september lovar bättre väder. Så länge vi röstar på SV, det vill säga.

(Via Vampus)

Det åttonde underverket

Nyligen utsågs världens sju nya underverk. På tiden eftersom bara ett av de tidigare sju finns kvar – pyramiden i Giza. Babylons hängande trädgårdar, kolossen på Rhodos och Zeus-statyn på Olympens topp är alla borta sedan länge.

Under sommarens nyhetstorka är det här givetvis tacksam mat för journalister. Småländska tidningen Barometern uppmanar exempelvis sina läsare att utse Oskarshamns sju underverk. Och i Norge har NRK låtit lyssnarna kora de norska underverken. Bland dem återfinns en brant järnvägssträckning, en betongkyrka i Tromsø och en oljeplattform.

I dag ska NRK låta lyssnarna utse en vinnare bland de sju. Jag ska inte rösta.

Min kandidat – den 15 meter höga plasttomten Gollis som står i en skogsglänta i nordnorska Lyngen – finns inte med. Visst är det ett underverk att någon kan ha kommit på tanken att göra något liknande?

Några andra förlsag?
PS// Den svenska motsvarigheten till Gollis finns i i Timrå. Ett 30 meter högt Y i betong vid E4:an. Y är länsbokstaven för Västernorrlands län. //

Fler norska mysterier

Efter mina spaningar på norska mysterier fick jag in en hel del förslag och teorier. Men inga svar på mina frågor. Därför kastar jag mig på några andra norska mysterier:

• Varför uttalas namnet staden på norska staden Skien som [sjé-en]? Vad är det för fel på [sji-en]?
  
  
• Varför släcker ingen lamporna i norska kontorsbyggnader? Skenet från korridorer i sommarlovstängda skolor lyser upp natthimlen.
  
  
• Varför ska det alltid serveras våfflor när fler än två norrmän samlas?

(På bilden ser vi hur Postgirobygget – känd som en av Oslos fulaste byggnader, men jag tycker huset är rätt tufft – lyser upp julinatten.)

En diktatorledet verdensorden?

"Det er i norsk interesse at vi har en FN-ledet verdensorden. Derfor vil Regjeringen arbeide for å styrke FN og internasjonal rett."

Från Soria Moria-erklæringen, som innehåller den norska regeringens politiska prioriteringar för regeringsperioden 2005-2009.

Läs en gång till och stryk under – "Det er i norsk interesse at vi har en FN-ledet verdensorden". Och så ser du på den här filmen:



Och nej. FN-sessionen på filmen pågick inte under det kalla krigets dagar. Men i mars 2007.

(Via Gudmundson)

Norska mysterier

Efter att ha bott i Norge i ett antal år finns det fortfarande en del obesvarade frågor om mitt hemland. Mysterier som jag har försökt få svar på, utan att lyckas. Kanske någon kan hjälpa?

• Varför frågar norrmän mig om jag gidder skicka smöret när vi äter frukost? Eller om jag gidder att ge häftapparaten till kollegan på andra sidan skrivbordet? Å gidde betyder att orka. Tror folk att jag är sjukligt svag, eller?
  
  
• Varför fungerar inte spärren på pumphandtagen på norska bensinstationer? Varför måste jag stå och klämma på handtaget under hela tankningen? Även när det är -10 grader kallt.
  
  
• Varför heter det på Lillehammer men i Kristiansand? På Rjukan men i Trondheim? Det enkla svaret kan vara att norrmän bor i kuststäder men på inlandsstäder. Men varför då?

(På bilden ser vi hur ljuset med hjälp av speglar planeras att ledas ner till torget på Rjukan. Den lilla staden ligger djupt ned i dalgången, och solen når bara ned i dalen några få timmar om dagen under stora delar av året. Läs mer på http://themirrorproject.org/.)

Norska ord som inte finns på svenska: KRL

Svenska Dagbladet uppmärksammade häromdagen "Kristendom med religions- och livsåskådning". Det handlar om det så kallade KRL-faget som är ett obligatoriskt ämne i norska grundskolor.

Nu har den Europeiska domstolen i Strasbourg slagit fast att KRL strider mot de mänskliga rättigheterna. Det är en grupp norska föräldrar som har drivit rättssaken i över tio år. De norska domstolarna gav staten rätt. Men Europadomstolen menar att staten inte ska kunna tvinga barn till en viss religion eller livsåskådning.

Den här domen kommer parallellt med en debatt om förnyelse av den så kallade formålsparagrafen för den norska skolan. I gällande skollag står det att skolan ska ge en kristen och moralisk uppfostran till eleverna. En utredning har föreslagit att skolan i stället "skal bygge på respekt for menneskeverdet, på åndsfrihet, nestekjærlighet, likeverd og solidaritet, slik disse grunnleggende verdiene kommer til uttrykk i kristen og humanistisk tradisjon, i ulike religioner og livssyn, og slik de er forankret i menneskerettighetene".

Det här kan ju tyckas som en marginell och oviktig diskussion. Särskilt eftersom norska elever kommer långt ner på listan, när resultaten från undervisningen jämförs internationellt. Det finns liksom annat som är viktigare att ta tag i när det handlar om förbättringar av den norska skolan.

Problemet är att det finns två små norska partier som hela tiden lyfter fram KRL-faget och den kristna formålsparagrafen så snart skolan ska diskuteras i politiska sammanhang. På högersidan Kristelig Folkeparti och på vänstersidan Senterpartiet. Varken kvalitet i skolan, valfrihet eller lärarutbildning kan diskuteras utan att de religiösa markörerna ska blandas in på ett eller annat sätt.

Den förra borgerliga norska regeringen hade exempelvis svåra problem med att införa ökad valfrihet i skolan, eftersom det redan var möjligt för elever att välja kristna friskolor. Kristelig Folkeparti hade ju redan fått sitt. Muslimska skolor, eller skolor specialiserade på matematik var de mindre intresserade av.

Och kritiken mot förslaget till den nya formålsparagrafen för skolan är stark. Bjarne Kvam, rektor vid den kristna Norsk Lærerakademi, menar att det nya förslaget gör "oppdragelse av barn umulig". Jo, jag tackar jag.

Så går det till i landet där både kyrkan och skolan är statlig.

(Bilden har jag lånat från Kristent Pedagogisk Forum)

Vår bästa tid är nu

Vår bästa tid är nu.
Vem minns den snö som kanske föll ifjol?
Vår bästa tid är nu.
Vem vet om morgondan har sol, har sol?

Så går den. Finalsången i musikalen La Cage Aux Folles. Och så går tongångarna i diskussionen om stadsplaneringen i Oslos centrala delar.

Stadsdelen Grünerløkka i Oslo kan på många sätt jämföras med Stockholms Södermalm söder om Folkungagatan. Tidigare nedslitna arbetarstadsdelar från sekelskiftet. I dag hippa centrala områden där inflyttade unga människor med höga inkomster gärna etablerar sig.

För 20 år sedan var det i stället ganska sjavigt. Det var tätt mellan de inrökta ölkaféerna. Liksom mellan de små specialiserade butikerna som gärna hade ett imponerande stort utbud inom ett mycket smalt område, men desto färre kunder. Vilken butik skulle i dag överleva på att sälja synålar?

För nu har ölkaféerna blivit tapasbarer. De små synålsbutikerna har blivit hippa showrooms med designerkläder. Tobakshandlaren på hörnet har blivit 7-Eleven. En våning upp trängs reklambyråer och fastighetsmäklare i nyrenoverade kontorslokaler. Ytterligare någon trappa upp bor redaktörer och IT-konsulter tillsammans med sina designermöbler och platta 42-tums tv-skärmar.

Så är det på Södermalm och så är det på Grünerløkka.

Det är en naturlig utveckling för städer i expansion. Unga människor önskar att bo centralt med liv och rörelse i omgivningen. De köper hellre en nybrygd caffe latte än gammalt surt bryggkaffe på ett inrökt fik med respatexbord.

Med köpstarka inflyttare kommer höjda lokalkostnader som ett brev på posten. Om synålsbutiken fortfarande hade haft en marknad, hade den för länge sedan flyttat från de hippa gatorna till ett område med lägre lokalkostnader. Och till slut börjar second handbutikerna och de som säljer importerade italienska delikatesser få problem. De finns andra som är beredda att betala högre lokalhyra än vad de kan.

Som alltid finns det dem som önskar att det fanns en stoppknapp. Som önskade att det gick att frysa situationen som den är nu. Som vill att den trevliga second handbutiken i grannkvarteret alltid kommer att finnas där. Och absolut inte vill att Hennes & Mauritz ska etablera sig mitt bland de charmiga gallerierna. Vår bästa tid är nu. Det kan inte bli bättre än just så som det är. Nu.

Några av dem som drömmer om den stora stoppknappen har samlats i Oslo Byaksjon. De vill att vi som bor i Oslo att underteckna ett Grünerløkka-upprop:

"Grünerløkka har over de siste årene vokst til en levende bydel full av spennende bruktbutikker, cafeer, gallerier og selvstendige designere. Nå er dette fantastiske mangfoldet truet.

Vi krever at Oslo kommune innfører reguleringer pa hva huseierne kan kreve i husleie for a unngå at de små butikkene må vike for større kjeder. Først da vil den kulturelle utarmingen av Grünerløkka stoppe."

Problemet är att det som har skapat denna levande bydel "full av spennende bruktbutikker, cafeer, gallerier og selvstendige designere" är förändring. I Thorvald Meiers gate på Grünerløkka får 20-25% av butikslokalerna nya innehavare varje år. Folk med drömmar och visioner testar om de idéerna håller för verkligheten – ibland går det bra, men ibland ger det möjlighet för någon annan att pröva sina vingar.

Utan förändring – ingen caffe latte. Utan de som vågar misslyckas – inga häftiga designbutiker.

Hade Oslo Byaksjon fått genomslag för att det skulle tryckas på den stora stoppknappen redan för 20 år sedan, hade Grünerløkka den dag i dag bestått av inrökta ölkaféer och butiker som knappt någon visste fanns.

För vet vi verkligen säkert att den bästa tiden, den är nu?

PS// Jag kan inte låta bli att fundera på den reglering av hyrespriser som Oslo Byaksjon vill införa. Ska den också omfatta försäljningspriserna på de centrala bostadsrätter som de unga radikala i Byaksjonen har köpt sig under de senaste åren? //

(På bilden ser vi hur exteriören till den anrika damklädesbutiken Hallén på Grünerløkka ser ut i dag. Hallén stängde i 2004. Hennes & Mauritz ville flytta in, men kommunen sa nej till fastighetsägarens planer på att renovera lokalerna till den standard som hyresgästen krävde. Nu förfaller byggnaden. Foto: Bjørn Hagring / NRK.)

Kast med liten pojke?

Häromveckan funderade jag på om podcast verkligen skulle stavas med på d. Som Timbro gör. Poddradio, alltså.

Såklart har norska NRK svaret. Norsk Rikskringkasting skriver att "med podkasting sendes favorittprogrammet direkte til deg som datafiler".

Pode på norska motsvaras på svenska av en liten gosse. Gosskastning? Kast med liten pojke?

(Jag har tidigare skrivit om den aviga men samtidigt fascinerande norska språkdebatten.)

Då Norge ville ha internationell frihandel

Har fastnat lite i detta med norsk jordbruksprotektionism. Att vi ska behöva betala 9,500 kronor per person och år bara för att maten vi äter ska vara producerad i Norge. Att upprätthålla en protektionistisk jordbrukspolitik är en av de svåraste uppgifterna i norsk utrikespolitik.

Men det var annorlunda i slutet av 1800-talet. Då Norge ville bryta sig ur unionen med Sverige. För att bevara internationell frihandel!

Den enskilt viktigaste frågan som ledde fram till upplösningen var den så kallade konsulatsaken. Unionen Sverige-Norge hade gemensamma ambassader och konsulat, som styrdes av Utrikesdepartmentet i Stockholm.

Det här var inte en acceptabel situation för norrmännen – de hade nämligen strikt motsatta intressen än Sveriges i den dåvarande utrikespolitiken.

Gemensamt för de båda länderna var omvandlingen från bondesamhället. Allt fler flyttade in till städerna och en stor andel av befolkningen utvandrade, främst till USA.

I mitten av 1800-talet hade Storbritannien avvecklat sina restriktioner för utländska fartyg att angöra brittiska hamnar. Det ledde till ett uppsving i den norska ekonomin. De norska rederierna växte fram och i dess fotspår en stark varvsindustri. I de städerna växte olika typer av förädlingsindustrier fram. Successivt blev Norge en handlande sjöfartsnation med stark inhemsk tillverkningsindustri.

Sverige växte i stället fram som en stark råvarunation. Rikt på järnmalm och skog blev stålindustrin central.

Kol- och stålproducerande nationer som Sverige och det nyligen enade Tyskland övergick nu frihandelns idéer till förmån för merkantilismens princip - att reglera fram ett starkt exportöverskott som kunde finansiera den inhemska penningpolitiken. Skyddstullar och protektionism blev den nya tidens melodi. Den inhemska produktionen skulle skyddas.

Men den handlande tjänstenationen Norge ville ha frihandel för att stärka sin ställning. Och på de utländska konsulaten talades Sveriges protektionistiska åsikt. Inte heller förstod svenskarna att ge hjälp till strandade norska sjömän.

I februari 1905 beslutade det norska stortinget – mot kungens och den svenska regerings vilja – att upprätta norska konsulat i utlandet. Några månader senare upplöstes unionen. På grund av att Norge ville ha internationell frihandel.

(På bilden, från ett postkort från 1905, ser vi Norges statsminister Christian Michelsen som har fört konsulatsaken i hamn.)

Økonomi på trikken

"I utlandet mener folk at norsk landbruk er en selvmotsigelse på linje med gift ungkar eller firkantet sirkel."

"Utlendingene tar en titt på kartet - og rister på hodet. De sier at vi ikke skulle drive landbruk, men heller vannbruk. Fisk i stedet, sier de."

"Verken advokater eller leger sulter. Ingen av dem dyrker sine egne poteter. De har ikke sin egen slaktegris. Med andre ord eksporterer de jus og medisin, og importerer alt annet."

"Tilsvarende ville Norge ha solgt varer og tjenester til eksport, og så importert mat."

Enkla och raka budskap från Erling Røed Larsen, som är nationalekonom vid Statistik Sentralbyrå. Citaten kommer från hans nya bok Økonomi på trikken.

Och som ett brev på posten kommer reaktionerna från Norges Bondelag, som "stiller et stort spørsmålstegn ved Erling Røed Larsens seriøsitet som forsker".

Norsk skinka på Sydentur

Lufttorkad skinka är populärt i Norge. Den saltade och torkade spekeskinken intar högsätet bland norsk traditionsmat. Men för en tid sedan uttalade den norske stjärnkocken Trond Moi att folk bör låta bli att köpa den alltför salta och omogna norska spekeskinken, för att i stället välja spansk serranoskinka eller italiensk parmaskinka.

Ola Nordmann, däremot, vill helst handla norskt. Inte minst eftersom importerat kött beläggs med höga införselsavgifter och därför blir omotiverat dyrt.

Här kommer företaget Taga Foods in i bilden. De producerar pålägg och charkuteriprodukter av norskt kött för den norska marknaden. De har nu inlett samarbeten med partners i Spanien och Italien dit de skickar de norska skinkorna för långsam lufttorkning under gynnsamma förhållanden. Därefter åker skinkorna hem till Norge igen, för att slutligen hamna på norska koldtbord (norska motsvarigheten till det svenska smörgåsbordet).

Det här borde vara en given succé. Norsk kött förädlat med sydeuropeiska metoder till högsta kvalitet.

- Vi tillsätter kunskap och klimat till skinkorna, säger Torbjørn Tanem, VD i Taga Foods.

Problemet är att det norska Landbruksdepartementet menar att de ursprungligen norska skinkorna har blivit utländska under lufttorkningen, och ska därför beläggas med införselskatt. Taga Foods har en produktionskostnad på ca 65 kronor per kilo lufttorkad skinka. Därutöver ska norska staten ha 120 kr per kilo för utlandsvistelsen.

Juristen Erling Hjelmeng vid Oslo Universitet menar att staten tvingar Taga Foods att betala en tull som är i strid med EES-avtalet mellan Norge och EU. Norge är nämligen en del av EU:s inre marknad som omfattar fri rörlighet att varor och tjänster. Jordbruksprodukter är förvisso undantagna, men här handlar det om en tjänst – bearbetning av de norska skinkorna. Tjänster har fri rörlighet på EU:s inre marknad och får inte beläggas med strafftullar.

Norske landbruksministern Terje Riis Johansen menar å sin sida att det handlar om att skydda norska arbetsplatser. Inte minst de arbetsplatser som finns inom matjätten Gilde, som står för hälften av allt kött som säljs i norska butiker. Gilde ägs av och betalar ut delar av sitt överskott till Norges bönder – Terje Riis Johansen är en av dem. Såklart han inte vill ha konkurrens av skinka som har varit på Sydentur.

Taga Foods planerar att stämma staten, men måste förstås utvärdera om de har råd att ta de kostnader och risker en sådan rättsprocess kan medföra.

Under tiden kostar den norska jordbrukspolitiken oss konsumenter 9,500 kronor per år och person.

Med enighet som vision

"I samband med stortingsvalet 2001 lyssnade jag på en debatt mellan Høyres Jan Petersen och Sosialistisk Venstrepartis Kristin Halvorsen.

Jag fattade ingenting. Jo, jag förstod allt de sa. Men politiskt var jag en analfabet. Jag såg helt enkelt inte var konflikten var eller vad man var oense om. Båda pratade om att det måste satsas mer och att skolan må bli bedre. Men den idépolitiska skillnaden fanns inte med över huvud taget.

Senare förstod jag att det i Norge finns en ännu starkare önskan om att finna konsensus än hos oss i Sverige. Och att diskutera idépolitik anses inte helt som the hard core. Man kallar det bara seminarpolitikk."

Tidigare Oslobon Maria Ludvigsson i en utmärkt Podcast från Timbro.

Eller som Margaret Thatcher uttryckte det:

"To me, consensus seems to be the process of abandoning all beliefs, principles, values and policies. So it is something in which no one believes and to which no one objects."

"There are still people in my party who believe in consensus politics. I regard them as Quislings, as traitors... I mean it."

Och, försiktigt uttryckt, så fick Margaret Thatcher uträttat bra mycket mer under sin regeringstid de flesta norska regeringar. Även de som inkluderat tidigare nämnde Konsensus-Petersen och Konsensus-Halvorsen.

Om Thatchers referens till Quisling var relevant eller inte ska jag låta vara osagt. Men det var knappast konsensus som präglade hans gärningar.

PS// Ska det förresten skrivas Poddradio? Med två d? Bäst att hålla sig till Podcast. //

När staten tar hand om oss

Det är populärt med förbud i Norge.

Från förr är det förbjudet att klippa gräsmattan på söndagar. Det är också förbjudet med reapris på böcker och strutsridning. Det var länge totalförbud mot skateboards. I debatten förekommer krav på förbud mot fyrverkerier och mot att flyga mellan Sverige och Norge.

Senaste ut är norska Helsedepartementet som vill göra det svårare för oss att köpa godis. Förbud mot godis i stora påsar. Och förbud mot godishyllor placerade så lågt att barn kan lockas av det söta.

Så bra att staten hjälper oss när vi själva inte kan ta ansvar för vad vi väljer att köpa.

Bara så du vet

"Det er videre forbudt å bruke strutsefugl som ridedyr."

Från §14, Forskrift om hold av strutsefugl. En av Norges viktigaste lagar.

Smoothie på norsk

"Wayne Ruuuney has a huuudsj swimming puuul. I read it in a bukk."

Engelska ord med oo, uttalas ofta lite märkligt av norrmän. Pool blir puuul. Book blir bukk, osv.

Det här är något som norska mejeriföretaget Tine har tagit fasta på. De lanserar nu smoothien Smudi.

Nu väntar vi bara på att SAAB ska lanseras under namnet SABB i Norge. Det är så bilmärket uttalas här.

17 maj - till minne av Sveriges sista krig

Den norska nationaldagen firas till minne av 17 maj 1814 då Norges första grundlag antogs. Centralt i händelserna 1814 står Sveriges sista krig. Ett krig som utkämpades i Norge med norrmän som motståndare.

Fram till 1814 hade Norge varit en del av Danmark och den danske kungen var också kung av Norge. Eftersom Danmark var på den förlorande sidan i Napoleonkrigen, blev Danmark tvingat att avstå Norge till Sverige vid fredsförhandlingarna.

Det här var inte helt populärt bland stormännen i Norge, som såg framför sig en självständig norsk stat. Ett antal missnöjda samlades hos järnverksdisponent Anker i Eidsvoll. De bestämde sig för att utropa den danske prinsen Christian Fredrik till ny norsk regent och att en Riksförsamling skulle kallas in för att anta en ny grundlag.

Det här var inte helt oproblematiskt. Norge hade varken haft självbestämmande eller egen kung sedan 1300-talet. I varje kyrkoförsamling blev det arrangerat val, där folket fick säga sitt dels om vilka som skulle vara representanter på Riksförsamlingen, dels om de ville ha Christian Fredrik som ny kung.

Representanter utsågs och Christian Fredrik började inrätta sig i sin blivande tillvaro som norsk regent.

Riksförsamlingen möttes några veckor senare på järnverket i Eidsvoll och den 17 maj antogs den nya grundlagen.

Men nu började omgivningarna skramla med vapnen. Det hade ju bestämts i internationellt fördrag att Norge skulle bli svenskt. Den 26 juli 1814 gjorde den svenska marinen ett snabbt angrepp mot de norska sjöstyrkorna som var samlade vid Hvaler utanför Halden. Samtidigt marscherade den svenska armén in från Bohuslän och besatte Halden och Fredrikstad. Norrmännen retirerade och efter bara ett par veckor var stridigheterna över.

Det var kronprins Carl Johan som ledde de svenska styrkorna under det norska fälttåget. Fyra år tidigare hade han blivit vald till kronprins eftersom det svenska kungahuset saknade arvinge. I sitt tidigare liv hette han Jean Baptiste Bernadotte och var marskalk i Napoleons armé. Fyra år senare skulle han bli kung av Sverige och Norge. Och dessutom få Oslos paradgata – Karl Johans gate – uppkallad efter sig.

Norge vann inte sin självständighet under händelserna 1814, men förhandlingspositionerna blev framflyttade och norrmännen visade att de minsann visste att regera sig själva.

Grundlagen från Eidsvoll var dessutom ett utmärkt stycke konstitutionellt hantverk, och med undantag av några ändringar som krävdes för att grundlagen också skulle passa den svenske kungen, så har den bestått in till våra dagar.

Det är vad alla norrmän firar den 17 maj. Vi andra kan ju skänka en tanke åt Sveriges - förhoppningsvis - sista krig.

Bilden - målad av Oscar Wergeland - visar Riksförsamlingen på Eidsvoll 17 maj 1814. Bilden hänger idag i Stortingets mötessal. Han som står upp på bilden är förresten min svigermors tipp-tipp-oldefar eller något sådant. Han var jurist och hette Christian Magnus Falsen. Han var den som höll i pennan när den nya grundlagen författades och kallas därför grunnlovens far. Det är fint det.

Norska ord som inte finns på svenska: Korps

Klockan är kvart över åtta. Det är tidig söndagsmorgon i slutet av april. Söndag i sängen.

Dunk – Dunk – Dunk – Dunk.

Ett taktfast fjärran dunkande. Blev det så sent igår?

Dunk – Dunk – Dunk – Dunk. Tuut, tut, tut, tuuit, tuuit! Dam! Daradam!

Tubor och trumpeter!? Ahhh! Såklart. Musikkorpsens övningssäsong har startat. Lika bra att kliva upp.

100,000-tals norrmän är aktiva i ett musikkorps. Visst, musikkårer finns också i Sverige, men där finns ju inte 17. mai. Det är nämligen musikkorpsens stora dag.

Varje litet område, varje stadsdel, ja till och med varje skola har sitt eget musikkorps som leder marscherandet på 17. mai. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara, även om många korps tycker att det är lite si och så med norrmännens dugnadsånd. Det tryter i leden här och var, och rekryteringen av nya tubaspelare och trombonister går inte lika enkelt som förr.

Det leder dels till att skolekorpsen får allt äldre medlemmar. Det är inte ovanligt med skolekorps där en majoritet närmar sig pensionsåldern. Kan inte du och tuban bara ställa upp ett år till, liksom.

Och det leder till att många barn får ett mer eller mindre ångestfyllt förhållande till musiken. De spelar sin kornett i ösregnet på 17. mai för att de måste, inte på grund av musikalisk glädje. Om detta har Arne Berggren skrivit i den utmärkta barnboken Kornetten – et rop om hjelp, där stackars lille Aldo hamnar i terapi på grund av sitt traumatiska förhållande till korpsmusiken. "Boken har et budskap til alle som tror at barn er i stand til å glede seg over korpsmusikk – frivillig", som det står på baksidestexten.

Men tillbaka där vi började. Det där med att skicka ut musikkorps på söndagsmorgnar. Det finns nämligen olika typer av musikkorps – bland annat så kallade janitsarkorps.

Namnet janitsar kommer från de gamla turkiska sultanerna som använde kristna pojkar som rövats från främmande land till sina fruktade inrikestrupper. Janitsarerna hade inga känslor för de muslimska turkarna, och blev för sultanen ett effektivt vapen i jakten på potentiella kuppmakare.

På samma sätt skickas janitsarkorps från ena delen av staden till den andra, för att på de mest okänsliga sätt förhindra invånarna till att sova ut under vårens söndagsmorgnar.

Norska ord som inte finns på svenska: Dugnad

För några dagar sedan var det dags för den årliga dugnaden i området där vi bor. Alla hushåll ställer upp med en person som hjälper till med att klippa buskar, rensa ogräs, plocka skräp, tömma förrådsutrymmen och allt vad som behövs ordnas.

Enligt Cappelens Lexikon är dugnad "en frivillig sammenkomst av naboer for å utføre et arbeid til en enkelts eller felles beste".

Men att sätta orden dugnad och frivillig intill varandra är ett stort brott. Det finns få saker som är mindre frivilliga än dugnad.

Det är egentligen inte uppgifterna som ska utföras som är det centrala i dugnaden. Det är den påtvingade sociala gemenskapen. Jag råkar förvisso bo i samma område av Oslo som andra människor, men ganska få av oss träffas och umgås regelbundet. Vi hejar på varandra i trappen och pratar lite om väder och vind. Lite sådär skandinaviskt generade för varandra.

Utan dugnadens tvångssocialisering hade blyga norrmän blivit sittande hemma i ensamhet.

För ett par år sedan blev dugnad kårat till Norges nationalord. NRK-progammet Typisk Norsk bjöd in tittarna till att komma med förslag. Dugnad vann omröstningen före andra särnorska uttryck som jah (på inandning), matpakke, hæ? och koselig.

Även om dugnad anses som typiskt norskt, så var det en dansk som uppfann begreppet. På 1600-talet var Norge en del av Danmark. Kung Christian IV var en företagsam man. Han grundlade Oslo och gav staden namnet Christiania. En stad som byggdes med raka vägar i kvadratiska kvarter i omgivningarna runt Akershus fästning.

Men utanför Christiania var vägarna allt annat än raka. Kong Christian beslutade därför att alla norska landägare skulle utföra pliktarbete, eller dugnad, på offentliga vägar för att förbättra standarden.

Då var dugnad synonymt med tvångsarbete. Idag handlar det om påtvingat korvgrillande och våffelätande.

Kanske borde staten bestämma hur många bilar som ska tillverkas?

Tänk om chefen för Volvo Cars Fredrik Arp och SAAB Automobile-chefen Jan-Åke Jonsson, varje vår skulle besöka den svenska näringsministern Maud Olofsson för att få höra vad som gäller för bilindustrin under året som kommer.

Bilcheferna skulle först klaga på den tuffa situationen i branschen. Vikande intäkter, nedlagda fabriker och alltför tuff konkurrens från andra länder.

Näringsministern skulle ta oron på allvar och föreslå att nästa år ska utländska bilar straffbeskattas med över 100% av bilens värde, bilpriserna ska höjas med 10-20% och staten ska överföra miljardbelopp till bilindustrin så att bilfabrikerna inte behöver läggas ned.

Erbjudandet kombineras såklart med en del villkor – exempelvis att fabrikerna ska vara små och ligga i glesbygd om de ska få något stöd, men att extra stöd kan utgå om bilarna blir mer miljövänliga. Och så vidare.

Bilcheferna skulle först protestera lite försiktigt, de vill ju gärna ha mer, men till slut acceptera villkoren som staten har lagt fram.

Maud Olofsson skulle stolt annonsera att nästa år blir det bästa året på länge för bilindustrin. Allt tack vare hennes och regeringens kloka insatser.

Visst låter det nipprigt, och det är ju heller inte på riktigt.

Lika nipprigt men hämtat direkt från verkligheten är de förhandlingar som just nu pågår mellan det norska Landbruksdepartementet och företrädare för de norska bönderna om de villkor som ska gälla för det norska jordbruket under 2008. Allt från produktionskvoter, importvillkor och miljömärkning tas upp i diskussionerna. I minsta detalj. Till och med konsumentpriser för mjölk och kött avtalas mellan staten och bönderna.

Det hela slutar med att staten betalar ut 900 miljoner mer till bönderna än tidigare, som ändå är lite småsura för de ville ha mer.

9,500 kronor om året. Det är var varje norrman varje år får betala genom skatten och höga matpriser för att regeringens löften till bönderna.

Detta i landet med de högsta matpriserna och det sämsta utbudet på mat.

Sportslig ekumenik

I Monty Python’s Flying Circus möttes Grekland och Tyskland i fotboll under Internationella Filisofimästerskapen.

As you can see, Nietsche has just been booked for arguing with the referee Confucius. Nietsche accused Confucius for having no free will.

I går skulle en variant av den här fotbollsmatchen ha inträffat i Oslo. Präster från Norska kyrkan skulle möta norsk-muslimska imamer i en fotbollsmatch i samförståndets tecken. Men matchen ställdes in. DN skriver:

När imamerna protesterade mot att det skulle finnas kvinnor i prästlaget backade Mellankyrkliga rådet och ville peta de kvinnliga prästerna. Men då avgick lagkaptenen, Trond Bakkevig, i protest. Det ledde i sin tur till att kyrkorådet ställde in matchen.